Hör ofta i min omgivning, säskillt bland äldre människor: -"Inte kan man väl kasta ut en gammal hederlig gjutjärnspanna!!!"

De som talar har pannor från 60 - 70 talet som från början var avsedda att eldas med olja. Detta är naturligtvis för dyrt då ved finns att tillgå för all tid och evighet.

Kan då någon här på forumet förklara för mig som är en "nyfiken teknikdåre född i början på -80 talet", varför man är så rädd om dessa gammla pannor. Det går ju in max 5 - 6 vedträn i den minimala eldstaden. Men så mycket vågar man naturligtvis inte lägga in på en gång. Då kan ju skiten koka. Verkningsgraden borde väl inte vara speciellt hög då lågan i stort sett brinner rakt ut i skorstenen. Pannan måste passas varje timma dygnet runt under vintersäsongen, annars kallnar elementen fort. Detta hinner man naturligtvis inte med så på morgnarna är det ofta inte mer än 14 - 15 grader inomhus och det tar ungefär 1,5 timma innan de kan ta sin morgondusch. Några reservelpatroner syns inte heller till. De drar ju ström, och det är ju för dyrt...  Borde det inte vara trevligare med en ny keramisk vedpanna med fläktar och minst 1500 liter Acc & Shuntautomatik? Jag kan då inte se några nackdelar förutom investeringskostnaden, men en ynglig som jag kanske inte förstår bättre...
 
johansjostrand skrev:
Hör ofta i min omgivning, säskillt bland äldre människor: -"Inte kan man väl kasta ut en gammal hederlig gjutjärnspanna!!!"
De gamla "hederliga" gjutjärnspannorna var i stort sett outslitliga, därav uttrycket. Dock är de inte så energieffektiva som dagens pannor. ;)
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.