Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[Marlen Eskilsson]

Jag har fått ut det jag ville av tråden med hjälp av de som faktiskt förstod vad syftet med tråden var, och tackar dessa personer ödmjukast för det. Jag kommer nu inte vara aktiv i tråden längre utan hänvisar till mina tidigare svar i om någon faktiskt är intresserad av att få hela bilden.

Jag tycker för övrigt det är tråkigt att folk inte läser igenom eller tänker ordentligt innan man kastar ur sig saker (då menar jag inte bara i den här tråden). Det går tydligen väldigt snabbt att komma fram till egna sanningar. Jag hoppas verkligen inte att de berörda är lika snabba att döma människor i verkligheten.

Om det är möjligt får gärna någon låsa tråden.

Tyvärr så låser vi inte trådar, men du behöver inte fortsätta att svara och bevaka den. Du har varit en ovanligt engagerad frågeställare som det är redan.

 

[Ekerz]

Jag trodde verkligen inte att byggahus var som flashback, med TS fick mig verkligen en tankeställare. Detta var nog det sjukaste jag läst på ett svenskt forum utanför flashback på länge. Att ts inte har någon skam i kroppen öht är svårt att förstå. Är du född på 00-talet?

Tycka vad man vill om Flashback och visst är nivån låg ibland, men faktum är att forumet spelar en viktig roll i dag för det fria ordet. Något vi får mindre och mindre av i västvärlden numera. I övrigt håller jag med dig.

 

[heimlaga]

Som många redan konstaterat uppfattas din rubrik och första inlägg ganska ensidigt.
Men din vilja att svara med raka, ärliga & ganska utlämnande svar gör att jag verkligen förstår din situation och kan relatera väldigt mycket! På vissa sätt är din situation väldigt lik min, med en stundande generationsväxling med stora värden och engagemang.
(Typiskt forumet är att hänga upp sig på sådant som du redan har lösningar på - situationen med systern är ju uppenbart något ni kommer hantera!)

Självklart låter det väldigt egoistiskt att säga till en äldre person att den ska släppa sitt livsverk och gå vidare. Tror det är svårt att förklara för någon som inte själv är i situationen..

Andra sidan av myntet är att den äldre generationen "förväntar sig" att man ska styra sitt vuxna liv mot en ospecificerad tidpunkt i framtiden där man förväntas avsluta den bana man själv valt för att växla över till den bana ens föräldrar valt. (Uppenbart finns det i ditt fall en uttalad vilja att så ska det bli, alla som föreslår att bränna ner skiten osv. kan väl tycka vad de vill om den saken..)


Ett alternativ är såklart att skita i alltihop. Personligen tänker jag mer och med att det är en bra lösning, i mitt fall.
Jag är trött på att lägga massa känslor i att diskutera något som man själv inte kan styra utan i praktiken sitter på en bänk och väntar att någon ska hänga av sig rocken..
Tvärtom lobbar jag stenhårt till frugan at tvi ska ta med barnen och flytta 70 mil norrut för att 100% kunna släppa tankarna och styra mitt eget liv mot en egen framtid. (Nu ska jag bara få med frugan på den tanken..)

Varför?

Att företag och gårdar generationsväxlar från en brukare till nästa är en naturlig sak. Att sedan sytningsgubben vill vara med litet på ett hörn är också naturligt.

Problemen brukar komma om den äldre generationen inte låter den yngre gradvis växa in i verksamheten och ta större beslutsmakt efter hand. Eller om den yngre inte aktivt engagerar sig. Då blir det som du skriver att man måste sätta sitt liv på paus och vänta på att gubben skall kasta veven.

De flesta lyckade generationsväxlingar utan bråk som jag känner till både i småföretag och på bondgårdar har fungerat så att den yngre har övertagit ansvarsområde efter ansvarsområde i flera steg och när ett ansvarsområde har varit överfört har den gamle förstått att vara rådgivare på de områdena men alltid låta den yngre ta besluten själv.

Det här har pågått i över 1000 år och bryter man de här kedjorna av egendomsöverföring innebär det att alla produktionsmedel hamnar i händerna på ett fåtal kapitalstarka köpare medan hela folket blir hjälplösa backstugusittare som bara lever på andras nåd. Längre än så kommer man inte på en livstid och när allt skall nollas för varje generation så är det få som kommer någon vart.

Jag tycker det låter som att ditt problem är just att du sitter kvar på avbytarbänken. När du borde vara delaktig i verksamheten med egna ansvarsområden som du utveckar och driver framåt så att du har dem som du vill ha dem när huvudansvaret överförs om några år.

 

[Anna_H]

Alt 1. Hoppas att din far tar förnuftet att sälja gården med förbehåll att BO kvar till någon (annan) som uppskattar stället.
Alt 2. Stycka av en tomt Sälj till någon som uppskattar stället (inte dig) och bygg ett nytt hus för pengarna.
Testamentera allt utom arvslotten till syrran din eller kattpensionat.
Du är garanterad det som finns i arvslutten inget mer!
Alt 3. Gift om sig och adoptera hennes vuxna barn så minskar allt i arvet (alla barn delar lika) och med ett testamente 75% till frun.

Lycka Till

Ännu en som inte läst tråden 🙄

 

[Box of rain]

Hoppas TS farsa blir 102 år.

 

[SPR]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Du ska inte köra bort din far. Om jag var han skulle jag sälja gården på öppna marknaden till någon annan

 

[heimlaga]

Hoppas TS farsa blir 102 år.

Du ska inte köra bort din far. Om jag var han skulle jag sälja gården på öppna marknaden till någon annan

LÄS för helvete!!!!!!

Fadern vill att sonen skall ta över nu och låta fadern bo kvar på sytning. Sonen oroar sig för att de skall gå varandra på nerverna om de bor för tätt ihop.
Det är det här som hela tråden handlar om!

 

[Slansson]

Jag tycker du ska prata med din far.
Lyssna in honom och fråga honom vad som är viktigt för honom och samtidigt berätta vad som är viktigt för dig vid ett eventuellt köp.

Fråga honom vad han har för förväntningar på dig och gården.

Om du köper gården och sen går det åt helsike med er relation eller han går dig totalt på nerverna så kan du hota med att sälja gården till utomstående. Då kan han glömma att bo kvar.

 

[kortis]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Alt 3
Av erfarenhet så kan det bli så att när de gamla uppnår en viss ålder så flyttar de helt enkelt inte typ 75-80 år och då kan du inte ta över förrän de vandrat vidare och då är de kanske hundra år.
Så jag föreslår att du är jäkligt smidig och ger farsgubben utrymme, en sak som är viktigt i sammanhanget är framtidsfullmakt och ev testamente.
Köp gården låt din far bo kvar bygg ett hus inom synhåll.
Det kan ju oxå gå så att han säljer hela rasket till någon annan

 

[Crippman]

Sicken tråd.....
Simno.....vilket tålamod du har med alla kommentarer, du måste jobba som diplomat

Krångligt och att både äta kakan och ha den kvar. Jag önskar dig lycka till i dina beslut och att ni har en god fortsatt gemenskap i familjen.
Kram Crippa

 

[Megaforce]

Det kan ju också vara så att fadern kanske vill flytta till ett nytt hus som är bättre anpassad för äldre med t.ex. ett plan, storleksanpassade toaletter etc och med utrymmen för de hobbies han har, t.ex. meka med bilar som kanske kräver ett större 4-bils garage med lyft etc.

 

[lunnabo]

Nu var det inte mitt förslag, men jag tolkar det helt annorlunda. Dagens värde är egentligen oväsentligt, fastigheten renoverad för 2 miljoner och det faktiska marknadsvärdet blir 4 miljoner. Det innebär inte att dagens värde är 2 miljoner, utan att den fiktiva värderingen vid försäljning är just 4 miljoner, vilket inkluderar en investering på 2 miljoner i form av renovering.

Köpeskillingen blir då 4 miljoner (värderingen) minus 2 miljoner (investeringen i renoveringen).

Varför väljer Du att svara på mitt inlägg?
Jag svarade på Davidbagare som hade någon form av kortslutning i tänket.

 

[AndersPS]

Varför väljer Du att svara på mitt inlägg?
Jag svarade på Davidbagare som hade någon form av kortslutning i tänket.

Det har du som skrev att värdet var 0.

 

[kortis]

Som många redan konstaterat uppfattas din rubrik och första inlägg ganska ensidigt.
Men din vilja att svara med raka, ärliga & ganska utlämnande svar gör att jag verkligen förstår din situation och kan relatera väldigt mycket! På vissa sätt är din situation väldigt lik min, med en stundande generationsväxling med stora värden och engagemang.
(Typiskt forumet är att hänga upp sig på sådant som du redan har lösningar på - situationen med systern är ju uppenbart något ni kommer hantera!)

Självklart låter det väldigt egoistiskt att säga till en äldre person att den ska släppa sitt livsverk och gå vidare. Tror det är svårt att förklara för någon som inte själv är i situationen..

Andra sidan av myntet är att den äldre generationen "förväntar sig" att man ska styra sitt vuxna liv mot en ospecificerad tidpunkt i framtiden där man förväntas avsluta den bana man själv valt för att växla över till den bana ens föräldrar valt. (Uppenbart finns det i ditt fall en uttalad vilja att så ska det bli, alla som föreslår att bränna ner skiten osv. kan väl tycka vad de vill om den saken..)


Ett alternativ är såklart att skita i alltihop. Personligen tänker jag mer och med att det är en bra lösning, i mitt fall.
Jag är trött på att lägga massa känslor i att diskutera något som man själv inte kan styra utan i praktiken sitter på en bänk och väntar att någon ska hänga av sig rocken..
Tvärtom lobbar jag stenhårt till frugan at tvi ska ta med barnen och flytta 70 mil norrut för att 100% kunna släppa tankarna och styra mitt eget liv mot en egen framtid. (Nu ska jag bara få med frugan på den tanken..)

Och när de väl har tagit av sig rocken är man kanske för gammal och tänkt bort alltihop. Eller väntat o väntat. Till slut står man där i alla fall med hela skiten för gammal för att ta över och för gammal för att sälja o göra något man VERKLIGEN vill.

 

[lunnabo]

Det har du som skrev att värdet var 0.

Så här skrev Davidbagare och det var ett Enkelt exempel på vad effekten av hans förslag skulle bli.
[IMG alt="Davidbagare"]https://www.byggahus.se/forum/data/avatars/s/328/328530.jpg?1668693446[/IMG]

Davidbagare​

#24
Hobbysnickare
· 582 inlägg
igår 08:00
"Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart."