Får ADHD nämnas och är det kränkande?
Jag råkade i ögonblickets hetta använda uttrycket "ADHD-byggare" i en annan tråd. De flesta förstår andemeningen med uttrycket och hur dessa byggare som väckte min irritation fullständigt misslyckades med logistikplaneringen. Men uttrycket är utom på ett väldigt ytligt plan naturligtvis skiljt från den kliniska diagnosen ADHD.
Några skribenter irriterade sig över att detta uttryck alls användes och jag erbjuder denna tråd för möjlighet att vädra dessa känslor.
Här är vid dags datum reaktionerna från tråden som alla tycks visa irritation som uttrycket kan orsaka:
Några skribenter irriterade sig över att detta uttryck alls användes och jag erbjuder denna tråd för möjlighet att vädra dessa känslor.
Här är vid dags datum reaktionerna från tråden som alla tycks visa irritation som uttrycket kan orsaka:
mickekobbens skrev:
M maria01 skrev:
(Jag inser nu att det också i brinnande valrörelse kanske finns en politisk dimension i detta som jag nog inte tänkte på när jag oreflekterat skrev det raljanta uttrycket. M har gått till val på ökad ADHD-screening av barn i utsatta områden eftersom diagnosen är underrepresenterad där: https://moderaterna.se/stockholm/nyhet/forslag-snabbtest-for-adhd-i-utsatta-omraden )lasse l1 skrev:
Beror väl på hur lättkränkt man är, verkar ju som att många idag närmast braverar med sina diagnoser så du är nog rätt ute, kanske aningen lite för tidig
Min strikt personliga syn på det är att det är olämpligt, att använda det i nedsättande sammanhang. Ungefär som olika sjukdomstillstånd som använts på liknande sätt.
Jag har i släkten/bekantskapskretsen 3 tydliga ADHD fall. Det är både för barnet med ADHD, föräldrar och andra i omgivningen en enormt påfrestande situation. För en mamma som kanske sagt upp sig från arbetet för att kunna lösa situationen, att höra sjukdomen som ett skällsord, det tar hårt. Just den jag tänker på har lyckligtvis råd att inte arbeta, men arbete är ju inte bara pengar.
Ett av de andra barnen, idag framgångsrik vuxen efter en hjälteinsats från föräldrarna. Där fick mamman höra av en i personalen på fritids efter en jobbig dag "det finns anstalter för såna", han var då 8 år....
Jag har i släkten/bekantskapskretsen 3 tydliga ADHD fall. Det är både för barnet med ADHD, föräldrar och andra i omgivningen en enormt påfrestande situation. För en mamma som kanske sagt upp sig från arbetet för att kunna lösa situationen, att höra sjukdomen som ett skällsord, det tar hårt. Just den jag tänker på har lyckligtvis råd att inte arbeta, men arbete är ju inte bara pengar.
Ett av de andra barnen, idag framgångsrik vuxen efter en hjälteinsats från föräldrarna. Där fick mamman höra av en i personalen på fritids efter en jobbig dag "det finns anstalter för såna", han var då 8 år....
Märklig kommentar du fick:Claes Sörmland skrev:
Ska man tolka det som att alla som inte har adhd är lata?
Du får väl skriva "A-ordet" i fortsättningen, när du menar "ADHD", så ingen blir kränkt eller proxykränkt
Redigerat:
Man vågar knappt starta en dialog längre pga missbruket av "kränkt".
Att bara bli emotsagd eller kanske tillrättavisad med godtagbara skäl tolkar ofta yngre generationer som att bli kränkt.
Och då kommer man in på begreppet funktionsvariation som används, men inte fastslaget vad det är i detalj.
Att bara bli emotsagd eller kanske tillrättavisad med godtagbara skäl tolkar ofta yngre generationer som att bli kränkt.
Och då kommer man in på begreppet funktionsvariation som används, men inte fastslaget vad det är i detalj.
Jag tycker generellt inte att uttryck som adhd , aspberger, cp , kön , ras och hudfärg , stammning , kroppsvikt mm mm ska användas som förstärkningsord i språket, eller i onödigt fel sammanhang.
Människor tar illa upp.
Tänker på det ibland när jag ser nått humorprogram. Gillar inte när man gör sig lustig på andras bekostnad.
Igår skämtades det om en gruppvåldtäkt där en kvinna blev våldtagen av 4 mörka män. Skämtet gick ut på att de borde varit fler. Skämtet upprepades 3 gånger under sändningen och folk skrattade förtjust. Jag tänkte bara på den kvinnan i publiken som råkat ut för detta själv...
Det kändes liksom inte värt den smärtan för att få lite roligt.
Men visst ibland blir det fel, jag har naturligtvis också sagt grova plumpa saker och sårat människor. Men jag försöker låta bli.
Människor tar illa upp.
Tänker på det ibland när jag ser nått humorprogram. Gillar inte när man gör sig lustig på andras bekostnad.
Igår skämtades det om en gruppvåldtäkt där en kvinna blev våldtagen av 4 mörka män. Skämtet gick ut på att de borde varit fler. Skämtet upprepades 3 gånger under sändningen och folk skrattade förtjust. Jag tänkte bara på den kvinnan i publiken som råkat ut för detta själv...
Det kändes liksom inte värt den smärtan för att få lite roligt.
Men visst ibland blir det fel, jag har naturligtvis också sagt grova plumpa saker och sårat människor. Men jag försöker låta bli.
Självklart får du använda ADHD hur du vill. Alla förstår precis vad du menar när du säger ADHD-arbetare. Väljer man att ta illa vid sig för att någon använder ADHD som ett uttryck så är det den personen som ska be om ursäkt.
Just humor är en krånglig en och är ju extremt generationsberoende. Råkade lyssna på något av Hasse & Tage med bekanta födda på 50-talet. De tyckte det var väldigt roligt att humoristerna gjorde sig lustig över en gammal man på landsbygden och hans egenheter. Jag med min 70-talistbakgrund såg inget roligt i att skratta åt en gammal man på landet med egenheter. Dessa individer lämnar man respektlöst i fred eller försöker hjälpa säger mina värderingar. Man slår inte nedåt som Hasse & Tage ägnade sig åt i detta nummer. Men han sågs väl inte som ett offer där när det begav sig utan som ett hinder mot samhällets framåtskridande (gissar jag).B Bjober skrev:
Det knepiga är att vem som är lägre i hierarkin är ju så beroende på social kontext. Tar man aktuella ADHD så kan man dels se det som ett vanligt spektrum av vissa personlighetsdrag som vi alla har i någon grad. Vi alla har lite ADHD s a s, särskilt yngre män. Det är nog så jag betraktar det, Men man kan ju också ta upp fall med extrema svårigheter i livet och riktig diagnos som @hempularen gör så tydligt. Min första association är nog inte det exemplet utan den besuttna medelklassens lite kaotiska son där mamma har kämpat för diagnosen för att få extra insatser i skolan. Det är vardagsexemplen som jag stöter på.
Om du tyckte att Hasse&Tage hade lite grövre. Google och lyssna lite på Lars Ekborg (japp Anders och Dans far) då får du krulliga öron.
Obs! Skulle de anses för olämpligt får ni be moderator ta bort, men finns ju på Youtube.
Obs! Skulle de anses för olämpligt får ni be moderator ta bort, men finns ju på Youtube.
Ja det är samma tema. Okunniga äldre män i Norrland står i vägen för framåtskridande och kan skrattas åt av den urbana yngre gruppen som har flyttat in i staden. De skrattar väl i princip åt sina föräldrar antar jag. Och i karaktär kan Ekborg säga en rad förbjudna saker som publiken känslomässigt kanske inte är helt skild ifrån.A AndersS skrev:
Men inte så kul idag.
En av mina favoritsketcher, men nu är jag inte heller PK överhuvudtaget!A AndersS skrev:
Det mesta man kan skämta om kan vara kul. Är skämtet inte en uppenbar del i någon form av diskriminering tycker jag att man får ha rätt stor tolerans, även om man är del i det som det skämtas om.
Skämtar någon om ADHD-personers impulskontroll är det helt ok, men om man skämtar om diagnosen som ett tecken på att någon automatiskt är kass på sitt jobb, mindre värd som människa eller liknande så stör det mig på samma sätt som vilket som helst fördomsfullt skämt om bögar eller svarta.
Att någon med ADHD löper större risk att ställa ett hus i någon annans häck är jag rätt tveksam till, men förstår absolut vad som åsyftas och skulle kunna uttrycka mig ungefär likadant.
Min ADHD och dess usla impulskontroll har gjort att jag har fler roliga verktyg i garaget än jag behöver, men så länge som jag har råd får jag väl se det som en ”superkraft” trots att jag i vanliga fall avskyr uttrycket.
Skämtar någon om ADHD-personers impulskontroll är det helt ok, men om man skämtar om diagnosen som ett tecken på att någon automatiskt är kass på sitt jobb, mindre värd som människa eller liknande så stör det mig på samma sätt som vilket som helst fördomsfullt skämt om bögar eller svarta.
Att någon med ADHD löper större risk att ställa ett hus i någon annans häck är jag rätt tveksam till, men förstår absolut vad som åsyftas och skulle kunna uttrycka mig ungefär likadant.
Min ADHD och dess usla impulskontroll har gjort att jag har fler roliga verktyg i garaget än jag behöver, men så länge som jag har råd får jag väl se det som en ”superkraft” trots att jag i vanliga fall avskyr uttrycket.