67 613 läst ·
122 svar
68k läst
122 svar
Grannen säger sig äga en byggnad som står på min tomt
Tom TS ger ju belägg, kanske omedvetet, för grannens påstående - iaf till hälften ägande.catherineb skrev:
" Hon som sålde huset till oss sa att hennes farfar och grannen en gång i tiden hade hästar där gemensamt."
Ledordet är "gemensamt" - det är väl rätt goda chanser att de faktiskt delade på alla kostnader.
När sedan stallet ligger lite bakom, mot grannens fastighet så pekar det också på att uppfördes i ett syfte att gemensamt dela på kostnader, drift och skötsel av hästar.
Ok då råkade slarva bort en trassel trasa indränkt i linolja hammna den i skjulet som brann upp "hoppsan"....Edit88 skrev:
Vi har nyligen köpt ett hus på landet. På tomten finns även ett garage, en verkstad och en vedbod som står bredvid varandra.
Bakom garagelängan ligger ett gammalt fallfärdigt stall som är fullproppat med bråte. Finns ingen tvekan om att stallet helt ligger på våran tomt. Hon som sålde huset till oss sa att hennes farfar och grannen en gång i tiden hade hästar där gemensamt.
Nu till min fråga: Vi vill riva stallet då vi tycker att det är i vägen då vi ska bygga nytt garage samt att vi inte vill ha en ful byggnad på tomten. Dock hävdar grannen att det är hennes byggnad och allt som finns inuti. Hur ser det ut rent juridiskt?
Vill även tillägga att grannen inte på något sätt kan bevisa att byggnaden tillhör henne. Kan vi riva stallet utan hennes tillåtelse?
Ps: lägg inte in länkar till lagtext utan att på ett lättare språk förklara vad som står
Produkter som diskuteras: "linolja"
Linolja
Linolja är en naturlig olja som utvinns ur linfrön. Den är en populär ingrediens i flera olika produkter, inklusive målarfärg, träbehandlingar och polish. Linolja har förmågan att tränga djupt in i trä och skyddar det därigenom från att
Läs mer
indicier är inget bevis på att man delat på kostnaderna för uppförandet av byggnaden. Om man bidragit ekonomiskt så kan det också betraktas som förskott på hyra för att ha hästarna där. Det innebär väl inget varaktigt ägande. Uppenbarligen har stallet inte brukats på länge.L larka742 skrev:Tom TS ger ju belägg, kanske omedvetet, för grannens påstående - iaf till hälften ägande.
" Hon som sålde huset till oss sa att hennes farfar och grannen en gång i tiden hade hästar där gemensamt."
Ledordet är "gemensamt" - det är väl rätt goda chanser att de faktiskt delade på alla kostnader.
När sedan stallet ligger lite bakom, mot grannens fastighet så pekar det också på att uppfördes i ett syfte att gemensamt dela på kostnader, drift och skötsel av hästar.
Om en icke fastighetsägare bidragit till uppförande av byggnad på tomten blir byggnaden lös egendom. Delägandet kan överföras helt formlöst och också konsensuellt så att fastighetsägaren blir ägare till byggnaden då det gemensamma bruket upphör under många år. Den nuvarande grannen måste kunna dokumentera att hon fått del i den lösa egendomen överförd på sig. Finns den med i bouppteckning?
Bakgrunden till detta finns i ett antal HD domar om innebörden av bestämmelsen att en byggnad är lös egendom om den helt eller delvis inte är i samma ägares hand som fastigheten den står på. Antag att fastigheten ägs av A men att A och B uppfört byggnaden. Då är byggnaden lös egendom.
Man kan argumentera att byggnaden, oavsett vad som förevarit, i sin helhet kommit att övergå i fastighetsägarens ägo när det bruk för vilken den uppfördes upphörde och han som bidrog inte gjorde anspråk på att fortsätta nyttjandet på annat vis. Det ter sig naturligt att man upphör med att ha anspråk om man under många år inte praktiskt utövar sitt delägande i en byggnad som står på annans mark.
jag skulle anmoda nuvarande grannen att bevisa delägande med skriftliga dokument. Om det inte går så riv byggnaden. Det räcker inte med att bevisa att den äldre släktingen var med och bidrog. Även överlåtelse till nuvarande granne bör bevisas. Presumtionen bör vara att den äldre grannen lät sitt delägande förfalla när syftet med byggnaden inte längre upprätthölls och någon alternativ användning inte skedde. Uppenbarligen har delägandet inte föranlett att byggnaden underhållits.
Redigerat:
Byggveteran
· Åland
· 2 077 inlägg
Jag tycker många här kommenterar och har åsikter (inte fel) utan att ha läst igenom tidigare kommentarer. T ex, enklaste och första sättet att börja på måste väl vara att kolla med lantmäteriet innan man sätter igång andra åtgärder?K klimt skrev:
TS skrev från början att stallet tveklöst står på deras fastighet. Om det finns ett servitut är det grannens sak att visa detta - och att det inte förföll i lantmäteriets upprensning nyligen.S seniorkonsult skrev:
Jag var inte ute efter att återge en strikt juridisk tolkning. Det är ens granne.... att vifta med formalia känns för mig lite hårt att börja med.G gråsten skrev:indicier är inget bevis på att man delat på kostnaderna för uppförandet av byggnaden. Om man bidragit ekonomiskt så kan det också betraktas som förskott på hyra för att ha hästarna där. Det innebär väl inget varaktigt ägande. Uppenbarligen har stallet inte brukats på länge.
Om en icke fastighetsägare bidragit till uppförande av byggnad på tomten blir byggnaden lös egendom. Delägandet kan överföras helt formlöst och också konsensuellt så att fastighetsägaren blir ägare till byggnaden då det gemensamma bruket upphör under många år. Den nuvarande grannen måste kunna dokumentera att hon fått del i den lösa egendomen överförd på sig. Finns den med i bouppteckning?
Bakgrunden till detta finns i ett antal HD domar om innebörden av bestämmelsen att en byggnad är lös egendom om den helt eller delvis inte är i samma ägares hand som fastigheten den står på. Antag att fastigheten ägs av A men att A och B uppfört byggnaden. Då är byggnaden lös egendom.
Man kan argumentera att byggnaden, oavsett vad som förevarit, i sin helhet kommit att övergå i fastighetsägarens ägo när det bruk för vilken den uppfördes upphörde och han som bidrog inte gjorde anspråk på att fortsätta nyttjandet på annat vis. Det ter sig naturligt att man upphör med att ha anspråk om man under många år inte praktiskt utövar sitt delägande i en byggnad som står på annans mark.
jag skulle anmoda nuvarande grannen att bevisa delägande med skriftliga dokument. Om det inte går så riv byggnaden. Det räcker inte med att bevisa att den äldre släktingen var med och bidrog. Även överlåtelse till nuvarande granne bör bevisas. Presumtionen bör vara att den äldre grannen lät sitt delägande förfalla när syftet med byggnaden inte längre upprätthölls och någon alternativ användning inte skedde. Uppenbarligen har delägandet inte föranlett att byggnaden underhållits.
OM det nu är så att grannen äger, eller har del i stallet - så ska man absolut vara tydlig med att den inte kan stå kvar i nuvarande skick. Är det grannen som äger stallet så ska grannen se till det töms och flyttas (eller rivs).
Grannen ska inte tro att han har något att vinna med att "äga" stallet.
Och om Ts får hjälp tömma och bli av med stallet, så är det väl win-win?
Formalia hit och dit, en till sak som inte saknar betydelse är att även om den nuvarande grannen ärvt grannfastigheten så ingår inte del i lös egendom på annans mark i den fastigheten. En möjlighet är att det finns ett servitut på nyttjandet. Ett muntligt gammalt servitut gäller inte längre, om det finns något skriver så brukar lantmäteriets kundtjänst kunna se en anteckning om det i grannfastighetens historik. Själva dokumenter, om det finns, förvaras på riksarkiver.
När påstående står mot påstående så bör man ha på fötterna och kunna åberopa formalia. Det är när man tjafsar som dålig stämming uppstår.
Ett stort problem här att de frågor som förefaller aktuella rör servitut och tillämpningen av jordabalken i avseenden som gemene man saknar kunskap om.
När påstående står mot påstående så bör man ha på fötterna och kunna åberopa formalia. Det är när man tjafsar som dålig stämming uppstår.
Ett stort problem här att de frågor som förefaller aktuella rör servitut och tillämpningen av jordabalken i avseenden som gemene man saknar kunskap om.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Nej, men för den typen av inlåsningstid gör det det. I alla fall risk för det. Att bara bränna ner ett skjul klassas knappast som mordbrand annars.
TS skriver att det är ett stall så då antar jag att det inte är något litet skjul vi pratar om. Att bränna ned det är definitivt mordbrand.Nötegårdsgubben skrev:
/Krille
Mordbrand är ett så kallat allmänfarligt brott som innebär en avsiktligt anlagd brand som hotar liv, hälsa eller egendom. Mordbrand innefattar uppsåtliga bränder av hus, bilar, gräsmattor och skogar. Det skiljer sig från allmänfarlig vårdslöshetgenom uppsåtet, och från skadegörelse genom graden av allmänfara. Mordbrand är ett förhållandevis vanligt brott.
Så det måste alltså inte finnas risk för att det finns folk i huset för att klassas som mordbrand. Men jag är på inga sätt kunnig i lagen.
Så det måste alltså inte finnas risk för att det finns folk i huset för att klassas som mordbrand. Men jag är på inga sätt kunnig i lagen.
Jodå, det klassas relativt troligt som mordbrand om det antänds medvetet och ungefär som här diskuterats. (att det finns en annan ägare, eller åtminstone som hävdar ägande och branden kommer sig utav denna konflikt)Nötegårdsgubben skrev:
Men jag håller med om att det blivande straffet inte skulle hamnat högst upp i straffskalan, utan troligast mycket lågt på straffskalan.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Väl OT kanske, men mitt svar var för att instämma i att risken att behöva sitta inne i 2–8 år för att bränna ner ett ruckel på egen mark rimligen måste bygga på mer än bara eldsvådan, och då främst personskaderisken.
Jag tror personligen inte att det skulle klassas som mordbrand och även om det gjorde det har jag svårt att se annat än att straffet som mest skulle bli minimistraffet, vilket med 2/3-frigivning ger 16 månader.
Illa nog för något som TS med all rimlighet ändå har rätt att riva, men det är ju inget skäl att inte klyva hår så här när tråden ändå är bortom sakfrågan.
Jag tror personligen inte att det skulle klassas som mordbrand och även om det gjorde det har jag svårt att se annat än att straffet som mest skulle bli minimistraffet, vilket med 2/3-frigivning ger 16 månader.
Illa nog för något som TS med all rimlighet ändå har rätt att riva, men det är ju inget skäl att inte klyva hår så här när tråden ändå är bortom sakfrågan.