jhenrikj - Orättvist kan det bara tänkas vara om personerna A och B gör sina val under samma tidsperiod för annars har de samma förutsättninger. Bor A och B i samma region? Med det resonemanget är ju husköpare i storstadsregionen diskriminerade gentemot husköpare i obyggden där priserna inte stiger på samma sätt?
På samma sätt är jag diskriminerad då mina föräldrar fick A-behörigheten "på köpet" men jag fick lägga massa slantar på såväl teori som uppkörning, för att inte tala om körlektioner. Personligen anser jag inte ens att det är orättvist.
Kan vi enas om att vi är oense?
På samma sätt är jag diskriminerad då mina föräldrar fick A-behörigheten "på köpet" men jag fick lägga massa slantar på såväl teori som uppkörning, för att inte tala om körlektioner. Personligen anser jag inte ens att det är orättvist.
Kan vi enas om att vi är oense?
Vem ska vakna?jhenrikj skrev:
Du påstod att en hustillverkare som sålde ett hus för 1,3 för några år sen säljer samma hus med samma kostnader för 1,7 idag. Get real. Du visar att inte har en jävla aning om branschen med det uttalandet.
För övrigt är det dags att lägga ner. Du väljer att se ALLT från ditt eget perspektiv, just nu och just här. Det är inte orättvisa eller diskriminering att du får samma möjigheter att låna som alla andra.
Om du lyckas köpa ditt hus om ett par månader och sedan efter 2 år ha tappat värde i på densamma så är jag övertygad om att du kommer tillbaka och påstår att det är orättvist att dåtidens husköpare får köpa billigare än dig.
Jo, jag pluggade direkt efter gymnasiet i två år...kände att jag inte var på rätt utbildning utan ville plugga något annat (ja jag vet, jag får skylla mig själv), sen gjorde jag lumpen och efter det kände jag att jag nog inte vill tillbaka till skolan direkt utan ville jobba lite först, det tog nåt dryg halvår innan jag fick jobb och under den tiden var jag inte berättigad till någon form av ersättning från staten, inget KAS, ingen A-kassa, inget socialbidrag, utan under detta halvår var jag helt utlämnad att leva på mitt sparkapital. Där försvann delar av det. Efter att ha jobbat ett år så ville jag läsa igen då jag kommit in på den utbildningen jag då ville gå (och som jag gick färdigt och inte ångrar att jag gick). Då fick jag inte några studiemedel utan fick leva återigen ett år på sparpengar (hade inte tagit färdigt alla poäng jag behövde andra året första rundan jag pluggade eftersom jag hoppade av, ja jag VET, jag får skylla mig själv). Med hyra och annat så var man snabbt nere på noll igen. Sen kom sambon in i livet med flytt till större lägenhet med allt vad det kostar med nya möbler och sådant ( ja jag vet, jag får skylla mig själv).mr. burns skrev:
Visst borde jag ha kunnat spara mer innan, visst dålig framförhållning (OCH JAG VET; JAG FÅR SKYLLA MIG SJÄLV), men faktum kvarstår när jag nu har gjort alla de val jag har gjort, så har bostadståget ökat farten så fruktansvärt att det har blivit svårt att hoppa på...
När jag köpte min första lägenhet tyckte folk jag var idiot som betalade 140.000 för en etta. Jag tror alltid det är svårt att ta sig in i bostadsracet. Men jag kan inte påstå att det har med otur, diskriminering eller orättvisa att göra, det har med olika förutsättningar att göra...
/lika gammal som TS...
/lika gammal som TS...
Det finns vissa här som med envishet hävdar att 1 är större än 2, eftersom det inte är ett dugg dyrare att köpa bostad i dag jämför med för 5 år sen...och såna har även mage att idiotförklara mig, då förtjänar de ingen ödmjukhet.legul skrev:
Sluta häng upp dig på mitt lån eller inte lån och svara på kärnfråga istället. När är det lättast att spara ihop till kontantinsatsen, när priserna sjunker eller ligger still, eller när priserna skenar så att när du har sparat "klart" så måste du spara ytterilgare 20%. Det är det hela den här tråden borde ha handlat om, även om jag helt får ta på mig själv att jag inte förklarat det hela tydligare från början, utan mer var intresserade av de som har fått låna mer än 90% vad de hade för argument för detta mot banken.HusByggarTomten skrev:
Sen för som fortfarande inte fattar varför vi inta har några sparpengar när vi tjänar så bra...så beror inkomsten på att min sambo på 4 år har gått från landstingsanställd undersköterska på halvtid till avdelningschef inom privatvården på i princip heltid. Någon kanske kan begripa att denna karriärstege även har inbringat mer pengar och att det är först på senaste året verkligen har haft en massa pengar över varje månad. Men det påverkar ju fortfarande inte kärnfrågan. Just nu stiger bostadspriserna betydligt mer än inkomsterna och då krävs det längre och längre spartider innan man kan köpa det man vill ha.
Det är lättare att spara mot ett fast mål än mot ett stigande, ännu lättare mot ett sjunkande.jhenrikj skrev:
Är det svar på frågan?