Håller med Anna H med den reservationen att förmögenhet som ena parten har vid äktenskapets ingående inte ska vara giftorättsgods. Hushållsbördorna förutsätter jag att de delar och att därvid även sådant som rensning av avlopp och biltvätt räknas och inte bara de traditionellt kvinnliga sysslorna. Vad makarna förvärvar under äktenskapets gång bör delas - men i Svanbergs fall blev det absurt. Lön går till makarnas gemensamma uppehälle.
En stor skillnad mellan äktenskap och samboförhållande är rätten till arv för efterlevande make. Dansk lag medger att makar bestämmer att egendom ska vara enskild utom vid dödsfall, då den behandlas som giftorättsgods. Detta tycker riksdagen är för svårt för svenskar.
Avsikten med mina långa inlägg var att ta upp några psykologiska aspekter som inte behandlas i svenska media. Däremot i t ex New York Times.
En stor skillnad mellan äktenskap och samboförhållande är rätten till arv för efterlevande make. Dansk lag medger att makar bestämmer att egendom ska vara enskild utom vid dödsfall, då den behandlas som giftorättsgods. Detta tycker riksdagen är för svårt för svenskar.
Avsikten med mina långa inlägg var att ta upp några psykologiska aspekter som inte behandlas i svenska media. Däremot i t ex New York Times.
Hej!
Tack för era svar och synpunkter. Det fanns väl ingen direkt fråga utan mer ville höra hur andra resonerar och tänker. Helt klart finns det ju olika syn på denna sak. Jag har väl en mer oromantisk syn på det hela men när jag gifte mig en gång i tiden var vi båda unga och byggde upp hus, hem och livet tillsammans, och då är det ju ingen konstighet alls tycker jag att man skall dela lika vid en skiljsmässa. men om de ene har betydande tillgångar tycker jag att det är upp till h*n vad den personen vill dela med sig då man skiljer sig.
Inte med detta då sagt att jag förutsätter en skiljsmässa, tvärtom jag hoppas att de lever lyckliga i alla sina dagar, men jag vet att saker och ting kan hända, och då tycker ja man ska ha gjort klart vad som ska hända då med det ekonomiska. Inte så värst romantiskt men väl praktiskt.
tack för era kloka synpunkter.
/S
Tack för era svar och synpunkter. Det fanns väl ingen direkt fråga utan mer ville höra hur andra resonerar och tänker. Helt klart finns det ju olika syn på denna sak. Jag har väl en mer oromantisk syn på det hela men när jag gifte mig en gång i tiden var vi båda unga och byggde upp hus, hem och livet tillsammans, och då är det ju ingen konstighet alls tycker jag att man skall dela lika vid en skiljsmässa. men om de ene har betydande tillgångar tycker jag att det är upp till h*n vad den personen vill dela med sig då man skiljer sig.
Inte med detta då sagt att jag förutsätter en skiljsmässa, tvärtom jag hoppas att de lever lyckliga i alla sina dagar, men jag vet att saker och ting kan hända, och då tycker ja man ska ha gjort klart vad som ska hända då med det ekonomiska. Inte så värst romantiskt men väl praktiskt.
tack för era kloka synpunkter.
/S
Många olika synpunkter och rätt känsloladdat. Det är även idag bara tolv procent av dem som gifter sig som upprättar äktenskapsförord så majoriteten är negativ till företeelsen, vilka skäl de än må ha. Inställningen att allt ska delas är mycket djupt rotad bland breda lager.
Det kan vara bra att ha lite perspektiv på känslorna kring detta. Motståndet är betingat av kultur och tradition, svensk tradition. För tyskar är det naturligt att man delar den förmögenhetsökning som skett under äktenskapet, men inte vad parterna medförde i boet. För fransmän är det naturligt att det man förvärvat under äktenskapet delas, men inte vad man medförde i boet eller vad man ärvt eller fått i gåva. För italienare (och den katolska kyrkan) är de naturliga att egendomsskillnad råder. Det är också default i rysk och polsk rätt, liksom i engelsk rätt. Egendomsgemenskap är en förkristen germansk tradition. Detta är väl beskrivet för över hundra år sedan i en intressant bok av professor Knut Olivecrona. Boken heter Giftorätt och finns upplagd på nätet från Harvard university (på svenska). Olivecrona berättar också att i Californien råder egendomsgemenskap. Detta har mången förmögen regissör och skådespelare fått erfara om de slarvat med formalia kring äktenskapsförord (0beroende juridisk rådgivning till båda parter). Den historiska bakgrunden är följande: Californien tillhörde Mexico som tillhörde Spanien. Spansk äktenskapslagstiftning tillämpar inte den romersk-katolska kyrkans egendomsseparation (grundad på romersk rätt) utan en rättstradition som härstammar från den germanska folkstammen Visigoterna som härskade i landet från femhundratalet tills araberna kom. Visigoterna tog med sin germanska tradition av egendomsgemenskap i äktenskap. Detta gällde dock framför allt lösöre, ärvd mark skulle bevarars i släkten. I norden tillämpades också egendomsgemenskap i äktenskap redan under tidig medeltid. Traditionens makt är stor. Vad man dock ska komma ihåg är att äktenskapen var matchade ekonomiskt. Den starka moraliska övertonen är ett sent fenomen, influerat av politisk korrekthet.
Det kan vara bra att ha lite perspektiv på känslorna kring detta. Motståndet är betingat av kultur och tradition, svensk tradition. För tyskar är det naturligt att man delar den förmögenhetsökning som skett under äktenskapet, men inte vad parterna medförde i boet. För fransmän är det naturligt att det man förvärvat under äktenskapet delas, men inte vad man medförde i boet eller vad man ärvt eller fått i gåva. För italienare (och den katolska kyrkan) är de naturliga att egendomsskillnad råder. Det är också default i rysk och polsk rätt, liksom i engelsk rätt. Egendomsgemenskap är en förkristen germansk tradition. Detta är väl beskrivet för över hundra år sedan i en intressant bok av professor Knut Olivecrona. Boken heter Giftorätt och finns upplagd på nätet från Harvard university (på svenska). Olivecrona berättar också att i Californien råder egendomsgemenskap. Detta har mången förmögen regissör och skådespelare fått erfara om de slarvat med formalia kring äktenskapsförord (0beroende juridisk rådgivning till båda parter). Den historiska bakgrunden är följande: Californien tillhörde Mexico som tillhörde Spanien. Spansk äktenskapslagstiftning tillämpar inte den romersk-katolska kyrkans egendomsseparation (grundad på romersk rätt) utan en rättstradition som härstammar från den germanska folkstammen Visigoterna som härskade i landet från femhundratalet tills araberna kom. Visigoterna tog med sin germanska tradition av egendomsgemenskap i äktenskap. Detta gällde dock framför allt lösöre, ärvd mark skulle bevarars i släkten. I norden tillämpades också egendomsgemenskap i äktenskap redan under tidig medeltid. Traditionens makt är stor. Vad man dock ska komma ihåg är att äktenskapen var matchade ekonomiskt. Den starka moraliska övertonen är ett sent fenomen, influerat av politisk korrekthet.
Jag tror snarare det beror på att folk inte känner till äktenskapsförord, eller vad äktenskapet innebär ekonomiskt. Många tänker också säkert att just deras äktenskap ska vara för evigt.gråsten skrev:
Det är ju så, att de flesta uppfattar giftemålet som en symbolisk handling, vars främsta syfte är att parterna ska manifestera sina känslor för varandra. Det äktenskapet verkligen är, är en rent ekonomisk uppgörelse, konstigt nog i huvudsak om vad som ska hända när äktenskapet upphör.
En intressant iakttagelse är att om man ska räknas som sambos i juridiskt mening så måste man ha någon form av sexuell relation. Det behövs inte när man är gift!
Bra kommentar. Äktenskapet är ett civilrättsligt avtal som framför allt reglerar hur tillgångar ska delas vid äktenskapets upplösning genom skilsmässa eller dödsfall. Det ingås muntligt när parterna säger ja inför vigselförrättaren.I de flesta länder är man mer noggrann och mån om att parterna förstår det avtal de ingår. Avtalet är skriftligt, skall förklaras och sedan undertecknas av parterna. Jag har varit med om vigsel utomlands där den borgerliga vigselförrättaren förhört parterna om innebörden av avtalet under vigselakten för att ingen tvivel ska råda om att de båda förstår innebörden av det juridiskt bindande avtalet. Den senare kyrkliga akten har ingen civilrättslig innebörd utan är enbart symboilisk och religiös samt ett tillfälle för damer att bära hatt. Få svenska brudpar torde ha en susning om vad de säger ja till om man går till detaljer som t ex att en frånskild make kan vägra fd maken att inteckna sin egendom lång tid efter skilsmässa även om den var denne makes enskilda egendom men samtidigt har utgjort makarnas bostad under äktenskapet. Å andra sidan kan man i en del delstater i USA vara gift utan att veta om det, s.k common law marriage vilket kan fastställas av domstol i efterhand.
I linje med att äktenskapet är ett civilrättsligt avtal som framför allt handlar om hur tillgångar ska delas vid äktenskapets upplösande bör bekanten noga sätta sig in i reglerna för makes övertagande av bostad. Detta har inget med den ekonomiska bodelningen att göra utan grundar sig på att en make övertar det sociala skydd av den andra parten som samhället vanligtvis står för. Även om bostaden är den enas enskilda egendom kan rätten finna, att andra maken har större behov av bostaden och då blir han av med den. Den make som får den ska naturligtrvis betala hyra, men för det finns bostadsbidrag. Han har ju vissa tillgångar och kan därför bedömas ha större möjlighet att skaffa sig en ny bostad.
Det är enbart om bostaden är enskild egendom till följd av testamentsgivares eller gåvogivares föreskrift som rätten till övertagande kan skrivas bort.
Väljer han att bli sambo kan den ekonomiska delnigsrätten skrivas bort genom ett samboavtal men jag är osäker på om den övertaganderätt som betingas av socialt skyddsbehov kan avtalas bort genom överenskommelse mellan parterna, så fungerar inte tänket, Det är ett högriskprojekt för en fyrtiofemårig man med tillgångar att gifta sig med en kvinna som bara har en resväska med lite kläder. Han bör absolut konsultera en jurist.
För några år sedan stod en notis om en man som byggde en villa åt sig och sin hustru. När villan var klar tog hon ut skilsmässa och tilldömdes bostaden av sociala skäl. Han började om på nytt, började bygga en villa, gifte sig och när den villan var klar så tog även den hustrun ut skilsmässa och tilldömdes bostaden av sociala skäl. Då blev han så gramse att han eldade upp huset. Se där en besviken idealist.
PS är osäker på om uppgiften om härledningen av Californiens äktenskapsrätt stod i Olivecronas bok eller möjligen i Göran Linds anhandling Common Law Marriage (finns t ex på Stockholms universitets bibliotek). Lind har även ett bra kapital om moderniseringsbehov av svensk äktenskapsrätt som kompletetterar Anders Agrells bok Nordisk äktenskapsrätt från 2004, där Agrell pekar på reformbehov ovh harmoniseingsmöjligheter mellan de ursprungligen lika nordiska giftermålsbalkarna (avser GB 1920 och motsvarigheter).
Tror det var Steven Spiuelberg som blev av med sexrtio miljoner dollar efter ett kort äktenskap där parterna skrivit äktenskapsförord på en servett utan att hustrun haft egen juridisk rådgivning. New York Times har skrivit om mäns "marriage strike", många män i NY och resten av USA vägrar att gifta sig pga de juridiska konsekvenserna. Det är i grunden det damernas problem i Sex and the City handlar om.
Det är enbart om bostaden är enskild egendom till följd av testamentsgivares eller gåvogivares föreskrift som rätten till övertagande kan skrivas bort.
Väljer han att bli sambo kan den ekonomiska delnigsrätten skrivas bort genom ett samboavtal men jag är osäker på om den övertaganderätt som betingas av socialt skyddsbehov kan avtalas bort genom överenskommelse mellan parterna, så fungerar inte tänket, Det är ett högriskprojekt för en fyrtiofemårig man med tillgångar att gifta sig med en kvinna som bara har en resväska med lite kläder. Han bör absolut konsultera en jurist.
För några år sedan stod en notis om en man som byggde en villa åt sig och sin hustru. När villan var klar tog hon ut skilsmässa och tilldömdes bostaden av sociala skäl. Han började om på nytt, började bygga en villa, gifte sig och när den villan var klar så tog även den hustrun ut skilsmässa och tilldömdes bostaden av sociala skäl. Då blev han så gramse att han eldade upp huset. Se där en besviken idealist.
PS är osäker på om uppgiften om härledningen av Californiens äktenskapsrätt stod i Olivecronas bok eller möjligen i Göran Linds anhandling Common Law Marriage (finns t ex på Stockholms universitets bibliotek). Lind har även ett bra kapital om moderniseringsbehov av svensk äktenskapsrätt som kompletetterar Anders Agrells bok Nordisk äktenskapsrätt från 2004, där Agrell pekar på reformbehov ovh harmoniseingsmöjligheter mellan de ursprungligen lika nordiska giftermålsbalkarna (avser GB 1920 och motsvarigheter).
Tror det var Steven Spiuelberg som blev av med sexrtio miljoner dollar efter ett kort äktenskap där parterna skrivit äktenskapsförord på en servett utan att hustrun haft egen juridisk rådgivning. New York Times har skrivit om mäns "marriage strike", många män i NY och resten av USA vägrar att gifta sig pga de juridiska konsekvenserna. Det är i grunden det damernas problem i Sex and the City handlar om.
För att bekanten ska vara fullt informerad är det bäst att lägga till om reglerna för bostad om man är sambos. Han har redan en bostad, dennas värde kommer inte att delas med en sambo som flyttat in även om förhållandet upphör. Men säljer eller byter han denna bostad och förvärvar en ny i vilken han och sambon flyttar in räcker det ned ett förhållande som varat mindre än ett år för att värdet ska dels vid en separation. Jämför detta med ett äktenskap där delandet trappas upp under en femårsperiod till full giftorätt för maka,
Som jag skrev tidigare kan andra maken överta bostad efter rättens prövning av det sociala behovet även om bostaden utgör enskild egendom enligt makars äktenskapsförord. Detta borde inte kunna ske om en sambo flyttar in i en bostad som redan finns.
Notera att det inte behövs att man verkligen flyttat in i en gemensam bostad. Har man skaffat en gemensam bostad men ännu inte hunnit flytta in före separationen in ska värdet ändå delas om samboförhållandet varat viss tid, allt under förutsättning att avtal ej skrivits som utesluter delning.
Det finns en artikel med titeln "är sambolagen rättvis?" på nätet. Enligt juristen författaren är sambolagens delningsregler som gjorda för planerat sol- och vårande.
Som jag skrev tidigare kan andra maken överta bostad efter rättens prövning av det sociala behovet även om bostaden utgör enskild egendom enligt makars äktenskapsförord. Detta borde inte kunna ske om en sambo flyttar in i en bostad som redan finns.
Notera att det inte behövs att man verkligen flyttat in i en gemensam bostad. Har man skaffat en gemensam bostad men ännu inte hunnit flytta in före separationen in ska värdet ändå delas om samboförhållandet varat viss tid, allt under förutsättning att avtal ej skrivits som utesluter delning.
Det finns en artikel med titeln "är sambolagen rättvis?" på nätet. Enligt juristen författaren är sambolagens delningsregler som gjorda för planerat sol- och vårande.
Redigerat:
Låt gå för majoriteten avstår, vilka skäl de än må ha.
För övrigt fick jag just bekräftat att sociala skäl gäller för övertagande även av bostad mellan sambos. I det här fallet gällde det en hyresrätt som båda flyttat in i men där avtalet stod på mannen. Nu hade ingen av paret starkare sociala skäl än den andra varför lägenheten byts till två mindre.
För övrigt fick jag just bekräftat att sociala skäl gäller för övertagande även av bostad mellan sambos. I det här fallet gällde det en hyresrätt som båda flyttat in i men där avtalet stod på mannen. Nu hade ingen av paret starkare sociala skäl än den andra varför lägenheten byts till två mindre.
Viktigt att notera är att den som "tilldöms" bostaden måste ersätta den andra parten ekonomiskt. Så även om en bostad man skaffat före samboskap av sociala skäl (dvs nästan alltid minderåriga barn som ska bo med den parten) tilldöms den andra parten måste den personen betala vad den kostar. Därmed är det bara hyresrätter man kan "bli av med" på det viset.
Även om man får ekonomisk ersättning blir man ju ändå av med den bostad man ägde.
Skälet till att HD för några år sedan beslöt att en man inte fick inteckna sin fastighet tio år efter skilsmässa var att fd hustruns medgivande krävdes. Eftersom enbart enskild egendom fanns hade ingen bodelning skett. Därmed hade inte heller hustruns övertaganderätt prövats. Lagen har sedan ändrats så att effekten inte kan komma efter så lång tid.
Skälet till att HD för några år sedan beslöt att en man inte fick inteckna sin fastighet tio år efter skilsmässa var att fd hustruns medgivande krävdes. Eftersom enbart enskild egendom fanns hade ingen bodelning skett. Därmed hade inte heller hustruns övertaganderätt prövats. Lagen har sedan ändrats så att effekten inte kan komma efter så lång tid.