Jag gillar också fogsvansen.L Lutte skrev:
Jag hade också en billig variant innan. Nu har jag två bacho som Jula brukar ha riktigt bra pris på med rosa handtag i samband med bröstcancer-veckan. Jag kan absolut rekommendera ett köp av en sån. Bra såg, bra pris och en andel av pengarna går till rosa bandet.
Har man kommit över en riktigt gammal såg så behöver de filas och även ges en vända med skränktången. Jodå även sådana finns i arsenalen, men nu är det många år sedan de användes (arvegods).nyvillaägare skrev:
Den duger gott om det ska va så
Ska man vara lite konkret också så är det viktigaste att kunna använda de sågar man har och veta när de ska kasseras eller vässas (om det går), om tänderna är slöa/trasiga på en såg eller klinga blir det inte bra och då är det inte fel på just den sågtypen.
Bästa svaret
En bra fogsvans är inget billigverktyg. På sin tid kostade de väl ett par tre dagslöner. Numera finns de inte att köpas i vanliga järnhandlar och om man beställer en från England är den inte heller billig.
Fast sköter man om dem och vässer och skränker så håller de länge. Enda tills man har nött bort halva bladet.
Min stora fogsvans som jag brukar använda på ställen där jag inte kommer åt med motorsåg eller där jag vill ha bra noggrannhet då jag timrar den är tillverkad någon gång före 1928 och om den inte råkar ut för någon värre olycka skall den säkert hålla så länge jag lever (jag är 37) och kanske åt en eller två generationer till innan den är kaputt. Jag köpte den för en halv euro (5kr) för 13 år sedan. Putsade rosten av den och knackade bladet rakt och sträckte om det och skränkte och vässte och när den hade visat sig vara bra snickrade jag nytt handtag för det gamla handtaget var kaputt. Fick en väldigt bra fogsvans.
Då man talar om kvalitetsfogsvansar så finns det olika tandformer beroende på om man klyver eller kapar så man har minst en såg av var sort.
För vanligt byggnadsarbete lönar det sig inte att hålla sig med en kvalitetsfogsvans eftersom man sågar så pass litet med den i dagens mekaniserade värld och eftersom den lätt kan bli skadad på bygget. Då får det duga med något billigmärke som till exempel Bahco eller Pikaterä.
Bågasåg brukar jag använda då jag bygger betongformar av återanvänt formvirke. Då går ju bladen åt i rasande takt när det är betongrester i träet. Jag tror att den har ungefär 70 cm bladlängd.
I förra vintras då ryggen ännu inte klarade av motorsågen men jag endå behövde gallra litet i skogen så letade jag fram en fullstor modern bågasåg med ungefär 90 cm långt blad. Den var helt värdelös. Bågen var för mjuk så då man sågade av en 30 cm stam orkade den inte hålla bladet spänt. Då letade jag fram en Purmobåge från 50-talet. Jag hade hittat den i en skrotcontainer någon gång och tagit vara på den. Den var bra! Den har tvåhandsgrepp som är bekvämt då man sågar av litet grövre bitar och den grova styva bågen håller bladet spänt.
Innan vintern var slut hade jag huggit 5 traktorlass med Purmobåge och yxa. Det visade sig vara lämplig gymnastik för min dåliga rygg att hålla på i skogen en timme om dagen i början men framåt våren var jag uppe i två och en halv timme.
Fast sköter man om dem och vässer och skränker så håller de länge. Enda tills man har nött bort halva bladet.
Min stora fogsvans som jag brukar använda på ställen där jag inte kommer åt med motorsåg eller där jag vill ha bra noggrannhet då jag timrar den är tillverkad någon gång före 1928 och om den inte råkar ut för någon värre olycka skall den säkert hålla så länge jag lever (jag är 37) och kanske åt en eller två generationer till innan den är kaputt. Jag köpte den för en halv euro (5kr) för 13 år sedan. Putsade rosten av den och knackade bladet rakt och sträckte om det och skränkte och vässte och när den hade visat sig vara bra snickrade jag nytt handtag för det gamla handtaget var kaputt. Fick en väldigt bra fogsvans.
Då man talar om kvalitetsfogsvansar så finns det olika tandformer beroende på om man klyver eller kapar så man har minst en såg av var sort.
För vanligt byggnadsarbete lönar det sig inte att hålla sig med en kvalitetsfogsvans eftersom man sågar så pass litet med den i dagens mekaniserade värld och eftersom den lätt kan bli skadad på bygget. Då får det duga med något billigmärke som till exempel Bahco eller Pikaterä.
Bågasåg brukar jag använda då jag bygger betongformar av återanvänt formvirke. Då går ju bladen åt i rasande takt när det är betongrester i träet. Jag tror att den har ungefär 70 cm bladlängd.
I förra vintras då ryggen ännu inte klarade av motorsågen men jag endå behövde gallra litet i skogen så letade jag fram en fullstor modern bågasåg med ungefär 90 cm långt blad. Den var helt värdelös. Bågen var för mjuk så då man sågade av en 30 cm stam orkade den inte hålla bladet spänt. Då letade jag fram en Purmobåge från 50-talet. Jag hade hittat den i en skrotcontainer någon gång och tagit vara på den. Den var bra! Den har tvåhandsgrepp som är bekvämt då man sågar av litet grövre bitar och den grova styva bågen håller bladet spänt.
Innan vintern var slut hade jag huggit 5 traktorlass med Purmobåge och yxa. Det visade sig vara lämplig gymnastik för min dåliga rygg att hålla på i skogen en timme om dagen i början men framåt våren var jag uppe i två och en halv timme.
Japansågen var toppen smidig att ha med sigA AndersS skrev:
Men fogsvansen är jag trogen ändå
Japansågen har en annan teknik och väldigt smart och lätt att arbete med på olika objekt. Det var en bra ide och Bacho kostade lite men den är värd det ska sägas.
Sant som det är sagtA AndersS skrev:
