Jag tycker att den firma som avstod från det jobbet om det var AV DEN ANLEDNINGEN borde skämmas och frysas ut. Det är fullständigt horribelt att leka moralpolis när man tar jobb, och jag tror att det till och med är olagligt (diskriminering) men i vart fall är det djupt omoraliskt.Magnus Filip skrev:
Heder åt de som sköter sig själva och inte ber om allmosor.
PS. Att bo som de gör utan el och rinnande vatten är nästan ett heltidsjobb. Ingen kan anklaga dem för att vara latmaskar.
Redigerat:
Finns väl ingen gång som uttrycket "att teori och praktik inte går ihop" passar så väl in som just här. Du verkar ha missat den bistra verkligheten. Du verkar ha missat dolda inspelningar hos tandläkarna där dom berättar öppet om att dom inte kan, vill eller vågar vara den som nekar den här gruppen obegränsad tandvård. Man vill inte hamna på tidningssidorna, man vill inte få ett drev efter sig...låter man de sökande gå därifrån med guldkronor och implantat händer inget. Inte mer än att det är fel agerat gentemot systemet....P pmd skrev:
De arbetar säkert en hel del. Skaffa ved till vedkamin. Odla. Bevara det som är skördat. Underhålla hus, bil och marker.
Men det blir ingen skatt på det, ingen moms. Och det kan vara lika bra det så inte politikerna lägger pengarna på konstiga projekt.
Men det blir ingen skatt på det, ingen moms. Och det kan vara lika bra det så inte politikerna lägger pengarna på konstiga projekt.
Fast just spädbarnsdödligheten tror jag inte backar till dåtiden. Var inte ett problem bristande hygien och okunskap om smitta. Vi kan behålla våra BB som vi har idag, de utnyttjad ju bra några ggr per familj. Ett problem är väl mera hippies som vill föda hemma redan idag.D Dr Jumping Jack skrev:
Det finns inte arbete åt alla redan som det är och det kommer att eskalera med ökande automation.
Förr i tiden hade vi längre arbetsdagar och kortare semester men inte var väl servicen bättre för det.
Mitt påstående om att jag lever som för 50 år sedan var ju inte så tydligt men jag menade:
Spara hellre än låna till konsumtion
En bil och inte två
En förvärvsarbetande och inte två
som några exempel.
Man kan argumentera att vi lurar samhället på presumtiva skatteintäkter, men vi nyttjar förmåner ytterst sparsamt också. Alla skulle ju kunna arbeta en extra timme som genererar skatteintäkter.
Jag tror de flesta skulle kunna dra ner både inkomster och utgifter flera tiotals procent.
Tycker det här passar in i debatten.
https://enkelboning.com/
En familj som sparat hårt och slutat jobba imman de fyllt 40år. Tror inte att de saknar något.
https://enkelboning.com/
En familj som sparat hårt och slutat jobba imman de fyllt 40år. Tror inte att de saknar något.
Nej absolut intelasse l1 skrev:
Man får väl börja beskatta som förr i tiden också. De får betala 5 000 morötter och en halv gris i skatt.sysmali skrev:
Om han inte vill sponsra de som inte vill jobba så bor han i fel land. Vi har väl ca 1,5 miljoner invånare som lever på bidrag och av dem är det väl ungefär 30-40 % som aldrig någonsin kommer att bidra med en enda skattekrona. Men de kommer att kosta många många miljarder i bidrag, kriminalvård, sjukvård, exta blåljus mm mm.Magnus Filip skrev:
Det du beskriver, oavsett i vilken utsträckning det faktiskt skett, motbevisar ju ditt eget påstående. Om någon genom olaga hot eller dylikt tilltvingar sig något så visar ju det att personen inte har rätt till det.H hakan_o skrev:
Självklart kan många dra ner inkomst och utgifter. Du missar min poäng. Jag säger att drar man ner inkomster och därmed skatt så måste vi vara beredda på att då minskar statens resurser. Redan nu ligger vi på gränsen på vad vi har råd med. T ex får många inte sin höftledsoperation utan man hamnar på en väntelista. Det är ju för att vi inte har råd. Man skjuter på den utgiften till ett annat tillfälle och hoppas att det finns mer pengar då. Med minskande skatteintäkter så glider vi över till att medborgarna får betala sin service själva. Vi är ju redan på väg dit med allt fler privatförsäkringar (då får du din höftled). Barnfamiljen på landet i första inlägget lär stå helt utanför systemet.P Pin skrev:
De som väljer att leva extremt enkelt är extremt få. På senare tid har något som kallas FIRE blivit populärt. Financial Independence, Retire Early.
Alla kan inte spara och gå i ”pension” när de fyller 45 men några kan.
På samma sätt kan inte alla bli astronauter eller jobba som snickare. Men några kan.
På den tiden när vårt välfärdssamhälle byggdes upp levde en stor del av befolkningen halvt självförsörjande på landet. Det var många familjer ända in på 70-talet och i några fall in på 80-talet som levde på några kor och några hektar åker och några hektar skog och ett deltids- eller säsongarbete.
Det är tyvärr så att de välbetalda industrijobben inte räcker åt alla. Varefter landet industrialiserades räckte de arbetena åt allt fler men de räckte aldrig åt alla inte ens på det glada 80-talet. Sedan 20 år har utlokalisering av produktion till låglöneländer och automatisering och effektivisering lett till att de välavlönade industiarbetena räcker åt allt färre.
Frågan är vad vi skall göra med resten av befolkningen. Någonting skall de också ha att leva av. Såvitt jag vet så finns det tre olika möjligheter:
-Servicesamhället eller som jag hellre vill kalla det tjänstehjonssamhället. Det låter väldigt trevligt och bra i teorin att när tillverkningsjobben minskar skall allt fler sysselsättas inom service. När man börjar syna ideen i sömmarna blir bilden en annan. För att någon skall ha råd att köpa servicen förutsätter systemet stora löneskillnader. För att kunna upprätthålla så stora löneskillnader krävs det att de rika får en massa förmåner som de fattiga inte får och att de fattiga hålls nere antingen med hjälp av graderad rösträtt eller med en kultur av uppgivenhet och hopplöshet. Samtidigt bör man också komma ihåg att de som "producerar" den servicen strängt taget inte producerar någonting och inte bidrar till den totalsumma som sedan kan fördelas.
-Professionella bidragstagare. Det finns redan nu mycket folk som lever så och allt fler antingen tvingas till eller väljer frivilligt att gå den vägen. Så länge vi har ett bidragssystem som belönar apati och bestraffar driftighet så är det ju naturligt att somliga lockas av en ansvarslös och kravlös tillvaro där man får dricka öl och se på TV eller kanske ligga i säng och spela på telefonen hela veckan. Samtidigt som andra som mot sin vilja knuffas ned i det och fastnar och tvingas ge upp och anpassa sig. Oberoende av orsak så bidrar professionella bidragstagare inte till någonting i samhället.
-Delvis självförsörjning. Kan man klara en familj på ett säsongarbete för lön och ett småbruk så bidrar de inte så väldigt mycket till skattekassan men de kostar skattekassan betydligt mindre än om de lever på bidrag. De mår bättre och ställer till mindre elände för samhället än om båda föräldrarna arbetar 12-14 timmar om dagen i något underbetalt servicearbete som strängt taget ingen behöver om det inte vore så billigt medan ungarna dräller övergivna på stan och röker hampa och snattar ur butikerna. Även om avkastningen är bedrövligt låg på ett självhushållsjordbruk så bidrar småbruket betydligt mer till nationens producerade välstånd än till exempel en aromaterapeut eller en genusvetare eller en influencer eller något annat hittepåarbete.
Så....vad blir då slutsatsen?
Att tre dåliga alternativ är sannolikt ändå kombinationen av delvis lönearbete och delvis självförsörjning den minst dåliga......... inte för att den är nationalekonomiskt bra utan för att de två andra alternativen är rest urusla.
Det är tyvärr så att de välbetalda industrijobben inte räcker åt alla. Varefter landet industrialiserades räckte de arbetena åt allt fler men de räckte aldrig åt alla inte ens på det glada 80-talet. Sedan 20 år har utlokalisering av produktion till låglöneländer och automatisering och effektivisering lett till att de välavlönade industiarbetena räcker åt allt färre.
Frågan är vad vi skall göra med resten av befolkningen. Någonting skall de också ha att leva av. Såvitt jag vet så finns det tre olika möjligheter:
-Servicesamhället eller som jag hellre vill kalla det tjänstehjonssamhället. Det låter väldigt trevligt och bra i teorin att när tillverkningsjobben minskar skall allt fler sysselsättas inom service. När man börjar syna ideen i sömmarna blir bilden en annan. För att någon skall ha råd att köpa servicen förutsätter systemet stora löneskillnader. För att kunna upprätthålla så stora löneskillnader krävs det att de rika får en massa förmåner som de fattiga inte får och att de fattiga hålls nere antingen med hjälp av graderad rösträtt eller med en kultur av uppgivenhet och hopplöshet. Samtidigt bör man också komma ihåg att de som "producerar" den servicen strängt taget inte producerar någonting och inte bidrar till den totalsumma som sedan kan fördelas.
-Professionella bidragstagare. Det finns redan nu mycket folk som lever så och allt fler antingen tvingas till eller väljer frivilligt att gå den vägen. Så länge vi har ett bidragssystem som belönar apati och bestraffar driftighet så är det ju naturligt att somliga lockas av en ansvarslös och kravlös tillvaro där man får dricka öl och se på TV eller kanske ligga i säng och spela på telefonen hela veckan. Samtidigt som andra som mot sin vilja knuffas ned i det och fastnar och tvingas ge upp och anpassa sig. Oberoende av orsak så bidrar professionella bidragstagare inte till någonting i samhället.
-Delvis självförsörjning. Kan man klara en familj på ett säsongarbete för lön och ett småbruk så bidrar de inte så väldigt mycket till skattekassan men de kostar skattekassan betydligt mindre än om de lever på bidrag. De mår bättre och ställer till mindre elände för samhället än om båda föräldrarna arbetar 12-14 timmar om dagen i något underbetalt servicearbete som strängt taget ingen behöver om det inte vore så billigt medan ungarna dräller övergivna på stan och röker hampa och snattar ur butikerna. Även om avkastningen är bedrövligt låg på ett självhushållsjordbruk så bidrar småbruket betydligt mer till nationens producerade välstånd än till exempel en aromaterapeut eller en genusvetare eller en influencer eller något annat hittepåarbete.
Så....vad blir då slutsatsen?
Att tre dåliga alternativ är sannolikt ändå kombinationen av delvis lönearbete och delvis självförsörjning den minst dåliga......... inte för att den är nationalekonomiskt bra utan för att de två andra alternativen är rest urusla.
Jo, så är det ju, men samtidigt är det komplext. Skatt tas ut på inkomst inkl arbetsgivaravgift (60% av totalen), konsumtion (30%) och kapital (10%). Arbetar någon mindre blir ju inkomstskatten genast lägre och förmodligen också lägre konsumtion med lägre skatt där med. Samtidigt står många utanför arbetsmarknaden och lever på skattepengar som de som arbetar genererar. Det mesta torde komma från den stora medelklassen som varken tjänar mycket eller lite, men som är många till antalet. Skulle dessa personer som inte arbetar kunna arbeta en del av de timmar du och jag arbetar så kan vi arbeta mindre istället? Alltså ett nollsummespel. Kommer vi i framtiden att arbeta i närheten av 40 timmar i veckan alls? Är det ok med tvättmaskin, robotklippare, robotdammsugare i mitt hem, men inte att ersätta arbeten att städa mm utanför hemmet där det utförs av betald arbetskraft?D Dr Jumping Jack skrev:
Man kan dra det åt andra hållet, att alla arbetade så mycket det bara gick och vi fick in maximalt med skatteintäkter. Vad skulle vi göra med alla pengar vi tjänade, ännu mer konsumtion av "onödiga" saker. Vad skulle stat, landsting och kommun göra med ännu mer pengar?