87 036 läst ·
204 svar
87k läst
204 svar
Grannen har jättelik studsmatta på tomten ...
Ibland går det inte att förklara. En del av oss vuxna är värre än barn :SEc1 skrev:Tycker det är ett j-a daltande! Var finns respekten för andra människor? När jag var grabb borde vi ett område med en gemensam pool (husen låg i en cirkel runt denna) vart det för mkt stoj å skrik stängdes poolen av för alla i några dgr så barnen lärde sig att visa respekt för sin ogivning som inte vill lyssna på gap å skrik.
Respekt måste visas och barn behöver lära sig detta. Att gapa å skrika så man stör ogivningen är inte att visa respekt!
Nä gå över till grannen och förklara helt sonika att dennes barn stör dig och din fru, vänligt men bestämt! Hade iallafall jag tagit till mig om min granne gjort och flyttat studsmattan och förklarat sitationen för barnen.
Men idioti är det sista jag rekommenderar. Man brukar få det tillbaka.
Då får man höja rösten en smula och än mer bestämt förklara situationen, upprepa detta varje gång ungarna stör, ngn gång borde ju poletten ramla ner....kamilenski skrev:
Medlem
· Västmanland
· 39 inlägg
Det står i första inlägget att TS är under 30 t.o.m.
Jag förstår problemet med studsmattan. Det är inget lätt dilemma att lösa. Att ge sig på barnen med tutor, bin, vattenspridare eller whatever känns inte som en vettig lösning. Inte heller att sabotera studsmattan. Att prata förstånd med grannen tror jag att det är den mest hållbara lösningen på sikt.
Vad händer när grannungarna börjar jävlas tillbaka på riktigt annars? Ägg på fasaden, stenar genom fönstren, klotter? TS kommer hamna i samma sits som grannen "det går inte att bevisa att det var de".
Sen är jag också av åsikten att barn är barn, men någon form av regler måste de ha att rätta sig efter.
Det brukar alltid vara bra att vara diplomatisk i såna här lägen men eftersom det inte framgår hur er relation är idag så är det ju svårt att ge tips på vilka knappar du ska trycka på hos grannen.
Kom bara ihåg att hot och våld har sällan löst konflikter!
Jag förstår problemet med studsmattan. Det är inget lätt dilemma att lösa. Att ge sig på barnen med tutor, bin, vattenspridare eller whatever känns inte som en vettig lösning. Inte heller att sabotera studsmattan. Att prata förstånd med grannen tror jag att det är den mest hållbara lösningen på sikt.
Vad händer när grannungarna börjar jävlas tillbaka på riktigt annars? Ägg på fasaden, stenar genom fönstren, klotter? TS kommer hamna i samma sits som grannen "det går inte att bevisa att det var de".
Sen är jag också av åsikten att barn är barn, men någon form av regler måste de ha att rätta sig efter.
Det brukar alltid vara bra att vara diplomatisk i såna här lägen men eftersom det inte framgår hur er relation är idag så är det ju svårt att ge tips på vilka knappar du ska trycka på hos grannen.
Kom bara ihåg att hot och våld har sällan löst konflikter!
Har samma problem, men tvärtom.
Mina grannar klagar om man sågar, klipper gräset, högtryckstvättar bilen, etc.
Ty just då skall dom sova middag, äta middag, eller... :S
Fårstår TS problem, men samtidigt inte. Köper man en villa med grannar så får man ju hela paketet så-att-säga, inklusive grannar.
Mina grannar klagar om man sågar, klipper gräset, högtryckstvättar bilen, etc.
Ty just då skall dom sova middag, äta middag, eller... :S
Fårstår TS problem, men samtidigt inte. Köper man en villa med grannar så får man ju hela paketet så-att-säga, inklusive grannar.
Håller med, vet inte riktigt ens vilken sida jag tycker jag vill slippa mest. Den som kan tänka sig alla möjliga krigsåtgärder eller den sida som tycker att barn får bete sig hur de vill....???Nyfniken skrev:
Tur man flyttat till landet där man slipper kompromissa med någon annan än en själv!!!
Vi har samma problem, med antingen stor studsmatta, eller när vädret blivit tillräckligt varmt en stor pool (studsmattan flyttas då längs tomtgränsen som en alternativ störningskälla) - som samlar hela traktens ungar... Och för föräldrarna är det helt ok, då mamman i familjen har anammat att vara "kompis" med mannens barn, deras gemensamma barn och alla övriga barn, och lagt av med att vara mamma... Hon studsar själv högst, och ungarna far som käglor. För att inte tala om när pappan är hemma, speciellt med sina polare, det har konsumerats ordentligt med öl och det blir studsmatta och sedan försök att dränka varandra i poolen... Det brukar dock upplösas ganska snabbt, då någon alltid blir skadad och resten av "problemlösningen" sker inomhus.
Jag vet inte vilket som är värst, studsmattan eller poolen. Men när det är studsmatta som gäller skriker den hoppande sk mamman (den hippa kompisen) rakt över vår tomt till grannen på andra sidan, vars ungar också frekventerar detta nöjesetablissemang, och frågar: "Får han (grannens son 6 år) göra volter med sina glasögon på...?" , och får ett vrål till svar: NEEEJ! - Mitt i detta sitter vi, ett medelålders par utan hemmvarande barn, och ska försöka få lite helg-vila eller en hyfsat lugn stund på sommarkvällen...
Tack och lov brukar de tröttna ganska fort, och tröttnar jag dessförinnan går jag helt enkelt bort till tomtgränsen och vrålar: Nu får det f-n vara nog! Håll käften med er! Det brukar hjälpa.
Viktigt är kanske att tillägga att i kvarteret snackar vi rakt av med varandra och hymlar inte med vad vi tycker, så det är inga sura miner efteråt, utan vi tycker vi har bra grannar på alla håll! Fastän det på de tre andra hållen är grannar med bjäbbande småhundar som avlöser varandra i skällande. Men då släpper vi bara ut vår store hund som ger några rejäla skall, och så hämtas bjäbbarna in.
Det är väl lite ge och ta också. Jag har funnit att det bästa är att jag ger, så kommer grannarna lite i tacksamhetsskuld och är lättare att snacka med: Jag snackar med grannarna när jag ska klippa häckarna runt vår tomt, och kollar hur höga de tycker jag ska ha dom, jag tillåter skriftligen friggebodsbygge i tomtgränsen osv och är en vänlig granne. Då är det enklare att hålla en ibland rå, men samtidigt också hjärtlig grannsämja. Vi lånar grejor av varandra, har klippt häckarna lågt i hörnorna av tomterna så vi kan stå och snacka etc.
Än så länge funkar det bra! Och studs/pool-familjen vet att vi bara säger ifrån när det är befogat - annars får de leva guling bäst de vill. Och småhundsägarnas galpande vovvar får skälla om de inte stör när det borde vara lugnt på kvällen, grannen får elda sin förbaskade vedpanna bara det inte blåser hitåt och vi ska sitta ute och grilla - fastän brandvarnarna i vårt hus börjar tuta fastän fönster och dörrar är stängda...
Konfrontation som metod att lösa ett problem på tror jag inte är så lyckad. Men jag förstår trådskaparens problem. Lätt är det inte. Och snart har de växt upp och då är det mopeder, killar och fester som gäller - OM inte det finns föräldrar som vågar vara föräldrar. Då fixar också den perioden av telningarnas liv sig på ett vettigt sätt.
Jag vet inte vilket som är värst, studsmattan eller poolen. Men när det är studsmatta som gäller skriker den hoppande sk mamman (den hippa kompisen) rakt över vår tomt till grannen på andra sidan, vars ungar också frekventerar detta nöjesetablissemang, och frågar: "Får han (grannens son 6 år) göra volter med sina glasögon på...?" , och får ett vrål till svar: NEEEJ! - Mitt i detta sitter vi, ett medelålders par utan hemmvarande barn, och ska försöka få lite helg-vila eller en hyfsat lugn stund på sommarkvällen...
Tack och lov brukar de tröttna ganska fort, och tröttnar jag dessförinnan går jag helt enkelt bort till tomtgränsen och vrålar: Nu får det f-n vara nog! Håll käften med er! Det brukar hjälpa.
Viktigt är kanske att tillägga att i kvarteret snackar vi rakt av med varandra och hymlar inte med vad vi tycker, så det är inga sura miner efteråt, utan vi tycker vi har bra grannar på alla håll! Fastän det på de tre andra hållen är grannar med bjäbbande småhundar som avlöser varandra i skällande. Men då släpper vi bara ut vår store hund som ger några rejäla skall, och så hämtas bjäbbarna in.
Det är väl lite ge och ta också. Jag har funnit att det bästa är att jag ger, så kommer grannarna lite i tacksamhetsskuld och är lättare att snacka med: Jag snackar med grannarna när jag ska klippa häckarna runt vår tomt, och kollar hur höga de tycker jag ska ha dom, jag tillåter skriftligen friggebodsbygge i tomtgränsen osv och är en vänlig granne. Då är det enklare att hålla en ibland rå, men samtidigt också hjärtlig grannsämja. Vi lånar grejor av varandra, har klippt häckarna lågt i hörnorna av tomterna så vi kan stå och snacka etc.
Än så länge funkar det bra! Och studs/pool-familjen vet att vi bara säger ifrån när det är befogat - annars får de leva guling bäst de vill. Och småhundsägarnas galpande vovvar får skälla om de inte stör när det borde vara lugnt på kvällen, grannen får elda sin förbaskade vedpanna bara det inte blåser hitåt och vi ska sitta ute och grilla - fastän brandvarnarna i vårt hus börjar tuta fastän fönster och dörrar är stängda...
Konfrontation som metod att lösa ett problem på tror jag inte är så lyckad. Men jag förstår trådskaparens problem. Lätt är det inte. Och snart har de växt upp och då är det mopeder, killar och fester som gäller - OM inte det finns föräldrar som vågar vara föräldrar. Då fixar också den perioden av telningarnas liv sig på ett vettigt sätt.
Göran.W
Verktygstokig
· skåne Tomelilla
· 3 114 inlägg
Göran.W
Verktygstokig
- skåne Tomelilla
- 3 114 inlägg
Prova en annan väg och prata med barnen.
Barn är inga hänsynslösa monster men dom tänker inte på att dom kan störa när dom har kul.
Barn är oftast väldigt bra att prata med om man gör det på ett lungt och sakligt sätt utan att visa ilska eller liknade.
Annars är det väl bara att gå och klaga precis varje gång dom håller ett djä... liv.
Det allra enklaste att skaffa egna barn så är helt plötsligt grannens barn inte så jobbiga längre.
Tro mig det funkar jag vet av egen erfarenhet.
Jag reagerar inte ens om grannen kör motorsågen kl 22 på kvällen utan jag passar på att göra något som låter jag med när det ändå är liv sas..
Eller flytta om man vill ha tyst för bor man i ett samhälle får man finna sig i ganska mycket liv även om jag tycker det är dumt och hänsynslöst att ställa en studsmatta i tomt gränsen.
Barn är inga hänsynslösa monster men dom tänker inte på att dom kan störa när dom har kul.
Barn är oftast väldigt bra att prata med om man gör det på ett lungt och sakligt sätt utan att visa ilska eller liknade.
Annars är det väl bara att gå och klaga precis varje gång dom håller ett djä... liv.
Det allra enklaste att skaffa egna barn så är helt plötsligt grannens barn inte så jobbiga längre.
Tro mig det funkar jag vet av egen erfarenhet.
Jag reagerar inte ens om grannen kör motorsågen kl 22 på kvällen utan jag passar på att göra något som låter jag med när det ändå är liv sas..
Eller flytta om man vill ha tyst för bor man i ett samhälle får man finna sig i ganska mycket liv även om jag tycker det är dumt och hänsynslöst att ställa en studsmatta i tomt gränsen.
Hmm... funderar lite här.
Finns det inte numera skyddsnät att spänna upp runt studsmattor?
Skulle man inte kunna be grannen att införskaffa ett sådant, och ställa mattan vid andra hörnet av tomten? Argumentet var att den inte kunde stå där, för att det var farligt pga ett staket? Med ett skyddsnät faller ju det argumentet.
Alternativt kan du inhandla skyddsnätet själv och ge honom i present.
Finns det inte numera skyddsnät att spänna upp runt studsmattor?
Skulle man inte kunna be grannen att införskaffa ett sådant, och ställa mattan vid andra hörnet av tomten? Argumentet var att den inte kunde stå där, för att det var farligt pga ett staket? Med ett skyddsnät faller ju det argumentet.
Alternativt kan du inhandla skyddsnätet själv och ge honom i present.
kamilenski skrev:
Han skriver j i första inlägget att dom är "ett normalt par under 30" vilket jag tolkade som att dom är i 30-års åldern.
Sen kan jag tala av egen erfarenhet fölr vi flyttade till villa strax innan 30 fyllda och inga barn. Jag hade då ungefär samma åsikter som TS och störde mig på grannarnas ungar. Sen kom det egna barn och nu tycker jag att jag själv var aningen självupptagen och bortskämd som DINK och att man nog får leva med att ungar för lite väsen.
Vad göra....Prata med grannen och säga att det är allvar.
Stå vid tomtgräns och säga:tänk om...ni kanske kunde...det vore snällt.. kommer man ingenstans med!!
Tycker iofs att barn stör betydligt mindre än gräsklippare och hundar!
Stå vid tomtgräns och säga:tänk om...ni kanske kunde...det vore snällt.. kommer man ingenstans med!!
Tycker iofs att barn stör betydligt mindre än gräsklippare och hundar!
Tror ni inte att studsmattan står där den står eftersom de har något som fångar upp ljudet för dem själva. Dvs de hör inte det lika tydligt från sin uteplats.
Självklart finns det skyddsnät till studsmattorna, Kostar ca 700:-Raceman skrev:Hmm... funderar lite här.
Finns det inte numera skyddsnät att spänna upp runt studsmattor?
Skulle man inte kunna be grannen att införskaffa ett sådant, och ställa mattan vid andra hörnet av tomten? Argumentet var att den inte kunde stå där, för att det var farligt pga ett staket? Med ett skyddsnät faller ju det argumentet.
Alternativt kan du inhandla skyddsnätet själv och ge honom i present.![]()
Kan inte förstå att någon är utan detta nät för det är inte pga att ungarna studsar av mattorna o in i något som skadar dom utan dom studsar av o bryter nacken när dom landar på huvet i marken så grannen till TS verkar inte så mån om sina barn som han ger sken av..
Har man nätet så kan barn inte ramla av o skada sej..
Men TS kan nog få mer störande problem längre fram då barnen blir större, Blir barnen motorintresserade som jag själv va/är så kan det lätt köras runt me moppe,mc mm i 5-6 tim/kväll
Jag undrar varför grannen inte kan tänka sig att ställa studsmattan någon annanstans på sin 1500 kvm stora tomt. Jag såg i tråden att icke-Stockholmare tycker att det är en fjuttig tomt, men för att vara en Stockholmsförort är 1500 kvm ganska stort. Det lät som om grannen bara kommer med lama ursäkter för att slippa flytta mattan, så han har definitivt ett skäl till att den måste stå precis intill er. Hittar ni skälet har ni större chans att få ordning på problemet.
Jag tror på motåtgärder, men risken är att problemet eskalerar, så det bästa motåtgärderna är av den lite mer harmlösa typen.
Säg till dem att ni tyckte at ni såg en orm vid staketet. Säg det även till barnen, men börja med föräldrarna. Det finns säkert fler varianter, men försök att få barnen att vilja flytta på studsmattan. Det finns få saker som är så jobbiga som när barnen tjatar...
Naturligtvis ska barn få låta och man måste acceptera ett visst mått av störning när man bor i ett tätbebyggt område, men det här är INTE okej.
Jag tror på motåtgärder, men risken är att problemet eskalerar, så det bästa motåtgärderna är av den lite mer harmlösa typen.
Säg till dem att ni tyckte at ni såg en orm vid staketet. Säg det även till barnen, men börja med föräldrarna. Det finns säkert fler varianter, men försök att få barnen att vilja flytta på studsmattan. Det finns få saker som är så jobbiga som när barnen tjatar...
Naturligtvis ska barn få låta och man måste acceptera ett visst mått av störning när man bor i ett tätbebyggt område, men det här är INTE okej.