Det dramatiseras friskt i tråden.J John Carlson skrev:
Mänskligheten har överlevt för att människor har samarbetat, anpassat sig till varandra och tagit hänsyn till dom som har olika problem. Det är tråkigt att se hur detta nu alltmer ersätts av "jag ska göra som jag vill och inte bry mig om andra" och så går det ju inte så bra med världen heller.
I huset byggt -89 var det lås med nyckel på översta lådan i hurtsen och till diskbänksskåpet, naturligtvis behöll vi dem även när vi inte hade småbarn längre för det var ju alltid en risk för att det skulle dyka upp andras småbarn.
Vi har nog aldrig samarbetat mer, anpassat oss mer till varandra och tagit mer hänsyn till varandra än i dag i Sverige och Europa. Vilken historisk period menar du var bättre än i dag? Vad är du blickar tillbaka till?BirgitS skrev:
Det beror väl på hur du menar? Folk känner knappt grannarna längre ju.... Mina föräldrar och deras föräldrar tror jag hade mer gemenskap i närområdet i alla fall (där de växte upp)?Claes Sörmland skrev:
Det tror jag inte stämmer. Det klagas enormt på lagar och bestämmelser för att det gör att man inte kan göra som man själv vill, som i denna tråd och en massa andra. Det propageras för att man ska skita i att lämna in bygglov, bygganmälan, rivningslov, idiotiskt att man inte får bygga 3 m högt plan etc. för att man ska minsann göra som man själv vill utan ta hänsyn till någon annan.
Jag ser ju skillnad på hur numera avlidna släktingar (skulle varit kring 100 år nu om de hade levat) tänkte, det var hela tiden att ta hänsyn till andra och ställa upp för andra i första hand, ett grupptänkande i stället för ett individtänkande. När man ser på ursprungsbefolkningar så har de också detta grupptänkande, vad är bäst för gruppen på lång sikt, äldre vördas för deras erfarenhet även när de är skröpliga och inte klarar av att jaga, samla mat etc., jorden, djuren etc. är heliga och man måste hela tiden blidka gudar för att få lov att utnyttja jorden och aldrig mer än absolut nödvändigt.
Jag som bott i USA kände mig i alla fall betydligt säkrare när man hade vapen hemma att försvara sig med. Här i Sverige om nån tar sig in hemma, vad ska jag göra åt det?Jonatan79 skrev:
Nä det är nog fel sorts trygghet det där med dubbla flytvästar....
Det beror ju på att vi har haft en flodvåg av nya lagar från 60-talet och framåt som har ackumulerat till ett enorm massa som är helt oöverblickbar för de flesta. Lagstiftningens volym har dessutom i stort saknat folklig förankring, d v s den har tagits fram av en politisk och byråkratisk elit i Stockholm och man har struntat i att söka folkligt stöd för den. Medierna har heller inte gjort sitt jobb och ifrågasatt och granskat detta utan har istället fungerat som maktens taltratt så att de partier som har drivit detta har straffats med färre röster i allmänna val.
Först efter att internet blev tillgängligt har ens folket och kommunernas medarbetare blivit medvetna om alla dessa lagar och det är först sen 2000-talet som de ens implementeras.
Jag skulle säga att regelefterlevnad och acceptansen för att följa lagarna är enormt mycket högre i dag än för 10, 20, 30 eller 40 år sedan. Jämför du en 40-talist med en 90-talist så är den yngre generationens vilja till regelefterlevnad enormt mycket större. Som flummig 70-talist (d v s 40-talistbarn) är det nästan så man blir orolig att 80- och 90-talisterna tänder krematorieugnarna om de bara blir beordrade av ledaren...
Håller med om att det fanns större kollektivism och auktoritetstro i den generationen. Samt känsla för plikt och familj. Men det progressiva (socialistiska och socialliberala) projektet har ju gjort allt för att ifrågasätta det, det har varit statsideologi. Till stor del har man lyckats slå sönder sådana mer traditionella värderingar. For better and worse. Kanske har vår progressiva ungdomsdyrkan gått lite väl långt i Sverige? Jag vet inte. Å andra sidan finns inget gott i att sätta de åldrande med sin kognitiva nedgång vid makten. Se på USA, Ryssland och Kina vad det leder till för elände.
Ja, det är helt klart den traditionella uppbyggnaden av samhället. Men det är ett samhälle i alla fall jag tackar nej till. Våldet, de sexuella övergreppen, tvångsäktenskapen, de irrationella krigen, religionen, mobbandet o s v. Nej tack.
Men det beror ju på att vi har så få barn. Går man från mängder av barn till två så blir de förbaskat värdefulla. Och till detta att föräldrarna själva har levt ett så gott liv och haft en så fantastisk uppväxt att de upplever att olyckor och sjukdom är något onormalt bland barn. Något det inte har varit historiskt sett. Så se det som något gott!
Hön? Är detta nåt nytt från senaste utgåvan av Nya Pronomen? 😅
Bor du långt ute i spenaten?
Jag vet inte det. Jag kände mig inte mindre beskyddande av mitt tredje än mitt första barn....
Det var inte min poäng. Min poäng är att när kulturen omfattar stora barngrupper och utbredda olycksfall/sjukdom bland barn så accepteras mer risk.Farstatjej90 skrev:
Sen hur du personligen känner är ingen vettig utgångspunkt för att förstå samhällen. Frigör dig!
Det är inte nått sätt att förklara dina egna val då?😉