Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Men konsumenten kanske inte är enig om att han varit i ond tro.
Och bestrider fakturan.
Då är du tillbaka till att butiken faktiskt får dra det till rätten.
Så det är ju inte så enkelt att de själva kan bestämma och bara driva igenom.
Och bestrider fakturan.
Då är du tillbaka till att butiken faktiskt får dra det till rätten.
Så det är ju inte så enkelt att de själva kan bestämma och bara driva igenom.
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 173 inlägg
Vi köpte först i tron om att det var förra årets modell. Dom blå finns i alla prisklasser samt att Siba hade 70 % utförsäljning (som ska bli Netonnet) här i området. Så helt omöjligt var det inte. Först tänkte jag att det var en billig men bra såg. Efteråt påtalade en vän till mig som också köpt att det var årets modell och betydligt dyrare än till det pris vi köpt.
Det var då ljuset gick upp för mig. Själv håller jag mig till Makita så någon kunskap om alla deras modeller har jag inte.
Det var då ljuset gick upp för mig. Själv håller jag mig till Makita så någon kunskap om alla deras modeller har jag inte.
Men i exemplet har ju affären inte gjorts upp.carra skrev:
Den domen säger bara att man inte kan kräva att göra affär, till annonserat pris, om detta pris är fel.
Är affären däremot genomförd till angivet pris, så har du ju som kund inte krävt/tvingat något, säljaren har ju släppt ifrån sig varan frivilligt.
Det är fri prissättning i Sverige. Det betyder att säljare och kund får avtala om vilket pris de vill. Kostar mjölken 10 kr på hyllan men de säger 1 kr (eller 20 kr) i kassan så är det inget formellt juridiskt fel i det, affären görs upp i kassan.
Om butiken sedan ångrar sig får de rejäl uppförsbacke.
Ni behöver inte ligga och grubbla på nätterna, dessa drakar forsätter skratta hela vägen till banken, 5 maskiner med lite extra rabatt stjälper inte skutan...
Sammanfattningsvis, jag skulle inte må dåligt, och jag skulle inte ligga på och kräva rättelse och driva caset åt butiken.
Det finns många inlägg i denna tråd som jag tycker belyser frågan rätt korrekt.
Om vi börjar med vad som gäller en fysisk butik, då har jag ju rättsväsendet under en väldigt lång tid lyckas komma fram till vad som är rättspraxis i skenet av avtalslagen.
Man anser att skyltar, hyllkantsetiketter och annonser i lokalbladet osv inte är ett anbud.
Är det felaktigt annonserat eller skyltat, eller en kund flyttat en skylt eller prislapp så är det ändå inget bindande anbud från butiken.
Så i de fall som butiker står för sin felaktiga annonsering eller skyltning så är det inte för att lagen tvingar dom utan det får nog anses vara goodwill.
Vidare har man kommit fram till att själva köpeavtalet sluts vid kassan, då man betalar varan eller skriver på avbetalningen osv, då blir det ett avtal om köpet, och ofta sker alltså betalningen i samma ögonblick.
Och så fort avtalet är ingånget, dvs vid betalningen, då är det betydligt mer uppförsbacke för bägge parterna att göra något åt affärshändelsen, om parterna inte snabbt vill komma överens (t.ex. p.g.a goodwill).
Så om jag efter betalning vänder mig till kassören (eller tvärtom) och påpekar att en sak blev för billig eller för dyr så kan man givetvis komma överens på stört. Men om vilja saknas hos ena parten så blir det drygt och omständligt, men absolut inte omöjligt, att genomdriva återgång av köpet eller ersättning.
Vad gäller internethandel så har jag inte samma kunskap om hur/när avtalet ingås, men en god gissning är att det även då sluts avtal vid själva betalningen.
Om vi börjar med vad som gäller en fysisk butik, då har jag ju rättsväsendet under en väldigt lång tid lyckas komma fram till vad som är rättspraxis i skenet av avtalslagen.
Man anser att skyltar, hyllkantsetiketter och annonser i lokalbladet osv inte är ett anbud.
Är det felaktigt annonserat eller skyltat, eller en kund flyttat en skylt eller prislapp så är det ändå inget bindande anbud från butiken.
Så i de fall som butiker står för sin felaktiga annonsering eller skyltning så är det inte för att lagen tvingar dom utan det får nog anses vara goodwill.
Vidare har man kommit fram till att själva köpeavtalet sluts vid kassan, då man betalar varan eller skriver på avbetalningen osv, då blir det ett avtal om köpet, och ofta sker alltså betalningen i samma ögonblick.
Och så fort avtalet är ingånget, dvs vid betalningen, då är det betydligt mer uppförsbacke för bägge parterna att göra något åt affärshändelsen, om parterna inte snabbt vill komma överens (t.ex. p.g.a goodwill).
Så om jag efter betalning vänder mig till kassören (eller tvärtom) och påpekar att en sak blev för billig eller för dyr så kan man givetvis komma överens på stört. Men om vilja saknas hos ena parten så blir det drygt och omständligt, men absolut inte omöjligt, att genomdriva återgång av köpet eller ersättning.
Vad gäller internethandel så har jag inte samma kunskap om hur/när avtalet ingås, men en god gissning är att det även då sluts avtal vid själva betalningen.
Jag tror också att man kan säga att det där med "köp i ond tro" är på lite sätt och vis inom avtalsrättens område en motsvarighet till ett vanligt bedrägeri.
Bedrägeri och bedrägligt beteende ska bekämpas även om det sker vid affärer, och även om det upptäcks först i efterhand.
Och som kund går det också att åberopa motsvarande sak, och kräva återköp alt ersättning. Ty även den affärsidkare som uppför sig bedrägligt vid affären kan åka dit i efterhand.
Bedrägeri och bedrägligt beteende ska bekämpas även om det sker vid affärer, och även om det upptäcks först i efterhand.
Och som kund går det också att åberopa motsvarande sak, och kräva återköp alt ersättning. Ty även den affärsidkare som uppför sig bedrägligt vid affären kan åka dit i efterhand.
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Säkert så i de flesta fall, men du kan inte förutsätta det med automatik.martin43 skrev:
Dessutom är det väl inte kunden som ska ha bevisbördan i detta fall,
det bör ju vara butiken som tillräckligt väl ska argumentera för att det funnits en ond tro.
Tänk tant Agda som blivit ivägskickad för att köpa teknikpryl hon knappt vet vad det är, bara läser namn och modell på lappen. Om hon har noll koll på vad som är rimligt pris så borde det inte kunna finnas någon ond tro nästan oavsett hur billigt det blir.
Kan inte vara ett ansvar för konsumenten att skaffa sig kännedom om allmänna prisnivån.
Däremot om du faktiskt har kännedomen och därmed rimligtvis inser, men håller tyst för egen vinning - då har du en ond tro.
Det TS beskriver är ganska lika det som detta:
ClickOk.se stämde mig i Tingsrätten för ett köp hos dem
Dock med den skillnaden att i det fallet spelade företaget fult, stämde killen killen för att få tillbaka pengarna och kom med en massa falska påståenden. Tingsrätten däremot hade inga problem med att nysta upp skiten och företaget åkte på däng.
Obs, nedanstående är med reservation för att jag inte är någon jurist, utan endast har rudimentär förståelse efter att ha tagit några juridikkurser.
När man handlar hos webbhandlare så funkar det såhär:
Anbud:
Det finns såvitt jag vet inga krav på att speciella termer ska användas som bestämmer om ett svar på ett anbud är en accept eller ett avslag. Ett svar kan vara en accept utan att ordet "orderbekräftelse" nämns och ett svar kan innehålla ordet "orderbekräftelse" utan att vara en accept.
Sen ska man ha klart för sig att det ofta förekommer informationsutbyte mellan anbud och accept, t.ex. Tack för din beställning, eller Order mottagen, etc.
Man ser ofta inlägg i forum om handlare som vägrar leverera efter att saker beställts, men den springande punkten då är om man nått så långt i processen att ett avtal är ingånget eller inte. Man ser också ofta inlägg i forum som refererar till handlarna köpvillkor, etc, vilket ofta är helt irrelevant, då dessa ofta bara har någon bärighet fram tills dess att avtal ingås (i alla fall när det kommer till prisjustering, etc).
Nåja, nog om detta. Har man kommit så långt att man betalt och handlaren faktiskt skickat sakerna så kan man utgå från att handlaren accepterat anbudet och att ett avtal finns.
Därmed handlar detta om det finns grund att anse att handlaren inte är bunden av avtalet. §32 i avtalslagen handlar om just detta.
För att handlaren ska kunna luta sig mot §32 och hävda att avtalet inte gäller så krävs det att köparen insåg, eller borde insett, att handlarens viljeförklaring är felaktig, dvs att priset i detta fall var fel. Bevisbördan för en handlare är i detta fall tämligen stor, då denne måste visa att köparen insåg, eller borde insett, att priset var alldeles för lågt.
Att visa att en köpare insett något är väldigt svårt, dock inte omöjligt om man t.ex. kan visa på en forumtråd som denna, där köparen medger att han insåg att priset var för lågt.
Att visa att köparen borde insett något är aningen lättare, men i dagens samhälle där det faktiskt inte är helt ovanligt att handlare har korta priskampanjer där varor säljs för kanske 20% av ordinarie pris så är det ändå inte helt lätt. Priset måste helt enkelt vara helt käpprätt åt helvete för att man ska kunna visa att köparen utan tvivel borde insett att det var fel.
Om man sen betänker vad det kostar för en handlare att kriga om detta så är det ofta mycket billigare för handlaren att ta kostnaden som läropengar och se till att fixa sitt säljsystem. Sen kan handlarna som bonus utnyttja detta till lite goodwill, som t.ex. gamla Datorbutiken.com gjorde när som råkade sälja en bunke hårddiskar för 0:- styck; Hos oss handlar du tryggt, vi står för vad vi säger och följer Konsumentköplagen till punkt och pricka utan att bråka. Har vi sagt att något kostar 0:- så står vi helt enkelt för det (typ nåt sånt vill jag minnas att dom gick ut med). Datorbutiken.com gick flera år senare i konkurs, men inte pga av detta.
Tidigare i tråden tyckte jag mig se nåt inlägg som hävdade nåt om den tidsfrist som finns i §32. Detta anser jag vara helt felaktigt. Tidsfristen som finns i §32 är applicerbar när handlaren skickat ett avslag på anbudet, men där förvanskning (fel) i överföringen gjort att avslaget blev en accept.
Avslutningsvis:
Jag är ingen jurist! Ovanstående är en beskrivning av hur jag uppfattat att det fungerar. Om någon med mer juridisk kompetens läser detta och påpekar felaktigheter så blir jag bara glad eftersom dels så lär jag mig något nytt och dels slipper andra tro att mina villfarelser är sanning.
ClickOk.se stämde mig i Tingsrätten för ett köp hos dem
Dock med den skillnaden att i det fallet spelade företaget fult, stämde killen killen för att få tillbaka pengarna och kom med en massa falska påståenden. Tingsrätten däremot hade inga problem med att nysta upp skiten och företaget åkte på däng.
Obs, nedanstående är med reservation för att jag inte är någon jurist, utan endast har rudimentär förståelse efter att ha tagit några juridikkurser.
När man handlar hos webbhandlare så funkar det såhär:
Anbud:
- När man lägger en vara i en varukorg, fyller i en massa köpinfo och sen klickar på köp, så skickar man ett anbud till handlaren: Jag erbjuder mig att köpa dessa prylar till detta pris
- Handlaren kan sen välja att acceptera anbudet eller inte och svarar antingen med en s.k. accept där de antar anbudet, eller säger Tack, men nej tack. Har handlaren skickat en accept så är avtalet ingånget.
Det finns såvitt jag vet inga krav på att speciella termer ska användas som bestämmer om ett svar på ett anbud är en accept eller ett avslag. Ett svar kan vara en accept utan att ordet "orderbekräftelse" nämns och ett svar kan innehålla ordet "orderbekräftelse" utan att vara en accept.
Sen ska man ha klart för sig att det ofta förekommer informationsutbyte mellan anbud och accept, t.ex. Tack för din beställning, eller Order mottagen, etc.
Man ser ofta inlägg i forum om handlare som vägrar leverera efter att saker beställts, men den springande punkten då är om man nått så långt i processen att ett avtal är ingånget eller inte. Man ser också ofta inlägg i forum som refererar till handlarna köpvillkor, etc, vilket ofta är helt irrelevant, då dessa ofta bara har någon bärighet fram tills dess att avtal ingås (i alla fall när det kommer till prisjustering, etc).
Nåja, nog om detta. Har man kommit så långt att man betalt och handlaren faktiskt skickat sakerna så kan man utgå från att handlaren accepterat anbudet och att ett avtal finns.
Därmed handlar detta om det finns grund att anse att handlaren inte är bunden av avtalet. §32 i avtalslagen handlar om just detta.
För att handlaren ska kunna luta sig mot §32 och hävda att avtalet inte gäller så krävs det att köparen insåg, eller borde insett, att handlarens viljeförklaring är felaktig, dvs att priset i detta fall var fel. Bevisbördan för en handlare är i detta fall tämligen stor, då denne måste visa att köparen insåg, eller borde insett, att priset var alldeles för lågt.
Att visa att en köpare insett något är väldigt svårt, dock inte omöjligt om man t.ex. kan visa på en forumtråd som denna, där köparen medger att han insåg att priset var för lågt.
Att visa att köparen borde insett något är aningen lättare, men i dagens samhälle där det faktiskt inte är helt ovanligt att handlare har korta priskampanjer där varor säljs för kanske 20% av ordinarie pris så är det ändå inte helt lätt. Priset måste helt enkelt vara helt käpprätt åt helvete för att man ska kunna visa att köparen utan tvivel borde insett att det var fel.
Om man sen betänker vad det kostar för en handlare att kriga om detta så är det ofta mycket billigare för handlaren att ta kostnaden som läropengar och se till att fixa sitt säljsystem. Sen kan handlarna som bonus utnyttja detta till lite goodwill, som t.ex. gamla Datorbutiken.com gjorde när som råkade sälja en bunke hårddiskar för 0:- styck; Hos oss handlar du tryggt, vi står för vad vi säger och följer Konsumentköplagen till punkt och pricka utan att bråka. Har vi sagt att något kostar 0:- så står vi helt enkelt för det (typ nåt sånt vill jag minnas att dom gick ut med). Datorbutiken.com gick flera år senare i konkurs, men inte pga av detta.
Tidigare i tråden tyckte jag mig se nåt inlägg som hävdade nåt om den tidsfrist som finns i §32. Detta anser jag vara helt felaktigt. Tidsfristen som finns i §32 är applicerbar när handlaren skickat ett avslag på anbudet, men där förvanskning (fel) i överföringen gjort att avslaget blev en accept.
Avslutningsvis:
Jag är ingen jurist! Ovanstående är en beskrivning av hur jag uppfattat att det fungerar. Om någon med mer juridisk kompetens läser detta och påpekar felaktigheter så blir jag bara glad eftersom dels så lär jag mig något nytt och dels slipper andra tro att mina villfarelser är sanning.
