Föräldrarhemmets framtid. Köpa, ärva, få?
Bakgrund.
Ett föräldrahem som är en mindre skog-jordbruksfastighet som en stabo troligen ser som en sommarstuga.
Föräldrar lever, förhoppningsvis många år till och ska inte flytta.
Två syskon där den ena vill behålla för att senare bo och det andra inte.
Hur ska man göra för att maximera inkomsten för det syskonet som inte vill behålla?
Hur minimerar man utgifterna för det syskonet som vill behålla?
Hur fördelar man rättvist?
Vad jag tror jag förstått är;
Ingen skatt på arv eller gåva, men reavinst när man säljer.
Om man köper för under 80% av taxeringsvärdet ser skatteverket det som gåva och reavinst på 0 kr.
Så om ena syskonet köper för 1/2 värdet (från värdering) och föräldrarna skänker köpeskillingen till andra syskonet så minimeras pengar till staten. Eller?
Krävs dock att man fixar innan dödsfall.
Andra lösningar?
Ett föräldrahem som är en mindre skog-jordbruksfastighet som en stabo troligen ser som en sommarstuga.
Föräldrar lever, förhoppningsvis många år till och ska inte flytta.
Två syskon där den ena vill behålla för att senare bo och det andra inte.
Hur ska man göra för att maximera inkomsten för det syskonet som inte vill behålla?
Hur minimerar man utgifterna för det syskonet som vill behålla?
Hur fördelar man rättvist?
Vad jag tror jag förstått är;
Ingen skatt på arv eller gåva, men reavinst när man säljer.
Om man köper för under 80% av taxeringsvärdet ser skatteverket det som gåva och reavinst på 0 kr.
Så om ena syskonet köper för 1/2 värdet (från värdering) och föräldrarna skänker köpeskillingen till andra syskonet så minimeras pengar till staten. Eller?
Krävs dock att man fixar innan dödsfall.
Andra lösningar?
Redigerat:
Det rimligaste är väl att göra en värdering i samband med arvet och då låta det syskon som vill ha fastigheten lösa ut det andra syskonet.
Problemet med att undervärdera fastigheten för att slippa vinstskatt är ju att det syskon som inte får fastigheten då troligtvis får för lite pengar, det är ju halva det verkliga värden hen ska ha för att inte bli orättvist behandlad.
Problemet med att undervärdera fastigheten för att slippa vinstskatt är ju att det syskon som inte får fastigheten då troligtvis får för lite pengar, det är ju halva det verkliga värden hen ska ha för att inte bli orättvist behandlad.
Jag tycker man skall låta föräldrarna bo där så länge de kan och vill, och när den dagen är kommen att det är dags för dem att lämna det, så kikar man på alternativen då. Det kan ju vara flera decennier bort i tiden, och vilka förutsättningar som råder då för de bägge syskonen och föräldrarna är inte lätt att veta idag. Inte heller hur skatteregler eller ekonomi ser ut.
Jag får hålla med ovanstående - vänta tills det börjar bli dags för föräldrarna att flytta, man vet aldrig hur de egna förutsättningarna ändras.
Gällande själva övertagandet så tyckte jag att förfarandet med arv/gåva var det bästa.
(så gjorde jag när jag löste ut ett syskon ur en fastighet)
Då skjuts statens inkomster upp en generation till. När ni syskon är överens om värderingen så kan en jurist kan hjälpa till med själva uträkningen hur mycket som syskonet som inte ville ta över ska kompenseras med.
Gällande själva övertagandet så tyckte jag att förfarandet med arv/gåva var det bästa.
(så gjorde jag när jag löste ut ett syskon ur en fastighet)
Då skjuts statens inkomster upp en generation till. När ni syskon är överens om värderingen så kan en jurist kan hjälpa till med själva uträkningen hur mycket som syskonet som inte ville ta över ska kompenseras med.
Om det är väl fungerande relationer åt alla håll, inklusive syskonens ev respektive samt vuxna barnbarn är bästa början att prata med varandra - alla och öppet!. Lägga fram och framförallt respektera varandras tankar. Eventuella rådgivare skall kopplas in gemensamt - gäller även om man vill höra kunniga svågrars eller dito grannars till intressenter osv. uppfattning. Har tyvärr sett många exempel på hur pengar och barndomshem förvandlar goda familjerelationer till infernon. Många gånger med just sk "respektive" som drivande.
Tack för era tankar..
Betyder det att det syskon som blir utöst inte betalar reavinst?Sne4 skrev:
Vid ett arvskifte/fördelning värderas fastigheten minus reavinst (som den är utformad vid arvsskiftet/fördelningen) och ev mäklararvode samt delas i två.
Mitt eget exempel: Min fastighet är taxerad till 2.4; försäljningspris ca 4.0; lån 1.1.; tidigare hängande reavinst 1.5; denna fastighets ponerade reavinst ca 1.4; en dotter vill behålla, den andra inte intresserad. Det stora skillnaden är att det är jag som sitter och räknar på fördelningen mellan döttrarna! Jag skulle tycka det vore oetiskt om döttrarna "tyckte till" så länge jag är i livet! Jag vill naturligtvis att det skall bli rättvist men lägger också in ett (mindre ekonomiskt) värde i att fastigheten behålls i släkten.
Jag håller med tidigare forumist: spekulera inte, såvida föräldrarna själva inte vill bli av med fastigheten. Om de vill lämna över fastigheten redan nu, gäller min första mening.
Mitt eget exempel: Min fastighet är taxerad till 2.4; försäljningspris ca 4.0; lån 1.1.; tidigare hängande reavinst 1.5; denna fastighets ponerade reavinst ca 1.4; en dotter vill behålla, den andra inte intresserad. Det stora skillnaden är att det är jag som sitter och räknar på fördelningen mellan döttrarna! Jag skulle tycka det vore oetiskt om döttrarna "tyckte till" så länge jag är i livet! Jag vill naturligtvis att det skall bli rättvist men lägger också in ett (mindre ekonomiskt) värde i att fastigheten behålls i släkten.
Jag håller med tidigare forumist: spekulera inte, såvida föräldrarna själva inte vill bli av med fastigheten. Om de vill lämna över fastigheten redan nu, gäller min första mening.
Tacksam för era tankar,
Ett önskemål bara, kan vi lämna föräldrarnas ev. frånfällesdatum & önskan till just föräldrarna? Ja kan vara lite svårt med datumen men ja ni fattar. Ingen förälder ska bli av med fastigheten, inget syskon ska luras,
Tackar för omtanken över föräldrarna.
Önskan med frågan var att utreda om hur man rättvist fördelar och lagligt undviker att staten åxå ärver.
Vill veta innan det är dags, och det kan vara snart....
Frågeställningen om man betalar reavist på ett arv är aktuell, jag tror att man så gör, är det någon som vet?
Ett önskemål bara, kan vi lämna föräldrarnas ev. frånfällesdatum & önskan till just föräldrarna? Ja kan vara lite svårt med datumen men ja ni fattar. Ingen förälder ska bli av med fastigheten, inget syskon ska luras,
Tackar för omtanken över föräldrarna.
Önskan med frågan var att utreda om hur man rättvist fördelar och lagligt undviker att staten åxå ärver.
Vill veta innan det är dags, och det kan vara snart....
Frågeställningen om man betalar reavist på ett arv är aktuell, jag tror att man så gör, är det någon som vet?
Redigerat:
Minus reavist och hängande reavinst, har du lust att utveckla det mer? (Min markering i din text)yonna skrev:
Betyder det den reavinsten som föräldrarna har? från köpt för massa år sedan och säljer nu innan dödsfall?
Räknas den in vid arv åxå?
Det har jag inte tänkt på, vill veta mera.
Reavinst är inget man kan manipulera med. Staten ärver aldrig något när bröstarvingar finns.kontorsråttan skrev:
Man betalar inte reavinst på arv.
Jag tar inte upp vinstskatt när det gäller prylar - utan frågan gällde fastighetsarv:
Mitt eget exempel: Jag har en obetald reavinst efter min förra husförsäljning. Denna betalar jag ränta på (syns på deklarationen) och man kan säga att jag lånar från staten. Vid mitt frånfälle måste denna skuld regleras innan arvet fördelas.
Det uppkommer även reavinst (om fastigheten har något värde) den dagen nuvarande fastighet säljs. En arvtagare kan skjuta upp denna reavinstskatt men får då betala ränta på reavinsten fram till dess reglering sker.
Det finns alltså inga möjligheter hindra staten att få det - vi alla måste betala. Lämnas huset över som gåva till en arvtagare till mycket lågt pris - kommer i slutändan mottagaren en dag få betala högre reavinst vid en framtida försäljning. Det vettigaste är då att vid en arvsfördelning värdera fastigheten minus beräknad reavinst. Den som ärver tar då över ansvaret för den framtida reavinsten.
Vi kan ju aldrig sia om framtiden. Reavinstskatten kan höjas - eller sänkas (föga troligt) och fram till för 10 år sedan var uppskjuten reavinstskatt räntefri. Staten får in bra många slantar på detta så det är heller inte troligt att denna skulle försvinna.
Tackar för svaren, jag får ta detta ett par varv till, nu vet jag mer.
Jag har sett ett par fall där arvsskiften har gått käpprätt åt helvete och gårdar har sålts ur släkten för att någon arvinge har blivit galen efter snabba pengar eller varit jävlig och ställt till så att ingen skall kunna behålla någonting.
Ett extremt exempel i Finland som jag känner till var en bonde på sin fars gård. När fadern dog krävde syskonen att varje åker och varje skogsskifte skulle delas i 6 lika delar en åt var syskon. Gårdstomten och uthusen skulle delas i 6 lika delar och boningshuset skulle rivas och virket delas i 6 lika delar. Dottern som var lärarinna i andra ändan av landet skulle nödvändigt ha brunnen på sin del så de ställde till lantmäteriförrättning och hon fick lagfart på några kvadratmeter och en brunn.
Bonden var tvungen att sälja de små utspridda åkerlappar han hade kvar och flytta bort. De andra arvingarna brukade inte sin jord och skötte inte sin skog tills de småningom sålde den ur släkten. Gården står än i dag halvriven och förfaller.
Jag känner också till en gård här i Finland som stod odelad i 50 år och förföll eftersom arvingar i utlandet vägrade att gå med på en delning av arvet och förhalade hela processen på alla möjliga vis. Det sägs att det tog över 20 år att upprätta bouppteckning men jag vet inte om det är sant.
Till slut blev gården och lösöret sålda ur släkten. Pengar gick att dela så alla blev nöjda men då hade ju värdet sjunkit betydligt och barnen och till och med de flesta barnbarnen hade dött av ålderdom.
I ert fall skulle jag samla ihop föräldrar och barn och upprätta ett skriftligt avtal där det står vem som skall ha fastigheten och alltså har rätt att köpa ut den andra för hälften av gällande marknadsvärde den dagen arvsskifte sker.
Jag vet inte exakt hur man upprättar ett sådant avtal rent juridiskt men det är ett praktiskt och relativt vanligt sätt att undvika bråk om vem som skall få vad i Finland.
Sannolikt går det att upprätta sådana avtal i Sverige också.
Ett extremt exempel i Finland som jag känner till var en bonde på sin fars gård. När fadern dog krävde syskonen att varje åker och varje skogsskifte skulle delas i 6 lika delar en åt var syskon. Gårdstomten och uthusen skulle delas i 6 lika delar och boningshuset skulle rivas och virket delas i 6 lika delar. Dottern som var lärarinna i andra ändan av landet skulle nödvändigt ha brunnen på sin del så de ställde till lantmäteriförrättning och hon fick lagfart på några kvadratmeter och en brunn.
Bonden var tvungen att sälja de små utspridda åkerlappar han hade kvar och flytta bort. De andra arvingarna brukade inte sin jord och skötte inte sin skog tills de småningom sålde den ur släkten. Gården står än i dag halvriven och förfaller.
Jag känner också till en gård här i Finland som stod odelad i 50 år och förföll eftersom arvingar i utlandet vägrade att gå med på en delning av arvet och förhalade hela processen på alla möjliga vis. Det sägs att det tog över 20 år att upprätta bouppteckning men jag vet inte om det är sant.
Till slut blev gården och lösöret sålda ur släkten. Pengar gick att dela så alla blev nöjda men då hade ju värdet sjunkit betydligt och barnen och till och med de flesta barnbarnen hade dött av ålderdom.
I ert fall skulle jag samla ihop föräldrar och barn och upprätta ett skriftligt avtal där det står vem som skall ha fastigheten och alltså har rätt att köpa ut den andra för hälften av gällande marknadsvärde den dagen arvsskifte sker.
Jag vet inte exakt hur man upprättar ett sådant avtal rent juridiskt men det är ett praktiskt och relativt vanligt sätt att undvika bråk om vem som skall få vad i Finland.
Sannolikt går det att upprätta sådana avtal i Sverige också.
Vilka förskräckliga historier, Heimlaga!
Men varför skulle man stycka upp den stackars tomten
För övrigt finns här en intressant genomgång av det komplexa skiftesarbetet (som ännu är oavslutat):
http://popularhistoria.se/artiklar/bilden-av-skiftet-maste-nyanseras/
Var det så det var i Dalarna innan man lyckades skifta marken, och man knappt fick plats med en skottkärra på sina åkerremsor?heimlaga skrev:
Men varför skulle man stycka upp den stackars tomten
För övrigt finns här en intressant genomgång av det komplexa skiftesarbetet (som ännu är oavslutat):
http://popularhistoria.se/artiklar/bilden-av-skiftet-maste-nyanseras/
Medlem
· Blekinge
· 12 259 inlägg
Råd 1: Stäng ute "respektive*" från diskussionerna.
Råd 2: Investera ett par tusenlappar hos en Juristbyrå med specialitet familjerätt eller fastightsrätt.
Råd 2: Investera ett par tusenlappar hos en Juristbyrå med specialitet familjerätt eller fastightsrätt.