Det finns många fler som inte är riktigt lika extrema. En granngård har stått obebodd i 20 eller 25 år. Allt står som det lämnade då gumman for på sista resan till sjukhuset till och med de borttorkade krukväxterna. Två syskon är osams om vem skall få köpa ut den andra för halva värdet. Ena syskonets vuxna dotter har försökt köpa loss gården av dem båda men det gick inte.KnockOnWood skrev:
En annan gård i byn förföll helt medan ägarinnan först låg på anstalt och sedan var arvingarna osams i många år till. Det växte 4tums björkskog på gårdsplanen och på åkrarna då det äntligen blev delat. Jag och en granne rev det som var kvar av den jättestora välbyggda uthusraden och det enda som gick att använda var 20 takplåtar och 4 väggstockar och vedpannan från värmecentralen som lyckligtvis hade stått under några hela takplåtar och några stenblock ur stenfoten.
Det mest löjliga är att mitt på gårdstomten finns utbruten en liten tomt med ett förfallet uthus på. Det skulle andra arvingen ha.
Därför understöder jag BlekingThomas förslag. tala med en jurist och se hur ett avtal kan utformas.
Redigerat:
Kan det vara lagregler som skiljer sig åt mellan Finland och Sverige?heimlaga skrev:
Vi har ju samäganderättslagen, som ger en delägare rätt att påfordra försäljning, även om övriga delägare motsäger sig detta:
http://www.lawline.se/answers/forsaljning-av-samagd-fastighet-11
Nja, säg inte det!yonna skrev:
Här syns ju väl tydligt att det är en latent syskonkonflikt under uppsegling.
Det finns naturligtvis många sätt att hantera situationen, och ingen är väl riktigt rätt och ingen riktigt fel?
Nej jag tror inte att det har spårat ur.
Jag vill bara påvisa att det lönar sig att tänka efter före om man vill att fast egendom skall kunna gå i arv.
Det är bättre att diskutera och komma överens och sedan vara överens än att skjuta på det svåra och få en onödig konflikt på halsen.
Jag vill bara påvisa att det lönar sig att tänka efter före om man vill att fast egendom skall kunna gå i arv.
Det är bättre att diskutera och komma överens och sedan vara överens än att skjuta på det svåra och få en onödig konflikt på halsen.