Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[Sgtamg]

Bakgrund: Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet…

Enkelt, sluta va så jävla ego. Låt far din ha sin vilja, hjälp till med de boende han önskar och för guds skull, sätt dig ned o prata med farsgubben.
Prata inte bara om er relation utan om honom, du ska se att de som är svårt stt förstå eller irriterar kommer klarna.
Den dagen han ej längre finns kan du öppna tråden igen och tacka mig.

 

[Sgtamg]

Vet du egentligen hur det är att vara denna situation? En gård, som förfäderna kämpat för att gå i släkten, ska vara tvungen att säljas för att en enda sätter sig på tvären?
Jag förstår ditt resonemang, men betänk att man har något till låns. Detta är nog en ovan känsla för många idag, men försök!

Kan va de dummaste svaret idag🤣

 

[13th Marine]

Kan va de dummaste svaret idag🤣

Den enda som skrivit ett inlägg tidigare idag är du, men jag är beredd att hålla med det var rätt dumt!

 

[kortis]

Enkelt, sluta va så jävla ego. Låt far din ha sin vilja, hjälp till med de boende han önskar och för guds skull, sätt dig ned o prata med farsgubben.
Prata inte bara om er relation utan om honom, du ska se att de som är svårt stt förstå eller irriterar kommer klarna.
Den dagen han ej längre finns kan du öppna tråden igen och tacka mig.

Eller inte tacka dig. När det är dax kanske gubben är nittiofem och han själv är sjuttiofem gården helt nedgången och det dyker upp en okänd halvbror, så jo tack för den hjälpen.
Eller ingen framtidsfullmakt och förmyndare beslutar att sälja.

 

[Sgtamg]

Eller inte tacka dig. När det är dax kanske gubben är nittiofem och han själv är sjuttiofem gården helt nedgången och det dyker upp en okänd halvbror, så jo tack för den hjälpen.
Eller ingen framtidsfullmakt och förmyndare beslutar att sälja.

Ja nu är de ju hans far som äger de och bestämmer. Fan vad pengakåta man kan va..

 

[heimlaga]

Ja nu är de ju hans far som äger de och bestämmer. Fan vad pengakåta man kan va..

LÄS för helvete!
Observera att fadern vill sälja gården till sonen just nu för ett pris som båda är sams om och som systern också är sams om. Samtidigt vill han bo kvar på sytning. Sonen oroar sig för om de kan hålla sams när de skall bo tätt ihop och om fadern verkligen kan låta honom bestämma någonting efter ägarbytet..

Det här är vad tråden egentligen handlar om. Sedan hoppar ni in an massa folk som inte kan läsa och skriver om någonting helt annat.
TÄNK för helvete!

 

[L A Axelsson]

Enkelt, sluta va så jävla ego. Låt far din ha sin vilja, hjälp till med de boende han önskar och för guds skull, sätt dig ned o prata med farsgubben.
Prata inte bara om er relation utan om honom, du ska se att de som är svårt stt förstå eller irriterar kommer klarna.
Den dagen han ej längre finns kan du öppna tråden igen och tacka mig.

Den första och sista meningen i ditt inlägg känns väldigt motsägelsefullt.
Har du verkligen läst hela tråden?

 

[Nilsson i Boda]

Jag läser rubriken ännu en gång "Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta". Jag förstår inte hur detta ska fungera. Föräldren vill inte (om nu rubriken stämmer) flytta.

 

[nissenhj]

Hoppas TS farsa blir 102 år.

Det är jag övertygad om att TS också hoppas på!
Du glömde visst läsa tråden!

 

[kortis]

Ja nu är de ju hans far som äger de och bestämmer. Fan vad pengakåta man kan va..

Kanske bara är realistiskt. Eller själviskt av förälder för en sak är klar och det är att när de inte klarar sig själva då ska man fixa o dona, antingen för att kravet finns eller för att man är lojal men ett jävla arbete är det likväl och låst är man.
Och nej jag har det inte så utan det ordnade sig skapligt i tid och nu har jag överlåtit mitt till min son. Men det kunde med lätthet ha skitit sig totalt

 

[PHPersson]

Kanske bara är realistiskt. Eller själviskt av förälder för en sak är klar och det är att när de inte klarar sig själva då ska man fixa o dona, antingen för att kravet finns eller för att man är lojal men ett jävla arbete är det likväl och låst är man.
Och nej jag har det inte så utan det ordnade sig skapligt i tid och nu har jag överlåtit mitt till min son. Men det kunde med lätthet ha skitit sig totalt

Jag funderar på en sak, vi verkar vara få som älskar våra föräldrar och tycker om att vara med dem. De har trots allt tagit hand om oss i 20år +/- då tycker jag det är självklart att man inte kastar ut dem i gatstenen… men kanske bara jag.
Förövrigt kanske inte så mycket med att bygga hus. Ber om ursäkt för det men svårt att låta bli.

 

[heimlaga]

Jag funderar på en sak, vi verkar vara få som älskar våra föräldrar och tycker om att vara med dem. De har trots allt tagit hand om oss i 20år +/- då tycker jag det är självklart att man inte kastar ut dem i gatstenen… men kanske bara jag.
Förövrigt kanske inte så mycket med att bygga hus. Ber om ursäkt för det men svårt att låta bli.

Exakt. Därav diskussionen om att bygga en sytningsstuga några hundra meter bort på gårdens mark. Tillräckligt nära för att gubben skall vara hemma men tillräckligt långt borta för att ha privatliv.

 

[Dr.Mugg]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Du verkar vara en genuint odräglig person. Problemet ligger in te hos din far, det ligger hos dig.

 

[heimlaga]

Du verkar vara en genuint odräglig person. Problemet ligger in te hos din far, det ligger hos dig.

Du verkar vara en som aldrig har lärt dig läsa. Om man går på första intrycket.

Första intrycket av trådstartaren är exakt som du säger men läser du vidare och försöker förstå vad han menar så ändrar intrycket. Nu är det dags för dig att förändra intrycket av dig. Genom att läsa.

 

[kortis]

Jag funderar på en sak, vi verkar vara få som älskar våra föräldrar och tycker om att vara med dem. De har trots allt tagit hand om oss i 20år +/- då tycker jag det är självklart att man inte kastar ut dem i gatstenen… men kanske bara jag.
Förövrigt kanske inte så mycket med att bygga hus. Ber om ursäkt för det men svårt att låta bli.

man ska behandla alla med respekt och som man vill bli behandlad själv det är självklara saker.
När vi blir äldre då ändras man och i bland inte till sin fördel och faktiskt så är inte alla föräldrar snälla utan många är egoistiska och rent elaka.
Det är lätt att ha en uppfattning om just barns förhållande till sina föräldrar på äldre dar men det kan ligga mycket bakom som man int ser.