O
Visst finns problemet med elöverkänslighet. Men vetenskapen placerar den i facket som psykisk diagnos. Det är problemet. För de som lider av elöverkänslighet vill inte vara psykisk sjuka, det är som jag skrivit tidigare, inte lika lätt att bota.
Säkerligen skulle de som lider av elöverkänslighet må bättre ett tag om man stängde av elen. Men frågan är vad de kommer uppleva senare? När Placeboeffekten avtar? För det lär den göra...



Tomten finns visst det såg jag på julkalendern i julas :p
 
  • Gilla
tompaah7503
  • Laddar…
I
HasseTeknik skrev:
Just så var meningen med mitt inlägg. "Forska gärna på, men påstå inte att det är sant innan det finns belägg för det." Vill dock tillägga : Påstå inte heller att det INTE är sannt innan det är bevisat. Att tomten troligen inte finns kan vi tro, baserat på en mängd olika kända fysikaliska regler, men att påstå att levande celler, internt styrda av elektriska signaler, inte kan påverkas av yttre fält, tycker jag att man bör vara lite försiktig med.
Exakt så.
Min far var känslig mot vatten i marken, mådde dåligt varenda morgon, bytte sovrum och blev därefter bra. Han var även duktig på att söka vatten med slagruta, det bevisade han för mig för jag tvivlade, Om detta hade samband med att han var reumatiker vet jag inte, för det forskas inget om det utan avskrivs direkt som humbug. "Det vi inte ser finns inte", ett primitivt tänkande vågar jag påstå.
 
  • Gilla
Staffans2000
  • Laddar…
Mikael_L
ion skrev:
"Det vi inte ser finns inte", ett primitivt tänkande vågar jag påstå.
Inte vad en seriös forskare skulle säga, utan "Det vi inte ser bevis för, finns inte".

Dvs skulle din pappa kunnat visat sin förmåga i en seriöst utförd studie så skulle förmågan accepterats inom vetenskapen såsom varande.
Och då skulle det kanske bidra till ytterligare forskning inom det ämnet. Men det är lite svårt att sätta igång forskning på något som ingen vet finns, eller har en aning om hur man ska kunna detektera. Först när det finns en öppning in i ämnet så går det att börja bedriva forskning.
 
Jag har stött på ett par elöverkänsliga medarbetare under mitt yrkesverksamma liv. Den första var på -70-talet; hon hade gått igenom flera strålbehandlingar mot cancer och fick över huvud taget ingen respons av omgivningen. Det kan också ha varit i kombination med stress. Blev väldigt mycket bättre när hon under en tioårsperiod bodde i stuga ute i skogen med minimal kontakt med el. Förståelsen från försäkringskassan var minimal men hon hade make som kunde försörja henne. Så småningom flyttade hon in till samhället igen. På den tiden måste jag erkänna att jag själv hörde till gruppen som inte trodde på elöverkänslighet ...
Arbetade på den tiden och senare på ett högteknologiskt företag med ett par tusen arbetskamrater. Mycket teknisk utrustning, de flesta kontoren hade mer än en dator i de små krypinnen ... blossande kinder när man satt uppkrupen mot Macens första versioner. Mycket stress och mycken arbetsglädje. Förvånande att inte vi inte blev elöverkänsliga!
Jag är numera mildare i min förståelse. Vissa av oss är mer känsliga men varför är det så tyst idag? På 80-talet var detta väldigt aktuellt - Marlenes inlägg fick mig att minnas. Pratar vi inte om elöverkänslighet av den anledning att myndigheterna bestämt att det inte finns? Hur vanligt är det idag?
 
I
Mikael_L skrev:
Inte vad en seriös forskare skulle säga, utan "Det vi inte ser bevis för, finns inte".

Dvs skulle din pappa kunnat visat sin förmåga i en seriöst utförd studie så skulle förmågan accepterats inom vetenskapen såsom varande.
Och då skulle det kanske bidra till ytterligare forskning inom det ämnet. Men det är lite svårt att sätta igång forskning på något som ingen vet finns, eller har en aning om hur man ska kunna detektera. Först när det finns en öppning in i ämnet så går det att börja bedriva forskning.
Om du ser ett bevis , har du väl sett något? eller?
Det gick ett tv-program som bla handlade om leta vatten, nej, det var inte vetenskapligt, handlade mer om att göra bra tv och visa upp Sveriges byfånar.
Med säkerhet skulle han aldrig utmana en kritiskt forskarkår som redan visste svaren.
 
  • Gilla
Staffans2000
  • Laddar…
I
yonna skrev:
Jag har stött på ett par elöverkänsliga medarbetare under mitt yrkesverksamma liv. Den första var på -70-talet; hon hade gått igenom flera strålbehandlingar mot cancer och fick över huvud taget ingen respons av omgivningen. Det kan också ha varit i kombination med stress. Blev väldigt mycket bättre när hon under en tioårsperiod bodde i stuga ute i skogen med minimal kontakt med el. Förståelsen från försäkringskassan var minimal men hon hade make som kunde försörja henne. Så småningom flyttade hon in till samhället igen. På den tiden måste jag erkänna att jag själv hörde till gruppen som inte trodde på elöverkänslighet ...
Arbetade på den tiden och senare på ett högteknologiskt företag med ett par tusen arbetskamrater. Mycket teknisk utrustning, de flesta kontoren hade mer än en dator i de små krypinnen ... blossande kinder när man satt uppkrupen mot Macens första versioner. Mycket stress och mycken arbetsglädje. Förvånande att inte vi inte blev elöverkänsliga!
Jag är numera mildare i min förståelse. Vissa av oss är mer känsliga men varför är det så tyst idag? På 80-talet var detta väldigt aktuellt - Marlenes inlägg fick mig att minnas. Pratar vi inte om elöverkänslighet av den anledning att myndigheterna bestämt att det inte finns? Hur vanligt är det idag?
Tror det ligger mycket i hur omgivningen behandlar de som har något avvikande som gör att de hellre tiger om det, det syns även i denna tråd.
Sen vet jag inte om man kan säga att elöverkänslighet, om den finns, skulle vara en sjukdom. Egentligen är det alla andra som tål både det ena och andra som borde ses vara abnorma, vi är inte skapta till att leva som vi gör, möjligen har mutationer genom tiderna gjort det möjligt. Man kan då inte utesluta att det finns de som saknar dessa nya förmågor..
 
  • Gilla
yonna och 1 till
  • Laddar…
O
Tja.... Jag är psykiskt sjuk, jag lider av depression.
Men jag har inga problem att prata om min sjukdom, har aldrig haft det. Men attityden i samhället har helt klart förbättrats. Det finns forskning, men det är långt ifrån alltid de finns några svar. När det gäller mediciner så är det ibland att vi vet att det fungerar men inte varför. Jag är glad för att det finns medicin som hjälper. Det är väl tur att det är depression jag lider av.
Det finns många diagnoser inom psykiatrin som det inte finns mediciner som hjälper. Men ofta verkar terapi på olika sätt hjälpa.
När det gäller elöverkänsliga så verkar många inte vilja förstå att det är en psykisk diagnos. Då blir det också svårt att få hjälp.
Jag har själv svårt att förstå varför folk är så livrädda för ordet psykisk? Vad är skillnaden mot ordet fysisk? sjuk som sjuk?
 
Då ställer jag ytterligare en fråga till de som är pålästa om elöverkänslighet. Menar ni att det är 100% bevisat att det är psykiskt betingat och inte kan ha någon annan förklaring?
 
  • Gilla
harry73
  • Laddar…
Mikael_L
Nej, det går inte att leda i bevis åt det hållet.

Det man ibland har testat är att utsätta en person som anser sig få besvär av elen för påslagen el resp avslagen el och kontrollerat mot vad försökspersonen upplevt.
Dessa tester har än så länge bara resulterat i att svaren inte går att skilja ifrån ett slumpmässigt utfall rent statistiskt sett.
Och då har vi vare sig bevisat att elöverkänslighet finns eller att det inte finns.
Vi har endast bevisat att en testperson (i just den testsituationen) inte verkade kunna märka av strömmen, utan att denne bara "gissade", ähh testpersonen kände väl helt klart av fälten när denne tyckte sig göra det, men det var inte bättre överensstämmelse med verkligheten än slumpen.

En, eller några, sådana här tester skulle kunna leda i bevis att elöverkänslighet finns, om någon eller några som testas svarar rätt bättre än tärningen.
Men motsatsen går till sin natur ej att bevisa, vi kan endast leda i bevis närvaron av något, inte frånvaron.

Men vad som sen görs inom forskningen är att om något har försökt bevisas flera gången men alltid misslyckats så börjar man inom forskningen alltmer luta åt att det inte är så. Men en forskare med öppet sinne utesluter aldrig möjligheten helt, men ju fler försök som visar på samma resultat desto mer osannolik anses hypotesen vara (i detta fall hypotesen att elöverkänslighet finns).
 
  • Gilla
Nyfniken och 3 till
  • Laddar…
Det var ett krångligt sätt att beskriva att ingen upplevt elöverkänslig har lyckats peka ut närvaron av e eller b-fält i ett korrekt utfört blindtest.

Om man säger sig kunna göra det men inte kan det i ett korrekt utfört blindtest så är det ju rimligt att tvivla på försökspersonens påstående. Om jag själv upplevde dessa problem skulle jag lägga all kraft och energi på att bevisa för mig själv att jag "klarade" ett sådant blindtest, annars behöver jag ju leta root-cause på annat håll.

Tittar man på websiter för elöverkänsliga så hänvisas det ju till rapporter där man faktiskt kan påvisa närvaro av fält, men uppenbarligen accepteras inte dessa studier som vetenskapligt utförda? Det är också svårt att bilda sig en egen uppfattning om det eftersom rapporterna sällan är enkelt tillgängliga, bara lösrykta citat.
 
  • Gilla
tommib
  • Laddar…
Mikael_L
Ja det var krångligt.

Men väldigt många har ingen aning om att man endast kan bevisa ett av de två möjliga utfallen i en vetenskaplig studie/test.
Det andra utfallet förblir lika obevisat som innan.


Men på något vis blir det ändå försvagat, särskilt om många tester utförts.
 
Mikael_L
Marlen Eskilsson skrev:
Då ställer jag ytterligare en fråga till de som är pålästa om elöverkänslighet. Menar ni att det är 100% bevisat att det är psykiskt betingat och inte kan ha någon annan förklaring?
Och jag inser nu att du kanske tänkte ett annat svar.

Nej, det är inte bevisat att det är psykiskt betingat, och det skulle helt klart kunna finnas andra effekter som är bieffekter av elen som är det som egentligen påverkar.
Men även där är det mig veterligen ganska tomt på hållbara teorier och idéer eller studier som kommit fram till något.
 
Mikael_L skrev:
Nej, det går inte att leda i bevis åt det hållet.

Det man ibland har testat är att utsätta en person som anser sig få besvär av elen för påslagen el resp avslagen el och kontrollerat mot vad försökspersonen upplevt.
Dessa tester har än så länge bara resulterat i att svaren inte går att skilja ifrån ett slumpmässigt utfall rent statistiskt sett.
Och då har vi vare sig bevisat att elöverkänslighet finns eller att det inte finns.
Vi har endast bevisat att en testperson (i just den testsituationen) inte verkade kunna märka av strömmen, utan att denne bara "gissade", ähh testpersonen kände väl helt klart av fälten när denne tyckte sig göra det, men det var inte bättre överensstämmelse med verkligheten än slumpen.

En, eller några, sådana här tester skulle kunna leda i bevis att elöverkänslighet finns, om någon eller några som testas svarar rätt bättre än tärningen.
Men motsatsen går till sin natur ej att bevisa, vi kan endast leda i bevis närvaron av något, inte frånvaron.

Men vad som sen görs inom forskningen är att om något har försökt bevisas flera gången men alltid misslyckats så börjar man inom forskningen alltmer luta åt att det inte är så. Men en forskare med öppet sinne utesluter aldrig möjligheten helt, men ju fler försök som visar på samma resultat desto mer osannolik anses hypotesen vara (i detta fall hypotesen att elöverkänslighet finns).
Vetenskapen kan faktiskt förklara nästan allting inom det naturvetenskapliga området. Förklaringsmodellerna utvecklas hela tiden och evidensen blir starkare (eller svagare) över tiden och modellerna/teorierna förändras.

Problemet är att vissa tror på tomtar, troll, jorden är platt, andar, chemtrails och en massa annat som inte har några som helst vetenskapliga förklaringsmodeller. Många gånger så finns det vetenskapliga förklaringar till det som människor anser är konstigt, men eftersom man "tror" något så är det viktigare än vetenskap, kunskap och rationalitet.

Många som kritiserar vetenskapen (eller rättare sagt den vetenskapliga modellen) följer den inte själv över huvud taget. De väljer ut en pytteliten del och säger att det här vet vi inget om och försöker förklara det med något övernaturligt.

Det är Ok för mig att ro på allt möjligt konstigt, men att kräva att samhället ska påverkas av dessa "påhitt" tycker jag är att gå för långt.
 
  • Gilla
Nyfniken och 5 till
  • Laddar…
MathiasS skrev:
Tittar man på websiter för elöverkänsliga så hänvisas det ju till rapporter där man faktiskt kan påvisa närvaro av fält, men uppenbarligen accepteras inte dessa studier som vetenskapligt utförda?
Alla som läst vetenskapsteori vet att det finns några ganska självklara metoder/grundregler att tillämpa i det här sammanhanget, däribland:
- Blindtest för att utesluta medveten påverkan.
- Uppmätta resultat ska avvika från slumpen.
- Resultat ska kunna upprepas vid förnyade test under samma förutsättningar.

Kanske ALLA som anser sig ha elallergi borde beredas möjligheten att vara med i sådana test?
 
  • Gilla
Nyfniken och 2 till
  • Laddar…
Marlen Eskilsson skrev:
Då ställer jag ytterligare en fråga till de som är pålästa om elöverkänslighet. Menar ni att det är 100% bevisat att det är psykiskt betingat och inte kan ha någon annan förklaring?
Så länge man inte kan påvisa några effekter av el hos de som kallar sig elöverkänsliga så tyder det mesta på att det psykiskt betingat.

DVS om jag som är elöverkänslig tror att det inte finns el i närheten så mår jag bra, men om jag tro att det finns el i närheten så mår jag dåligt. Detta oavsett om det finns el eller inte. Då tyder det på att elen INTE är problemet eftersom jag inte märker av det förrän jag TROR att det finns där.

Människan hjärna är skapad för att se samband (bra ur evolutionär synpunkt), men nackdelen är att hjärnan skapar samband som inte finns också. Och de är svåra att bryta.

Sen kan man väl konstatera att strålning, magnefält mm påverkar människan, men elöverkänslighet som diagnos finns det inga vetenskapligt hållbara bevis för.

@ yonna
Att någon som flyttar ut i skogen i 10 år för att man mått dåligt och sedan blir bättre är inte mycket till vetenskap. Det är ett exempel på att man ser ett samband som troligen inte går att bevisa (och då kanske det inte finns).

Jag tror hon blev bättre för att hon exponerades för tall och grankottar vars damm är bra mot stress och depression :)
Eftersom jag en gång mådde bra av att plocka kottar så får det mig att alltid må bra :) (det är lite på det sättet som hjärnan skapar samband).
 
  • Gilla
Nyfniken och 6 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.