Spännande att min fråga mer kom att handla om huruvida jag har verifierat hans bortgång än både det etiska och praktiska dilemmat i sig. Att han är bortgången råder det inga som helst tveksamheter kring. Vad jag vill i förlängningen är givetvis att dödsboet står för kostnaden av åtgärden som behövs.Jag har dock ingen aning vilken väg jag ska ta för att skona hans fru. Jag känner inte till ett dugg om hans ev. försäkringar, revisor...
Hade jag fattat det allra lilla minsta om snickeri och byggnation så hade tanken inte föresvävat mig alls att någon annan skulle åtgärdat det men jag tror mig nämligen inte själv vara krycka att lösa det...
Kanske det är skatteverket jag ska börja hos och söka tips om vart jag ska vända mig...?
Hade jag fattat det allra lilla minsta om snickeri och byggnation så hade tanken inte föresvävat mig alls att någon annan skulle åtgärdat det men jag tror mig nämligen inte själv vara krycka att lösa det...
Kanske det är skatteverket jag ska börja hos och söka tips om vart jag ska vända mig...?
Viljan att skona frun går tyvärr stick i stäv mot önskemålet om att dödsboet ska ersätta kvarvarande åtgärder. Du får bestämma dig för vad som är viktigast för oavsett vem annan du har kontakt med (försäkringsbolag, boutredningsman, skatteverket) kommer ju effekten bli att frun inte skonas. Enda skillnaden är att det är någon annan än du som sköter dialogen med de efterlevande.
Om det är frun du vill bespara så mycket tråkigheter som möjligt skulle jag tippa att det görs bäst genom att du faktiskt själv kontaktar frun på ett så trevligt sätt som möjligt och förklarar situationen. Du kan ju knappast räkna med att en försäkringstjänsteman (som ska regressa en försäkringsskada eller kräva in en självrisk mot dödsboet) kommer att ta någon nämnvärd hänsyn om fruns välbefinnande.
Eller så struntar du i ditt krav, skickar en kondoleansblomma till frun, svär över din egen olycka och går vidare. Valet är ditt - du kan inte få både och.
Om det är frun du vill bespara så mycket tråkigheter som möjligt skulle jag tippa att det görs bäst genom att du faktiskt själv kontaktar frun på ett så trevligt sätt som möjligt och förklarar situationen. Du kan ju knappast räkna med att en försäkringstjänsteman (som ska regressa en försäkringsskada eller kräva in en självrisk mot dödsboet) kommer att ta någon nämnvärd hänsyn om fruns välbefinnande.
Eller så struntar du i ditt krav, skickar en kondoleansblomma till frun, svär över din egen olycka och går vidare. Valet är ditt - du kan inte få både och.
Hej,
Om jag vore du skulle jag kontakta någon annan firma för att få ett kostnadsförslag. Är det inte något omfattande som behövs, det lät inte så....så skulle jag bara gå vidare. Det är ju en olycklig sits..
Ps. Om du tex avtalat Abs09 eller liknande som brukar vara standard för konsumententreprenader så skulle du fått en kopia på hans ansvarsförsäkring, alla besiktningsmän jag träffat efterfrågar detta - kanske just pga sitsten du nu befinner dig i? dock tvivlar jag på att den gäller vid bortgång....
Om jag vore du skulle jag kontakta någon annan firma för att få ett kostnadsförslag. Är det inte något omfattande som behövs, det lät inte så....så skulle jag bara gå vidare. Det är ju en olycklig sits..
Ps. Om du tex avtalat Abs09 eller liknande som brukar vara standard för konsumententreprenader så skulle du fått en kopia på hans ansvarsförsäkring, alla besiktningsmän jag träffat efterfrågar detta - kanske just pga sitsten du nu befinner dig i? dock tvivlar jag på att den gäller vid bortgång....
Redigerat:
Ja, så är det nog. Om TS får en offert, alt en kostnad, för att åtgärda borde det ju betalas av dödsboet i så fall. Men ansvaret ärv nog inte ner, så om TS tänkt påföra dödsboet något bör hen nog kunna påvisa en kostnad....om TS nu moraliskt anser det ok. Om entreprenören hade stora vinster så lär dödsboet inte vara på väg in i konkurs.osiris skrev:
Administrator
· Skåne
· 8 684 inlägg
Jag hade lagat det läckande taket först. När du ser vad det kostar får du överväga om summan gör det värt besväret att kontakta hustrun eller den som gör bouppteckningen för att få de pengar du är berättigad till. Det vore väl konstigt om inte försäkringen skulle täcka de skador han orsakade när han levde, även om han är död nu?
Viljan att skona frun i det här fallet innebär att jag inte ämnar tjafsa om nån reklamation med henne när hon har viktigare saker att ta hand om... chock, sorg och alla andra bestyr som kommer med en bortgång. Är det däremot så att jag via en bouppdelningsman, via försäkringsbolag eller någon annan icke närstående kan få hjälp med ekonomisk ersättning för vad jobbet kan komma att kosta så visst gör jag det. Förhåller det sig så att jag måste processa detta mot frun (vilket jag tycker låter osannolikt möjligt) så låter jag givetvis det hela bero.
Jag får väl skylla mig själv lite också. Jag har inte haft med så många firmor att göra och jag har definitivt inte slutit något avtal typ Abs09... eller vad det heter. jag har heller inte tänkt på att kolla upp med försäkringar o.dyl.
Jag får väl skylla mig själv lite också. Jag har inte haft med så många firmor att göra och jag har definitivt inte slutit något avtal typ Abs09... eller vad det heter. jag har heller inte tänkt på att kolla upp med försäkringar o.dyl.
TS, du skriver om etik och moral i ditt första inlägg... men nu verkar det som att det ändå är viktigare att få eventuella pengar... För antingen så blir det du som bråkar med änkan eller så gör någon annan det i ditt namn. Så enkelt är det... Du måste välja... Det kan mycket väl bli en process....
Redigerat:
Jag ser inte skillnaden, att försöka själv eller via ett ombud? Frågan är om det inte är mer rakryggat att göra det själv.osiris skrev:
Än att gömma sig bakom ett ombud... Båda sätten är jobbiga för änkan...