44 868 läst ·
60 svar
45k läst
60 svar
Djävulens Attefallshus
Hmm, det finns faktiskt folk som mig som gillar att bo kompakt. Även om jag har ett par fastigheter så har jag alltid bott smått sen jag flyttade hemifrån och mitt nuvarande huvudsakliga boende är en lägenhet på 20,5 kvadrat. Funderade faktiskt på att hyra ett attefallshus en gång men värden klarade inte av att ge ett rakt svar på hur mycket uppvärmningen drog så jag avstodHoajajajbuff skrev:
Sant! Så fort man begränsar urvalet av hyresgäster så tappar man också en grupp potentiellt bra hyresgäster vilket naturligtvis är olyckligt.Kapsyl skrev:
Hmm, det finns faktiskt folk som mig som gillar att bo kompakt. Även om jag har ett par fastigheter så har jag alltid bott smått sen jag flyttade hemifrån och mitt nuvarande huvudsakliga boende är en lägenhet på 20,5 kvadrat. Funderade faktiskt på att hyra ett attefallshus en gång men värden klarade inte av att ge ett rakt svar på hur mycket uppvärmningen drog så jag avstod
Ja jag bodde 30 meter bort och det var lite lätt frustrerande. Min naivitet gjorde ändå allt lite lättare. Jag var hela tiden övertygad om att det snart skulle lösa sig. Vem bor egentligen kvar efter att ett kontrakt har löpt ut? Att delge någon borde väl inte ta särskilt lång tid. Eftersom jag redan hade följt lagen så här långt, kunde jag lika gärna fortsätta några veckor till etc etc. Jag är nog som mest frustrerad nu i efterhand då jag vet hur orimligt långsamt såna här processer går.Discoman skrev:
Moderator
· Stockholm
· 56 238 inlägg
OM det är personer som man blir lite tveksam över, så kan man ju begära referens, gärna flera.
Medlem
· Västra Götaland
· 714 inlägg
Aha, Tanzania... Hata mimi nime kaa Dar es Salaam. Habari gani? 😎D Dilato skrev:Där har du helt rätt inställning.
Min fru har den hårda vägen fått erfara det samma, hon/vi äger en liten fastighet med en separat uthyrningsdel på 10 små rum här i Dar es Salaam, Tanzania och eftersom vi ligger granne med journalisthögskolan så var det först naturligt att hyra ut till studenter...men dom har ofta inga pengar månad 2, dom släpar efter med avgift för vatten & el...ja du vet.
Det beror på att här finns inte studielån och sånt på samma sätt.
Så numera hyr vi bara ut till folk med stabilt jobb och/eller garanterat fast inkomst, eller förskottsbetalning minst 3 månader.
Det som skiljer är att här kan man vräka någon som inte betalar med en månads varsel, äganderätten är total.
Moderator
· Stockholm
· 56 238 inlägg
Det ger ju bara att man kan säga upp hyresgästen med minst 3 månaders uppsägningstid. Jag uppfattar att problemet här var tiden som gick från att ärendet skickades till kronofogde till vräkning. Det tar tid att få ut någon som inte flyttar självmant.S Sjösnö skrev:
Jag håller med om att en hyresgäst i ett attefallshus ofta saknar besittningsrätt (pga att det ofta är den enda bostad som hyrs ut). Jag förstår dock inte vad det har med "samma fastighet" att göra.S Sjösnö skrev:
Underbart skrivet!Hoajajajbuff skrev:
Köpte mitt första hus för några år sen. På tomten stod ett Attefallshus. På visningen gick jag igenom huset noga, men tog bara en snabb titt på attefallshuset. Det var två år gammalt och såg fräscht ut. Tänkte inte mer på det.
Efter köpet användes Attefallshuset mest som lager. Då såg jag att det inte var målat ordentligt. Slarvigt, men inget konstigt. Jag skrapade, grundmålade och målade. Klart! Trodde jag.
Sen blåste takpappen bort. Inget konstigt. Jag anlitade en takläggare som satte på ett plåttak. Dyrt, men snyggt. Livet lekte.
Så började jag fixa huset till gäststuga. Satte in en TV. Då såg jag att huset lutade. Inte mycket, men ändå. Sättningar i grunden. Huset stod på markskruv i lerjord. Blä!
När jag rev lite av altanen blev det värre. Ett hörn av huset höll på att falla igenom regelverket. Grunden som tidigare ägarna byggt var för stor. Huset som lyfts dit stod alltså inte helt på ramen. Efter diskussioner med flera företag blev det ny grund. Nytt startbesked. Huset lyftes över. Dyrt. Ännu dyrare när ROT-avdraget nekades.
Nu stod huset på riktiga plintar. Allt såg bra ut. Tills nästa vår. Den nya grunden hade också satt sig. Som tur var verkar det ha stannat. Lite strul med vatten och avlopp, men inget som inte kunde lösas med pengar. Hoppet återvände.
Jag bestämde mig för att hyra ut huset för att täcka kostnaderna. Hittade en hyresgäst. Han flyttade in. Betalade hyran i tid. En gång. Sen slutade han. Massor av påminnelser. Han struntade i det. Jag sade upp kontraktet. Tiden gick ut. Han flyttade inte. Jag ansökte om avhysning hos Kronofogden. Långsamt! Nio månader efter sista betalningen blev han vräkt.
Till slut fick jag tillbaka huset. Total misär. Rökförbudet hade han tolkat som att det bara gällde tobak. Tyngre droger gick tydligen bra. Det stank katt i hela huset. Låset var trasigt. Kranen i köket satt löst och den i badrummet läckte. Plastmattorna var missfärgade av intorkad kattavföring. Soffa och säng var bara att kasta. Tar gärna emot husmorstips för att få bort lukt av katt och rökheroin.
Kontaktade IF för att kolla om uthyrningsförsäkringen täckte några av skadorna eller de försvunna nycklarna. Snabbt, automatiserat svar: nej. Försöker fortfarande komma ihåg varför jag tecknade en försäkring som inte täcker skador eller försvunna saker. Misslyckas.
Över till nutid. Sista tiden har jag ägnat åt att sanera och städa. Attefallshuset börjar så sakteliga bli beboeligt igen. Jag har lagt ut en ny uthyresannons och tänker i mitt stilla sinne: vad händer nästa gång? Mycket, men inte allt, av det som hänt visar bara mina egna bristande kunskaper. Ångrar fortfarande inte mitt första husköp! Jag har i alla fall lärt mig en hel del:
- Hyr ut via en förmedling som har hyresgaranti.
- Ha en plan för hur du ska agera om hyresgästen inte sköter sig. Kronofogden är väldigt långsam. Det finns massor du inte får göra, som att byta lås. Andra saker är inte uttryckligen förbjudna, som att stänga av el.
- Ha en rutin för att kolla huset, t.ex. inkludera städning i hyran och sköt det själv eller via städföretag.
- Om en hyresgäst inte betalar, räkna inte med att någonsin få tillbaka de pengarna.
- Det är enkelt att sätta in ett krav på hemförsäkring i hyresavtalet, men man måste kolla att hyresgästen faktiskt fortsätter betala den.
- Och viktigast av allt: om en regel är för kort när man bygger en grund, då är det bara att skarva … 😭.
❤️Bokmärke för behålla fattning och humor! Snyggt!!
Underbar lyrik, tack för det! Det man måste förstå när man som privatperson hyr ut är att det klientel som står tilll buds är övervägande folk som inte har råd att köpa eget boende och dessutom ofta har straffat ut sig från att få hyra av allmännyttan. Inte alla såklart, men många. Dessutom är det en hård kamp att få avhysa en hyresgäst. Man bör alltså bara hyra ut till folk man känner eller till folk med MYCKET goda referenser från folk man känner. Lycka till med nästa hyresgäst...😁
▪️ För många år sedan var vi på en villavisning i Hässelby, Stockholm. Vi gick runt och tittade på alla rum, utom ett rum. Vi stod ute på tomten och pekade upp mot ett fönster som var täckt med svart plast. Frågade vad det var för ett rum och varför vi inte fick titta rummet.
▪️ Mäklaren förklarade lite generat, att det var ett rum som var uthyrt och att man inte fick gå in i rummet utan hyresgästens godkännande.
▪️ Självklart undrade vi som var på visningen, om man var tvungen att ha kvar hyresgästen, men mäklaren sa att det behövde vi inte.
▪️ Sedan kom ett mail från mäklaren som skrev att det blivit ”problem” att säga upp och avhysa hyresgästen. Därmed hade försäljningen skjutits upp.
▪️ Efter mer än ett år (12) månader, hörde säljaren av sig och undrade om vi fortfarande var intresserade. Vi hade hittat ett annat hus, men blev chockade över vad säljaren berättade.
▪️ Säljaren hade under hela denna tid suttit fast med två fastigheter, då han redan köpt sitt nya hus. Anledningen var att han inte kunde hitta en köpare som ville ha kvar ”hyresgästen”.
▪️ Denna hyresgäst hade lagligt stöd för att bo kvar i sitt rum, då han hade sociala, funktionella, mentala problem. Sådana problem har mycket starkare stöd i lagen, än fastighetsägarens behov att få tillbaka HELA sin fastighet för att kunna sälja den. Därför tog det ett helt år att bli av med hyresgästen, plus en massa kostnader för bl a dubbla boendekostnader, juridisk hjälp och kostnad för Kronofogden mm.
▪️ Denna historia kommer alltid upp i min hjärna, då jag som bor stort, ibland funderar på att hyra rum eller mitt gårdshus. Då besinnar jag mig och avstår från hyrespengar. Att hamna i en situation som TS skulle vara en ren mardröm. Kan förstå att folk blir desperata och tar till kontroversiella metoder. Självklart ska de som är sjuka och sköra skyddas, men inte så här långt. Tänk om familjen i min historia inte kunnat hantera situationen ekonomiskt och behövt paniksälja sin nya fastighet, kanske med stor förlust. Vem hade hjälpt dem? Försäkringar? Staten?
▪️ Mäklaren förklarade lite generat, att det var ett rum som var uthyrt och att man inte fick gå in i rummet utan hyresgästens godkännande.
▪️ Självklart undrade vi som var på visningen, om man var tvungen att ha kvar hyresgästen, men mäklaren sa att det behövde vi inte.
▪️ Sedan kom ett mail från mäklaren som skrev att det blivit ”problem” att säga upp och avhysa hyresgästen. Därmed hade försäljningen skjutits upp.
▪️ Efter mer än ett år (12) månader, hörde säljaren av sig och undrade om vi fortfarande var intresserade. Vi hade hittat ett annat hus, men blev chockade över vad säljaren berättade.
▪️ Säljaren hade under hela denna tid suttit fast med två fastigheter, då han redan köpt sitt nya hus. Anledningen var att han inte kunde hitta en köpare som ville ha kvar ”hyresgästen”.
▪️ Denna hyresgäst hade lagligt stöd för att bo kvar i sitt rum, då han hade sociala, funktionella, mentala problem. Sådana problem har mycket starkare stöd i lagen, än fastighetsägarens behov att få tillbaka HELA sin fastighet för att kunna sälja den. Därför tog det ett helt år att bli av med hyresgästen, plus en massa kostnader för bl a dubbla boendekostnader, juridisk hjälp och kostnad för Kronofogden mm.
▪️ Denna historia kommer alltid upp i min hjärna, då jag som bor stort, ibland funderar på att hyra rum eller mitt gårdshus. Då besinnar jag mig och avstår från hyrespengar. Att hamna i en situation som TS skulle vara en ren mardröm. Kan förstå att folk blir desperata och tar till kontroversiella metoder. Självklart ska de som är sjuka och sköra skyddas, men inte så här långt. Tänk om familjen i min historia inte kunnat hantera situationen ekonomiskt och behövt paniksälja sin nya fastighet, kanske med stor förlust. Vem hade hjälpt dem? Försäkringar? Staten?
