Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.
Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.
Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.
Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.
Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.
Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!
