jhenrikj skrev:
Din fråga har absolut inte handlat om hur länge du ska behöva spara för att köpa ett hus, det har du hittat på när ingen höll med dig i övriga frågor om att banken inte är en frälsningsarme.
Och som svar på din fråga. Du får spara så länge som det behövs, enligt samma villkor som alla andra som börjar spara idag! Vi som redan har ett hus, har också börjat från noll. Vi kanske har haft medvind men det har du ju påstått att du också kommer ha (1 miljon i vinst enligt din kalkyl när huset står plats) så frågan är vad du gnäller om. Man kan inte få allt man vill ha, här och nu. Sluta resonera som en bortskämd snorunge. Det du förlorade i att plugga kanske du får igen med en bättre inkomst och om 10 år kanske du kan köpa betydligt finare hus än många andra. Men sluta se dig själv som en utsatt grupp.
En sak är säker, din envishet kommer ta dig längre än ditt sunda förnuft.
Ja, tvi vale för alla som är diskriminerade eller kränkta bara för att de får kämpa på samma villkor som alla andra.
Har man inte pengar så det räcker att bygga utanför Göteborg, ja då vill det till att byta jobb, löneförhandla eller flytta. I norrland kan du köpa hus för mellan 50 och 500 tkr.
- Aha, "vill inte bo i norrland" - nä, men så bo då i hyreslägenhet, bostadsrätt eller vad det nu är. Allt handlar om prioriteringar. Dvs. du prioriterar tydligen bostadsorten högre än att äga ditt eget hus. Vad är problemet med det?
Om du är 70- eller 80-talist, så är gissningen att det kanske redan finns barn eller inom en snar framtid kommer bli barn. En grej barn behöver lära sig är att det inte är "orättvist" varenda gång någon annan får något bra. Detta ska de lära sig av sina föräldrar. Verkar dock som trådstartaren själv behöver lära sig detta.
För övrigt vill jag instämma i allt som HusbyggarTomten skrev. Välformulerat och väl avvägt.
Har man inte pengar så det räcker att bygga utanför Göteborg, ja då vill det till att byta jobb, löneförhandla eller flytta. I norrland kan du köpa hus för mellan 50 och 500 tkr.
- Aha, "vill inte bo i norrland" - nä, men så bo då i hyreslägenhet, bostadsrätt eller vad det nu är. Allt handlar om prioriteringar. Dvs. du prioriterar tydligen bostadsorten högre än att äga ditt eget hus. Vad är problemet med det?
Om du är 70- eller 80-talist, så är gissningen att det kanske redan finns barn eller inom en snar framtid kommer bli barn. En grej barn behöver lära sig är att det inte är "orättvist" varenda gång någon annan får något bra. Detta ska de lära sig av sina föräldrar. Verkar dock som trådstartaren själv behöver lära sig detta.
För övrigt vill jag instämma i allt som HusbyggarTomten skrev. Välformulerat och väl avvägt.
Räntan var drygt 12 procent och banken krävde 25% kontantinsats. Jag hade precis muckat och efter det gått ut gymnasiet, så jag vill nog hävda att de 35000 som jag skulle hosta upp med råge motsvarar vad banken kräver av idag...jhenrikj skrev:
Hej
jag har bott i lägenhet efter jag flyttat hemifrån (född 1964). När jag skulle köpa min första etta (1994) för 75.000 kr så krävde banken en borgenär trots att jag sparat ihop 25.000 kr själv. Jag hade tur att mina föräldrar ställde upp vilket inte var en självklarhet. 1998 köpte jag en trea för 195.000 kr och den såldes för 670.000 kr för fem år sedan och jag och min man köpte ett radhus. Det hade nog inte gått om jag inte hade börjat med min etta. Min man såldes sin lägenhet när vi köpte detta, men hade inte tjänat in en krona på den. Mina föräldrar köpte hus 1970 (födda -45 och -46), sålde och köpte sedan en villa för 125.000 kr i Täby 1971. De köpte en ny villa i Täby som sedan såldes 1982 (tror jag det var) för 645.000 kr (146 kvm) som nu kostar ungefär 4 miljoner att köpa. Vet inte om det hjälper något att veta detta, men ganska intressant att se utvecklingen.
jag har bott i lägenhet efter jag flyttat hemifrån (född 1964). När jag skulle köpa min första etta (1994) för 75.000 kr så krävde banken en borgenär trots att jag sparat ihop 25.000 kr själv. Jag hade tur att mina föräldrar ställde upp vilket inte var en självklarhet. 1998 köpte jag en trea för 195.000 kr och den såldes för 670.000 kr för fem år sedan och jag och min man köpte ett radhus. Det hade nog inte gått om jag inte hade börjat med min etta. Min man såldes sin lägenhet när vi köpte detta, men hade inte tjänat in en krona på den. Mina föräldrar köpte hus 1970 (födda -45 och -46), sålde och köpte sedan en villa för 125.000 kr i Täby 1971. De köpte en ny villa i Täby som sedan såldes 1982 (tror jag det var) för 645.000 kr (146 kvm) som nu kostar ungefär 4 miljoner att köpa. Vet inte om det hjälper något att veta detta, men ganska intressant att se utvecklingen.
Klart att 40-talisterna hade det bättre vad gäller relationen mellan inkomst och vad en bostad kostar. Min pappa (arbetskraftsinvandrare från Grekland) lyckades spara ihop så mycket pengar (plus att han skickade hem pengar till min farmor) att han kunde köpa två lägenheter (2
r) i centrala Uppsala kontant i början av 70-talet. Han kom till Sverige 1964 och jobbade på Astra och Skania. Vem skulle kunna göra det idag? Knappast någon...
r) i centrala Uppsala kontant i början av 70-talet. Han kom till Sverige 1964 och jobbade på Astra och Skania. Vem skulle kunna göra det idag? Knappast någon...Säger kanske inte så mycket.
Jag hade kunnat köpt mellan 5 och 10 lägenheter i min kommun istället för att ha byggt mitt hus.
Jag hade kunnat köpt mellan 5 och 10 lägenheter i min kommun istället för att ha byggt mitt hus.
Jag kan inte låta bli att hålla med TS på vissa delar. Jag är själv 70 talist, precis i början visserligen, själv tycker jag nog att jag är gynnad i bostadsutvecklingen. Jag och min dåvarande sambo köpte vårt radhus i sthlm 1991, det kostade då 900 000, bytte sedan radhus i samma område och sålde det radhuset för två månader sedan.....för 2 800 000, alltså en ökning med 2/3
Om jag inte minns fel så tjänade jag då run 12-13 000 kronor som rätt så nyutbildad barnskötare. Om jag skulle varit där jag var då, idag, då skulle jag alltså ha tjänat runt 38 000 för att uppnå samma nivå, vilket inte är fallet, mer rimligt är nog att jag skulle ha en lön på 16 - 17 000.
Och jovisst, räntorna är lägre idag, men det är inget som vi kan räkna med att dom är förevigt.
När jag nu sålde mitt radhus så tyckte jag faktiskt synd om dessa personer som inte haft möjlighet att köpa hus förrän nu, och inte vet jag vad de hade sparat. Men att bo i hyresrätt innebär inte automatiskt att man har möjlighet att spara 10 - 20 000 i månaden. men Jag vet att den banken som de har kräver 15% i insatts, så en del måste de ha sparat i alla fall.
Det roliga med den här tråden tycker jag är att det påminner mig om diskutionerna jag har med mina föräldrar. Jag beklagar mig över ekonomin (eller beklagade ska jag nog säga), de kontrar med hur synd det var om dom som behövde leva på blodpudding för att min pappa tjänade så lite. Vad de inte tog in i beräkningen var att de var runt 23 år, bodde i ett nybyggt radhus på 150 kvm i en sthlms förort, min mamma var hemmafru med två barn, och pappa var enligt dom låginkomsttagare....hur många skulle ha råd att äns äta blodpudding i läget idag?
Om jag inte minns fel så tjänade jag då run 12-13 000 kronor som rätt så nyutbildad barnskötare. Om jag skulle varit där jag var då, idag, då skulle jag alltså ha tjänat runt 38 000 för att uppnå samma nivå, vilket inte är fallet, mer rimligt är nog att jag skulle ha en lön på 16 - 17 000.
Och jovisst, räntorna är lägre idag, men det är inget som vi kan räkna med att dom är förevigt.
När jag nu sålde mitt radhus så tyckte jag faktiskt synd om dessa personer som inte haft möjlighet att köpa hus förrän nu, och inte vet jag vad de hade sparat. Men att bo i hyresrätt innebär inte automatiskt att man har möjlighet att spara 10 - 20 000 i månaden. men Jag vet att den banken som de har kräver 15% i insatts, så en del måste de ha sparat i alla fall.
Det roliga med den här tråden tycker jag är att det påminner mig om diskutionerna jag har med mina föräldrar. Jag beklagar mig över ekonomin (eller beklagade ska jag nog säga), de kontrar med hur synd det var om dom som behövde leva på blodpudding för att min pappa tjänade så lite. Vad de inte tog in i beräkningen var att de var runt 23 år, bodde i ett nybyggt radhus på 150 kvm i en sthlms förort, min mamma var hemmafru med två barn, och pappa var enligt dom låginkomsttagare....hur många skulle ha råd att äns äta blodpudding i läget idag?
Uppenbarligen så är det inte bara 40-talisterna ser jag. Eftersom jag hade "oturen" att bo i hyreslägenhet och var ensamstående och levde loppan för mina pengar i princip så kom jag inte in på marknaden förrän -94. Men till saken hörde då att när jag sålde den lägenheten så fick jag bara 75.000 kr i alla fall -98. Men nu hade jag ju betalt av den. Ensamstående med ett barn och inget underhåll. Min kusin vill idag köpa hus utanför Gbg på något fancy ställe och hon är lika gammal som jag och har inte sparat ihop en enda krona på 45 år. Men hon får inte köpa något med sin sambo för de har inte sparat en enda krona någon av dem... Min moster tycker synd om dem... Men va fan säger jag bara, hur kan man inte ha sparat ihop en krona på så lång tid? Hon har ju arbetat hela livet och bott i hyresrätt för en låg kostnad. Nåt galet har hon ju gjort.
Då ställer jag återigen frågan...är de på samma villkor att visa får spara 3 år, vissa 6 månader? Du snöar fortfarande inte påmig som person. Rubriken är en diskriminerad generation, alltså de som är i min ålder, inte mig personligen, och det enda jag har gemensamt med resten av min generation är hur marknadet har utvecklats de senaste åren, ingenting annat, alltså handlar klagomålen i den här tråden enbart om hur svårt det har blivit att komma in i racet på grund av de höga kostnaderna. Sen ville jag gärna ha tips från folk som hade (vilket många har haft) vettiga tips på hur man kan förhandla med banken eller andra väger att lösa just mitt problem, men kom inte och påstå att jag hittar på saker på vägen, för det jag påstår att det handlar om har det handlat om sedan rubriken skrevsHusByggarTomten skrev:
Vem har sparat i 6 månader och sedan byggt ett nytt hus?
Vad den är värd, eller vad folk betalar för den ...?jhenrikj skrev:
edit: ursäkta, kunde bara inte hålla mig.
Redigerat:
@ Evash
Jag tror du faller utanför trådstartarens jämförelsegeneration, eftersom du köpt radhus 1991, och han är på gång att köpa hus nu. Dvs. du är gissningsvis lite äldre än trådstartaren, och var betydligt yngre än hans 34 år när du gjorde bostadsdebut 1991. Du tillhör alltså dem som han menar sig vara diskriminerad i förhållande till...
Jag tror helt klart att de som är födda på 30-40-talen kan ha haft det bättre ekonomiskt än vi har idag. Dvs. man kunde leva på en lön, och tog man sig för att bygga ett hus i början av 70-talet var det värt dubbla pengarna bara några år senare. På 70-talet låg Sverige femma på OECD:s tillväxtlista, och nu närmar vi oss väl jumboplacering.
- Alltså, vi som land var relativt andra länder rikare på 70-talet än vi är idag, och detta återspeglades även ifråga om att ha råd att vara hemmafru med bibelhållen levnadsstandard osv. Köttberget har också haft tur på så sätt att inflationen har ätit upp de lån de tagit.
Allt ovan är under förutsättning att 30-40-talisten köpte ett hus, och inte bodde i hyresrätt, och dessutom att man bodde i något tillväxtområde. Dvs. Sthlm/Mälardalen/GBG etc. Den som bodde i norrlands inland, eller inte köpte/byggde har dock missat den värdetillväxt som de övriga åtnjutit.
Men det är ju just detta som är diskussionens kärna, är det inte. Vissa fattar beslut som råkar bli bra pga yttre omständigheter. Men vi andra kan inte kräva att få det lika bra som de lyckligast (ekonomiskt) lottade.
Jag tror du faller utanför trådstartarens jämförelsegeneration, eftersom du köpt radhus 1991, och han är på gång att köpa hus nu. Dvs. du är gissningsvis lite äldre än trådstartaren, och var betydligt yngre än hans 34 år när du gjorde bostadsdebut 1991. Du tillhör alltså dem som han menar sig vara diskriminerad i förhållande till...
Jag tror helt klart att de som är födda på 30-40-talen kan ha haft det bättre ekonomiskt än vi har idag. Dvs. man kunde leva på en lön, och tog man sig för att bygga ett hus i början av 70-talet var det värt dubbla pengarna bara några år senare. På 70-talet låg Sverige femma på OECD:s tillväxtlista, och nu närmar vi oss väl jumboplacering.
- Alltså, vi som land var relativt andra länder rikare på 70-talet än vi är idag, och detta återspeglades även ifråga om att ha råd att vara hemmafru med bibelhållen levnadsstandard osv. Köttberget har också haft tur på så sätt att inflationen har ätit upp de lån de tagit.
Allt ovan är under förutsättning att 30-40-talisten köpte ett hus, och inte bodde i hyresrätt, och dessutom att man bodde i något tillväxtområde. Dvs. Sthlm/Mälardalen/GBG etc. Den som bodde i norrlands inland, eller inte köpte/byggde har dock missat den värdetillväxt som de övriga åtnjutit.
Men det är ju just detta som är diskussionens kärna, är det inte. Vissa fattar beslut som råkar bli bra pga yttre omständigheter. Men vi andra kan inte kräva att få det lika bra som de lyckligast (ekonomiskt) lottade.
Du menar att tidigare generationer hade möjlighet att i princip kunna bygga ett nytt hus så fort dom hade slutat studera och tagit ett av dom första jobben?jhenrikj skrev: