Tack så jättemycket för långa svar. Vi ska söka efter fler dokument som nämns i köpehandlingarna, och se om vi hittar mer information. Jag uppskattar er hjälp, även om det här inte är löst, och troligen kommer kosta oss lite pengar. Men faktum kvarstår dock att det är en bit av början av vägen som går över vår mark, och den kommer inte att vara gratis att använda för mr Trouble.Claes Sörmland skrev:
Två korta frågor till:
1. Spelar det ingen roll att vägen har ett uppenbart syfte som även fastighetsägaren har vetat om, dvs att han borde ha förstått att det fanns ett gammalt servitut? JB 7 kap 14 §: "... den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen."
2. Han köpte fastigheten 2009, och satte upp bommen först 2021, dvs 12 år efter köpet. Dessutom erkände han servitutets existens när KFM bad honom ta ner bommen. Har inte den långa tiden och erkännandet av servitutet mot KFM någon betydelse?
För att svara på Claes fråga om GA-vägen så slutar den vid en korsning på vår mark, därom råder inget tvivel, och vägföreningen lär inte vara intresserade av en förlängning upp i skogen.
Kommentar till Nötegårdsgubbens synpunkt om min idé om avstängning på vår mark, så finns inget servitut som belastar oss för att någon annan ska få köra på den första biten av vägen, om det gamla inte är giltigt. Om han har rätt att stänga av vägen mot skogen så har vi det med. Men det är helt idiotiskt att göra det, men jag tänkte att vi andra kunde ha det som argument. Till syvende og sidst måste vi komma överens om en lösning allesammans.
Jag tänkte rita en skiss över området, ty den gamla (obefintliga) vägsträckningen finns med på både gamla och nya kartor med beteckningen "samf", i synnerhet syns det tydligt på kartan över den nya fastigheten vid fastighetsbildningen 1998. Jag återkommer om detta.
1. Spelar det ingen roll att vägen har ett uppenbart syfte som även fastighetsägaren har vetat om, dvs att han borde ha förstått att det fanns ett gammalt servitut? JB 7 kap 14 §: "... den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen."
2. Han köpte fastigheten 2009, och satte upp bommen först 2021, dvs 12 år efter köpet. Dessutom erkände han servitutets existens när KFM bad honom ta ner bommen. Har inte den långa tiden och erkännandet av servitutet mot KFM någon betydelse?
För att svara på Claes fråga om GA-vägen så slutar den vid en korsning på vår mark, därom råder inget tvivel, och vägföreningen lär inte vara intresserade av en förlängning upp i skogen.
Kommentar till Nötegårdsgubbens synpunkt om min idé om avstängning på vår mark, så finns inget servitut som belastar oss för att någon annan ska få köra på den första biten av vägen, om det gamla inte är giltigt. Om han har rätt att stänga av vägen mot skogen så har vi det med. Men det är helt idiotiskt att göra det, men jag tänkte att vi andra kunde ha det som argument. Till syvende og sidst måste vi komma överens om en lösning allesammans.
Jag tänkte rita en skiss över området, ty den gamla (obefintliga) vägsträckningen finns med på både gamla och nya kartor med beteckningen "samf", i synnerhet syns det tydligt på kartan över den nya fastigheten vid fastighetsbildningen 1998. Jag återkommer om detta.
Jag tror vi får ta ett steg bakom i denna fråga. Ett avtalsservitut är en överenskommelse som har gjorts som ger härskande fastighet rättighet att använda tjänande fastighet för ett visst ändamål av stadigvarande betydelse. Avtalsservitutet (servituten egentligen, de är ju flera olika härskande fastigheter som har rättigheter) skrevs mellan stamfastigheten och andra fastigheter, inte mellan den avstyckade bostadsfastighet vars ägare nu har stängt av vägen. Jag är således inte säker på om det efter avstyckningen alls längre finns ett servitut för delen av vägen som ligger på den avstyckande bostadsfastigheten.A Annaet skrev:
Om det är så, så finns ju inget servitut som nuvarande ägare kan känna till. Rättigheten att använda den delen av vägen gick då förlorad vid avstyckningen. Avtalsservitutet ligger kvar för de delar av vägen som ligger på stamfastigheten.
Någon som kan som ett rinnande vatten hur avtalsservitut och hur dess belastning förfaller/behålls vid en avstyckning av den belastade marken?
OK, då råder ingen osäkerhet där. Vad vägföreningen är intresserade av är egentligen ingen faktor för omprövning av gemensamhetsanläggningen. Det är Lantmäteriet som utifrån objektiva parametrar bedömer om det finns behov att utöka en gemensamhetsanläggning med vägändamål. Det kan också ske emot delägares vilja. Det som ni som har behov om vägen gör är att ansöka om att ompröva gemensamhetsanläggningen och sen avgör Lantmäteriet vilka vägar som ska ingå. Generellt så saknar flera fastigheter ordnad förvaltning av vägarna, vilket talar för att Lantmäteriet kommer att utöka gemensamhetsanläggningen med dessa om någon bara ansöker om det. Det som har framkommit i tråden som talar emot är att vissa av fastigheterna tydligen har rättighet till väg på en annan vägsträckning som idag inte används. men det gäller ju inte t ex den obstruerade grannens fastighet som saknar rätt att köra på din mark.A Annaet skrev:
Använd detta som argument för att utöka befintlig gemensamhetanläggning för väg: Grannen saknar rätt till utfart idag.A Annaet skrev:
Kan ge uppslag! Gamla samfällda vägar från t ex skiftet brukar vara hopplösa att stänga av.A Annaet skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Jag tror tyvärr inte att du kan se på saken såhär, utan varje tjänande fastighet har upplåtit ett eller flera servitut till de andra. Bara för att ett faller faller därmed inte alla andra.A Annaet skrev:
Möjligen skulle man kunna argumentera för att den nya fastigheten inte har de rättigheter som den den styckades av ifrån, men det är ju i så fall i ond tro, för avsikten var ju att den nybildade fastigheten skulle ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Bra! För en fråga som inte varit uppe än är om den nya grannen har någon rimlighet i sin kritik mer utifrån hur vägen ligger utifrån bostadshus sett osv. Att få en förståelse för varför någon är emot något är ett bra steg på vägen att kunna ta sig vidare.A Annaet skrev:
Var det? Servituten är från 1970-talen och avstyckningen sker mycket senare. Jag tror helt enkelt förrättningslantmätaren inte har känt till klustret av avtalsservitut alls och sedan bedömt att eftersom det finns en fysisk väg till den nya fastigheten så kan rättighetsfrågan lösas senare av fastighetsägaren, t ex genom att ansöka om en anläggningsförrättning och bli del av en gemensamhetanläggning för väg. Detta förfarande tycks vara rätt vanligt vid avstyckning av fastigheter, skedde nyligen i mitt grannskap för 21 fastigheter i flera olika omgångar med tre olika förrättningslantmätare.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Jag menar fastighetsägarens avsikt. Jag förväntar mig inte att Lantmäteriet känner till ett oinskrivet servitut.
Nu har jag läst på. Servitutets belastning i och med det är lokaliserat följer marken (vägen) så det upphörde inte att existera i och med att det hamnade på den avstyckande fastigheten. Det fanns kvar efter avstyckningen.
Så feltänk från mig så här på söndagsmorgonen.
Redigerat:
Jag tänker att vad fastighetsägaren hade för avsikt inte spelar så stor roll juridiskt i och med att servitut kräver en skriftlig process eller ett myndighetsbeslut.
Avtalsservitutets rättighet gäller ju härskande för stamfastigheten. Hade man velat att även den avstyckade fastigheten skulle få rätt till denna väg för TS fastighet så hade man ju skrivit ett avtalsservitut om det eller fått det infört som ett officialservitut i samband med fastighetsbildningen.
Tillbaks till din fråga, hur man ska bedömma "... den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen." i 7 kap. 14 § JB.A Annaet skrev:
Lagstiftaren har lämnat dessa avvägande till domstolsväsendet. Här kan du läsa ett fall från HD där det stod ett sjöbod på fastigheten vid köper som belastades av en nyttjanderätt som köparna inte kände till. I det här fallet så fick köparna rätt, de kände inte till detta enligt domstolen: "Frågan i målet gäller om makarna A. med hänsyn till omständigheterna ägt eller bort äga kännedom om syskonen L:s nyttjanderätt till sjöboden med tillhörande markområde."
https://lagen.nu/dom/nja/1990s331
Här en rörigare dom från HD kring avtalsservitut om rätt till en väg:
https://lagen.nu/dom/nja/2012s1021
Jag har nu tagit fram kartan från avstyckningen 1998, men modifierat några gränser som inte har betydelse för frågan, för att detta inte ska gå att känna igen så lätt, eftersom ärendet är så extremt laddat för alla inblandade. Dragning av vägen, samt fastighets- och tomtgränser av betydelse har jag inte ändrat. GA-vägen kommer nerifrån vänster och slutar vid den orangea ringen som jag ritat ut. Den gula randen markerar den fortsatta nuvarande vägen, och vägbommen sattes upp vid den röda linjen, men är alltså f n nerplockad, men fastighetsägaren av nr 6 avser sätta upp den igen, antagligen på samma ställe. Hans tomt är markerad med streck och x, all bebyggelse på fastigheten ligger innanför tomtgränsen, och genomfarten till skogen (till höger i bild) går således utanför tomten och byggnaderna. Den omstridda vägen gör en krok in på vår mark (nr 3) efter att GA-vägen slutar, och viker sedan in på fastighet nr 6 (i kartan står det en inringad siffra 2 för fastighet nr 6). Den som sålde från början var nr 4, vilket alltså skedde 1998.
Som ni ser står det "samf" på en annan vägsträckning på drygt 100 m. Denna väg är den oskiftade vägen och finns oförändrad på kartor sedan 1888. I verkligen finns inte den vägdragningen, inte ens på flygfoton från 1960. Det är den som jag kallade för "ko-stig" i mitt första inlägg. Vi har tolkat detta som att samf-vägen förbättrats och delvis fått en annan sträckning 1975, men att den aldrig upphört att gälla.
Som ni ser står det "samf" på en annan vägsträckning på drygt 100 m. Denna väg är den oskiftade vägen och finns oförändrad på kartor sedan 1888. I verkligen finns inte den vägdragningen, inte ens på flygfoton från 1960. Det är den som jag kallade för "ko-stig" i mitt första inlägg. Vi har tolkat detta som att samf-vägen förbättrats och delvis fått en annan sträckning 1975, men att den aldrig upphört att gälla.
Det är en tolkning som saknar lagstöd. En samfälld väg som har tillkommit vid t ex laga skifte är lokaliserad till den plats där den låg och brukades vid upplåtelsen. Den ligger därmed kvar juridiskt där den ursprungligen beslutades dras fram. Delägarna som samfällt äger vägen förvaltar den idag genom delägarförvaltning enligt samfällighetslagen. De har alltså alla möjligheter att sätta den gamla vägen i bruk igen. Men de får inte ta annan mark i anspråk för vägen utan förrättning och beslut av Lantmäteriet.A Annaet skrev:
På kartan så framgår inte fastighetsgränserna för den avstyckade fastigheten 6. Men visst är det så att på fastighet 6 så går vägen och bommen uppfördes också på fastighet 6s mark?
Det är de yttre streckade linjerna som markerar fastighetsgränserna för nr 6, det ligger också en liten fastighet (7) omgiven av 6.
Ja, det stämmer att vägen går över 6s mark och att bommen satt där vägen gick över 6 mark.
Tack för länken till den andra domen, jag har inte läst hela, men tingsrättens dom om vägen och att köparen borde förstått att det fanns en rättighet för en annan att nyttja den, är ju liknande som det är för oss. Vi andra har använt vägen under de första 12 åren som den nye fastighetsägaren har ägt nr 6, utan att han opponerat sig då, så han känner definitivt till brukandet, även det varit sparsamt.
Det verkar som att det rättsfall som ni kanske borde läsa är Svea hovrätt dom den 28 juni 2005 i dess mål T 7104, alltså för att se hur hovrätten resonerade för att fastställa att köparen var i ond tro angående andras rättighet till vägen. Likheten med ert fall är ju att det fysiskt finns en väg som passerar över fastigheten och att köparen inte har fått kännedom om det belastande servitutet i samband med köpet. Det är offentlig handling så bara att emaila Svea hovrätt så får fallet på ett par arbetsdagar som PDF.A Annaet skrev:
Kanske kan denna dom övertyga den krångliga grannen att saken är förlorad? Om inte så kan ni i alla fall se vad som troligen händer om ni stämmer grannen för att denne sätter upp en bom igen.
Sen är frågan om ni orkar och har råd med en riskfylld stämning i tingsrätten som lätt kan överklagas till hovrätten av grannen, även om den förlorar. Det kostar på både, psykiskt och ekonomiskt. Hoppas ni i det scenariot har några hundra tusen liggandes för krigskassan.
Jag skulle som sagt överväga att lägga den energin och de pengarna på en anläggningsförrättning så att gemensamhetsanläggningen utökas till att också omfatta den omstridda vägen.