Fråga gällande hus och äktenskap
Hej!
En äldre (45års åldern) bekant till mig har hittat kärleken och ska gifta sig, och han har till dags datum bott ensam i ett hus som han byggde själv en gång i tiden. När jag hörde om detta så gratulerade jag honom och rådde honom samtidigt att fundera på detta med äktenskapsförord. Anledningen är att hans nya kärlek inte äger så mycket mer än kläderna på kroppen och en resväska med lite prylar. Han å andra sidan äger ett hus värderat ca 4 milj, bil, möbler samt så vitt jag vet några hundra tusen i besparingar på banken. Jag vill inte se honom i en situation där han blir lurad på något vis eller att det blir bråk vid en eventuell separation. Min fru tycker jag är paranoid och att jag inte ska lägga mig i, men jag tycker samtidigt inte att det är en nackdel att skriva ett äktenskapsförord "utifall att", så blir det inga diskussioner vid en eventuell separation (även om jag hoppas att de lever lyckliga i alla sina dagar.) Ställer frågan till ni som är insatta här, då jag gifte mig för ganska längesen och där detta med äktenskapsförord inte var på tapeten alls.
Vänligen
Steve
En äldre (45års åldern) bekant till mig har hittat kärleken och ska gifta sig, och han har till dags datum bott ensam i ett hus som han byggde själv en gång i tiden. När jag hörde om detta så gratulerade jag honom och rådde honom samtidigt att fundera på detta med äktenskapsförord. Anledningen är att hans nya kärlek inte äger så mycket mer än kläderna på kroppen och en resväska med lite prylar. Han å andra sidan äger ett hus värderat ca 4 milj, bil, möbler samt så vitt jag vet några hundra tusen i besparingar på banken. Jag vill inte se honom i en situation där han blir lurad på något vis eller att det blir bråk vid en eventuell separation. Min fru tycker jag är paranoid och att jag inte ska lägga mig i, men jag tycker samtidigt inte att det är en nackdel att skriva ett äktenskapsförord "utifall att", så blir det inga diskussioner vid en eventuell separation (även om jag hoppas att de lever lyckliga i alla sina dagar.) Ställer frågan till ni som är insatta här, då jag gifte mig för ganska längesen och där detta med äktenskapsförord inte var på tapeten alls.
Vänligen
Steve
Jag har faktiskt lite svårt för det här tankesättet som verkar gå ut på att mitt ska jag ha för mig själv och andra är ute efter det jag har. Visst finns det dem som blivit blåsta och som andra skott sig på. Men när kärlek kommer med i bilden är det inte så enkelt. Om nu hon vill kunna ha det bra på sin ålderdom, ska hon då först skaffa sig alla det där och sen hitta kärleken? Om han skulle välja att dumpa henne när hon blivit alltför slapp i huden och skaffa en yngre, då är ju han lika illa som försätter en annan människa i den sitsen.
Jag är kanske traditionell men jag anser ändå att man har ett ansvar för varandra. En värld där det är "ensam stark" och "alla för sig" som gäller vill jag inte vara med i. Jag och min fru delar på allt lika. Utom mina strips när hon valt att köpa sallad förstås.
Jag och min förra fru delade också allt lika, och inte är jag bitter för det.
Jag är kanske traditionell men jag anser ändå att man har ett ansvar för varandra. En värld där det är "ensam stark" och "alla för sig" som gäller vill jag inte vara med i. Jag och min fru delar på allt lika. Utom mina strips när hon valt att köpa sallad förstås.
Jag och min förra fru delade också allt lika, och inte är jag bitter för det.
Min inställning är solklar, skriv äktenskapsförord avseende fastigheten övriga tillgångar kan kvitta, vill man i ett senare läge ändra och ta bort äktenskapsförordet så går det bra. Det är dumt att chansa, speciellt när det gäller fastigheter.
Generellt är jag emot äktenskapsförord då jag tycker det principiellt är egoism. Meningen är att man ska leva hela livet tillsammans och det ska man satsa helhjärtat på, undantagslöst.
I vissa fall kan det kanske vara motiverat men som bekant så känner man inte dagen förrän solen gått ner....
I vissa fall kan det kanske vara motiverat men som bekant så känner man inte dagen förrän solen gått ner....
Redigerat:
Jag blir faktiskt lite avundsjuk på folk som har en sån positiv grundsyn. Jag har tyvärr inte det längre.mexitegel skrev:Generellt är jag emot äktenskapsförord då jag tycker det principiellt är egoism. Meningen är att man ska leva hela livet tillsammans och det ska man satsa helhjärtat på, undantagslöst.
I vissa fall kan det kanske vara motiverat men som bekant så känner man inte dagen förrän solen gått ner....
Tänk på att ALLA äktenskap slutar med bodelning. Så det är lika bra att planera för det medan man kan. Jag rekommenderar helt klart att de skriver äktenskapsförord innan äktenskapet. Se också till att det blir ordentligt registrerat hos tingsrätten, så det inte försvinner under årens gång.
Äktenskapsförord skulle vara givet för mej, varför skulle man inte göra det?
Samma rekommensdation från mej. Vet ej om det går men det skulle vara bäst om äktenskapsförråd skulle gälla enbart vid skillsmässa men ej vid dödsfall dvs ingå i arvet så att den överlevande parten inte blir utslängt på gatan med en väska efter ca XX lyckliga äktenskapsår. Det skulle i mina ögon vara rättvist och tryggt för båda parter.andersmc skrev:
gaia
Har den 45-årige bekanten barn?
Det är rörande att det fortfarande finns män som har en så gammaldags paternalistisk syn på äktenskapet att de tycker att en hustru ska ha halva makens förmögenhet om hon väljer att skilja sig efter ett par år. Den ene rik, den andra fattig är en farlig kombination i äktenskap och det blir inte ett dugg bättre för att man möjliggör för den fattiga att skilja sig till pengar. Tanken med äktenskapets ekonomiska sida enligt den lagstiftning som gäller sedan 1921 är inte förmögenhetsutjämning utan att båda makar ska ha samma levnadsstandard så länge äktenskapet varar. Upphör det ska båda ha råd att börja ett nytt liv. Däremot föreligger ingen långvarig underhållsskyldighet enligt svensk rätt. av den anledningen finns heller ingen anledning att den ursprungligen fattiga ska kunna dra med x miljoner till följd av att den andra parten av "hedersskäl" skänker bort hälften av sina tillgångar.
Det finns också en känd psykologisk mekanism där en man, som kanske levt ungkarlsliv länge, låser in sig själv till "påtvingad" trohet genom att ordna så att han inte har råd att skiljas. Det är därvid lätt att glömma att det kanske är den andra som drar och då sitter man där med skägget i brevlådan, bedragen och blåst och undar varför andra inte delar ens hedersbegrepp.
Lustigt nog är det mest män som yrar om höga principer. Man noterar att trådskaparens hustru inte tycker att bekanten ska ges råd om försiktighet.
Det är rörande att det fortfarande finns män som har en så gammaldags paternalistisk syn på äktenskapet att de tycker att en hustru ska ha halva makens förmögenhet om hon väljer att skilja sig efter ett par år. Den ene rik, den andra fattig är en farlig kombination i äktenskap och det blir inte ett dugg bättre för att man möjliggör för den fattiga att skilja sig till pengar. Tanken med äktenskapets ekonomiska sida enligt den lagstiftning som gäller sedan 1921 är inte förmögenhetsutjämning utan att båda makar ska ha samma levnadsstandard så länge äktenskapet varar. Upphör det ska båda ha råd att börja ett nytt liv. Däremot föreligger ingen långvarig underhållsskyldighet enligt svensk rätt. av den anledningen finns heller ingen anledning att den ursprungligen fattiga ska kunna dra med x miljoner till följd av att den andra parten av "hedersskäl" skänker bort hälften av sina tillgångar.
Det finns också en känd psykologisk mekanism där en man, som kanske levt ungkarlsliv länge, låser in sig själv till "påtvingad" trohet genom att ordna så att han inte har råd att skiljas. Det är därvid lätt att glömma att det kanske är den andra som drar och då sitter man där med skägget i brevlådan, bedragen och blåst och undar varför andra inte delar ens hedersbegrepp.
Lustigt nog är det mest män som yrar om höga principer. Man noterar att trådskaparens hustru inte tycker att bekanten ska ges råd om försiktighet.
Tillägg: Ytterligare en psykologisk mekanism att ta med är ett slags skuldkänsla hos den bättre bemedlade, som kanske också har bättre utbildning osv. Denna skuldkänsla vill då en man gärna kompensera med att göra kvinnan likställd. Det kan han bara göra ekonomiskt, den sociala biten är svårare att rå på.
Den svenska äktenskapslagstiftningen kom till för hundra år sedan. Den utgick från att folkets flertal inte hade några tillgångar. Det makarna förvärvade under äktenskapet skulle de dela på om och när äktenskapet upplöstes, vilket är en princip de flesta länders äktenskapslagstiftning utgår från. Sverige avviker dock i behandlingen av tillgångar som endera parten haft vid äktenskapets ingående. Sådana tillgångar bodelas, tillika med vad som erhållits genom arv , testamente och gåva. I de flesta andra jämförbara länder undantas sådana tillgångar.
Då äktenskapslagstiftningn reformerades något genom införandet av äktenskapsbalken 1988 diskuterades om inte den numera höga skilsmässofrekvensen och de ofta förekommande andra och tredje äktenskapen motiverade att vad make ägt innan äktenskapets ingående, plus arv etc, skulle undantas vid bodelning. Riksdagen ville dock inte utsätta svenska folket för krångliga regler. Enkelt uttryckt kan man säga att svensk äktenskapslagstiftning utgår från att kontrahenterna har begränsade tillgångar både materiellt och intellektuellt. De som i något avseend avviker från normen, vilket trådskaparens bekant uppenbarligen gör, bör vara medvetna om bakgrunden till lagstiftningen. Ej heller ska man glömma bort kyrkans negativa inställning till försiktighetsmått inför eventuell skilsmässa. Äktenskapet är ju oupplösligt. Alltså finns en stor dimma av moral, av män omhuldade hedersbegrepp, icke omprövade principer mm som försvårar en analys av situationen.
Damtidningen Amelia hade ett tjusigt helfigursporträtt av Carl Henrik Svanbergs frånskilda hustru där det i texten belåtet konstaterades, att hon fått en halv miljard kronor i skilsmässan. Att hustrun är barnmorska och har en egen karriär som universitetslektor tog inte damtidningen upp, det var onödig information i sammanhanget.
Jag skulle råda bekanten att ha äktenskapsförord för både fastighet och tillgångar, vilket hade varit naturligt om det gällt ett andra äktenskap melln ekonomiskt likställda parter. Dessutom ska han vara generös. De gör en resa tillsammans som ingen vet hur länge den varar. Allt han givit ska han haft råd att bli av med. Att ha tillgångar och gifta sig med en totalt medellös person vid 45 års ålder är ingen modellsituation. Fråga några kvinnor om sitsen men variera frågeställningen till att kvinnan är svenska, ryska eller thailändska. Svaren kommer att variera,systerskapet sträcker sig vanligen bara till svenskorna. Pröva också att lägga in ett klassperspektiv. systerskapet följer ofta klassgränser. Alla utgår från sitt eget intresse i den tänkta situationen.
Om man satt sig på pottkanten genom okloka dispositioner, avsaknad av äktenskapsförord osv uppstår också en rädsla för att ta itu med kriser i förhållandet, kanske förtränger man t o m tecken på att den andra är på väg bort. Denna sits undergräver om något möjligheten att bearbeta krisen för man måste våga att ifrågasätta.
Den svenska äktenskapslagstiftningen kom till för hundra år sedan. Den utgick från att folkets flertal inte hade några tillgångar. Det makarna förvärvade under äktenskapet skulle de dela på om och när äktenskapet upplöstes, vilket är en princip de flesta länders äktenskapslagstiftning utgår från. Sverige avviker dock i behandlingen av tillgångar som endera parten haft vid äktenskapets ingående. Sådana tillgångar bodelas, tillika med vad som erhållits genom arv , testamente och gåva. I de flesta andra jämförbara länder undantas sådana tillgångar.
Då äktenskapslagstiftningn reformerades något genom införandet av äktenskapsbalken 1988 diskuterades om inte den numera höga skilsmässofrekvensen och de ofta förekommande andra och tredje äktenskapen motiverade att vad make ägt innan äktenskapets ingående, plus arv etc, skulle undantas vid bodelning. Riksdagen ville dock inte utsätta svenska folket för krångliga regler. Enkelt uttryckt kan man säga att svensk äktenskapslagstiftning utgår från att kontrahenterna har begränsade tillgångar både materiellt och intellektuellt. De som i något avseend avviker från normen, vilket trådskaparens bekant uppenbarligen gör, bör vara medvetna om bakgrunden till lagstiftningen. Ej heller ska man glömma bort kyrkans negativa inställning till försiktighetsmått inför eventuell skilsmässa. Äktenskapet är ju oupplösligt. Alltså finns en stor dimma av moral, av män omhuldade hedersbegrepp, icke omprövade principer mm som försvårar en analys av situationen.
Damtidningen Amelia hade ett tjusigt helfigursporträtt av Carl Henrik Svanbergs frånskilda hustru där det i texten belåtet konstaterades, att hon fått en halv miljard kronor i skilsmässan. Att hustrun är barnmorska och har en egen karriär som universitetslektor tog inte damtidningen upp, det var onödig information i sammanhanget.
Jag skulle råda bekanten att ha äktenskapsförord för både fastighet och tillgångar, vilket hade varit naturligt om det gällt ett andra äktenskap melln ekonomiskt likställda parter. Dessutom ska han vara generös. De gör en resa tillsammans som ingen vet hur länge den varar. Allt han givit ska han haft råd att bli av med. Att ha tillgångar och gifta sig med en totalt medellös person vid 45 års ålder är ingen modellsituation. Fråga några kvinnor om sitsen men variera frågeställningen till att kvinnan är svenska, ryska eller thailändska. Svaren kommer att variera,systerskapet sträcker sig vanligen bara till svenskorna. Pröva också att lägga in ett klassperspektiv. systerskapet följer ofta klassgränser. Alla utgår från sitt eget intresse i den tänkta situationen.
Om man satt sig på pottkanten genom okloka dispositioner, avsaknad av äktenskapsförord osv uppstår också en rädsla för att ta itu med kriser i förhållandet, kanske förtränger man t o m tecken på att den andra är på väg bort. Denna sits undergräver om något möjligheten att bearbeta krisen för man måste våga att ifrågasätta.
Redigerat:
Det finns så mycket myter om äktenskapsförord. En sådan är att man skriver äktenskapsförord för att man vill skydda sitt egna. Det finns säkert de som gör det, men det är inte därför man ska skriva ett.mexitegel skrev:
För mig är det lika självklart med äktenskapsförord när man gifter sig med någon som med aktieägaravtal om man bildar ett bolag med någon.
I båda fallen hoppas man att man ska vara vänner för alltid och överrens om allting för alltid, men ingen av oss kan förutspå framtiden och ingen av oss vet vad som händer om 30, 40 eller 50 år.
Meningen med äktenskapsförord för mig är att man fattar alla viktiga beslut om ekonomin när man är vänner och båda bryr sig om varandra och därför lätt kan komma fram till ett bra avtal om vad som ska hända ifall det oförutsedda inträffar och man skiljer sig.
Ett bra äktenskapsförord skyddar inte ensidigt den ena parten, utan ser till att båda parter vid ett eventuellt uppbrott kan ägna sig åt att bearbeta sina känslor, och inte hålla på och bråka om huruvida man ska sälja huset till högstbjudande eller om en ska bo kvar, och så vidare.
Det kan faktiskt vara kärlek att se till att ens partner, även om kärleken skulle dö någon gång i framtiden, inte behöver gå igenom massa ekonomiska och juridiska bekymmer på grund av det.
Så, jag tycker absolut att du ska förorda ett äktenskapsförord.
I det här fallet verkar det ju vettigt med ett äktehnskapsförord där man i vart fall skriver huset som mannens ensklida egendom, samt att man skriver testamenten där eventuella släkttillhörigheter ges till respektive släkt. I övrigt tycker jag att ett giftermål i sig är en ekonomisk uppgörelse där man ju säger att man ska dela gott såväl som ont och vara solidariska med varandra i såväl ekonomi som sjukdom. Därmed bör övrigt, dvs bohag och pengar, ingå i äktenskapet. Alternativet är att vara sambos, så att hon står på bar backa den dag de skiljs åt, då inget i hemmet är anskaffat för gemensamt bruk. Att gifta sig och skriva äktenskapsförord om att allt även fortsättningsvis ska vara hans är i mina ögon i stort sett detsamma som att vara sambos, förutom att hon ärver honom om han dör före henne om de är gifta.
Man får anta att de gifter sig just för att hon ska vara skyddad om något händer? Tycker verkligen inte om förhållanden där hon flyttar in med honom, står för hushåll och underhåll i alla år medan han gör alla investeringar och så har hon, trots jämn arbetsfördelning, ingenting när han dör eftersom de aldrig gifte sig.
Man får anta att de gifter sig just för att hon ska vara skyddad om något händer? Tycker verkligen inte om förhållanden där hon flyttar in med honom, står för hushåll och underhåll i alla år medan han gör alla investeringar och så har hon, trots jämn arbetsfördelning, ingenting när han dör eftersom de aldrig gifte sig.