I lite äldre anläggningar är huset så gott som alltid matat med en ihopkopplad skyddsjord och nolla. Och då blev det ofta först i centralen man delade upp skyddsjord och nolla.
Ibland (äldre) endast en liten jordplint som satt på nollskenan, eller senare, separata jord och nollskenor som däremot är ihopkopplade.
Men glöm inte att noll och skyddsjord alltid är ihopkopplade någonstans.
Även om det kommer separerat från elleverantören så är det ihopkopplat någonstans i hans nät, som sist vid transformatorn.
Ibland (äldre) endast en liten jordplint som satt på nollskenan, eller senare, separata jord och nollskenor som däremot är ihopkopplade.
Men glöm inte att noll och skyddsjord alltid är ihopkopplade någonstans.
Även om det kommer separerat från elleverantören så är det ihopkopplat någonstans i hans nät, som sist vid transformatorn.
Lite off-topic:
När de är separerade från jordpunkten på transformatorn och frammåt brukar det kallas rent TN-S-nät, annars TN-C-S. Rent TN-S minimerar risken för vagabonderande jordströmmar. Till och med om man multippeljordar skydsjorden (lokala jordtag för PE) får man inte extra vagabonderande jordströmmar på PE inte ska vara belastad.
När de är separerade från jordpunkten på transformatorn och frammåt brukar det kallas rent TN-S-nät, annars TN-C-S. Rent TN-S minimerar risken för vagabonderande jordströmmar. Till och med om man multippeljordar skydsjorden (lokala jordtag för PE) får man inte extra vagabonderande jordströmmar på PE inte ska vara belastad.