Antingen går banken med på det eller så skiter man i huset (om det ändå går åt helvete menar jag) så får väl banken sälja huset hur bäst dem vill?sunqan skrev:
Det finns ju alltid skuldsanering, och man får alltid tak över huvudet och mat av socialen, annars kan man alltid göra ett brott och få 1:a klass på nån öppen anstalt..
Om det var fråga till mig så, om jag måste sälja imorgon så kommer det bli ett blancolån på några hundra tusen... Surt ja men samtidigt, det går att betala av... Banken vet min strategi med hög amortering och godkänner det... Bra kontakt med banken underlättar rätt mycket... Och jag har tänkt bo kvar och om jag säljer om 10 år så får man väl se då vad man får för huset.sunqan skrev:
Att köpa hus och sen oroa sig för lånen låter jättejobbigt, bättre att ha en hyresrätt om man inte kan sova gott om natten och njuta av huset
Så här har jag det och därmed den bästa av nattsömn: Lön 35, lån 300, amorterar för att bli fri vid 50 år. 100kkr på banken. Och värde minst 1 mkr varav det mesta i skog. Renoverar knappt och kan låsa dörren och lämna huset när som helst. Bilen är en snåldiesel och jag pendlar 1,5-2h per dag. Eldar bara med ved och har 23 grader inne. Njuter av livet.
Det som spelar någon roll är väl om du har en återbetalningsförmåga. Du kan ju redan idag låna fler hundra tusen som blancolån utan säkerhet om banken ser dig som en säker kund. Det finns väl ingen som helst anledning för en bank att säga upp ett lån om du inte har några problem med att betala amortering + ränta.sunqan skrev:
Exakt, risken att jag. Blir arbetslös, skild och det är fastighetskris exakt samtidigt är låga men om det sker...
säg att jag fastnar med ett blancolån på 400 000 kr. Så får jag väl bosätta mig i en liten billig lägenhet och skaffa mig ett jobb och sen börja betala av... Absolut ingen drömsits, men jag tänker inte oroa mig hela livet för det värsta som kan hända, bättre att njuta av livet!
Alla ni som inte sover gott och oroar er, tänk om det inte går åt skogen utan ni betalar på era lån, ni behöver inte sälja! Hur mycket kraft och energi har ni inte lagt på att oroa er?
nu kommer någon fråga men om banken säger nej? Ja går allt åt skogen och banken säger nej och allt är nattsvart så får man be familj och vänner om hjälp, gå i borgen eller hjälpa till på annat sätt...
säg att jag fastnar med ett blancolån på 400 000 kr. Så får jag väl bosätta mig i en liten billig lägenhet och skaffa mig ett jobb och sen börja betala av... Absolut ingen drömsits, men jag tänker inte oroa mig hela livet för det värsta som kan hända, bättre att njuta av livet!
Alla ni som inte sover gott och oroar er, tänk om det inte går åt skogen utan ni betalar på era lån, ni behöver inte sälja! Hur mycket kraft och energi har ni inte lagt på att oroa er?
nu kommer någon fråga men om banken säger nej? Ja går allt åt skogen och banken säger nej och allt är nattsvart så får man be familj och vänner om hjälp, gå i borgen eller hjälpa till på annat sätt...
Visst kan jag förstå de som inte gillar lån och istället för att bygga ett nytt hus så skulle vi utan problem kunnat spara 10-15 000 i månaden i 20-30 år för att köpa vårt hus kontant och bo i en hyreslägenhet under tiden. Men om man skulle spara och köpa då så är barnen utflugna, lönen högre än tidigare så ett hus och trädgård med sina barn kommer man aldrig att få uppleva. Vad är poängen med att gneta ihop pengarna istället för att ta ett lån om man inte går igång på att saldot på kontot ökar varje månad.
Jag har full förståelse för dom som inte klarar av att vara skyldiga banken pengar undviker att låna men jag har svårt att förstå att det är så provocerande för vissa att man faktiskt väljer att ta ett lån för en bostad som man utan problem har råd med men inte har sparat ihop till innan.
Jag har full förståelse för dom som inte klarar av att vara skyldiga banken pengar undviker att låna men jag har svårt att förstå att det är så provocerande för vissa att man faktiskt väljer att ta ett lån för en bostad som man utan problem har råd med men inte har sparat ihop till innan.
Bankernas säkerställda obligationer använder bostadslånen till sina kunder som säkerhet och säkerhetsmassan (bostäderna) får bara tas upp till 75% av värdet i obligationen. Om bostädernas värde understiger 75% av lånen måste kanske bankerna komma med bättre säkerhet på sina obligationer till sina långivare, eller börja minska lånen som bygger på säkerheterna. Detta kan slå tillbaka på lånekunderna som kan få samma krav, öka säkerheten (hur gör man det om huset redan är belånat till max) eller minska bostadslånet genom antingen en klumpamortering eller genom att omvandla en del av lånet till blancolån med högre ränta och amorteringskrav (vilket inte är något trevligt alternativ om man tidigare varken haft råd att amortera eller sparat undan). Detta är hur det teoretiskt kanske kan gå till om bostadspriserna sjunker för mycket, men jag vet inte om det har praktiserats i någon större skala.mr_bygg skrev:
Bankerna är nog inte så intresserade av att elda på en sjunkande marknad genom att gå för hårt fram med dylika krav. Snarare kan man tänka sig att bankerna redan tidigt innan de närmar sig gränsen för sina obligationer börjar komma med amorteringskrav för sina kunder med högst belåningsgrad för att s.a.s mota Olle i grind. Det kanske var det vi såg när Swedbak gick ut och stödde förslaget om obligatorisk amortering av bostadslån för något år sedan.
Redigerat av moderator:
Är verkligen så många provocerade över att vissa har lån överhuvud taget? Jag har inte sett någon här på forumet som ansett att man ska spara ihop till hela bostaden först för att inte låna, de flesta tror jag anser nog att det blir lite bakvänt att inte kunna köpa huset med den där trädgården som barnen kan leka i förrens efter att barnen är vuxna och har flyttat hemifrån om man inte lånar.mr_bygg skrev:
Jag tror snarare att det är höga belåningsgrader och obefintliga amorteringar/sparande som det varnas om.
Redigerat av moderator:
Visst ska man tänka till och planera innan man gör en husinvestering. Men efter att man har planerat och kalkylerat och slagit till på ett hus, så är det ganska meningslöst att lägga energi på att oroa sig för fastighetsvärdet. Framtiden är ju omöjlig att förutspå. Det värsta som kan hända är att man får sälja med förlust. Det är ju bara pengar man kan förlora. När allt kommer omkring är pengar inte speciellt viktigt, det blir man varse under livets gång. När man sedan sitter med cancerdiagnosen betyder fastighetsvärdet ingenting. Livet är för kort för att oroa sig för oväsentligheter, använd i stället energin till något annat.
