Grannen säger sig äga en byggnad som står på min tomt

[Mikael_L]

Väl OT kanske, men mitt svar var för att instämma i att risken att behöva sitta inne i 2–8 år för att bränna ner ett ruckel på egen mark rimligen måste bygga på mer än bara eldsvådan, och då främst personskaderisken.

Jag tror personligen inte att det skulle klassas som mordbrand och även om det gjorde det har jag svårt att se annat än att straffet som mest skulle bli minimistraffet, vilket med 2/3-frigivning ger 16 månader.

Illa nog för något som TS med all rimlighet ändå har rätt att riva, men det är ju inget skäl att inte klyva hår så här när tråden ändå är bortom sakfrågan.

Kan vara så. Det som kan mildra är att allmänfaran inte bedöms varit tillräckligt stor. Annars bedömer jag att det finns alla andra nödvändiga rekvisit för att ta det som mordbrand.

Nåja, jag håller med om att detta är en onödig utvikning , troligen är alla ändå överens om att bränna ner byggnaden är en dålig väg att gå. Det var väl bara skämtsamt.

 

[gråsten]

Jag köpte en lantgård med mycket förfallna byggnader inklusive boningshuset som var svårt angripet av husbock eftersom det stått ouppvärmt i nära fyrtio år. Brandkåren åtog sig att elda upp det som övningsobjekt mot viss ersättning. De var dock alltför entusiastiska; flammorna sprutade ut ur fönsteröppningarna. Det medförde att en fin kastanj sveddes och dog plus att luftkabel 380 volt tio meter bort smälte så att Sydkraft fick komma och stänga av strömmen.

en av åskådarma var en lantbrukare i närheten. Han sade att det där huset kunde jag ha slagit omkull med lastmaskinen åt dig. Det hade varit lämpligare. Att elda är alltid vanskligt.

 

[larka742]

Formalia hit och dit, en till sak som inte saknar betydelse är att även om den nuvarande grannen ärvt grannfastigheten så ingår inte del i lös egendom på annans mark i den fastigheten. En möjlighet är att det finns ett servitut på nyttjandet. Ett muntligt gammalt servitut gäller inte längre, om det finns något skriver så brukar lantmäteriets kundtjänst kunna se en anteckning om det i grannfastighetens historik. Själva dokumenter, om det finns, förvaras på riksarkiver.

När påstående står mot påstående så bör man ha på fötterna och kunna åberopa formalia. Det är när man tjafsar som dålig stämming uppstår.

Ett stort problem här att de frågor som förefaller aktuella rör servitut och tillämpningen av jordabalken i avseenden som gemene man saknar kunskap om.

"Ett stort problem här att de frågor som förefaller aktuella rör servitut och tillämpningen av jordabalken i avseenden som gemene man saknar kunskap om."
Ja, visst - det stämmer.
Men det finns ett påstående från grannen - egentligen inget som står emot, förutom formalia...
Inte som att säljaren sagt att de stod för allt, och grannen snyltade - utan det var gemensam hästskötsel.

Börjar man med formalia - är det ganska mycket att tjafsa enligt mig. Att som ny granne börja så känns väldigt bakvänt, när man borde kunna reda i detta med sunt förnuft - inte via jordabalken och servitut hit eller dit. Ska grannen kalla vittnen, visa kvitton, eller handskrivna brev mm för att bevisa att han inte ljuger? Över ett fallfärdigt stall....

Stallet får inte stå kvar, men känns inte direkt som ett värdefullt objekt. Kanske finns en del prylar för hästskötsel kvar, saker man helt enkelt kan fördela på vettigt sätt och sedan får grannen flytta på stall byggnaden om grannen har något intresse av den.