Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 297 inlägg
Det här är ett knepigt lagrum. Det säger uttryckligen att ren förmögenhetsskada ska ersättas vid brott, men det förbjuder det inte annars. Man måste bara hitta en annan grund för det, vilket är lättare sagt än gjort.Bengtsson skrev:
Om man tänker att någon hela tiden tänkt ändra sig och på så vis vilseleder motparten att lägga tid och resurser på något är det kanske inte ett brottsligt bedrägeri i sig, men ändå en rimlig grund för skadestånd. Sannolikt måste man minst bevisa någon form av ond tro, vilket inte är så lätt. Så skadeståndsvägen utan avtal är nog svår precis så som Bengtsson skriver.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 297 inlägg
Så är det. Frihet under ansvar leder även det till svåra gränsdragningar och jag håller med om att en bortre tidsgräns för ett sådant medgivande (analogt med bygglovets) vore bra det med.
Ska vi prata policyändringar tror jag det enklaste hade varit att stryka bygglovskravet för vissa åtgärder inom 4,5 m från gränsen. Vips så är en massa gränsdragningsproblem borta från PBL, halva juridiksforums trådar försvinner. Vill grannen klaga på ens bygge nära gräns finns PBLs regelverk om betydande olägenhet som skyddar grannen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 297 inlägg
Ja, tänk om en borgerlig regering kunde ge sig på det 2034 eller när de nu kan tänkas få chansen nästa gång.
Dock är det inte bara Bengtssons ord, utan även förarbetena:
”Utan ett rättskraftigt beslut att luta sig mot är det väsentligt för en byggherre att ett medgivande inte återkallas efter att åtgärden har påbörjats. Det finns dock inte något som hindrar det (jämför NJA 2014 s. 445). En byggherre som önskar få ett rättskraftigt beslut kan ansöka om ett s.k. frivilligt bygglov”, se a. prop. s. 167.
Jag tycker att man bör se detta som en ny typ av grannmedgivande där tidigare praxis inte gäller. Tidigare praxis säger att du kan ta tillbaka grannmedgivandet under byggnadsnämndens prövning och efterföljande överklaganden, men i dessa nya fall så sker ingen behandling av ärendet av byggnadsnämnden, så då är det ju oklart när grannmedgivandet inte längre kan återtas, men det är orimligt (tycker jag) att rätten att grannmedgivandet skulle kunna återtas gäller till dess att åtgärden är färdigställd. Å andra sidan, om det uppstår ett uppehåll i arbetet på flera år som @Claes Sörmland skriver så borde man kunna ta tillbaka grannmedgivandet, i vart fall om åtgärden är mer ofärdig än färdig.
Jag vågar påstå, trots förarbetena och det Bengtsson skriver, att det faktiskt inte finns någon praxis för dessa nya fall.
Det har man ju läst...M martin.sveg skrev:
Jag förstår inte detta riktigt detta argument. Det har aldrig skett en förprövning av t ex grannemedgivande för skyddad uteplats eller friggebod inom 4,5 m från gränsen. Det är endast för attefallsåtgärder det har krävt en anmälan som har gett en förprövning under några korta år.M martin.sveg skrev:
Jag skulle gärna ha fritt fram för att bygga i tomtgräns, men jag skulle inte vara lika glad den dagen en granne bygger något precis i tomtgräns som är en olägenhet men inte en betydande olägenhet. Det är ett betydligt svagare skydd och det kan bli lite tråkigt i villakvarter med väldigt små tomter. Vågar vi släppa lös den ur Pandoras ask?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 297 inlägg
Typiskt, men bra grävt! Då ändrar jag mig, och tror jag också att en domstol skulle döma till byggherrens nackdel då det är uppenbart att frågan har beaktats i beredningen och inte ansågs vara något som förtjänade ett förmögenhetsrättsligt skydd.M martin.sveg skrev:
Så oerhört uselt av regeringen. Vare sig det är en tjänstemannaskrivning som slank igenom obemärkt eller ett medvetet val att mena att man lika gärna kan söka bygglov är det uselt av en regering som ville lätta på regleringen.
Tycker det hade varit lämpligt om grannemedgivanden förblev giltiga så länge som det som beskrivs är det som byggs samt att det ligger på den som begär medgivande att säkerställa att detaljnivån är hög nog för att det inte ska gå att hävda tveksamheter i efterhand.
Dock vore det då tjänligt om ett medgivande efter underskrift gick att överklaga. Tex om kommunen ger medgivande till byggnad mot allmän plats, eller att utfästande granne vill överklaga/återta sitt egna medgivande.
Då skulle det behöva prövas om återtagandet får några konsekvenser, om grannen tex inte börjat bygga något på platsen efter något år bör det då dömmas som återkallat medans om grannen står med rest stomme bör det finnas synnerliga skäl för att medgivandet skall återtas, samt att det beroende på orsak bör dömmas att den som tar tillbaka medgivandet får stå för kostnaderna som detta innebär. Alternativt att det kan dömmas att åtgärden skall färdigställas inom en tidsfrist och om så inte är fallet återtas medgivandet och det som påbörjats måste återställas.
Dock vore det då tjänligt om ett medgivande efter underskrift gick att överklaga. Tex om kommunen ger medgivande till byggnad mot allmän plats, eller att utfästande granne vill överklaga/återta sitt egna medgivande.
Då skulle det behöva prövas om återtagandet får några konsekvenser, om grannen tex inte börjat bygga något på platsen efter något år bör det då dömmas som återkallat medans om grannen står med rest stomme bör det finnas synnerliga skäl för att medgivandet skall återtas, samt att det beroende på orsak bör dömmas att den som tar tillbaka medgivandet får stå för kostnaderna som detta innebär. Alternativt att det kan dömmas att åtgärden skall färdigställas inom en tidsfrist och om så inte är fallet återtas medgivandet och det som påbörjats måste återställas.
Jag hittar dock bara praxis för bygglovspliktiga fall, som NJA 2014 s. 445, eller fall där grannmedgivandet saknas. Jag hittar inte något fall där ett grannmedgivande har återtagits för en bygglovsbefriad åtgärd efter att åtgärden har påbörjats.
I förarbetena står det som bekant uttryckligen att ett grannmedgivande kan återkallas efter det att åtgärden har påbörjats. Däremot skriver Boverket följande i en vägledning:
"Enligt Boverkets uppfattning är ett grannemedgivande att betrakta som ett avtal som inte ensidigt kan brytas av den ena parten. MÖD har i ett avgörande också konstaterat att en fastighetsägare är bunden av ett medgivande som en tidigare fastighetsägare har lämnat."
https://www.boverket.se/sv/PBL-kuns...ngsplikt/omrade_utokad_lovplikt/nara-jarnvag/
Så det finns en uppenbar otydlighet i just dessa fall anser jag, och en avsaknad av direkt applicerbar praxis.
Dock så kommer man väl runt denna svaghet genom att göra grannmedgivandet till ett avtal. Intressant är också att Boverket ser grannmedgivandet som ett avtal som inte ensidigt kan brytas. Så någon jurist kan väl ta fram ett standardavtal för ett grannmedgivande (jämför med t.ex. servitut) och sedan är denna brist åtgärdad.
Boverket är i alla fall tydliga med att det bara är myndighetens "uppfattning" att ett grannemedgivande är ett avtal som inte kan brytas ensidigt. Men de hade väl kunnat bemöda sig med några meningar som beskriver varför de tolkar grannemedgivandet som ett sådant avtal med dessa speciella regler för att säga upp avtalet.M martin.sveg skrev:
Boverket kanske utgick från sunt förnuft?
Inget som slank igenom, regeringen missade inte detta. Man valde att inte förstora upp frågan. Remissinstanserna och utredningen älskade denna fråga och det fanns alla möjliga och omöjliga förslag, t ex att grannemedgivande skulle registreras av kommunen, skrivas in i fastighetsregistret och allt vad det var för att vara gällande. Det som plockades upp av alla dessa förslag av regeringen var kravet att de numera ska vara skriftliga.
Samtidigt förstår jag de politiska övervägandena. Skulle man ha en för komplicerad procedur för att upprätta ett grannemedgivande som lyfter på bygglovskraven så skulle allmänheten misslyckas. Inte minst eftersom det har varit så formlöst för grannemedgivande så här långt. Jag undrar om jag inte också skulle utelämnat kravet på att det ska vara skriftligt om jag var regeringen. Bättre med otydlighet så att man inte hetsar grannar till rättshaveristiska fejder p g a formfel. Det är s a s till samhällets nytta om det är svårt att avgöra vem som har rätt och vem som har fel eftersom det minskar antalet rättstvister. Det som talar mot min fundering är att samhället förändras och blir mer och mer formalistiskt och det nedtecknade i digital form spelar större och större roll. Och folk blir allt sämre på att bygga förtroenderelationer med sina grannar i småhusområden.
En svordom i Myndighetssverige.M martin.sveg skrev: