Men vad säger du GK100, är det ok att göra en hållbar löddning skyddad av dubbel krympslang och dra in i rör?GK100 skrev:
Skall det som andra skriver här, så måste den löddningen ligga i en dosa åtkomligt och då finns det ju ingen vits med det.
Självklart byter man tråd helt och hållet så uppstår inga frågor eller tveksamheter!
Med det sagt...
En korrekt utförd lödskarv (som inte utsätts för mekanisk belastning eller hetta) är en mycket bra förbindelsemetod. Och övergångsresistansen är försumbar.
Med det sagt...
En korrekt utförd lödskarv (som inte utsätts för mekanisk belastning eller hetta) är en mycket bra förbindelsemetod. Och övergångsresistansen är försumbar.
Medlem
· Blekinge
· 11 702 inlägg
Jag har använt lödskarv. Varför: Jag köpte en utestrålkastare som var försedd med stickpropp. Ett alternativ hade varit att montera ett uttag i närheten. Det skulle dock bli fult och samtidigt på hög höjd och utsatt för väder och vind.Alfredo skrev:
Istället installerade jag en kabelkanal dit, klippte stickproppen och lödde ledarna mot en installationskabel som jag lade i kabelkanalen. Med krympslang och allt. Nu är det skyddat mot regn och rusk.
Ibland finns det tillfällen där en lödskarv medför mindre risk än en "konventionell" lösning. Risk för varmgång finns knappt där lampan har 10 W och lyser 1 minut åt gången.
Jag skulle dock inte löda anslutningen till elbilen, eller ens vattenkokaren.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 735 inlägg
Och ställd inför samma problem så klippte jag proppen och satte jag en dosa där jag kunde göra kopplingen med Wago 222 (det finns annat som också fungerar) så varför krångla med lödning?T Thomas_Blekinge skrev:Jag har använt lödskarv. Varför: Jag köpte en utestrålkastare som var försedd med stickpropp. Ett alternativ hade varit att montera ett uttag i närheten. Det skulle dock bli fult och samtidigt på hög höjd och utsatt för väder och vind.
Istället installerade jag en kabelkanal dit, klippte stickproppen och lödde ledarna mot en installationskabel som jag lade i kabelkanalen. Med krympslang och allt. Nu är det skyddat mot regn och rusk.
Nej det är inte ok och som sagt oberoende hur man skarvar. Det Thomas_Blekinge skrev dvs förbindelsemetod där kan man ta med lödnimg som godkänd alltså tex i en dosa osv.B Bransta skrev:
Inte för att ge någon några idéer, men det har som en parantes iallafall historiskt förekommit som en vedertagen metod (i kopplingsutrymme alltså).T Thomas_Blekinge skrev:
Har några lödskarvar kvar i huset, och de ser av allt att döma ut att ha klarat tidens tand alldeles utmärkt. Så egentligen är det nog ingen dålig metod inomhus i en icke-korrosiv miljö utan mekanisk påverkan. Men alldeles för opraktiskt för dagens krav, så klart.
Som tillägg kan nämnas att skyddsledare inte får lödas överhuvudtaget.
I övrigt ska alla förbindningar vara av varaktig elektrisk kontakt och tillfredsställande mekanisk hållfasthet som man skriver i elinstallationsreglerna 526.1.
Lödda förbindningar är faktiskt ett av de fem undantag som inte behöver vara tillgängliga för inspektion under 526.3 om man på något sätt lyckas göra den av "tillfredsställande mekanisk hållfasthet"
Så jag ser inte att det faktiskt bryter mot elinstallationsreglerna att göra en lödskarv med krympslang. Men i ett flexrör hade jag valt en annan lösning.
I övrigt ska alla förbindningar vara av varaktig elektrisk kontakt och tillfredsställande mekanisk hållfasthet som man skriver i elinstallationsreglerna 526.1.
Lödda förbindningar är faktiskt ett av de fem undantag som inte behöver vara tillgängliga för inspektion under 526.3 om man på något sätt lyckas göra den av "tillfredsställande mekanisk hållfasthet"
Så jag ser inte att det faktiskt bryter mot elinstallationsreglerna att göra en lödskarv med krympslang. Men i ett flexrör hade jag valt en annan lösning.
Redigerat:
Det stora problemet med lödning är att styrkan klingar av med tiden, och rätt ordentligt. Det har att göra med att tenn är en rätt speciell metall, och ju större tennklump desto större problem, så ju fetare lödning desto sämre hållfasthet.
När det gäller designregler för lödningar så har man ofta en begränsning på att en ytmonterad komponent högst får ha en max vikt på runt 5g (olika värden förekommer i olika designregler, men det brukar röra sig runt detta).
När man dimensionerar komponenthål för hålmonterade komponent så är den klassiska designregeln att skillnaden mellan komponentben och genomplätterat hål inte ska överstika 0,15mm i diameter, dvs när tennlagret överstiger runt 0,1 mm börjar det gå utför.
Så, ska man löda ihop koppartrådar tillförlitligt ska de sättas ihop mekaniskt med minimala luftgap, och sedan låser man det med tenn, tennet ska fungera som lim eller fixering, och inte utfyllnad eller byggnadsmaterial. Man ska inte se på det som en svets där man tillför material för att överbrygga ett tomrum.
Så hur tillförlitlig en lödskarv blir beror på hur bra den är utförd, så det är lättbegripligt att man bör undvika dem i ledningsnät.
Och som sagts, det går inte att undvika att de ger en brottsanvisning där lödningen slutar.
Om man hittar (skruv-)anslutningar med förtenta ledar bör man klippa bort denna, för det utgör en brandrisk. Om man inte tillförlitligt kan ansluta ledaren med kardeler direkt kan man använda en ferrul (ändhylsa), men gör inte samma fel som man gjorde på båten Dali (som rev en bro l Baltimore):
När det gäller designregler för lödningar så har man ofta en begränsning på att en ytmonterad komponent högst får ha en max vikt på runt 5g (olika värden förekommer i olika designregler, men det brukar röra sig runt detta).
När man dimensionerar komponenthål för hålmonterade komponent så är den klassiska designregeln att skillnaden mellan komponentben och genomplätterat hål inte ska överstika 0,15mm i diameter, dvs när tennlagret överstiger runt 0,1 mm börjar det gå utför.
Så, ska man löda ihop koppartrådar tillförlitligt ska de sättas ihop mekaniskt med minimala luftgap, och sedan låser man det med tenn, tennet ska fungera som lim eller fixering, och inte utfyllnad eller byggnadsmaterial. Man ska inte se på det som en svets där man tillför material för att överbrygga ett tomrum.
Så hur tillförlitlig en lödskarv blir beror på hur bra den är utförd, så det är lättbegripligt att man bör undvika dem i ledningsnät.
Och som sagts, det går inte att undvika att de ger en brottsanvisning där lödningen slutar.
Om man hittar (skruv-)anslutningar med förtenta ledar bör man klippa bort denna, för det utgör en brandrisk. Om man inte tillförlitligt kan ansluta ledaren med kardeler direkt kan man använda en ferrul (ändhylsa), men gör inte samma fel som man gjorde på båten Dali (som rev en bro l Baltimore):
Medlem
· Blekinge
· 11 702 inlägg
Filmen är ju en varning för Wago-liknande kopplingar. Samt för en dåligt inställd redundans i kraftsystemet.
Förövrigt finns många marinklassade kablar med förtennta ledare. Hur ansluts dom på fartygen? Troligen med skruvanslutning.
Förövrigt finns många marinklassade kablar med förtennta ledare. Hur ansluts dom på fartygen? Troligen med skruvanslutning.
