5 238 läst · 26 svar
5k läst
26 svar
Komplicerat Generationsskifte gård
Sida 1 av 2
Vi har kommit till dagen då mina föräldrar inte längre orkar med driften av gården och önskar att något av barnen tar över. Det är en mycket fin och välskött gård i ett attraktivt område med både utarrenderad jordbruksmark, välskött skog, flertalet ekonomibyggnader, hyresfastighet samt bostadshus i mycket bra skick. Följaktligen är marknadsvärdet högt. Gården har dessutom gått i arv i familjen sedan mitten av 1800-talet. Sammantaget faktorer som inte direkt gör skiftet enkelt. Pappa är väldigt tydlig med att han vill att det ena barnet med familj övertar gården, inget samägande eller dylik lösning. Problemet är att både jag och min bror är intresserade, bor i närheten och skulle ha möjlighet att driva gården. Samtidigt är marknadsvärdet på gården så pass högt att det blir svårt för den ena parten att kompensera den andra fullt ut. Jag försöker hitta lösningar hela tiden som alla skulle kunna vara nöjda med, funderar på att avstå men är rädd att jag ska ångra mig, gräma mig och bli bitter längre fram. Vi har hela familjen väldigt fin relation idag och jag vill inte att den ska bli skadad, varken nu eller att bitterhet ligger och bubblar under ytan längre fram på grund av att någon ”stryker på foten” nu. Jag tänker också på allt som skulle kunna hända, om de tar över gården men skiljer sig och måste sälja om typ tio år. Om mina barn är intresserade av att driva gården vidare i framtiden men inte deras kusin och jag genom att avstå nu, dessutom ”underkompenserad” ser till att de aldrig kommer att få den chansen. Var vill jag ens bo med min familj om gården försvinner från min del av släkten? (Vi bor i en helt ok villa nu, men tanken har nog alltid varit att sälja och ta oss vidare härifrån) Orkar jag ens bo kvar i området? Samtidigt är barnen så rotade här redan med skola och kompisar. Är det någon som har erfarenhet av någon liknande situation som kan ge lite kloka tips och råd, både på det juridiska och det känslomässiga planet?
Hur är relationen med brodern? Varför kan ni inte ta över och driva gården ihop? Låter som det vara stor mark i attraktivt läge. Bygg boningshus för båda familjerna. Räcker inte intäkter till båda familjerna kanske det går att kombinera med deltidsjobb i annan bransch. Eller att era fruar fortsätter i sina branscher.
Går det att stycka av mark? Skapa två gårdar? Sälja tomter för att finansiera utköp av ena partern?
Att bara ge upp och ge brodern gården kommer du nog ångra i framtiden
Går det att stycka av mark? Skapa två gårdar? Sälja tomter för att finansiera utköp av ena partern?
Att bara ge upp och ge brodern gården kommer du nog ångra i framtiden
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 210 inlägg
Du skriver att marknadsvärdet är högt, beror det på att gården är arealmässigt stor? Är den så stor att det är möjligt att klyva fastigheten i 2 lika delar?
Att samäga gården håller jag med dina föräldrar om att det är en dålig idé, det är upplagt för konflikter och skjuter upp problem till nästa generation.
Det verkar som om föräldrarna vill att gården stannar i familjen, vilket innebär att fastigheten blir din eller brorsans enskilda egendom. Det leder tyvärr till att det blir i princip omöjligt att få ett tillräckligt stort lån för att lösa ut syskonet, som ensam ägare och låntagare i ett gift par /sambopar.
Det här kräver många och långa diskussioner samt professionell hjälp om alla ska bli nöjda och uppleva resultatet rättvist.
Att samäga gården håller jag med dina föräldrar om att det är en dålig idé, det är upplagt för konflikter och skjuter upp problem till nästa generation.
Det verkar som om föräldrarna vill att gården stannar i familjen, vilket innebär att fastigheten blir din eller brorsans enskilda egendom. Det leder tyvärr till att det blir i princip omöjligt att få ett tillräckligt stort lån för att lösa ut syskonet, som ensam ägare och låntagare i ett gift par /sambopar.
Det här kräver många och långa diskussioner samt professionell hjälp om alla ska bli nöjda och uppleva resultatet rättvist.
Tack för svar! Marknadsvärdet är högt för att gården är hyfsat stor, välskött och ligger i ett område där fastighetspriserna är höga. Jag tror inte att det är riktigt rimligt att klyva den i två delar. Möjligtvis skulle man kunna separera skogen som till huvudsak ligger en bit bort. Som någon nämnde är det mycket riktigt så att troligtvis kommer ingen av oss att få tillräckliga lån för att kunna lösa ut den andra parten till marknadsvärdet. Kanske kan en relativt stor tomt styckas till den som inte tar över gården för att kompensera för en del. Möjligtvis kan fler tomter styckas och säljas för att få upp kompensationen, även om vi såklart helst inte vill se gården styckas sönder (våra föräldrar vill absolut inte det). Fler förslag mottages tacksamt. Vi har redan kontakt med expertis på området, men det känns svårt att hitta en lösning som alla är nöjda med både på det ekonomiska och känslomässiga planet. Jag börjar känna ett starkt behov att prata med någon utanför familjen som inte är så direkt involverad för att få andra perspektiv på situationen. Det är livsavgörande beslut som inte kan fattas lättvindigt. Jag tror tyvärr inte att jag gör någon en tjänst i längden genom att vara den som nöjer mig med en mindre lott för att all andra ska vara nöjda nu.
För att kunna behålla gården i släkten så måste gården ge ett resultat som motsvarar minst halva marknadsvärdet under tiden som varje generation driver gården Det innebär att om gården är värd 5 miljoner så begöver man ha en vinst på 2,5 miljoner som man kan lägga undan under dom 25-30 år som man driver gården till nästa generation. Då kan man kompensera barnen som blir utan gård med motsvarande summa. Har man fler barn blir summan som gården måste tjäna in större.A AnnaCGL skrev:Tack för svar! Marknadsvärdet är högt för att gården är hyfsat stor, välskött och ligger i ett område där fastighetspriserna är höga. Jag tror inte att det är riktigt rimligt att klyva den i två delar. Möjligtvis skulle man kunna separera skogen som till huvudsak ligger en bit bort. Som någon nämnde är det mycket riktigt så att troligtvis kommer ingen av oss att få tillräckliga lån för att kunna lösa ut den andra parten till marknadsvärdet. Kanske kan en relativt stor tomt styckas till den som inte tar över gården för att kompensera för en del. Möjligtvis kan fler tomter styckas och säljas för att få upp kompensationen, även om vi såklart helst inte vill se gården styckas sönder (våra föräldrar vill absolut inte det). Fler förslag mottages tacksamt. Vi har redan kontakt med expertis på området, men det känns svårt att hitta en lösning som alla är nöjda med både på det ekonomiska och känslomässiga planet. Jag börjar känna ett starkt behov att prata med någon utanför familjen som inte är så direkt involverad för att få andra perspektiv på situationen. Det är livsavgörande beslut som inte kan fattas lättvindigt. Jag tror tyvärr inte att jag gör någon en tjänst i längden genom att vara den som nöjer mig med en mindre lott för att all andra ska vara nöjda nu.
Om man nu inte klarar av detta så måste man ju finna vägar att sänka gårdens marknadsvärde eller höja avkastningen under tiden som man äger gården. Man kan få både sänkt marknadsvärde och höjd inkomst genom att sälja av mark (exempelvis skog eller bostadstomter).
Det finns experter som kan hjälpa till vid generationsskiften, ta gärna hjälp för det är svårt att få allting rätt juridiskt med lämpliga kompensationer. Risken att någon sitter med svarte petter är stor då man endera hamnar med en olönsam gård eller en för låg kompensation eller ett förskott på arv som man måste lösa vid föräldrarnas bortgång.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 168 inlägg
Nån ska ju vara djävulens advokat, så:
Det låter inte som om era föräldrar driver särskilt stor del av gården nu, och med ett avstyckande av skogen skulle det väl bli ännu mindre gårdsdrift att ta över.
Att äga en gård där man arrenderar ut åkrar och betesmarker är som jag ser det inte att driva en gård, det är bara att äga den. Det kan man förvisso tillmäta ett stort värde, men att avstå ett större ekonomiskt värde för att någon ska kunna bo i ens föräldrahem och uppbära passiva intäkter från arrenden är som du är inne på väldigt mycket begärt.
Det låter som att det rimliga är att stycka av en hästgård som något av er syskon tar över och att övrig mark säljs av. Övrig nostalgi har ni helt enkelt inte råd med utan att någon blir förfördelad.
Det låter inte som om era föräldrar driver särskilt stor del av gården nu, och med ett avstyckande av skogen skulle det väl bli ännu mindre gårdsdrift att ta över.
Att äga en gård där man arrenderar ut åkrar och betesmarker är som jag ser det inte att driva en gård, det är bara att äga den. Det kan man förvisso tillmäta ett stort värde, men att avstå ett större ekonomiskt värde för att någon ska kunna bo i ens föräldrahem och uppbära passiva intäkter från arrenden är som du är inne på väldigt mycket begärt.
Det låter som att det rimliga är att stycka av en hästgård som något av er syskon tar över och att övrig mark säljs av. Övrig nostalgi har ni helt enkelt inte råd med utan att någon blir förfördelad.
Knepig situation. Ingen av er bör avstå arv för något vagt löfte om att driva vidare familjegården. Det är ju heller ingen höjdare för den som driver den ha med sig syskonet som någon slags barlast som snuttar på värdet och avkastning. För att inte tala om när det är er tur att gå vidare och det hela ska delas på ca 4 ...
@Cheesen har en bra poäng som dina föräldrar borde tänkt på. Jag tycker att det verkar som att äldre/föräldrar ibland vill äta kakan och ha den kvar, dvs de har inte satt undan/förberett i god tid så att de efterlevande som inte får gården/fastigheten kan kompenseras lika, medan de samtidigt bestämt vill att egendomar stannar i familjen. Vilket skapar dessa problem vid generationsskifte. Har dina föräldrar inte förståelse för att det nog inte går att göra som de vill?
Det finns nog tyvärr inget magiskt sätt så att alla blir nöjda. Är värdet så stort att den som evt. tar över gården själv aldrig har möjlighet att betala hälften till den andre? Om inte skulle man ju kunna tänka sig lösningar där t.ex. 10% tillhör den som inte tagit över, men att den andre har rätt att köpa när denne har råd.
Men en tanke är att det är sällan värt att bevara gården i släkten om det är till priset av osämja nu eller i framtiden.
Men en tanke är att det är sällan värt att bevara gården i släkten om det är till priset av osämja nu eller i framtiden.
Har funderat en del på liknande situation då jag kommer hamna där i framtiden.
Det rimligaste som jag kommit fram till (utan någon som helst kunskap om det är görbart rent juridiskt) är att den som vill ha gården får köpa den till ett bra pris av föräldrarna som ett förskott på arvet och när sen föräldrarna går ur tiden så får restrerande syskon allt som finns då.
Det kommer sannolikt aldrig blir rättvist i kronor och ören men alla får något.
Det rimligaste som jag kommit fram till (utan någon som helst kunskap om det är görbart rent juridiskt) är att den som vill ha gården får köpa den till ett bra pris av föräldrarna som ett förskott på arvet och när sen föräldrarna går ur tiden så får restrerande syskon allt som finns då.
Det kommer sannolikt aldrig blir rättvist i kronor och ören men alla får något.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 168 inlägg
Såhär kan man förstås göra. Även som arv kan föräldrarna välja att ge 75 % av arvet till ett av två syskon utan att den förfördelade har rättsliga möjligheter att klaga.P Prodigys skrev:
Många tycker nog trots det att relativ rättvisa mellan arvingarna är nog så viktigt.
Att man inte har någon absolut rätt att ärva sina föräldrar då de kan välja att göra av med pengarna före döden, eller rigga arvet så att en får mer än en annan är som sagt inte detsamma som att man inte bör ta med ett rättviseperspektiv när sånt här diskuteras.