Familjeekonomi
Med anledning av en annan tråd skulle jag lite nyfiket vilja fråga hur ni löser ekonomiska frågor hemma?
Själva gör vi så att vi har ett "huskonto". På "huskontot" sätter vi varje månad in en viss summa, det är vår "hyra" till oss själva. Därifrån betalas lån, drift och alla hyfsat stabila kostnader (telefon, internet, service på bilar, bensin, försökringar, nya däck osv.) Plus lite extra till en buffert som byggs på vareftersom. Detta gör att vi aldrig behöver oroa oss för att det skall komma räkningar på bilförsäkring, husförsäkring samt en service på en av bilarna på samma månad. Räkningar betalas en gång i månaden och det är jag (alltså frun i huset) som ansvarar för att detta görs. Det är även jag som ser till att lånen sköts, om de skall ligga rörligt eller bundet och hur länge det i så fall skall bindas och sådan. Min man är helt enkelt inte så intresserad av sådant. Däremot uppskattar han att JAG är intresserad så att han själv kan slappna i av i den frågan.
De pengar som är kvar på våra lönekonton går till mat och andra per privata utgifter. Vi brukar alltid kolla av med varandra innan vi köper större grejer, men har hittills aldrig haft några bråk om ekonomin. Men samtidigt så har pengarna också i stort sett alltid räckt tills nästa lön kommer, hade de inte gjort det hade det kanske sett annorlunda ut...
Själva gör vi så att vi har ett "huskonto". På "huskontot" sätter vi varje månad in en viss summa, det är vår "hyra" till oss själva. Därifrån betalas lån, drift och alla hyfsat stabila kostnader (telefon, internet, service på bilar, bensin, försökringar, nya däck osv.) Plus lite extra till en buffert som byggs på vareftersom. Detta gör att vi aldrig behöver oroa oss för att det skall komma räkningar på bilförsäkring, husförsäkring samt en service på en av bilarna på samma månad. Räkningar betalas en gång i månaden och det är jag (alltså frun i huset) som ansvarar för att detta görs. Det är även jag som ser till att lånen sköts, om de skall ligga rörligt eller bundet och hur länge det i så fall skall bindas och sådan. Min man är helt enkelt inte så intresserad av sådant. Däremot uppskattar han att JAG är intresserad så att han själv kan slappna i av i den frågan.
De pengar som är kvar på våra lönekonton går till mat och andra per privata utgifter. Vi brukar alltid kolla av med varandra innan vi köper större grejer, men har hittills aldrig haft några bråk om ekonomin. Men samtidigt så har pengarna också i stort sett alltid räckt tills nästa lön kommer, hade de inte gjort det hade det kanske sett annorlunda ut...
Ungefär så gör vi med. Av praktiska skäl av vi ett konto dit vi båda för en viss procent av lönen - dessa pengar används sedan för betalning av återkommande utgifter (lån, el, vatten, bensin, tv, sopor, osv osv).
I övrigt så har vi ingen som helst uppdelning av ekonomin, mina pengar är min frus (ja det låter korkat) och tvärtom. Detta har aldrig varit ett problem.
I övrigt så har vi ingen som helst uppdelning av ekonomin, mina pengar är min frus (ja det låter korkat) och tvärtom. Detta har aldrig varit ett problem.
Vi kör på liknande sätt oxå. Alla pengar in på gemensamt konto, viss summa in på huskonto för lån och löpande på huset, spar in på sparkonto, månads peng till barnen och lite till pensionsspar (borde säkert vara mer...). Resten går till mat, kläder och övrigt. Jag sköter all vår ekonomi på ungefär samma sätt som Sophia. Hos oss drar min man in största delen men alla pengar är gemensamma och så har vi haft det sen vi flyttade ihop när jag var 17 år. Rent praktiskt skulle det inte fungera med enskilda konton då min man reser utomlands mycket i jobbet, då behöver jag ha tillgång till alla konton. Den här varainten fungera bra för oss och har så gjort under tider med både bra och dålig ekonomi = inkomst.
Vårt Samboende är relativt nytt men så här har vi löst det.
Alla vår gemensamma räkningar betalar jag (mannen), Av den enkla anledningen att jag tycker det är viktigt att betala dem i tid. sedan tar vi den summan som de gemensamma räkningarna är på och delara på just 2
därmed fär frun en räkning till förutom sina privata som går till mig.
Mat köpte vi förr varannan gång, men har nu gått över till att vi spar kvitto för att sedan göra en uträkning på vem som har betalat mest och minst.
Sparande: Det är nog bara jag som spar pengar, inte av den anledningen att jag tjänar mer utan för att jag klarar det och ser fördelarna med det.
Som det ser ut nu har vi en trygg buffert ifall något oväntat skulle hända.
Barn: Där går barnbidraget som mamman har hand om till kläder, blöjor, leksaker och annat barnet behöver.
Maten slinker med i vår gemensamma ekonomi.
Det är väldigt tråkigt att jag (pappan) sällan får handla kläder och leksaker gör jag även detta för att få vara med och välja.
Det är även jag som väljer bindningstid på lån mm, ordnar och sparar för barns framtid.
Målet för hem ekonomin är att det skall vara lätt, smidigt samt rättvist, och frammtills man når den optimala ekonomin får man ändra den tills man blir nöjd, därför är det viktigt att ta hänsyn till varandras önskemål, och tänka på att pengar är offtast det personer bråkar om, kanske inte alltid om man har gott om dem men.
Jag tror vår ekonomi kommer att bli så att vi har ett gemensamt konto, där räkningar och allt annat betalas ifrån samt att en månadspeng går till våra privata konto vilket vi får göra vad vi vill med.
Detta blir mycket enklare att genomföra då vi rensat i våra gammla räkningar.
Alla vår gemensamma räkningar betalar jag (mannen), Av den enkla anledningen att jag tycker det är viktigt att betala dem i tid. sedan tar vi den summan som de gemensamma räkningarna är på och delara på just 2
därmed fär frun en räkning till förutom sina privata som går till mig.Mat köpte vi förr varannan gång, men har nu gått över till att vi spar kvitto för att sedan göra en uträkning på vem som har betalat mest och minst.
Sparande: Det är nog bara jag som spar pengar, inte av den anledningen att jag tjänar mer utan för att jag klarar det och ser fördelarna med det.
Som det ser ut nu har vi en trygg buffert ifall något oväntat skulle hända.
Barn: Där går barnbidraget som mamman har hand om till kläder, blöjor, leksaker och annat barnet behöver.
Maten slinker med i vår gemensamma ekonomi.
Det är väldigt tråkigt att jag (pappan) sällan får handla kläder och leksaker gör jag även detta för att få vara med och välja.
Det är även jag som väljer bindningstid på lån mm, ordnar och sparar för barns framtid.
Målet för hem ekonomin är att det skall vara lätt, smidigt samt rättvist, och frammtills man når den optimala ekonomin får man ändra den tills man blir nöjd, därför är det viktigt att ta hänsyn till varandras önskemål, och tänka på att pengar är offtast det personer bråkar om, kanske inte alltid om man har gott om dem men.
Jag tror vår ekonomi kommer att bli så att vi har ett gemensamt konto, där räkningar och allt annat betalas ifrån samt att en månadspeng går till våra privata konto vilket vi får göra vad vi vill med.
Detta blir mycket enklare att genomföra då vi rensat i våra gammla räkningar.
Hej!
Vi kör samma variant som Sophia, men jag för över olika summa pengar från min mans konto till räkningskontot beroende på vilken lön han får.
Från min lön går samma summa varje månad, delar av min lön går också in på våra gemensamma sparkonton.
När räkningnarna är betalda så brukar jag har mer pengar kvar på kontot än min man därför att det i 9 fall av 10 är jag som handlar mat etc.
För oss fungerar den här varianten utmärkt, jag skulle tycka att det skulle kännas orättvist att dela 50/50 på alla utgifteså min man tjänar mer än mig. Skulle vi köra på 50/50 skulle det innebära att jag skulle få svårt att unna mig nöjen.
När vi träffades för att antal år sedan så pluggade han och jag hade egen firma, då var min inkomst betydligt bättre men då vart det också jag som stod för de flesta utgifterna.
Vi har haft gemensam ekonomi ända sedan vi flyttade ihop. (1 månad efter det att vi hade träffats för första gången).
// Anna
Vi kör samma variant som Sophia, men jag för över olika summa pengar från min mans konto till räkningskontot beroende på vilken lön han får.
Från min lön går samma summa varje månad, delar av min lön går också in på våra gemensamma sparkonton.
När räkningnarna är betalda så brukar jag har mer pengar kvar på kontot än min man därför att det i 9 fall av 10 är jag som handlar mat etc.
För oss fungerar den här varianten utmärkt, jag skulle tycka att det skulle kännas orättvist att dela 50/50 på alla utgifteså min man tjänar mer än mig. Skulle vi köra på 50/50 skulle det innebära att jag skulle få svårt att unna mig nöjen.
När vi träffades för att antal år sedan så pluggade han och jag hade egen firma, då var min inkomst betydligt bättre men då vart det också jag som stod för de flesta utgifterna.
Vi har haft gemensam ekonomi ända sedan vi flyttade ihop. (1 månad efter det att vi hade träffats för första gången).
// Anna
Ja den här frågan med olika löner är faktiskt intressant, och något jag funderat över.
Men inte kommit på någon bra lösning.
Skulle vara intressant att höra hur andra löser det och hur ni räknar för att det skall bli rättvist.
"Anna" Nämnde inte hur du kom fram till vilken summa din man betalade i månaden?
Men inte kommit på någon bra lösning.
Skulle vara intressant att höra hur andra löser det och hur ni räknar för att det skall bli rättvist.
"Anna" Nämnde inte hur du kom fram till vilken summa din man betalade i månaden?
Vi har ganska skilda inkomster då jag jobbar och min sambo är student, som till på köpet kommer att ha ett par terminer utan studiemedel.
Vi har därför helt gemensam ekonomi. Dvs alla räkningar går från mitt konto och skulle någons konto sjunka för långt så för vi över lite pengar mellan våra konton. Vi har inte haft några problem med den ordningen.
Vårt sparande är uppdelat i två delar, kortsiktigt och långsiktigt, inget avsett för just min sambo eller mig eller öronmärkt "bil" "hus".
Tilläggas kan att vi i början när vi flyttade ihop försökte dela på utgifterna efter inkomst(både studerade och jag jobbade extra), men ganska snabbt slog ihop ekonomin för att det passade bättre för oss.
Vi har därför helt gemensam ekonomi. Dvs alla räkningar går från mitt konto och skulle någons konto sjunka för långt så för vi över lite pengar mellan våra konton. Vi har inte haft några problem med den ordningen.
Vårt sparande är uppdelat i två delar, kortsiktigt och långsiktigt, inget avsett för just min sambo eller mig eller öronmärkt "bil" "hus".
Tilläggas kan att vi i början när vi flyttade ihop försökte dela på utgifterna efter inkomst(både studerade och jag jobbade extra), men ganska snabbt slog ihop ekonomin för att det passade bättre för oss.
Amicus skrev:
Hej!
Jag brukar föra över 75-80% av min mans lön till räkningskontot, i snitt ca 14000kr/mån, från mitt konto går 5000kr/mån. Så i snitt sätter vi in 19000:- till räkningar (allt utom mat).
De pengar som blir över varje månad på räkningskontot får sitta kvar där tills vi behöver dem till annat. (Blir som ett litet sparande utöver de "vanliga" sparkontona)
// Anna
Vi har samma konto, dit alla pengar går.
Det blir ett fasligt räknande annars, enligt mitt förmenande.
För hur gör man med bla föräldraledigheten, som ju riskerar att sänka framtida pensioner, eventuella uteblivna löneökningar för att man varit hemma (ja, jag vet att det inte FÅR vara så. Men det är det ju likförbannat). Om man tar ut olika alltså.
Hur hanterar man att den ena jobbar mer, för att den andra tar hand om mat, hem, barn???
Sedan får man väl "äska" pengar när det behövs om det är större grejer.
Vi hade det så redan innan vi hade barn, men nu känns det som det absolut enklaste för oss.
Ett alternativ vore att sätta in allt på samma konto, betala det som skall betalas, sätta in en del av överskottet i buffert/investeringsfond och dela resten rakt av och sätta på privata konton.
Men då har man fortfarande inte riktigt löst ovanstående problem med pensioner etc. (Det går att överföra pensionspoäng mellan varandra. Något tjejer som går hemma länge verkligen borde fundera på att kräva).
Vi delkar lika på föräldraledigheten, det är vår enkla lösning...
Det blir ett fasligt räknande annars, enligt mitt förmenande.
För hur gör man med bla föräldraledigheten, som ju riskerar att sänka framtida pensioner, eventuella uteblivna löneökningar för att man varit hemma (ja, jag vet att det inte FÅR vara så. Men det är det ju likförbannat). Om man tar ut olika alltså.
Hur hanterar man att den ena jobbar mer, för att den andra tar hand om mat, hem, barn???
Sedan får man väl "äska" pengar när det behövs om det är större grejer.
Vi hade det så redan innan vi hade barn, men nu känns det som det absolut enklaste för oss.
Ett alternativ vore att sätta in allt på samma konto, betala det som skall betalas, sätta in en del av överskottet i buffert/investeringsfond och dela resten rakt av och sätta på privata konton.
Men då har man fortfarande inte riktigt löst ovanstående problem med pensioner etc. (Det går att överföra pensionspoäng mellan varandra. Något tjejer som går hemma länge verkligen borde fundera på att kräva).
Vi delkar lika på föräldraledigheten, det är vår enkla lösning...
Ni verkar ha en del bra lösningar.
Vår lösning: Separata konton.
Orsaken är: I min familj pratade vi öppet om ekonomin och mycket sånt.
Min sambo's familj var det hemligt hemligt och hon har inte fått en bra uppfostran hur man ska hantera pengar och förstå innebörden att de faktiskt kan gå slut!
Jag har förklarad fördelarna med gemensam konto där man sätter in de belopp man tror motsvarar månadens räkningar + lite annat som tillkommer vid kvartal.
Men hon verkar ej ha så bra pejl på det men slutgiltiga överenskommelsen för närvarande är att jag har full makt i alla hennes konton och de stålar som trillar in har jag ansvaret att fördela och sen säga "Här har du 5000 kr som du kan handla med denna månad".
I början lyckades hon göra slut dessa på 2 veckor och hon kunde ej förstå det. "Men jag köpte ju den på halva priset"... Visst, 600 kr istf 1200 är ju shysst men 600 är pengar...
Efter 3 år... Äntligen räcker de till månadens slut... med lite inskjutande medel från mitt konto.
Men vi har 2 bilar, hus med lån och det har gått bra när jag
får sköta allting...
Så det beror på uppväxten också.
Hade vi haft gemensam konto med kort tillkopplad hade jag fått stå i matkön runt hörnet och mat för 67 kr och få höra av kassa-biträde "Kortet ogiltig..."
Hur roligt är det...
Vår lösning: Separata konton.
Orsaken är: I min familj pratade vi öppet om ekonomin och mycket sånt.
Min sambo's familj var det hemligt hemligt och hon har inte fått en bra uppfostran hur man ska hantera pengar och förstå innebörden att de faktiskt kan gå slut!
Jag har förklarad fördelarna med gemensam konto där man sätter in de belopp man tror motsvarar månadens räkningar + lite annat som tillkommer vid kvartal.
Men hon verkar ej ha så bra pejl på det men slutgiltiga överenskommelsen för närvarande är att jag har full makt i alla hennes konton och de stålar som trillar in har jag ansvaret att fördela och sen säga "Här har du 5000 kr som du kan handla med denna månad".
I början lyckades hon göra slut dessa på 2 veckor och hon kunde ej förstå det. "Men jag köpte ju den på halva priset"... Visst, 600 kr istf 1200 är ju shysst men 600 är pengar...
Efter 3 år... Äntligen räcker de till månadens slut... med lite inskjutande medel från mitt konto.
Men vi har 2 bilar, hus med lån och det har gått bra när jag
får sköta allting...
Så det beror på uppväxten också.
Hade vi haft gemensam konto med kort tillkopplad hade jag fått stå i matkön runt hörnet och mat för 67 kr och få höra av kassa-biträde "Kortet ogiltig..."
Hur roligt är det...
Vi kör också på helt gemensam ekonomi, men så har vi ganska lik inställning till pengar. Bägge två är rätt ekonomiska, men är det nåt vi verkligen vill ha så köper vi det om det bara är rimligt.
Vi har ett huskonto där nästan alla räkningar dras från, tidigare hade vi ett sparkonto (kontot har vi fortfarande men det är rätt tomt ;-) Sen har vi bundit rätt mycket sparande, men det är separat eftersom det främst är pengar vi hade med oss in i förhållandet.
Själv skulle jag ha rätt svårt för att leva i ett förhållande där man inte delar ekonomin och det betyder att jag nog inte skulle klara av att leva med nån med helt annan inställning än jag själv till. Framför allt sen vi fick barn - har man barn med varandra blir man liksom aldrig av med varann i vilket fall ;-)
Vi har ett huskonto där nästan alla räkningar dras från, tidigare hade vi ett sparkonto (kontot har vi fortfarande men det är rätt tomt ;-) Sen har vi bundit rätt mycket sparande, men det är separat eftersom det främst är pengar vi hade med oss in i förhållandet.
Själv skulle jag ha rätt svårt för att leva i ett förhållande där man inte delar ekonomin och det betyder att jag nog inte skulle klara av att leva med nån med helt annan inställning än jag själv till. Framför allt sen vi fick barn - har man barn med varandra blir man liksom aldrig av med varann i vilket fall ;-)
Jag tjänar några tusenlappar mer än min make. Vi räknar inte alls och tycker det är mest rättvist. Den som börjar få ont om pengar på sitt konto ber den andra om tillskott. Den som åker förbi affären handlar.Amicus skrev:
Hörde en gång min styvbror och hans sambo (som då även hade två barn) diskutera med mina föräldrar att de inte hade råd att åka och hälsa på, "eller rättare sagt han har råd men inte jag" sa sambon. Jag tyckte det lät förskräckligt att resonera på det viset då man faktiskt till och med hade barn ihop, och bestämde mig för att "så vill jag inte ha det". Tack och lov har min make samma uppfattning.
Tycker det är intressant att höra hur ni som delar på alla maträkningar exakt lika resonerar. För mig känns det så totalt främmande. Fast det är klart, om den ena har total nollkoll på akonomi som Coolman berättar måste det ju så klart vara svårt att dela som vi gör...
Men när man sen tex. får barn så tjänar den ena mindre pengar på grund av föräldrapenningen, och kanske ÄNNU mindre ändå om man vill dryga ut tiden genom att inte ta ut fullt antal dagar. Hur gör man då? Och om man vill gå ut tillsammans och den ena inte har så mycket pengar kvar men den andra har det, hur gör man då? Stannar hemma? *funderar*
vi hade gemensam ekonomi förut men ingen av oss vågade köpa ngt så vi tyckte att det var bättre med delad ekonomi,
nu i efterhand så tycker jag att det är mkt bättre. vi delar på alla gemensamma räkningar och sedan får vi göra vad vi vill med våra egna pengar.
sedan när vårt hus är färdigt så kommer vi att föra över en summa till ett huskonto och betala alla hus relaterade räkningar där. detta tycker vi är enklare ;D
nu i efterhand så tycker jag att det är mkt bättre. vi delar på alla gemensamma räkningar och sedan får vi göra vad vi vill med våra egna pengar.
sedan när vårt hus är färdigt så kommer vi att föra över en summa till ett huskonto och betala alla hus relaterade räkningar där. detta tycker vi är enklare ;D
;D Jösses, vad härligt att vara tillåten att göra det sååå lätt för sig själv......Coolman skrev:
Man funderar ju hur klarade hon sig under tiden hon sas. stod på egna ben, dvs. mellan pappa/mamma och dig??
Eg. borde du ju, enbart i pedagogiskt syfte förstås
, se till att det vid tiden för 'slut pengar på kontot' är hon som går och handlar, efter ett antal gånger borde det väl bli fööör pinsamt även för henne MVH//Christina.
Vi har inte riktigt landat något bra system änn; orsak: jag arbetar i Sverige och min make i Norge. Det är ganska komplicerat m alla våra inkomster och utgifter både i her och i Norge, och änn så länge har det resulterat i att jag betalar alla räkningar i her och min make alla räkningar i Norge (billån, två studielån och lite annat). Det har tidvis resulterat i att jag haft minus på mitt konto 28. varje månad, inte särskilt roligt, tycker inte om att behöva "tillskott". Å andra sidan vill jag ju ha gemensam ekonomi... Så om det finns någon mer m utomlandspändlare här - berätta hur ni gjort.
hanneli
hanneli