Köpa hus i stan mer framtidssäkert?
Jag går i husköpartankar och har alltid drömt om att bo på landet, men den senaste tidens höga el- och bränslepriser har fått mig att bli lite orolig inför framtiden. Hur dyrt kommer det bli att pendla till jobbet om priserna bara fortsätter att stiga? Vad gör det med husets värdeökning och kommer någon vilja köpa huset den dag man vill sälja? Är det ett säkrare kort att köpa ett hus i stan?
Jag kanske är onödigt nojig men husköp är ju ens livs största affär... Ni som också gått i valet och kvalet mellan stad och landsbygd, hur resonerade ni och vad kom ni fram till?
Jag kanske är onödigt nojig men husköp är ju ens livs största affär... Ni som också gått i valet och kvalet mellan stad och landsbygd, hur resonerade ni och vad kom ni fram till?
Att skaffa hus i staden innebär ju att man allt för ofta blir beroende av livslånga lån och därmed krav på relativt höga inkomster av lönearbete, grannar och kommunala tjänstemän som har åsikter om ens byggprojekt i bland även skitsaker som färgsättning av hus eller solcellers placering på tak och tomt.
En fastighet ruralt som kan värmas med annat än el, kanske ved eller pellets? Frikraftsavtal vore förstås en dröm i dessa dagar men med skog och möjlighet till egen ved är inte så illa heller.
Lönearbete med obligatorisk närvaro på plats 5 dagar i veckan har blivit ovanligare under pandemin, behöver man bo i staden? Är det ens önskvärt att låta sina barn växa upp i dagens städer och förorter eller kan man välja landsortsboende, låga kostnader, deltidsjobb, minskat bilpendlande bygga och renovera sin bostad själv?
En fastighet ruralt som kan värmas med annat än el, kanske ved eller pellets? Frikraftsavtal vore förstås en dröm i dessa dagar men med skog och möjlighet till egen ved är inte så illa heller.
Lönearbete med obligatorisk närvaro på plats 5 dagar i veckan har blivit ovanligare under pandemin, behöver man bo i staden? Är det ens önskvärt att låta sina barn växa upp i dagens städer och förorter eller kan man välja landsortsboende, låga kostnader, deltidsjobb, minskat bilpendlande bygga och renovera sin bostad själv?
Beror ju på vad man pratar om för pendingsavstånd. I mindre städer kan det betyda några kilometer. I Stockholm kan man ju spy på restiden trots att man rör sig inom tullarna. Själv avskräcks jag främst inte över kostnaden, utan snarare av tidsåtgången med allt vad det innebär.D Dammsugare skrev:
Jag har visserligen aldrig övervägt annat än "stadsboende". Men jag tror inte att man skall vara överdrivet orolig för värdeutvecklingen "på landet". Så länge du inte köper i en avfolkningsbyggd.
Köper du i någorlunda närhet till en expanderande stad. så kommer det att finna andra som vill bo på landet den dag du skall sälja.
Med det sagt, så är min upffattning iofs. att risken för avsevärd värdeminskning är lägre ju mer attraktivt läge du köper i.
Vid extrema situationer som finanskrisen i början av 90 talet, så föll värdet på bostadsrätter till noll i Stockholms ytterförorter, i närförorter kanske 50% och innanför tullarna 20 - 30%. Det tog 5-6 år innan priserna var tillbaka på nivåerna från före kraschen. Själv hade jag då precis flyttat från lägenhet till parhus i närförort. Värdet där föll ca 40%. Vi köpte före krisen (-91) för 1 275 000 kr (tänk på att räntorna låg då på 13 - 14%). Grannhuset som var identiskt, såldes för 815 000 -93. Vi sålde vårt parhus -98, och fick precis tillbaka vad vi hade betalat. Då mitt under krisen tvingades en kollega sälja med 1,2 milj i förlust (fast banken tog nästan hela förlusten, huset hade kostat 1,5 milj i en ytterförort).
Köper du i någorlunda närhet till en expanderande stad. så kommer det att finna andra som vill bo på landet den dag du skall sälja.
Med det sagt, så är min upffattning iofs. att risken för avsevärd värdeminskning är lägre ju mer attraktivt läge du köper i.
Vid extrema situationer som finanskrisen i början av 90 talet, så föll värdet på bostadsrätter till noll i Stockholms ytterförorter, i närförorter kanske 50% och innanför tullarna 20 - 30%. Det tog 5-6 år innan priserna var tillbaka på nivåerna från före kraschen. Själv hade jag då precis flyttat från lägenhet till parhus i närförort. Värdet där föll ca 40%. Vi köpte före krisen (-91) för 1 275 000 kr (tänk på att räntorna låg då på 13 - 14%). Grannhuset som var identiskt, såldes för 815 000 -93. Vi sålde vårt parhus -98, och fick precis tillbaka vad vi hade betalat. Då mitt under krisen tvingades en kollega sälja med 1,2 milj i förlust (fast banken tog nästan hela förlusten, huset hade kostat 1,5 milj i en ytterförort).
Finns många aspekter på detta.
Om man är rädd för en krasch:
Köper man ett tillräckligt billigt hus en bit ut på landet, så kan det nog inte sjunka så mycket alls. Och om det skulle sjunka så är det lätt att skrapa ihop pengarna igen.
En nackdel med alltför billigt boende är dock om man vill renovera mycket. De pengarna kan vara mycket svåra att få igen om inte marknaden i det området stiger mycket. Så, vill man vara ekonomisk, köp billigt med en tillräckligt hög standard och gör inte mer än nödvändigt.
Om man är mer positiv, och tänker att priserna kommer fortsätta upp, så tror jag att villor som är tillräckligt nära stan för att pendla, men fortfarande inte är alltför dyra, har större chans att stiga i pris än en som stigit tex från 5 till 8 miljoner på några få år. Men även billiga hus i natursköna områden kan nog stiga mycket beroende på hur företag kommer anställa framöver efter Coronan. Men det beror förstås även vad man jobbar med. Programmerare eller plattsättare tex, har ju lite olika förutsättningar att jobba på distans.
Om man är rädd för en krasch:
Köper man ett tillräckligt billigt hus en bit ut på landet, så kan det nog inte sjunka så mycket alls. Och om det skulle sjunka så är det lätt att skrapa ihop pengarna igen.
En nackdel med alltför billigt boende är dock om man vill renovera mycket. De pengarna kan vara mycket svåra att få igen om inte marknaden i det området stiger mycket. Så, vill man vara ekonomisk, köp billigt med en tillräckligt hög standard och gör inte mer än nödvändigt.
Om man är mer positiv, och tänker att priserna kommer fortsätta upp, så tror jag att villor som är tillräckligt nära stan för att pendla, men fortfarande inte är alltför dyra, har större chans att stiga i pris än en som stigit tex från 5 till 8 miljoner på några få år. Men även billiga hus i natursköna områden kan nog stiga mycket beroende på hur företag kommer anställa framöver efter Coronan. Men det beror förstås även vad man jobbar med. Programmerare eller plattsättare tex, har ju lite olika förutsättningar att jobba på distans.
Följ hjärtat och bosätt dig på landet du 
Livet är för kort för att hålla på och kompromissa för att man vara lite safe.
Som nämnt ovan så kan man faktiskt bo lantligt men ändå rätt centralt om man håller sig nära någon mindre eller halvstor stad. Dock bör man ha lite koll på stadens planer för expansion så att man inte plötsligt ofrivilligt hamnar mitt i bebyggelser.
Köp ett ställe med mycket mark runtomkring när du ändå är igång, så har du full koll på att du inte får massa grannar alldeles inpå knuten. Brukandet av marken kan man alltid arrendera ut till nån bonde som sköter och odlar där om man inte orkar med den delen själv.
Livet är för kort för att hålla på och kompromissa för att man vara lite safe.
Som nämnt ovan så kan man faktiskt bo lantligt men ändå rätt centralt om man håller sig nära någon mindre eller halvstor stad. Dock bör man ha lite koll på stadens planer för expansion så att man inte plötsligt ofrivilligt hamnar mitt i bebyggelser.
Köp ett ställe med mycket mark runtomkring när du ändå är igång, så har du full koll på att du inte får massa grannar alldeles inpå knuten. Brukandet av marken kan man alltid arrendera ut till nån bonde som sköter och odlar där om man inte orkar med den delen själv.
Det är för- och nackdelar med allt.
Jag tror att det egentligen lönar sig mer ekonomiskt att skaffa bostad i en växande stad då bostadspriserna lär fortsätta uppåt samtidigt som man har möjlighet att dra ner på vissa kostnader som transporter.
Å andra sidan hade mitt psyke inte orkat med att bo kvar i stan med grannar som nyfiket lägger sig i eller undrar över saker man gör i sin trädgård, ljud från bilar, grannar som grillar osv. Så sett är det värt vartenda öre att bo mer avskilt med möjligheten att göra i det närmaste precis vad jag vill.
Ska man bo på landet får man vara beredd på att en del saker blir annorlunda och "jobbiga" jämfört med att bo i stan. Exempelvis blir det långa bilresor för en hel del. Vi kör närmare en timma varje dag bara för att hämta/lämna på förskola/skola. Har du barn i skolåldern lär det bli riktigt tidiga morgnar för att de skall iväg med en skolskjuts som skall köra runt halva bygden innan barnet är framme på sin skola. Jag har ett barn som får åka 50 minuter före skolan startar när det egentligen är 10 minuter med bil om vi kör själva. Hem matchar inte tiderna alls, så då hämtar vi själva.
Själva jobbar vi mycket på distans, så egna transporter till arbetet uteblir för det mesta, men när vi väl skall till kontoret är det lätt 45 minuter i bil enkel väg och en del logistikutmaningar i övrigt eftersom barn skall lämnas/hämtas och man skall vara i tid till kvällsaktiviteter etc.
Mat handlar ofta om att se till att planera väl och storhandla. Det är inte lika smidigt att bara slinka in på affären och plocka upp det som saknas.
Så i korta drag är det väl egentligen transporterna som jag ser som största problemet med att bo på landet. Även kanske att det i vårt fall rör sig om att allting är så mycket större än ett hus i stan (10000m2 trädgård + ett antal hektar ytor utöver det, bostad på 270m2 + ett antal hundra kvadrat biytor i diverse ekonomibyggnader). Allt det drar ju med sig högre kostnader i material, underhåll, verktyg etc. Men har man bara ekonomin för det så är det ju roligare att köpa stora verktyg och grejor än småkrafs.
Det går dock att bo i mindre hus med mindre ytor även på landet. Men jag ser stora ytor som en fördel eftersom det inte finns någon i direkt närhet att ta hänsyn till. Det är väl bra att utöver staden/landet fundera på storlek på bostad och tomt och vad man vill få ut av det.
@Stuff skriver bra ovan med att bo lantligt men ganska nära någon ort. Vi har runt 10 minuter till de två närmsta samhällena där det finns vårdcentral, mataffärer, skolor osv. Det är lagom för att bo avskilt, men ändå tillräckligt nära bekvämligheter.
Däremot är det inte "bara" att arrendera ut mark. Fel arrendator kan förstöra din mark under lång tid framåt, exempelvis genom att dra in skadliga organismer eller sjukdomar som sedan förhindrar viss typ av gröda under lång tid. Ibland finns det inte någon som vill bruka just din plätt för att den är "fel" för deras ändamål. Ibland går det lätt att lösa, ibland är det svårt.
Jag tror att det egentligen lönar sig mer ekonomiskt att skaffa bostad i en växande stad då bostadspriserna lär fortsätta uppåt samtidigt som man har möjlighet att dra ner på vissa kostnader som transporter.
Å andra sidan hade mitt psyke inte orkat med att bo kvar i stan med grannar som nyfiket lägger sig i eller undrar över saker man gör i sin trädgård, ljud från bilar, grannar som grillar osv. Så sett är det värt vartenda öre att bo mer avskilt med möjligheten att göra i det närmaste precis vad jag vill.
Ska man bo på landet får man vara beredd på att en del saker blir annorlunda och "jobbiga" jämfört med att bo i stan. Exempelvis blir det långa bilresor för en hel del. Vi kör närmare en timma varje dag bara för att hämta/lämna på förskola/skola. Har du barn i skolåldern lär det bli riktigt tidiga morgnar för att de skall iväg med en skolskjuts som skall köra runt halva bygden innan barnet är framme på sin skola. Jag har ett barn som får åka 50 minuter före skolan startar när det egentligen är 10 minuter med bil om vi kör själva. Hem matchar inte tiderna alls, så då hämtar vi själva.
Själva jobbar vi mycket på distans, så egna transporter till arbetet uteblir för det mesta, men när vi väl skall till kontoret är det lätt 45 minuter i bil enkel väg och en del logistikutmaningar i övrigt eftersom barn skall lämnas/hämtas och man skall vara i tid till kvällsaktiviteter etc.
Mat handlar ofta om att se till att planera väl och storhandla. Det är inte lika smidigt att bara slinka in på affären och plocka upp det som saknas.
Så i korta drag är det väl egentligen transporterna som jag ser som största problemet med att bo på landet. Även kanske att det i vårt fall rör sig om att allting är så mycket större än ett hus i stan (10000m2 trädgård + ett antal hektar ytor utöver det, bostad på 270m2 + ett antal hundra kvadrat biytor i diverse ekonomibyggnader). Allt det drar ju med sig högre kostnader i material, underhåll, verktyg etc. Men har man bara ekonomin för det så är det ju roligare att köpa stora verktyg och grejor än småkrafs.
Det går dock att bo i mindre hus med mindre ytor även på landet. Men jag ser stora ytor som en fördel eftersom det inte finns någon i direkt närhet att ta hänsyn till. Det är väl bra att utöver staden/landet fundera på storlek på bostad och tomt och vad man vill få ut av det.
@Stuff skriver bra ovan med att bo lantligt men ganska nära någon ort. Vi har runt 10 minuter till de två närmsta samhällena där det finns vårdcentral, mataffärer, skolor osv. Det är lagom för att bo avskilt, men ändå tillräckligt nära bekvämligheter.
Däremot är det inte "bara" att arrendera ut mark. Fel arrendator kan förstöra din mark under lång tid framåt, exempelvis genom att dra in skadliga organismer eller sjukdomar som sedan förhindrar viss typ av gröda under lång tid. Ibland finns det inte någon som vill bruka just din plätt för att den är "fel" för deras ändamål. Ibland går det lätt att lösa, ibland är det svårt.
Tack för alla kloka och utförliga svar! Det är sant som ni säger att det finns för- och nackdelar med allt och det går ju inte riktigt att förutse hur det blir i framtiden. Jag ska nog inte vara så rädd för att göra fel val, det blir nog bra i slutändan ändå, allt kan ju hända. Den dagen mitt lantliga drömhus kommer ut på marknaden ska jag lyssna lite mer på hjärtat än min nojiga hjärna
Det kan löna sig att vara lite proaktiv och reka själv också om man hittat något intressant område. Det är långt ifrån alla hus som ens kommer ut på öppna marknaden.D Dammsugare skrev:Tack för alla kloka och utförliga svar! Det är sant som ni säger att det finns för- och nackdelar med allt och det går ju inte riktigt att förutse hur det blir i framtiden. Jag ska nog inte vara så rädd för att göra fel val, det blir nog bra i slutändan ändå, allt kan ju hända. Den dagen mitt lantliga drömhus kommer ut på marknaden ska jag lyssna lite mer på hjärtat än min nojiga hjärna
Det finns ju en del hus som står mer eller mindre öde och ej kommit ut på marknaden för att den boende eller dess släktingar inte orkat ta tag i det.
Det kan handla som så lite som att hitta en trevlig by någonstans där man sen tar en promenad och småpratar lite med bybor man möter. Kanske vet de om ställen som kan tänkas bli till salu inom kort.
Vid vårt sommarställe i höga kusten dyker det ibland upp hus som man inte ens visste fanns. Gamla hus där växtligheten runt omkring tagit över så pass att man inte ens ser stället från vägen. Endast den äldre generationen visste att de fanns där. Men efter några dagar med motorsåg så kryper där fram riktiga pärlor