Vi har ett gemensamt konto (låter bekant) för hus och gemensamma utgifter. Detsamma för maten men det är ett ICA-konto, bägge har kort till samma konto. Nu är min sambo mammaledig och då betalar jag mer. Hon får barnbidraget. När allt det gemensamma är betalt så har vi skild ekonomi. Fungerar alldeles ypperligt då jag handlar lite mycket ibland 
En golfklubba , datorgrejor o annat "trams" som hon tycker är alldeles onödigt.
En golfklubba , datorgrejor o annat "trams" som hon tycker är alldeles onödigt.Vi blandar friskt och har ingen som helst koll. Vi har väl en genomgång nån gång per år där vi tar en ögonblicksbild av hur mycket pengar vi har. Alla pengar är gemensamma och kan exempelvis användas till att betala gamla skulder och underhåll av föräldrar eller barn från tidigare förhållanden utan problem. Vi är nog båda högrisktagare finansiellt sett och kassaflödet kan variera kraftigt.
mvh
David
mvh
David
Vi gör på det stora hela taget precis som ni Sophia, vi har ALLT gemensamt, såtillvida att vi låter pengarna gå in på ett 'hus/räkningskonto' som är gemensamt, min man med betydligt större summor än mina, då jag valt att jobba deltid för allas vår skull (även minSophia skrev:
), därifrån betalas sedan allt fast + även tillfälliga utgifter, utom mat o.dyl Vi har faktiskt gjort det så enkelt för oss som att bestämma vilken summa som behöver sättas in på 'huskontot' varje månad, sedan sätts denna summa in utifrån att vi båda ska ha ungefär (någon millimeterrättvisa har aldrig varit aktuell) lika mycket kvar på det 'privata' lönekontot', vilket tex. när barnen var riktigt små och vi var hemma med 'sjukt barn' av och till under månaden, ledde till att det ibland enbart var maken som betalade räkningarna med 'sina kronor', jag 'betalade' med att ofta vara den som var hemma med de sjuka barnen, då min arbetsplats betydligt lättare hanterade plötslig frånvaro utan ett oändligt morrande och gnällande
:, nu när de är lite större så 'betalar' (troligen i dubbel bemärkelse, det inser även jag ) jag med mitt deltidsarbete, den minskade pensionspoängen har faktiskt slagit mig ibland, men det har alltid landat i att jag återigen tagit beslutet att JAG själv ju faktiskt vill jobba lite mindre för att barnen och jag ska få komma hem tillsammans lite tidigare på dagarna, så jag struntar i nuläget i att det renderar lite lägre pension för mig så småningom (låter säkert korkat värre, men så är det iaf. ), detta gäller bara några få år till och dessa år har jag ingen möjlighet att gå tillbaka och göra om/annorlunda, om jag skulle prioritera på annat sätt framöver. Därför tänker jag, lite fatalistiskt (somliga säger säkert 'struts')
, att det som sker vid pensionstillfället om 20-25 år, det får jag isf. vb. försöka påverka när barnen blivit så stora att de klarar sig själv lite mer, det är nuet som gäller för mig i det här fallet, klokt eller oklokt, det får framtiden utvisa, men för mig passar det i nuläget utmärkt Tack och lov så har detta aldrig varit ett problem för oss, vi har båda resonerat som så att, klarar vi att ha något så viktigt som barn gemensamt, så klarar vi även att ha något så (förhållandevis) 'oviktigt' som pengar gemensamt
MVH//Christina.
Vi har precis som FlitigaLisa. Tidigare tjänade maken mer och nu är det jag.Vi resonerade direkt när vi träffades att det kvittar vem som betalar,pengarna skall ändå ut. Det är ju roligare att äta pizza tillsammans än att bara den ena har råd När sen barnen kom så var detta en självklarhet för oss men inte för många vänner :Skulle inte vilja ändra på något nu när barnen är stora heller. Detta funkar bra för oss
Edit:Stor fördel att båda är kläd och shoppingtokiga ;D
Det är ju roligare att äta pizza tillsammans än att bara den ena har råd När sen barnen kom så var detta en självklarhet för oss men inte för många vänner :Skulle inte vilja ändra på något nu när barnen är stora heller. Detta funkar bra för oss Edit:Stor fördel att båda är kläd och shoppingtokiga ;D
Vi bor i en hyresrätt nu och min sambo får ut ca 4000 mer än mig per månad. Vi delar räkningarna rätt av och sen gör vi vad vi vill med resten. (Just nu sparar vi båda två så mycket vi kan till hus)
Men den dagen vi får barn ihop alt. flyttar till ett hus kommer vi göra så att alla pengar går in på ett gemensamnt konto sen får vi en viss summa var (lika mycket) som vi kan göra vad vi vill med. Dvs köpa kläder, golfklubbor, eller annat för.
De pengar som då går in på det gemensamma kontot skall gå till räkningar, sparande och mat.
Detta är vi överens om eftersom jag annars inte skulle kunna skaffa barn med honom för isf hade jag inte haft råd att köpa ett klädesplagg eller något under tiden jag är mammaledig. NÄ, har man barn ihop får man faktiskt dela allt känns det som... Iaf resonerar vi så!
Men den dagen vi får barn ihop alt. flyttar till ett hus kommer vi göra så att alla pengar går in på ett gemensamnt konto sen får vi en viss summa var (lika mycket) som vi kan göra vad vi vill med. Dvs köpa kläder, golfklubbor, eller annat för.
De pengar som då går in på det gemensamma kontot skall gå till räkningar, sparande och mat.
Detta är vi överens om eftersom jag annars inte skulle kunna skaffa barn med honom för isf hade jag inte haft råd att köpa ett klädesplagg eller något under tiden jag är mammaledig. NÄ, har man barn ihop får man faktiskt dela allt känns det som... Iaf resonerar vi så!
Jag känner igen mig lite här.Coolman skrev:
Att den andre partern inte alls är medveten om pengars värde är inget kul och för att man då inte jämt och ständigt skall bråka om saken är det ju bättre med Seperata konton.
Det är inte kul att ständigt försöka förklara för någon som inte vill eller kan förstå.
En bra delning på ekonomin på ett rättvist sätt som båda är nöjda med är det bästa.
Men den dagen då vi slår ihop vär ekonomi till 100% kommer säkert och då får man diskutera detta hur det kan lösas, det är ju kul att se hur andra har det.
I början när vi träffades hade vi det också så att den som var vid affären handlade, och blev någon kort på pengar fick den andre hjälpa till.
Sen när man upptäcker brister i systemet så måste man utveckla det. Huvudsaken det inte ställer till bråk genom orättvisor.
Och vill man vara 100% rättvis så är det ju väldigt svårt eftersom pension och allt måste räknas med.
När min sambo var hemma med barn hade hon ju låg inkomst och kunde inte bidra mycket till räkningar då hjälpte jag till med detta så hon hade pengar att röra sig med hemma och detta ansåg jag var rätt eftersom det är ju egentligen en dagis plats hon sparar in genom att vara hemma samt att mat och en del städning hanns med, och sånt är ju också värt något.
Alltså Ni får ursäkta mig, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser sånt här...... :-/Amicus skrev:
Man tror man lever på 1800-talet när man läser ovanstående, och eg. så menar du väl bara att belysa vilken snäll och generös man du eg. är som 'hjälper' henne med hennes del av räkningarna samt ser till att hon desutom har lite fickpengar där hemma, då hon ju faktiskt spar in kostnaden för en dagisplats, samt hinner städa och laga mat samtidigt som hon............................??, JA just det!! Samtidigt som hon tar hand om vad då...??
Sina barn, dina barn, era barn eller någon helt annan främmande människas barn ???
Tjaa... jag fattar eg. inte, skaffa gemensamma barn och sedan när dessa ska tas omhand i hemmet så "hjälper den andre till" med att betala den hemmavarandes räkningar!!
Vad hjälper månne hon som går där hemma Dig med tror du...., samtidigt som hon lagar mat, städar och får lite fickpengar och "hjälp" med att betala sina räkningar??
Jag undrar vem det är som hjälper vem egentligen!!
//Christina.
byggimpert skrev:
Jag förstår inte riktigt varför du brusar upp?
Det är absolut inte så att jag som man ser till så min fru har det bra. hon är en människa precis som jag.
Om mitt inlägg tolkades så ber jag om ursäkt.
Visst kan jag också vara hemma med bar det har jag också samt kommer att vara. jag har häften av dagarna.
Anledningen varför jag skriver här om hemekonomi är för att det intresserar mig, min sambo har inget som helst intresse av ekonomi mer än att spendera dem.
Hon arbetar precis som jag och har då även rätt till att spendera sina pengar. när vi kommer hem är det hon som lagar mat eftersom hon älskar att laga mat, jag lagar också mat men då får jag först tvinga bort min sambo från köket.
Städar gör vi också tillsammans ja jag tvättar för det kan jag bäst men fördelningen är lika.
Det är inte så att jag kommer hem och äter sen sticker ut med "grabbarna" .jag leker med vårt barn, läser saga, bytar blöjor. även där har vi gämn fördelning.
Inte för att jag måsste utan för att jag älskar vårt barn.
Möjligtvist är fördelningen på snickeri, skruvande, och städning så att jag gör mer men det är inget som plågar mig.
Det är ekonomi tråden handlar om och ingen feminist kamp.
Jag önskar att min sambo var mer medveten om ekonomin, men målet är att få en rättvis och harmonisk ekonomi som passar oss båda.
Det kan verka tufft men det är faktiskt så att räkningar på hus,bil, mat går först innan man pratar nöjen.
Man kan inte satsa på nöjen och sen börja tänka på räkningar då har man alldeles för gott om pengar eller inget i ett hus att göra.
Och jag är allt annat än generös, men jag är rättvis och snäll ;D
Sorry för dubbel post :-[Amicus skrev:
Med den texten menade jag precis att vara hemma är också en sak som är värdefull för ekonomin.
Det är ett jobb även att vara hemma med barnen.
Jag ville inte verka duktig med att jag anser att detta arbete som sköts i hemmet under denna perioden också har ett värde i ekonomin.
Det var väldigt dumt att utrycka mig som om jag hjälpte henne med räkningarna eftersom hon inte får så mycket pengar. Det är givetvist en skylldighet, men jag vet att så inte är fallet i alla hem.. tyvärr.
Och givetvist är det våra barn, inte hennes, mina eller någon annans.
Jag har varit med att skapa ett liv och är givetvist ansvarig för detta liv tillsammans med modern.
Det handlar definitivt inte om någon "feministkamp" från min sida.Amicus skrev:
Jag som valt att jobba deltid för att ha möjlighet att vara hemma mer med våra barn är nog inte den som är mest lämpad att bära fanan för 'FI'
Dock så vet jag av egen erfarenhet att det absolut lättaste man kan göra när det gäller späda och små barn upp till skolåldern, är att gå till jobbet (med det avses naturligtvis det enda som per definition kallas 'jobb', dvs. det som sker utanför hemmet), jag var hemma med våra barn de första två åren på heltid, har efter det valt att jobba deltid utanför hemmet, och tvingas erkänna att jag aldrig skulle ha orkat vara hemma med barnen på heltid fram till skolåldern :'(
Det finns faktiskt inget så krävande som att vara 'hemma med barn' medan de är små (men faktiskt inte heller något så tacksamt :-*), jag har en arbetskamrat och god vän som har fyra barn 'trip-trap-trull' (jag har 'bara' tvillingar), överläkare inom jourtung specialité och vi brukade träffas på 'öppnis', ibland kunde vi skratta väldigt gott åt hur någon människa överhuvudtaget kunde bli utbränd på jobbet, denne person kunde aldrig ha provat att vara hemma med flera späd/småbarn samtidigt ;D, att gå till jobbet är faktiskt rena, rama semestern.
Tänk dig något så fullständigt självklart som att du (som vuxen yrkesarbetande människa sedan många år
) går på lunch varje dag och sätter sig till bords och totalt kan strunta i om bordsgrannen välter tallriken i knät eller börjar kasta mat omkring sig............, OK, 'so what' det är hans problem...... ;D Vad jag alltså vill säga är att den människa, oavsett om det är en man eller kvinna, som är hemma och med sin kvantitetstid fostrar och danar de egna barnen, gör ett sådant hästjobb för framtiden att det knappast finns något betalt lönearbete som kan jämföras med det, att sedan dessutom ev. bli sedd som närmast tärande på familjeekonomin vore ju isf. en ren skymf.
MVH//Christina.
Vi, som är gifta, delar på de gemensamma utgifterna och har våra pengar på separata konton. Jag är den i familjen som håller lösast i mina pengar, min fru har stenkoll och gör budget för varje månad.
När vi har varit föräldralediga har vi skickat pengar mellan oss för att den som är hemma ska få pengarna att räcka till, vi har använt autogiro där det går så det har inte gått att ändra fördelningen av räkningarna. Som det har varit har jag betalat större andel i och med att jag tjänar lite mer.
Skillnaden i lön har blivit mindre då min fru har fått en fast tjänst vilket har lett till löneökning, ett tag tjänade hon ett par hundralappar mer än mig.
Skillnaden i syn på hur ekonomin skall hanteras märks även hur vi använder de pengar som är över, min fru står ofta för planerade inköp medan jag kan stå för gemensamma inpulsköp och utemiddagar.
Vi tycker att detta fungerar bra i och med att vi har så olika syn på hur pengar ska hanteras.
/fredrik
När vi har varit föräldralediga har vi skickat pengar mellan oss för att den som är hemma ska få pengarna att räcka till, vi har använt autogiro där det går så det har inte gått att ändra fördelningen av räkningarna. Som det har varit har jag betalat större andel i och med att jag tjänar lite mer.
Skillnaden i lön har blivit mindre då min fru har fått en fast tjänst vilket har lett till löneökning, ett tag tjänade hon ett par hundralappar mer än mig.
Skillnaden i syn på hur ekonomin skall hanteras märks även hur vi använder de pengar som är över, min fru står ofta för planerade inköp medan jag kan stå för gemensamma inpulsköp och utemiddagar.
Vi tycker att detta fungerar bra i och med att vi har så olika syn på hur pengar ska hanteras.
/fredrik
Vi har helt gemensam ekonomi och har så haft sedan långt innan vi hade barn eller hus tillsammans.
Jag har väldigt svårt att se hur jag skulle kunna leva i ett förhållande med "mitt och ditt" och "statusskillnader". Jag tjänar betydligt mer än min "fru" (vi är inte gifta än), men det skulle kännas väldigt konstigt om jag hade råd med saker som hon inte hade. Varje gång jag köpte något dyrt skulle jag skämmas över att hon inte skulle ha råd att göra samma sak. Nu är hon dock, liksom jag, väldigt bra på att köpa för dyra saker
Vi har dock inga gemensamma konton eller så, mest för att vi inte har fått tummen ur och tecknat ett än, men varje månad för vi över pengar till de konton som ser lite klena ut för tillfället och vi kommer åt varandras konton om så behövs, så pengarna flödar helt fritt mellan oss.
Vi har en uppdelning av ekonomi-arbetet så att hon sköter räkningarna och jag sköter ekonomi-besluten, för att hon är bättre på att lyckas hålla ordning på räkningarna, och för att jag arbetar rätt mycket med ekonomi.
EDIT: Jag hade skrivit att vi hade delad ekonomi. Jag menade att vi har helt gemensam ekonomi, och har ändrat ovan.
Jag har väldigt svårt att se hur jag skulle kunna leva i ett förhållande med "mitt och ditt" och "statusskillnader". Jag tjänar betydligt mer än min "fru" (vi är inte gifta än), men det skulle kännas väldigt konstigt om jag hade råd med saker som hon inte hade. Varje gång jag köpte något dyrt skulle jag skämmas över att hon inte skulle ha råd att göra samma sak. Nu är hon dock, liksom jag, väldigt bra på att köpa för dyra saker
Vi har dock inga gemensamma konton eller så, mest för att vi inte har fått tummen ur och tecknat ett än, men varje månad för vi över pengar till de konton som ser lite klena ut för tillfället och vi kommer åt varandras konton om så behövs, så pengarna flödar helt fritt mellan oss.
Vi har en uppdelning av ekonomi-arbetet så att hon sköter räkningarna och jag sköter ekonomi-besluten, för att hon är bättre på att lyckas hålla ordning på räkningarna, och för att jag arbetar rätt mycket med ekonomi.
EDIT: Jag hade skrivit att vi hade delad ekonomi. Jag menade att vi har helt gemensam ekonomi, och har ändrat ovan.
Vi har ett gemensamt konto till allt, och har haft det så sedan vi var studenter. Vi träffades när vi var ganska unga och hade då lika mkt (rättare sagt lite!) pengar. I början när vi bodde ihop satt vi och räknade med kvitton hit och dit varje månad, ibland skilde det 25:- ibland upp mot en hundralapp. 8) Det kändes helt enkelt patetiskt och vi beslöt oss snart att dela ekonomin helt och det har vi gjort sedan dess.
Kan tillägga att vi har väldigt lika syn på pengar och att ekonomin dessutom är hyfsat bra, vilket säkert underlättar. Vi unnar oss vissa saker som vi verkligen vill ha men ingen av oss slösar. Personligen har jag svårt att förstå dem som fortsätter ha delad ekonomi när barnen kommer, men innan dess är det väl upp till var och en att hitta en form som passar. Vår modell passar oss och faktum är att vi faktiskt aldrig tjafsat om pengar under de tretton år vi levt ihop!
/Lena
Kan tillägga att vi har väldigt lika syn på pengar och att ekonomin dessutom är hyfsat bra, vilket säkert underlättar. Vi unnar oss vissa saker som vi verkligen vill ha men ingen av oss slösar. Personligen har jag svårt att förstå dem som fortsätter ha delad ekonomi när barnen kommer, men innan dess är det väl upp till var och en att hitta en form som passar. Vår modell passar oss och faktum är att vi faktiskt aldrig tjafsat om pengar under de tretton år vi levt ihop!
/Lena