Nej, för köpet e inte fullbordat förrän brf godkänt det. Å framkommer det att det skett via nån form av bedrägeri så lär inte föreningen godkänna heller…Alfredo skrev:
Bra tanke men han svarar inte på okända nummer så den risken är liten. Dock är barnen mer bekymrade med folk som kommer på dörren…T tergo skrev:
ursäkta, men det är ett direkt dåligt råd som bara skulle vagga in barnen i nån falsk säkerhet. Han kan fortfarande (utan att den gode mannen får reda det) skänka bort lägenheten till den nybildade föreningen ”undulaternas vänner”M manner skrev:
Vad ska då föreningen anföra som stöd för att de nekar? Ett formellt korrekt köpeavtal presenteras och en "normal" person söker medlemskap. Känns minst sagt osäkert att förlita sig på att föreningen nekar på grund av att "säljarens barn vill det"...globaljuggler skrev:
Ett "bedrägligt förfarande" torde inte vara fastslaget vid tidpunkten medlemskap söks och det är heller knappast föreningens roll att försöka bedöma det.
Man kan tänka sig en helt annan situation där en åldrande medlem glasklar i huvudet inte vill att de giriga barnen ska få lägga vantarna på den attraktiva bostadsrätten, utan aktiv agerar för att minimera deras arv så långt det går. Ska föreningen då okritiskt ställa sig på barnens sida? Ska föreningen försöka bedöma vilken av parterna som är "klokast" och agerar mest rätt? Jag ser många problem med att föreningen försöker "hjälpa till" en situation som denna.
Att jag sen inte har så mycket bättre att komma med som förslag på lösning hindrar inte att jag ser detta förfarande som väldigt skakigt.
Föreningen behöver inte bedöma något om föreningen VET att barnens far inte har för avsikt att sälja.
Å skulle det ändå komma in en sån ansökan om nytt medlemskap räcker det ju med en telefon till nåt av barnen för att dubbelkolla.
Som sagt är detta en liten förening där alla känner alla så jag kommer definitivt kontakta styrelsen för att höra vad dom säger.
Du förutsätter här att barnbarnen är de goda och bostadsrättshavaren den förvirrade. I denna tråd är det så men hur kan en förening rent generellt göra den bedömningen?Z Zodde skrev:
Det skulle jag med göra och det funkar säkert i detta fall. Mina kommentarer gäller mer det generella fallet. I vår förening sköts exemepelvis "medlemsgodkännande" tämligen "automatiserat" enligt ett regelverk, och normalt behandlar styrelsen inte frågan rent praktiskt, även om beslut/ansvar naturligtvis ligger på styrelsen.Z Zodde skrev:
För att en person ska kunna beviljas medlemskap enligt Bostadsrättslagen krävs att ett giltigt förvärv har skett. Vid misstänkt bedrägeri är detta avgörande, eftersom ett avtal som framkallats genom att säljaren blivit vilseledd (det som i avtalslagen kallas svek) är ogiltigt. Är avtalet ogiltigt har ingen juridisk överlåtelse ägt rum, och styrelsen kan därmed inte bevilja medlemskap då det saknas legal grund.
Om styrelsen i ett sådant läge ändå beviljar medlemskap, trots befogad misstanke om att överlåtelsen vilar på brottslig grund, riskerar de att medverka till att fullborda bedrägeriet, vilket i sin tur eventuellt skulle kunna få rättsliga följder.
Men det är just men de specifika förutsättningarna som gäller HÄR som jag söker råd, inte hur t.ex. en förening med 100tals medlemmar generellt hade kunnat agera.
Ingen förutsätter väl heller att föreningen bara stoppar affären UTAN att man först stämmer av med barnen.
Typ ”Er far har skänkt bort sin BR till föreningen ”undulaternas vänner”. Kan det stämma?”
För all del, du är dock inte den enda som läser denna tråd och kan påverkas av dess innehåll.Z Zodde skrev:
Det funkar säkert i praktiken här. I det generella fallet ställer jag mig dock lite tveksam om styrelsen ens får yppa en sådan sak för utomstående, vilket barnen faktiskt är.Z Zodde skrev:
Jag förstår att du inte är intresserad av kommentarer som inte passar in på just ditt fall. Då tråden även läses av, och kan ge råd till, andra, anser jag att även mer generella kommetarer är lämpliga.
Menar du att styrelseledamöter i en BRF generellt sett har tystnadsplikt (givet normala stadgar)? Var framgår detta?
Hur man ska se på detta i fall som det i tråden är nog inte självklart, men rent generellt brukar man tala om tystnadsplikt för en BRF styrelse och att hålla en fråga inom styrelsen framför att sladdra med utomstående ser jag som en mycket god grundregel.
Jag påstår att styrelsens tystnadsplikt är allmänt accepterad men antagligen inte tydligt uttryckt i någon enskild lagparagraf. Här är några tolkningar.
https://www.bostadsratterna.se/kunskapsbanken/k/kommunikation-i-foreningen
https://www.fastighetsagarna.se/tjanster/kunskap-inspiration/ny-i-brf-styrelsen/
https://www.hsb.se/nyheter-och-tips/kunskapsbank/styrelsens-ansvar-i-en-bostadsrattsforening/
https://www.sbc.se/lar-dig-mer/styrelse/kunskapsartiklar/ny-i-styrelsen/
Men hur ska en styrelse rent generellt kunna veta om de skyddar en medlem från att bli bedragen eller utelämnar en medlem till girig avkomma? Det är enligt min uppfattning ingen bedömning en styrelse bör försöka göra rent generellt. Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel i detta fallet. Jag vill bara lyfta att det inte alltid är så oproblematiskt.jarlh skrev:
Det är förmodligen ganska sällsynt att en styrelse behöver ta ställning till generella fall, utan varje fall brukar ha speciella omständigheter. Och då får man, som alltid annars, göra en bedömning utifrån just dem.
Jag håller med. Men om det finns befogad anledning att tro att det ligger bedrägeri bakom kan det få rättsliga konsekvenser om styrelsen faktiskt håller tyst och därmed blir, direkt eller indirekt, medskyldig till brottets genomförande.