Finansoron ur ett annat perspektiv
Det här är saxat från annan håll, Nämlich:
http://rickfalkvinge.se/2008/10/14/finanskrisen-forklarat-till-en-tolvaring/
"Finanskrisen, förklarat till en tolvåring
October 14, 2008 00:12
Det flyter runt en massa experter som ska försöka förklara finanskrisen just nu. Jag har pratat om den det senaste året. Jag har inte vetat exakt när den kommer, bara att den kommer. Jag har också pratat mycket om dess omfattning.
Så.
Vad sägs om att vi skippar onödigt krångligt skitsnack?
Föreställ dig att vi var ett kompisgäng som tillverkade och sålde små saker till varandra. Uffe, Göran, Carla, Anna, Jesús, Noppe, Emmy, Jessie, Ching och Feppe.
Och så Bonke, då.
Han heter egentligen Benke, men alla kallade honom Bonke för att han är så in i helvete aggressiv. Han har inte bara en bokstavsdiagnos, det är snarare så att han har hela jävla alfabetet och halva det grekiska också. Men han köpte mycket av alla andra, så det var rätt okej ändå. Godis, små smycken av stenar, snäckskal. Alla var glada. Eller åtminstone ville inte protestera, för det var kul att Bonke köpte saker, även om han blev ganska hotfull när folk tvivlade på honom.
För grejen var att Bonke hade köpt mer än han hade sålt ganska länge nu. Han gick helt enkelt kroniskt back, levde över sina tillgångar, som man säger. Bonke hade slutat betala med pengar helt och hållet, för han hade aldrig några. Han betalade med små lappar i stället, där det stod hur mycket han var skyldig, och så lovade han att betala senare. Han satt och skrev nya sådana små lappar på sitt rum på kvällarna, som han betalade de andra med. Han sade aldrig när det där senare skulle bli.
Ingen annan kom undan med det. Bara Bonke. För om någon skulle börja protestera när han ville köpa något Bonke var ganska storväxt och kunde se ganska elak ut. Kunde vara ganska elak, också. Och dessutom ville ju alla ha tillbaka sina pengar den dag då Bonke började gå plus igen, så alla fortsatte att acceptera de små lapparna som Bonke satt och skrev hemma på sitt rum. Bonkepengar. Fem kronor, stod det på dem.
Det blev till och med så till slut att folk började handla med varandra direkt med Bonkepengar. Alla hade helt enkelt samlat på sig så många att det var lika enkelt. Efter ett tag hade Ching nästan lika mycket Bonkepengar som riktiga pengar.
Fast det var ju kul på ett sätt. Alla fick ju mer pengar hela tiden att röra sig med. Visserligen gick ju priserna på allting vi gjorde upp också, för det fanns inte mer att sälja egentligen, bara mer pengar. Men Ching hade ju blivit dubbelt så rik som om han inte hade haft några Bonkepengar. Han var jätteglad över det.
Sedan hände något. Vi började fundera över att Bonke nästan aldrig sålde något. Det var bara blickar först mellan oss alla. Gradvis, när Bonke inte var med, började vi skicka oroliga ögonkast.
Sedan sade någon, jag minns inte vem, det som alla tänkte:
Vad händer om Bonke aldrig betalar tillbaka?
Plötsligt, lika plötsligt som en stark ficklampa som tänds i natten, så insåg alla att Bonkepengarna faktiskt kunde bli helt värdelösa. Alla bara låtsades att de var värda lika mycket som riktiga pengar. Att om Bonke inte betalade tillbaka, så satt alla med en massa fåniga lappar som inte var värda något. Men eftersom ingen ville säga mina pengar är inte värda något, och plötsligt vara urfattig jämfört med alla andra, så fortsatte vi allihop att låtsas som om Bonkepengar var riktiga pengar.
Feppe var den som först försiktigt började försöka bli av med alla Bonkepengar. Han erbjöd oss andra att köpa hans Bonkepengar för mindre än de var värda. Eller mindre än värdet som stod på dem, i alla fall. Han ville ha fyra riktiga kronor för varje fem Bonkekronor.
Sedan kom Anna och frågade efter tre kronor för varje Bonkefemma. De båda hade snart bara riktiga pengar, medan andra hade köpt deras Bonkepengar. För Bonke skulle väl snart betala tillbaka? Då hade de andra gjort en bra affär.
Men det var inte en så bra affär. För plötsligt sålde alla Bonkefemmor till varandra för två och femtio. Ingen ville egentligen ha Bonkepengar längre. Vi kom överens om att Bonkepengar egentligen bara var värda hälften av det som stod på dem. Det var ingen som sade överenskommelsen högt, vi bara visste det allihop ändå.
Det bekymrade inte Bonke alls. Han började bara skriva Bonketior i stället, så kunde han fortsätta köpa saker för fem kronor. När någon frågade när han tänkte betala tillbaka, så tornade han bara upp sig så där hotfullt som alla visste att Bonke kunde göra.
Sedan kom den där dagen.
Den där dagen när vi fick se allt som Bonke hade köpt av oss. Hur fint han hade det på sitt rum. När vi insåg att han bara hade tagit saker av oss hela tiden, utan att ge oss pengar för dem. Han hade bara gett oss lappar. Han hade bara suttit och skrivit lappar åt oss. Han tänkte aldrig betala en enda riktig krona, han bara utnyttjade att vi trodde på honom, och att vi inte ville förlora de Bonkepengarna vi redan fått.
Men det var försent för det. Vi hade ju förstått nu att han aldrig tänkte betala tillbaka en enda krona, även fast det stod så på Bonkepengarna.
Då lade vi tillsammans alla Bonkepengar som vi hade i en stor hög, som vi visste bara var skräp. Och så tog vi inte emot några mer av honom. Det var inte riktiga pengar, han tänkte aldrig betala tillbaka. Han blev jätte-jättearg, men det hjälpte inte. Vi visste att vi hade blivit lurade, och vi tänkte behålla våra saker själva.
Sedan kom den riktiga chocken.
Ingen av oss hade några pengar att köpa saker av varandra för längre. Vi hade blivit så vana vid att saker kunde kosta både tjugo och trettio kronor, fast de bara hade kostat en krona eller två innan Bonke hade börjat skriva sina dumma lappar. Vi hade alla trott att vi hade massor av pengar, men det hade vi inte. Vi hade blivit vana vid att betala något som kostade 35 kronor med 10 riktiga kronor och 25 Bonkekronor.
Plötsligt hade ingen råd med saker som kostade 35 kronor. Eller ens 20, eller 10. Ingen hade några pengar längre. Ingen kunde köpa saker eftersom priserna låg kvar, och ingen kunde sänka priserna på det som de ville sälja eftersom de själva behövde pengarna så mycket.
Vi insåg, motvilligt, att det inte bara var Bonkes fel att vi blivit fattiga. Det var lika mycket vårt eget fel. Vi hade ju varit dumma nog att tro på honom fast vi visste innerst inne att han ljög.
Det blev en jättejobbig tid där ingen hade råd med någonting. Allt var jätte-jättedyrt, allt på grund av Bonkes dumma låtsaspengar. De hade fått allt att bli jättedyrt, medan ingen i själva verket hade några pengar. Vi fick väldigt snabbt vänja oss vid att vi helt enkelt bara kunde köpa saker som kostade kanske en krona i stället för de sakerna som kostat tio vi köpt tidigare. Det var inte så vi var vana att leva, dag till dag, och det var jättejobbigt. Men ingen hade ju några pengar, och allt var fortfarande dyrt.
Här avslutar vi historien och gör ett hopp till hur det ser ut i dagsläget:
USA har haft en negativ handelsbalans sedan 1976. Varje år, år efter år, efter 1976 har USA levt över sina tillgångar. Fem år tidigare hade USA ensidigt sagt upp Bretton-Woods-överenskommelsen som knöt dollarn till guld, och garanterade en viss mängd guld för dollar. Efter den 15 augusti 1971 var det bara att starta sedelpressarna, och det gjorde USA också.
De senaste åren har USA haft ett handelsunderskott omkring 700 miljarder dollar. Det är fem gånger mer än landet som ligger tvåa. USA köper helt enkelt väldigt mycket mer än det säljer. Det kompenserar USA genom att sälja skuldsedlar (och skramla lite lagom med sin stora militärmakt vid sidan av).
I dagsläget finns det nästan three fucking trillion dollars i valutareserver utanför USA. Närmare bestämt 2.729.230.000.000 dollar. Räkna nollorna. Det är sådana skuldsedlar. De har halverats i värde på några få år.
Just nu pratar folk om finanskris. Som om botten var nådd. Som om det var en tillfällig svacka. Som om läget var helt under kontroll.
Vi har bara kommit till den punkt i berättelsen där folk tittar på varandra och oroligt frågar Vad händer om Bonke aldrig betalar tillbaka?.
För det behövdes bara sås ett frö av tvivel för att släppa snöbollen i lavinbacken. Jag visste inte vilket fröet skulle bli, bara att det skulle komma ett. Fröet kom från klantiga finansinstitut som bara var först med att falla på sitt eget grepp. Det är de finansinstituten som experterna inom samma finansvärld pratar om nu, men de pratar inte om att den underliggande orsaken är den hejdlösa optimism som kommit från att USA konsumerat sig uppåt i ekonomin med nytryckta pengar som andra köpt som skuldsedlar för att hålla uppe värdet utan någon annan täckning än tron på att USA självklart betalar tillbaka, så rikt som landet är. Utan att prata om det så förstår man inte hur jävla brunt läget är.
Läget kommer att stabiliseras, men inte utan att Bonke slutar köpa prylar för låssisar. På andra sidan historien finns det en helt annan världsekonomi, och den vet jag inte hur den ser ut.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om finanskris, finanskrisen, dollar, Bretton Woods, Mogambo Dollar Predictor
Den här postningen får fritt publiceras som kolumn eller återges precis var som helst i hur många exemplar som helst på vilket medium som helst så länge Rick Falkvinge (pp) anges som källa. Det gäller alla mina postningar, men jag väljer att påminna om det här."
http://rickfalkvinge.se/2008/10/14/finanskrisen-forklarat-till-en-tolvaring/
"Finanskrisen, förklarat till en tolvåring
October 14, 2008 00:12
Det flyter runt en massa experter som ska försöka förklara finanskrisen just nu. Jag har pratat om den det senaste året. Jag har inte vetat exakt när den kommer, bara att den kommer. Jag har också pratat mycket om dess omfattning.
Så.
Vad sägs om att vi skippar onödigt krångligt skitsnack?
Föreställ dig att vi var ett kompisgäng som tillverkade och sålde små saker till varandra. Uffe, Göran, Carla, Anna, Jesús, Noppe, Emmy, Jessie, Ching och Feppe.
Och så Bonke, då.
Han heter egentligen Benke, men alla kallade honom Bonke för att han är så in i helvete aggressiv. Han har inte bara en bokstavsdiagnos, det är snarare så att han har hela jävla alfabetet och halva det grekiska också. Men han köpte mycket av alla andra, så det var rätt okej ändå. Godis, små smycken av stenar, snäckskal. Alla var glada. Eller åtminstone ville inte protestera, för det var kul att Bonke köpte saker, även om han blev ganska hotfull när folk tvivlade på honom.
För grejen var att Bonke hade köpt mer än han hade sålt ganska länge nu. Han gick helt enkelt kroniskt back, levde över sina tillgångar, som man säger. Bonke hade slutat betala med pengar helt och hållet, för han hade aldrig några. Han betalade med små lappar i stället, där det stod hur mycket han var skyldig, och så lovade han att betala senare. Han satt och skrev nya sådana små lappar på sitt rum på kvällarna, som han betalade de andra med. Han sade aldrig när det där senare skulle bli.
Ingen annan kom undan med det. Bara Bonke. För om någon skulle börja protestera när han ville köpa något Bonke var ganska storväxt och kunde se ganska elak ut. Kunde vara ganska elak, också. Och dessutom ville ju alla ha tillbaka sina pengar den dag då Bonke började gå plus igen, så alla fortsatte att acceptera de små lapparna som Bonke satt och skrev hemma på sitt rum. Bonkepengar. Fem kronor, stod det på dem.
Det blev till och med så till slut att folk började handla med varandra direkt med Bonkepengar. Alla hade helt enkelt samlat på sig så många att det var lika enkelt. Efter ett tag hade Ching nästan lika mycket Bonkepengar som riktiga pengar.
Fast det var ju kul på ett sätt. Alla fick ju mer pengar hela tiden att röra sig med. Visserligen gick ju priserna på allting vi gjorde upp också, för det fanns inte mer att sälja egentligen, bara mer pengar. Men Ching hade ju blivit dubbelt så rik som om han inte hade haft några Bonkepengar. Han var jätteglad över det.
Sedan hände något. Vi började fundera över att Bonke nästan aldrig sålde något. Det var bara blickar först mellan oss alla. Gradvis, när Bonke inte var med, började vi skicka oroliga ögonkast.
Sedan sade någon, jag minns inte vem, det som alla tänkte:
Vad händer om Bonke aldrig betalar tillbaka?
Plötsligt, lika plötsligt som en stark ficklampa som tänds i natten, så insåg alla att Bonkepengarna faktiskt kunde bli helt värdelösa. Alla bara låtsades att de var värda lika mycket som riktiga pengar. Att om Bonke inte betalade tillbaka, så satt alla med en massa fåniga lappar som inte var värda något. Men eftersom ingen ville säga mina pengar är inte värda något, och plötsligt vara urfattig jämfört med alla andra, så fortsatte vi allihop att låtsas som om Bonkepengar var riktiga pengar.
Feppe var den som först försiktigt började försöka bli av med alla Bonkepengar. Han erbjöd oss andra att köpa hans Bonkepengar för mindre än de var värda. Eller mindre än värdet som stod på dem, i alla fall. Han ville ha fyra riktiga kronor för varje fem Bonkekronor.
Sedan kom Anna och frågade efter tre kronor för varje Bonkefemma. De båda hade snart bara riktiga pengar, medan andra hade köpt deras Bonkepengar. För Bonke skulle väl snart betala tillbaka? Då hade de andra gjort en bra affär.
Men det var inte en så bra affär. För plötsligt sålde alla Bonkefemmor till varandra för två och femtio. Ingen ville egentligen ha Bonkepengar längre. Vi kom överens om att Bonkepengar egentligen bara var värda hälften av det som stod på dem. Det var ingen som sade överenskommelsen högt, vi bara visste det allihop ändå.
Det bekymrade inte Bonke alls. Han började bara skriva Bonketior i stället, så kunde han fortsätta köpa saker för fem kronor. När någon frågade när han tänkte betala tillbaka, så tornade han bara upp sig så där hotfullt som alla visste att Bonke kunde göra.
Sedan kom den där dagen.
Den där dagen när vi fick se allt som Bonke hade köpt av oss. Hur fint han hade det på sitt rum. När vi insåg att han bara hade tagit saker av oss hela tiden, utan att ge oss pengar för dem. Han hade bara gett oss lappar. Han hade bara suttit och skrivit lappar åt oss. Han tänkte aldrig betala en enda riktig krona, han bara utnyttjade att vi trodde på honom, och att vi inte ville förlora de Bonkepengarna vi redan fått.
Men det var försent för det. Vi hade ju förstått nu att han aldrig tänkte betala tillbaka en enda krona, även fast det stod så på Bonkepengarna.
Då lade vi tillsammans alla Bonkepengar som vi hade i en stor hög, som vi visste bara var skräp. Och så tog vi inte emot några mer av honom. Det var inte riktiga pengar, han tänkte aldrig betala tillbaka. Han blev jätte-jättearg, men det hjälpte inte. Vi visste att vi hade blivit lurade, och vi tänkte behålla våra saker själva.
Sedan kom den riktiga chocken.
Ingen av oss hade några pengar att köpa saker av varandra för längre. Vi hade blivit så vana vid att saker kunde kosta både tjugo och trettio kronor, fast de bara hade kostat en krona eller två innan Bonke hade börjat skriva sina dumma lappar. Vi hade alla trott att vi hade massor av pengar, men det hade vi inte. Vi hade blivit vana vid att betala något som kostade 35 kronor med 10 riktiga kronor och 25 Bonkekronor.
Plötsligt hade ingen råd med saker som kostade 35 kronor. Eller ens 20, eller 10. Ingen hade några pengar längre. Ingen kunde köpa saker eftersom priserna låg kvar, och ingen kunde sänka priserna på det som de ville sälja eftersom de själva behövde pengarna så mycket.
Vi insåg, motvilligt, att det inte bara var Bonkes fel att vi blivit fattiga. Det var lika mycket vårt eget fel. Vi hade ju varit dumma nog att tro på honom fast vi visste innerst inne att han ljög.
Det blev en jättejobbig tid där ingen hade råd med någonting. Allt var jätte-jättedyrt, allt på grund av Bonkes dumma låtsaspengar. De hade fått allt att bli jättedyrt, medan ingen i själva verket hade några pengar. Vi fick väldigt snabbt vänja oss vid att vi helt enkelt bara kunde köpa saker som kostade kanske en krona i stället för de sakerna som kostat tio vi köpt tidigare. Det var inte så vi var vana att leva, dag till dag, och det var jättejobbigt. Men ingen hade ju några pengar, och allt var fortfarande dyrt.
Här avslutar vi historien och gör ett hopp till hur det ser ut i dagsläget:
USA har haft en negativ handelsbalans sedan 1976. Varje år, år efter år, efter 1976 har USA levt över sina tillgångar. Fem år tidigare hade USA ensidigt sagt upp Bretton-Woods-överenskommelsen som knöt dollarn till guld, och garanterade en viss mängd guld för dollar. Efter den 15 augusti 1971 var det bara att starta sedelpressarna, och det gjorde USA också.
De senaste åren har USA haft ett handelsunderskott omkring 700 miljarder dollar. Det är fem gånger mer än landet som ligger tvåa. USA köper helt enkelt väldigt mycket mer än det säljer. Det kompenserar USA genom att sälja skuldsedlar (och skramla lite lagom med sin stora militärmakt vid sidan av).
I dagsläget finns det nästan three fucking trillion dollars i valutareserver utanför USA. Närmare bestämt 2.729.230.000.000 dollar. Räkna nollorna. Det är sådana skuldsedlar. De har halverats i värde på några få år.
Just nu pratar folk om finanskris. Som om botten var nådd. Som om det var en tillfällig svacka. Som om läget var helt under kontroll.
Vi har bara kommit till den punkt i berättelsen där folk tittar på varandra och oroligt frågar Vad händer om Bonke aldrig betalar tillbaka?.
För det behövdes bara sås ett frö av tvivel för att släppa snöbollen i lavinbacken. Jag visste inte vilket fröet skulle bli, bara att det skulle komma ett. Fröet kom från klantiga finansinstitut som bara var först med att falla på sitt eget grepp. Det är de finansinstituten som experterna inom samma finansvärld pratar om nu, men de pratar inte om att den underliggande orsaken är den hejdlösa optimism som kommit från att USA konsumerat sig uppåt i ekonomin med nytryckta pengar som andra köpt som skuldsedlar för att hålla uppe värdet utan någon annan täckning än tron på att USA självklart betalar tillbaka, så rikt som landet är. Utan att prata om det så förstår man inte hur jävla brunt läget är.
Läget kommer att stabiliseras, men inte utan att Bonke slutar köpa prylar för låssisar. På andra sidan historien finns det en helt annan världsekonomi, och den vet jag inte hur den ser ut.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om finanskris, finanskrisen, dollar, Bretton Woods, Mogambo Dollar Predictor
Den här postningen får fritt publiceras som kolumn eller återges precis var som helst i hur många exemplar som helst på vilket medium som helst så länge Rick Falkvinge (pp) anges som källa. Det gäller alla mina postningar, men jag väljer att påminna om det här."
Den var bra.
Han kan skriva, den gode Dick W Augustsson som han hette innan han bytte namn.
Det ligger en del i vad han skriver.
Politikerna har skjutit till pengar och garantier på en nivå som överträffar de allra vildaste förhoppningarna, så det är sannerligen inte orsaken till att New York-börsen ikväll slutade med den största nedgången sedan 1987.
Jag tror att det kanske någonstans har börjat gå upp för amerikanerna att de inte kan konsumera väldigt mycket mer än de producerar. Den sanningen skrämmer många för de känner inte till någon annan sorts liv.
Och så den här osäkerheten vem som skall bli ny president. Å ena sidan en svart man med, för att vara USA, tämligen radikala åsikter i många frågor, som har säger att han vill göra om USA. Förändra det. På den andra sidan den amerikanska drömmen. Krigshjälte, vit och erfaren politiker med konsrvativa traditionella amerikanska värderingar. Men som står för ungefär detsamma som förut, och många amerikaner känner att de behöver förändring. Men bli inte förvånade om McCain på valnatten står där som segrare, därför att folk när de kommer till valurnan ändå fegar ur, och röstar på någon som står för det som de känner igen.
Och så det där förbannade kriget borta i Irak. Även om USA är en stor nation så kostar det på att ha hundratusentals soldater där tillsammans med så mycket utrustning att det är svårt att tänka sig. Det kostar på att varje månad, varje vecka, begrava unga män som stupat innan de ens hann med att börja sina liv. Det är fler amerikanska soldater som dött i kriget i Irak än vad det var människor som dog i attacken på WTC.
är jag summerar vad jag ser, vad jag säkert vet, vad jag tror mig veta och vad jag kan gissa mig till så tror jag att vi bara sett början på ekonomiskt elände. Tyvärr.
Det ligger en del i vad han skriver.
Politikerna har skjutit till pengar och garantier på en nivå som överträffar de allra vildaste förhoppningarna, så det är sannerligen inte orsaken till att New York-börsen ikväll slutade med den största nedgången sedan 1987.
Jag tror att det kanske någonstans har börjat gå upp för amerikanerna att de inte kan konsumera väldigt mycket mer än de producerar. Den sanningen skrämmer många för de känner inte till någon annan sorts liv.
Och så den här osäkerheten vem som skall bli ny president. Å ena sidan en svart man med, för att vara USA, tämligen radikala åsikter i många frågor, som har säger att han vill göra om USA. Förändra det. På den andra sidan den amerikanska drömmen. Krigshjälte, vit och erfaren politiker med konsrvativa traditionella amerikanska värderingar. Men som står för ungefär detsamma som förut, och många amerikaner känner att de behöver förändring. Men bli inte förvånade om McCain på valnatten står där som segrare, därför att folk när de kommer till valurnan ändå fegar ur, och röstar på någon som står för det som de känner igen.
Och så det där förbannade kriget borta i Irak. Även om USA är en stor nation så kostar det på att ha hundratusentals soldater där tillsammans med så mycket utrustning att det är svårt att tänka sig. Det kostar på att varje månad, varje vecka, begrava unga män som stupat innan de ens hann med att börja sina liv. Det är fler amerikanska soldater som dött i kriget i Irak än vad det var människor som dog i attacken på WTC.
är jag summerar vad jag ser, vad jag säkert vet, vad jag tror mig veta och vad jag kan gissa mig till så tror jag att vi bara sett början på ekonomiskt elände. Tyvärr.
#0 Dessa sagor publicerars alltid i samband med lågkonjunktur. De påminner mycket om Nigeriabrev.
Ex denna variant som jag läst liknande variant på flera gånger men främst vid förra lågkonjunkturen som nog var den första med fullt utbrett internet ska givetvis få oss att bejaka det som står som sanning. Vid tidigare lågkonjuntkurer har de spridits på andra sätt men mer mellan marknadsaktörer.
Förra lågkonjunkturen (IT-kraschen) så fanns inte You Tube utan då var det vanligast forumet en stor mängd diverse hemsidor som spred ut att "domedagen minsann är nära, du har ett par dagar kvar innan du är tillbaka till ulandsstatus"-meddelande. I den här lågkonjunkturen har det för länge sedan dykt upp en massa tecknade serier på You Tube med ungefär samma budskap som ovan. Också givetvis med samma likheter med Nigeriabrev och uppbyggda på samma sätt, förklaringar för barn.
För vem vill väl föröva ett barn en bra förklaring? Och om ett barn ska förstå så ska väl jag också minsann kunna begripa! Eller? Många vuxna tar helt enkelt ned sin gard pcj genom att läsa det skrivet som till ett barn kopplar också läsaren också av det vuxna intellektet och blir mer lättlurad.
Det påminner mycket om organiserat tiggeri. Vi kan ta likheter med tigger i Sthlm tunnelbana eller någon annan storstad. Det står inte "Jag försöker lura av dig pengar" utan det står att de har ett sjunkt barn i ett annat land långt bort, ibland är det en gammal värnlös mor.
Det finns väldigt många likheter men detta inlägg skulle bli för långt om jag nämnde alla.
Det jag tycker är tråkigt är att många blir lurade. Läste i SvD att ett barn sagt min mamma bara gråter för att hon tror att de ska ta alla hennes pengar. Vi har tyvärr en media idag som också lättvindigt sprider vidare lösrykta rykten, allt för att få annonsintäkter och inget säljer så bra som skräck och panik.
Swetrot du förbannar kriget i Irak. Utan att göra för stor fråga av det för alla krig har många sidor. Jag var inledningsvis emot det för att det är det första krig som USA startar utan att FN:s säkerhetsråd sanktionerade det.
Men har du ställt dig frågan vad som möjligen kan ha varit grunden till den enorma högkonjunktur vi haft? Krig är beklagligen bra för ekonomin. Visst, det många som dött men det är också många som befriats från en diktator och kanske har ett liv att se fram emot. Det är också miljoner fattiga som lyfts från fattigdom. Självklart finns inga entydiga svar på så stora och svåra komplexa frågor.
Det är enkelt att klaga på USA när det går sämre men vi tar gärna del av kakan när konjunkturen går upp och vi får det bättre. Och visst får de, istället för att vi ska, jaga terrorister och hjälpa ett folk under förtryck bara vi slipper göra det och betala för det!?
Ex denna variant som jag läst liknande variant på flera gånger men främst vid förra lågkonjunkturen som nog var den första med fullt utbrett internet ska givetvis få oss att bejaka det som står som sanning. Vid tidigare lågkonjuntkurer har de spridits på andra sätt men mer mellan marknadsaktörer.
Förra lågkonjunkturen (IT-kraschen) så fanns inte You Tube utan då var det vanligast forumet en stor mängd diverse hemsidor som spred ut att "domedagen minsann är nära, du har ett par dagar kvar innan du är tillbaka till ulandsstatus"-meddelande. I den här lågkonjunkturen har det för länge sedan dykt upp en massa tecknade serier på You Tube med ungefär samma budskap som ovan. Också givetvis med samma likheter med Nigeriabrev och uppbyggda på samma sätt, förklaringar för barn.
För vem vill väl föröva ett barn en bra förklaring? Och om ett barn ska förstå så ska väl jag också minsann kunna begripa! Eller? Många vuxna tar helt enkelt ned sin gard pcj genom att läsa det skrivet som till ett barn kopplar också läsaren också av det vuxna intellektet och blir mer lättlurad.
Det påminner mycket om organiserat tiggeri. Vi kan ta likheter med tigger i Sthlm tunnelbana eller någon annan storstad. Det står inte "Jag försöker lura av dig pengar" utan det står att de har ett sjunkt barn i ett annat land långt bort, ibland är det en gammal värnlös mor.
Det finns väldigt många likheter men detta inlägg skulle bli för långt om jag nämnde alla.
Det jag tycker är tråkigt är att många blir lurade. Läste i SvD att ett barn sagt min mamma bara gråter för att hon tror att de ska ta alla hennes pengar. Vi har tyvärr en media idag som också lättvindigt sprider vidare lösrykta rykten, allt för att få annonsintäkter och inget säljer så bra som skräck och panik.
Swetrot du förbannar kriget i Irak. Utan att göra för stor fråga av det för alla krig har många sidor. Jag var inledningsvis emot det för att det är det första krig som USA startar utan att FN:s säkerhetsråd sanktionerade det.
Men har du ställt dig frågan vad som möjligen kan ha varit grunden till den enorma högkonjunktur vi haft? Krig är beklagligen bra för ekonomin. Visst, det många som dött men det är också många som befriats från en diktator och kanske har ett liv att se fram emot. Det är också miljoner fattiga som lyfts från fattigdom. Självklart finns inga entydiga svar på så stora och svåra komplexa frågor.
Det är enkelt att klaga på USA när det går sämre men vi tar gärna del av kakan när konjunkturen går upp och vi får det bättre. Och visst får de, istället för att vi ska, jaga terrorister och hjälpa ett folk under förtryck bara vi slipper göra det och betala för det!?
Redigerat:
Sagor eller inte, ibland känns det rätt skönt att bryta ned väldigt komplexa saker till något som är svart och vitt, begripligt och lätt att relatera till. Jag tror att vuxna människor behöver det, utan att man för den delen behöver bli lättlurad. Min erfarenhet är att människor mycket lättare blir lurade när de skall låtsas förstå saker som de inte alls förstår egentligen. Sedan lät jag den antiamerikanska propagandan passera genom mitt teflonminne utan att fästa avseende på den, det var Bonkepengarna som var de intressanta, för det är en inte helt inadekvat liknelse.
Och ja, jag förbannade kriget i Irak, men ur amerikanernas perspektiv. Det finns hos väldigt många amerikaner en stor krigströtthet som jag mötte när jag var där i somras. Visst stöder man sina trupper, annars är man landsförrädare, men många ställer sig ofta frågan när det skall ta slut. Människorna och resurserna behövs på hemmaplan.
Personligen tycker jag att alla former av krig är horribelt barbariska. Det finns inga vinnare i ett krig, bara förlorare. Om ofantligt många människor förlorar tillräckligt mycket brukar man ur det kunna bygga en ny ordning. Men inte förrän då. Det skall man vara medveten om när man startar ett krig, att den enda chansen att vinna är att man trycker ned den andra långt bortom vad man egentligen är beredd att göra, eller själv blir tryckt dit ned.
Krig är positivt för industrin, det är sant. Sverige har exporterat mycket vapen som använts i kriget, och som gett svenskar jobb. Det är också sant. Och visst har Sverige varit en stor vinnare på amerikanernas handelsunderskott. Och nu kommer det kanske ett antal år då USA:s importer från Sverige kommer att minska, vilket den svenska aktiebörsen "tar höjd för" genom att sjunka ordentligt.
I det fallet finns det ingen ilska mot USA, blott ett konstaterande att vi är frustrerande mycket beroende av vad de gör där borta. Men vi kan inte påverka ett enda dugg. Vi har ingen rösträtt i deras val och de är inte med i EU. Likadant är det med t.ex. Kina. Vi har inget inflytande alls över dem. Inte ens inom EU hade vi något reelt inflytande visade det sig. Först var det de stora länderna som lunchade hemma hos Sarkozy, sedan gjorde euroländerna upp ett paket och sade till de andra: "Så här skall ni också göra".
Det är ju faktiskt inte bara Bonkepengar som prånglats ut. Även Sverige och EU har ökat penningmängden rejält. Vad Putin & Co sysslar med i Ryssland är lite svårt att se igenom, men risken är rätt så stor att de skrivit Putinrubel på rätt så många papperslappar och prånglat ut. Och hur många Renminbin som Kina öst ut på sin interna marknad är det ingen som vet.
Jag skall inte sticka under stol med att trots att jag är imponerad av kraften i den kommunistiska kapitalism som Kina har satt i rullning så är jag mycket skeptisk till stabiliteten i bygget.
Om vi lägger sagor och mer eller mindre dåliga liknelser åt sidan och istället diskuterar ekonomin som den ser ut.
Jag ser det här: För ett år sedan talade man i USA om att "mjuklanda" ekonomin. Jag vill till och med minnas att Bernanke gick ut och mallade sig för att ha löst det hela med några räntesänkningar efter att lite makrostatistik kommit in i positiv riktning. Sedan fortsatte börserna att sjunka, ryktena började gå, och sedan var det visst inte fixat. Och då gjorde man några quickfixar, och trodde allt var klappat och klart. Därefter brakade helvetet löst.
Hela tiden har det blivit värre än vad de som borde veta har trott. Det finns bevisligen, på en massa olika händer, en väldigt stor nervositet av något slag, och deras agerande gör deras scenarier närmast självuppfyllande. Kontentan verkar vara att man inte är beredd att värdera företagsamhet på samma sätt som tidigare. Det är bättre med pengar i handen eller guld i bankfacket, än att ha aktier i affärsdrivande företag eller låna ut sina pengar till något produktivt.
För 18 månader sedan var det en massa domedagsprofetior om att världens ekonomier kommer knäckas om oljepriset går över 100 dollar/fat. Priset stack iväg långt över 100 dollar, men världen stod kvar. Fast, nog fick sig ekonomin en knäck alltid, som måhända var lite mer än vad man orkade med, där och då. Med facit i hand är det lätt att vara efterklok.
Jag tror inte att man kan få stopp på allmän pessimism och breda konjunkturnedgångar med mindre än att de får pågå ett tag. För att avsluta med en liknelse: Människor måste få känna att de bottnar innan de vågar flyga igen.
Och ja, jag förbannade kriget i Irak, men ur amerikanernas perspektiv. Det finns hos väldigt många amerikaner en stor krigströtthet som jag mötte när jag var där i somras. Visst stöder man sina trupper, annars är man landsförrädare, men många ställer sig ofta frågan när det skall ta slut. Människorna och resurserna behövs på hemmaplan.
Personligen tycker jag att alla former av krig är horribelt barbariska. Det finns inga vinnare i ett krig, bara förlorare. Om ofantligt många människor förlorar tillräckligt mycket brukar man ur det kunna bygga en ny ordning. Men inte förrän då. Det skall man vara medveten om när man startar ett krig, att den enda chansen att vinna är att man trycker ned den andra långt bortom vad man egentligen är beredd att göra, eller själv blir tryckt dit ned.
Krig är positivt för industrin, det är sant. Sverige har exporterat mycket vapen som använts i kriget, och som gett svenskar jobb. Det är också sant. Och visst har Sverige varit en stor vinnare på amerikanernas handelsunderskott. Och nu kommer det kanske ett antal år då USA:s importer från Sverige kommer att minska, vilket den svenska aktiebörsen "tar höjd för" genom att sjunka ordentligt.
I det fallet finns det ingen ilska mot USA, blott ett konstaterande att vi är frustrerande mycket beroende av vad de gör där borta. Men vi kan inte påverka ett enda dugg. Vi har ingen rösträtt i deras val och de är inte med i EU. Likadant är det med t.ex. Kina. Vi har inget inflytande alls över dem. Inte ens inom EU hade vi något reelt inflytande visade det sig. Först var det de stora länderna som lunchade hemma hos Sarkozy, sedan gjorde euroländerna upp ett paket och sade till de andra: "Så här skall ni också göra".
Det är ju faktiskt inte bara Bonkepengar som prånglats ut. Även Sverige och EU har ökat penningmängden rejält. Vad Putin & Co sysslar med i Ryssland är lite svårt att se igenom, men risken är rätt så stor att de skrivit Putinrubel på rätt så många papperslappar och prånglat ut. Och hur många Renminbin som Kina öst ut på sin interna marknad är det ingen som vet.
Jag skall inte sticka under stol med att trots att jag är imponerad av kraften i den kommunistiska kapitalism som Kina har satt i rullning så är jag mycket skeptisk till stabiliteten i bygget.
Om vi lägger sagor och mer eller mindre dåliga liknelser åt sidan och istället diskuterar ekonomin som den ser ut.
Jag ser det här: För ett år sedan talade man i USA om att "mjuklanda" ekonomin. Jag vill till och med minnas att Bernanke gick ut och mallade sig för att ha löst det hela med några räntesänkningar efter att lite makrostatistik kommit in i positiv riktning. Sedan fortsatte börserna att sjunka, ryktena började gå, och sedan var det visst inte fixat. Och då gjorde man några quickfixar, och trodde allt var klappat och klart. Därefter brakade helvetet löst.
Hela tiden har det blivit värre än vad de som borde veta har trott. Det finns bevisligen, på en massa olika händer, en väldigt stor nervositet av något slag, och deras agerande gör deras scenarier närmast självuppfyllande. Kontentan verkar vara att man inte är beredd att värdera företagsamhet på samma sätt som tidigare. Det är bättre med pengar i handen eller guld i bankfacket, än att ha aktier i affärsdrivande företag eller låna ut sina pengar till något produktivt.
För 18 månader sedan var det en massa domedagsprofetior om att världens ekonomier kommer knäckas om oljepriset går över 100 dollar/fat. Priset stack iväg långt över 100 dollar, men världen stod kvar. Fast, nog fick sig ekonomin en knäck alltid, som måhända var lite mer än vad man orkade med, där och då. Med facit i hand är det lätt att vara efterklok.
Jag tror inte att man kan få stopp på allmän pessimism och breda konjunkturnedgångar med mindre än att de får pågå ett tag. För att avsluta med en liknelse: Människor måste få känna att de bottnar innan de vågar flyga igen.
Historien stämmer i stora drag. Just nu finns inget annat att göra än att öka underskottet för att försöka rädda den finansiella röran. På sikt måste dock USA genom en kombination av höjda skatter och/eller mindre utgifter minska sin utlandsskuld. Annars kommer Ryssland, Kina och gulfstaterna (som just nu står för fiolerna) att tröttna och sänka USA's rating så att landet hamnar i en ännu värre situation.
Ett gratistips till nästa president är att de finansierar "the mother of all utbildningspaket" och ser till att ta kommandot över utvecklingen inom vind- och solkraft. Delfinansiering kan uppnås genom att lägga ned 70% av alla ekonomiutbildningar. USA har haft på tok på mycket fokus på detta.
Ett gratistips till nästa president är att de finansierar "the mother of all utbildningspaket" och ser till att ta kommandot över utvecklingen inom vind- och solkraft. Delfinansiering kan uppnås genom att lägga ned 70% av alla ekonomiutbildningar. USA har haft på tok på mycket fokus på detta.
Det var ju ett enkelt och upplysande exempel - tyvärr tror jag faktiskt att verkligheten är ännu mer komplex.
Visst har Usa haft ett handelsunderskott, som dessutom ofta har lyfts fram av amerikanska politiker - särkilt vad gäller Asien/Kina. Jag läste ngn stans att Kina äger nära 50% (!!?) av Usa's företag - om man skulle börja kräva in "skulden" s.a.s.
Men dessa "bonkepengar" ställs kontinuerligt i relation till andra valutor (den s.k dollarkursen) - och dollarkursen har ju stärkts mot bla kronan det senaste året - den effekten tycker jag är svår att förklara med att man har fått upp ögonen för hur lite valutan är värd !? Eller är det bara nästa steg innan man tar av skygglapparna ?
/K
Visst har Usa haft ett handelsunderskott, som dessutom ofta har lyfts fram av amerikanska politiker - särkilt vad gäller Asien/Kina. Jag läste ngn stans att Kina äger nära 50% (!!?) av Usa's företag - om man skulle börja kräva in "skulden" s.a.s.
Men dessa "bonkepengar" ställs kontinuerligt i relation till andra valutor (den s.k dollarkursen) - och dollarkursen har ju stärkts mot bla kronan det senaste året - den effekten tycker jag är svår att förklara med att man har fått upp ögonen för hur lite valutan är värd !? Eller är det bara nästa steg innan man tar av skygglapparna ?
/K
Att USA producerar mycket bonkepengar är väl förvisso sant. Men orsaken är väl egentligen den omvända än vad som insinueras i artikeln. Problemet är väl mindre USAs underskott än Kina och oljeländernas överskott. De senare har ju pressat in alla pengar de fått över i (främst) USAs finansiella system. Något som lett både till en onödigt stark dollar (billig import för amerikanerna) samt artificiellt låga räntor på allt från huslån till billån (mer konsumtion).
Så marknadsekonomin kommer nog lösa det här av sig själv i sinom tid även om den gärna kan få några rejäla sparkar i rätt riktining. Den kollapsande ekonomin leder till märkbart lägre överskott i Kina och oljeländerna, vilket i sin tur stoppar likviditetstillväxten i USA (detta har redan hänt). Får det bara verka under lite tid så kommer det nog räta ut en del globala obalanser.
Så marknadsekonomin kommer nog lösa det här av sig själv i sinom tid även om den gärna kan få några rejäla sparkar i rätt riktining. Den kollapsande ekonomin leder till märkbart lägre överskott i Kina och oljeländerna, vilket i sin tur stoppar likviditetstillväxten i USA (detta har redan hänt). Får det bara verka under lite tid så kommer det nog räta ut en del globala obalanser.
Allt detta finnas kris beror på kriget mellan USA och Afghanistan och Irak.Om man hade frågat att ni måste betala en viss summa av kostnaden frivilligt så hade ingen accepterat,eller hur? Nu får vi betala dena kostnad över hela världen ofrivilligt.
Man forklara lite enklare med:
Föreställ dig att vi var ett kompisgäng som tillverkade och sålde små saker till varandra. Uffe, Göran, Carla, Anna, Jesús, Noppe, Emmy, Jessie, Ching och Feppe.
Vi bestämde att varige dag Uffe Och Göran ska slå varandra i några år och förstöra allt som står i deras närhet
Hur länge kunde resten av gänget klara sig,produsera och leva normalt liv.
Det var några som sade att George W. Bush har gjort världen farligare och de har rätt.
Man forklara lite enklare med:
Föreställ dig att vi var ett kompisgäng som tillverkade och sålde små saker till varandra. Uffe, Göran, Carla, Anna, Jesús, Noppe, Emmy, Jessie, Ching och Feppe.
Vi bestämde att varige dag Uffe Och Göran ska slå varandra i några år och förstöra allt som står i deras närhet
Hur länge kunde resten av gänget klara sig,produsera och leva normalt liv.
Det var några som sade att George W. Bush har gjort världen farligare och de har rätt.
