Emfas på så kallade seriösa aktörer. Bara för att ett företag är stort och välkänt så skulle jag inte betrakta dem som en seriös affärspartner, utan snarare som rävsax-operatörer utan hederliga intentioner. Exempel på sådana företag är hemelektronikkedjorna och särskilt SIBA, alla snabblåneföretag, Klarna, och tydligen också dagens industri. Deras affärsmodell är att gå ut med lock-erbjudanden som de inte tjänar pengar på, men istället klämma pengar ur kunder som gör misstag. Lagligt kanske, men föga hedervärt.cpalm skrev:
Min strategi för att hantera sådana rufflare är väl i huvudsak denna.
- Utgå från att motparten är en månglare som man helst håller på armlängds avstånd.
- Tacka nej till deras fantastiska erbjudanden, om det inte faktiskt är något som jag faktiskt vill ha. Att inte gå i deras fälla kräver en ansträngning, och är ofta inte värt det.
- Behanda dem på samma sätt som de behandlar mig, dvs korrekt inom lagens ram men utan heder. Dvs tacka ja till vissa erbjudanden, men se till att vara noga med att följa villkoren. T.ex. lägga in uppsägningar av prenumerationer i kalender/att-göra-lista i samtidigt som man tecknar den.
- Minimera exponeringen genom att alltid säga nej till all telefonförsäljning, betala med kreditkort, undvika fakturering (som t.ex. Klarna kan skicka till fel adress) och aldrig köpa på kredit.
- Inte ge ut mitt mobilnummer. Om ett mobilnummer krävs så får de numret till mobila bredbandet.
- Enbart köpa lockvaran, inte deras tilläggsprodukter (som t.ex. elektronikbranschens försäkringar)
Ett annat vinnande koncept för företag är att inte låta kunderna känna sig lurade 
Jag tror att det är ett oskäligt villkor att kräva uppsägning via telefon eller brev. De har uppenbarligen mail då de kan bekräfta prenumerationen via mail. Att då vägra ta emot uppsägningar på samma sätt kan nog anses som ett oskäligt villkor om du väljer att driva vidare.
Allt beror väl på hur mycket tid och kraft du vill lägga på att driva detta vidare.
Jag har i alla fall haft samma "problem" med ett abonnemang hos ett annat företag där uppsägning krävdes via telefon och naturligtvis var det lång kö varje gång jag ringde. Slutade med att jag skickade ett trevlig mail med uppsägningen och avslutade med " Jag hoppas att uppsägning via mail är ok då det är ett oskäligt avtalsvillkor att inte kunna göra det". Fick snabbt bekräftelse på att abonnemanget var uppsagt samt att de skulle återbetala senaste fakturan - vilket de också gjorde.
Ett tips för att slippa detta i framtiden är att beställa t ex via tidningskungen.se där alla abonnemang alltid avslutas automatiskt - även på DI.
/Krille
Jag tror att det är ett oskäligt villkor att kräva uppsägning via telefon eller brev. De har uppenbarligen mail då de kan bekräfta prenumerationen via mail. Att då vägra ta emot uppsägningar på samma sätt kan nog anses som ett oskäligt villkor om du väljer att driva vidare.
Allt beror väl på hur mycket tid och kraft du vill lägga på att driva detta vidare.
Jag har i alla fall haft samma "problem" med ett abonnemang hos ett annat företag där uppsägning krävdes via telefon och naturligtvis var det lång kö varje gång jag ringde. Slutade med att jag skickade ett trevlig mail med uppsägningen och avslutade med " Jag hoppas att uppsägning via mail är ok då det är ett oskäligt avtalsvillkor att inte kunna göra det". Fick snabbt bekräftelse på att abonnemanget var uppsagt samt att de skulle återbetala senaste fakturan - vilket de också gjorde.
Ett tips för att slippa detta i framtiden är att beställa t ex via tidningskungen.se där alla abonnemang alltid avslutas automatiskt - även på DI.
/Krille
Ja jag undrar om det verkligen är tillåtet att ställa så strikta formkrav på en uppsägning. Om företaget har nåtts av informationen att du vill säga upp prenumerationen så verkar det inte rimligt att de får ignorera den bara för att den kom in fel väg?
Gör de samma sak när man beställer en prenumeration? "Tyvärr, du beställde per e-post och vi accepterar bara beställningar via telefon eller vanlig post."
Gör de samma sak när man beställer en prenumeration? "Tyvärr, du beställde per e-post och vi accepterar bara beställningar via telefon eller vanlig post."
A
Amarace
Medlem
· Dorotea (Lapplands Sydport)
· 405 inlägg
Amarace
Medlem
- Dorotea (Lapplands Sydport)
- 405 inlägg
Det som är dåligt är ju att dom kan acceptera att man tecknar prenumemation via internet, men inte att man säger upp via mail, då ska man tillbaka ett antal år i utvecklingen och använda telefon eller post. Jag brukar lösa avtalen, just för att slippa sånt här.
Hittade den här skrivelsen från Konsumentverket där de bland annat konstaterar att automatiskt förnyelse är något som främst främjar näringsidkaren och inte konsumenten. Det finns oftast inga administrativa eller tekniska hinder för att påminna konsumenten om att det är dags att förlänga.
Kan t.ex. se på dotterns prenumeration på Frida som hon inte inte längre vill ha. Vi har hittills fått tre påminnelser om att det är dags att förnya prenumerationen (och de säger allihop att om vi inte vill fortsätta ha tidningen är det bara att låta bli att betala).
Jag är rätt säker på att det var likadant när ungarna inte längre ville ha Kamratposten.
Det borde med andra ord vara solklart fall av oskäliga avtalsvillkor att kräva att prenumerationen sägs upp på ett visst sätt. Framförallt eftersom om villkor som inte är individuellt förhandlade ska tolkas så ska de enligt avtalsvillkorslagen alltid tolkas till konsumentens fördel (detta bygger på EU-lagstiftning).
Företagen utnyttjar alltså konsumenternas okunskap här.
Kan t.ex. se på dotterns prenumeration på Frida som hon inte inte längre vill ha. Vi har hittills fått tre påminnelser om att det är dags att förnya prenumerationen (och de säger allihop att om vi inte vill fortsätta ha tidningen är det bara att låta bli att betala).
Jag är rätt säker på att det var likadant när ungarna inte längre ville ha Kamratposten.
Det borde med andra ord vara solklart fall av oskäliga avtalsvillkor att kräva att prenumerationen sägs upp på ett visst sätt. Framförallt eftersom om villkor som inte är individuellt förhandlade ska tolkas så ska de enligt avtalsvillkorslagen alltid tolkas till konsumentens fördel (detta bygger på EU-lagstiftning).
Företagen utnyttjar alltså konsumenternas okunskap här.
Så sant. Samtidigt finns det ju i många branscher tyvärr inte något alternativ som är seriöst på riktigt. Det är det jag menar med norm. De s.k. seriösa marknadsförarna är noga med att hålla hyfsat jämna steg med konkurrenterna och sakta men säkert flytta fram gränserna för vad gemene man uppfattar som rimligt och normalt.pelpet skrev:
Okunskap och ointresse att bråka om småsummor.Nerre skrev:
På någon nivå är de garanterat medvetna om att det åtminstone är på gränsen till oskäligt. Men kundtjänsten drillas naturligtvis i att tala om för kunderna att de måste betala, osv. Taktiken är uppenbarligen utmattningsmetoden. Den handfull "kunder" som lyckas få tag på en chef, anmäler till ARN eller stämmer dem blir säkert krediterade direkt. Det är den lågt hängande frukten man är intresserad av.
Konsumentverket körde ett ärende mot ett bolag angående automatisk avtalsförlängning men förlorade. Domstolen ansåg att det i många fall kan ligga i konsumentens intresse att avtal förlängs automatiskt och att automatiska förlängningar alltså per default inte är oskäliga, men villkoren för förlängningen får såklart inte vara oskäliga.
Det är dock helt klart att i förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument kan inte näringsidkaren kräva att uppsägning av avtal sker på ett visst sätt, exempelvis att det ska ske via brev. Det centrala är att näringsidkaren tagit emot uppsägningen.
Jag råkade själv ut för det när jag skulle säga upp mitt SATS-kort. Enligt deras villkor måste uppsägning ske personligen på en SATS-anläggning. Jag mejlade min uppsägning och fick det svaret tillbaka. Jag tackade för deras bekräftelse på att de tagit emot min uppsägning och meddelade att jag skulle avbryta autogiromedgivandet och att de , om de ville, kunde försöka driva in eventuella fortsatta krav via tingsrätten. Konstigt nog kom det inga fler meddelanden.
Det är dock helt klart att i förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument kan inte näringsidkaren kräva att uppsägning av avtal sker på ett visst sätt, exempelvis att det ska ske via brev. Det centrala är att näringsidkaren tagit emot uppsägningen.
Jag råkade själv ut för det när jag skulle säga upp mitt SATS-kort. Enligt deras villkor måste uppsägning ske personligen på en SATS-anläggning. Jag mejlade min uppsägning och fick det svaret tillbaka. Jag tackade för deras bekräftelse på att de tagit emot min uppsägning och meddelade att jag skulle avbryta autogiromedgivandet och att de , om de ville, kunde försöka driva in eventuella fortsatta krav via tingsrätten. Konstigt nog kom det inga fler meddelanden.
Och ändå startade du tråden i juridik-forumet.BerraBo skrev:
Men det är klart, BH har ju ingen "moral-forums"-del ...
Och ärligt talat, jag har inga tips på var tråden hade passat bättre.
Det här tycker jag är väldigt intressant, att diskutera över hur juridiskt bindande dessa avtalsvillkor som många gånger är långa men som man sen bekräftar med bara ett litet kryss innan man går vidare.BerraBo skrev:
Hur ofta klickar man inte bara i rutan utan att läsa villkoren, bara för att komma vidare med sin beställning av en biobiljett, resa, vara, eller medlemskap i ett forum. etc.
För att inte tala om när man installerar ett program.
En programvara från USA kan ha över hundra sidor mycket jobbig avtalstext att plöja genom.
Tänk om det mitt på sid 83 står att de har rätt och ta min ena njure och sälja. Shit! att jag missade detta och godkände detta! :eek:
Man kan tänka sig inte fullt lika oskäliga villkor. T.ex. att det står att abonnemanget avslutas utan återbetalning om företaget inte uppnår ägarnas vinstkrav eller att man måste personligen infinna sig på huvudkontoret för uppsägning.
Hur ska man se på (och framförallt, hur skulle domstol se på) i princip någorlunda rimliga krav (men av mig oönskade och till min nackdel) som är gömda i en väldigt stor textmassa.
Jag skulle önska att sånt här granskades lite mer från myndighetshåll och domstolar.
Nu kommer det med jämna mellanrum att ringa någon till TS och försöka sälja på ett abonnemang, helt ok även om man har Nix eftersom ett kundförhållande funnits. Här tackar jag iPhone för den utmärkta funktionen att spärra vissa nummer, har blivit närmast helt tyst från telefonförsäljare nu.
Generellt tycker jag Bonnier kör en väldigt kladdig marknadsföring, bland annat när det kommer till att blåsa upp värdet i sina premier.
Generellt tycker jag Bonnier kör en väldigt kladdig marknadsföring, bland annat när det kommer till att blåsa upp värdet i sina premier.
En svensk domstol skulle absolut ta hänsyn till omständigheterna under vilka avtalet har ingåtts. Även jag klickar glatt i godkännanden av allmänna villkor som jag inte har läst eftersom jag vet att företaget inte kan tillämpa eventuella oskäliga villkor mot mig.Mikael_L skrev:
Gränsfallen för oskäligheten är ju förstås intressanta att diskutera, men de exempel som du benämner "någorlunda rimliga krav" skulle inte kunna gå att tillämpa mot en konsument. Det faktum att näringsidkaren "gömmer" villkor i en massa text kommer otvivelaktigt att tala mot näringsidkaren vid en tolkningssituation. Vill näringsidkaren vara säkrare på att "gränsfallsvillkor" ska vara giltiga bör de skriva dem uttryckligt och tydligt och på ett sätt som inte kräver att man klickar på en länk.
Som konstaterats tidigare lever många företag gott på att folk inte vet bättre och/eller inte orkar bråka.
Det brukar funka med ett vänligt formulera mail till vd där du förklarar att du har (eller har iaf haft) så stort förtroende för di att du aldrig kunde drömma om att de skulle försöka lura till sig pengar genom att vara "översmarta". Det handlar om så lite pengar för dem och vd vill ju bara slippa problemet = de brukar släppa sitt krav.
Prova med gunilla.herlitz@bonnier.se (hon skalll visserligen sluta, men arbetar fram till maj enligt tidningarna)
Prova med gunilla.herlitz@bonnier.se (hon skalll visserligen sluta, men arbetar fram till maj enligt tidningarna)
Precis. Lagen talar om "individuellt förhandlade" villkor (tror jag det hette). De menar alltså att om näringsidkaren använder ett standardavtal så är de enskilda villkoren inte individuellt förhandlade och då ska konsumenten kunna förutsätta att villkoren är skäliga.Plåthuset skrev:
Om man däremot har förhandlat fram och tillbaka om avtalet och de olika villkoren, då räknas i princip alla villkor som skäliga. Men då ska du i princip ha fått en korrektur-version och fått komma med ändringsförslag till avtalstexen.
Och som sagt var, denna lagstiftning är på EU-nivå. Och tanken med den är just att skydda konsumenten mot oskäliga avtalsvillkor i det finstilta. Tvetydigheter ska tolkas till konsumentens förmån, inte näringsidkarens.
Ett tips är att visa att man vet vad man pratar om. Använd formuleringar eller rentav citat från lagen och hänvisa till lagen. I det här fallet är det alltså Avtalsvillkorslagen som gäller.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19941512.HTM
Redigerat:
Nästan helt OT, men jag kom osökt att tänka på denna Nemi, nr 9 år 2007:
