Datortid för barnen. Timer?

[harry73]

På vilket sätt kan jag stimulera deras empati?

Grundprincipen är att barn vill hjälpa till, att de vill lyda sina föräldrar och att de vill vara snäll. Egentligen är det ingenting man behöver stimulera, det är så barn funkar.
Så när man vill uppfostra barn handlar det inte så mycket om att tvinga sina barn att lyda eller hjälpa till, men man ska fokusera på det som gör att de inte KAN göra det.
T ex så kan ett beroende spela in (socker, nikotin, datorspel, tv, mm), då ska man fokusera på det.
Eller så har ditt barn svårt för förändringar, då ska man skapa en fast struktur som funkar för barnet (och då kan den hjälpa till)
Eller så har barnet problem med koncentrationsförmågan eller kan inte sitta stilla, då ska man hjälpa till och inte kräva saker barnet inte klarar av.
Listan kan göras lång och varje barn har sina egna problem, därför finns det inte 'ett sätt' att uppfostra sina barn eller begränsa speltiden (för att stanna 'on topic')

 

[Laths]

Vi kan väl konstatera att det finns många olika åsikter/teorier om hur vi alla bör uppfostra våra barn på bästa sätt och samtidigt konstatera att alla aldrig kommer enas om vilket sätt som är bäst.

Alla har vi olika förutsättningar och egenskaper som gör att det som fungerat bäst för en familj inte nödvändigtvis är det som fungerar bäst för en annan.

Det vi kan göra är att komma med tips/ideér som vi upplevt fungera för oss och sen får TS utvärdera och välja/prova det som hen tror mest på.

Jag är med dig i sak, men ändå är detta en viktig fråga för resultatet man får kan gå helt galet om man har datortid som ett problem i sina barns vardag, att ha sunda värdegrunder och vad som är bäst för ett barn finns det rätt bra grundregler för. Man får inte kritisera heller, för då kan folk bli ledsna. Men folk behöver höra
om deras små i-lands problem när det årligen dör drygt 100.000 barn i afrika pga svält, och vi sitter här och debatterar internet tid och ungjävlar som saknar respekt och slår sönder saker.
Jag tycker dagens föräldrar har fått någon skev bild av världen, och jag är ärligt talat rädd för att släppa ut min dotter i den med tanke på nivå på debatten. Alla skruvarna måste skruvas åt i vårt samhälle och det börjar vid uppfostringen Oavsett om det gäller internet tid eller hur man beter sig generell. Mer interaktion med våra barn/ungdomar så de känner att vi finns där vare sig vi behövs eller ej.

Och gällande barn med koncentrationssvårigheter så är debatten en annan, och då är dessutom byggahus forum inte rätt forum att ställa frågan i.,

 

[harry73]

när det årligen dör drygt 100.000 barn i afrika pga svält, och vi sitter här och debatterar internet tid och ungjävlar som saknar respekt och slår sönder saker.

Och där kom de fattiga barn i Afrika

När jag var ung skulle man äta upp sin mat för alla fattiga barn i Afrika. Mina barn slipper den one-liner.

Men för att vi ska kunna utrota fattigdomen, behövs de vettiga människor även här, och då är våra små problem plötsig viktig igen

 

[Laths]

Och där kom de fattiga barn i Afrika

När jag var ung skulle man äta upp sin mat för alla fattiga barn i Afrika. Mina barn slipper den one-liner.

Men för att vi ska kunna utrota fattigdomen, behövs de vettiga människor även här, och då är våra små problem plötsig viktig igen

Det är ett ju sätt och sätta perspektiv på saker, och perspektiv behöver alla för att förstå hur stort eller litet problem man har, Svenskar har det förbannat bra, mer än vad de är medvetna om och därför klagar man på icke problem.

 

[harry73]

Om det är ett sätt att få lite perspektiv är det i alla fall inte ett bra sätt. Jag ska leva mitt liv under de förutsättningar jag har, och jag försöker göra det så bra som möjligt. Jag är väl medveten om att det finns stor orättvisa på jorden och att det finns miljarder människor som har det mycket sämre. Men det perspektiv kan inte vara en anledning att sluta lösa mina egna problem.

 

[pacman42]

Mina barn måste vara ute lika många timmar som de vill spela. Enkelt och effektivt. Barnen är ute och får motion och de har inga problem med humöret som de tidigare hade när de spelade för mycket. Inget gnäll heller...

 

[hsd]

I-landsproblem

 

[lars_stefan_axelsson]

Om det är ett sätt att få lite perspektiv är det i alla fall inte ett bra sätt. Jag ska leva mitt liv under de förutsättningar jag har, och jag försöker göra det så bra som möjligt. Jag är väl medveten om att det finns stor orättvisa på jorden och att det finns miljarder människor som har det mycket sämre. Men det perspektiv kan inte vara en anledning att sluta lösa mina egna problem.

Bra rutet!

Man glömmer att för att bli framgångsrik, definierat som "inte misslyckas totalt" i det svenska samhället så ställs det helt andra krav än på de flesta andra ställen. Så våra problem må vara "I-landsproblem", men de är också skälet till att vi är ett I-land. Och även om I-länder mycket riktigt ger andra möjligheter, så ställer de också helt andra krav.



Fö artikel i dagens SvD om dataspelsberoende och när det går över styr. Vi har växande problem med dålig socialisering av unga idag, eftersom man kan få en "quick-fix" av att sitta framför skärmen istället för att tvingas socialiseras:

"Spel är inte en drog man ska bota unga från, men spelande är annorlunda jämfört med mycket annat. Om du är med i en studiecirkel eller spelar fotboll är det tydligare kopplat till andra människor ute i samhället. Men spel är så isolerat, de framsteg du gör och de upplevelser du har där är svåra att dela med någon utanför. Många kan vara självsäkra i spelen, men känna sig ganska små utanför.

Har man aldrig beställt en biobiljett, suttit på ett fik, varit ute och rest eller ringt en kompis kan det kännas skrämmande. Samtidigt kommer spelarna att vara bättre på livet på internet och vissa menar att det blir allt viktigare, också i yrkeslivet.

”Plötsligt är han/hon vuxen med sociala färdigheter som en 10-åring. Han vet inte hur man ska bete sig mot vänner, hur man pratar med någon i en nära relation eller hur man bara njuter av kompisars sällskap.”


Och det är ju just problemet som tas upp här. Dvs när mycket blir för mycket.

Och det är också något jag noterat i mitt yrke, dagens tjugoåringar är sämre på att kommunicera, att ta initiativ innan det går överstyr. Och jag tror iaf inte det bara är för att jag blivit äldre, utan pga att de unga faktiskt är sämre än vi var. De har helt enkelt inte övat.

 

[pacman42]

Jag måste tvinga mina barn att själva göra så enkla saker som att beställa på ett café, för de är inte van vid detta. Barnen gör det när de måste, men är jag med så vill de gärna ha mig att beställa deras specialbeställningar som alltid blir fel. Nu har dessutom hamburgerkedjorna börjat med beställningsterminaler, något som iofs gör att barnen alltid får rätt mat, men som gör att de övar sig ännu mindre på att kommunicera med andra. När jag var i samma ålder som mina barn är så hade jag varit nyckelbarn i många år och ofta skött hushållsinköpen också. Jag hade till och med extrajobb för att kunna tjäna pengar till mina hobbies (bla datorer).

Barnen ringer inte heller till varandra, de skickar meddelanden på Instagram eller Snapchat. Pojken som spelar datorspel i grupp pratar dock med kompisarna via Skype under spelet, men inte om de skall göra något annat, då är det meddelanden som gäller.

Detta har också lett till andra bieffekter, som nu i Somaliasamtalens dagar så klarar barnen inte av att se att det ringer från ett okänt nummer, då det kan vara något viktigt. Den enda gången som barnen får ett telefonsamtal idag är nämligen när det gäller något viktigt (det är som när mina föräldrar var små, då var de telefonsamtal man fick viktiga). Därför så ringde naturligtvis ett av mina barn tillbaka, trots att jag varit noga med att påpeka att man inte ringer tillbaka till okända nummer (som inte finns i adressboken).

Dagens barn växer sannerligen upp under andra förutsättningar än vad jag gjorde och det är inte lätt att förhålla sig till detta. Som tur är så hade jag i alla fall datorer (ABC80, tidiga PC mm) under min uppväxt, vilket ändå gör att jag har en viss relation till de problem som jag nu ställs inför som förälder...

Jag tror nog att dagens föräldrar ändå har samma problem som mina föräldrar och deras föräldrar innan dess, åtminstone i stort sett, det är bara i detaljerna det skiljer sig åt...

 

[Enolf]

Du har helt fel. Det finns ingen början. Det finns ingen punkt när man tillåter saker. Det finns ingen punkt där man kan förutse alla konsekvenser av ett beslut. Det finns inget svart och vitt som du försöker hävda, dessutom med en moraliserande ton som jag inte alls gillar. Nya utmaningar kommer för barn och ungdomar hela tiden. Du kan inte "lära" någon att avstå alla frestelser, barn och ungdomar kommer alltid att testa gränser, och du måste alltid sätta upp nya, eller verkligen tillåta egna misstag på riktigt. Du låter mest som ett kontrollfreak.

När det gäller ämnets kärna så finns det ingen självklarhet I att internet skall vara tillgängligt jämt. Denna tråd handlar om att kunna åstadkomma begränsningar, och inte barnuppfostran. Skriv på familjeliv ellr nåt om du har så bra barnuppfostringsmetoder att du vill dela dem.

Att sätta upp ett tidschema i en router med ett antal timmar per dag är ett utmärkt sätt att reglera detta.

Fullständigt tvärtom! Det definierande ögonblicket för många barn är sekunden då en vuxen ger dem en spelmaskin som de där och då har full kontroll över. Och kan man inte förutse konsekvenserna av ett sådant beslut är det enbart din egen brist det beror på. Därifrån går missbruket utför och enbart utför. Det är ett fundamentalt felsteg att som vuxen ge dem det. Det ska från början vara de vuxna som har den tekniska kontrollen över apparaten, oavsett vilken lösning man har (tidur, inloggning, andra spärrar). Men det verkar oftast vara precis tvärtom.

Som det vanligen är nu, säger föräldern ifrån går ju ungen bara utomhus med sin lur och kan fortsätta drogandet medan man kan önska att de i alla fall "rör på sig lite". I själva verket sitter de med gamnacke på en bänk.

Den outvecklade hjärnan påverkas i grunden av detta, och ger irreversibla förändringar. Ni som raljerar om "I-landsproblem", ja vänta tills ni blir gamla. Då har era barn hunnit visat sin oduglighe i den internationella konkurrensen, mot länder där flit fortfarande gäller, och landet fallit i ekonomiska spillror. Då kan ni hoppas på välfärdssamhällets trygghet...

 

[lars_stefan_axelsson]

Den outvecklade hjärnan påverkas i grunden av detta, och ger irreversibla förändringar. Ni som raljerar om "I-landsproblem", ja vänta tills ni blir gamla. Då har era barn hunnit visat sin oduglighe i den internationella konkurrensen, mot länder där flit fortfarande gäller, och landet fallit i ekonomiska spillror. Då kan ni hoppas på välfärdssamhällets trygghet...

Tja, jag och nej, säger jag. Jag tillhör ju den första generationen av "datornördar" och det var ju just detta tidiga missbruk som lett till att vi kunnat hävda oss i konkurrensen internationellt de senaste 15-20 åren. Företag som Ericsson, Spotify, och nu bilindustrin (med mera, och så vidare) skulle inte kunnat växa sig så stora så snabbt utan all den tid och intresse som min generation lade på sin fritid för att förkovra oss inom området. Och våra föräldrar var precis lika oroliga över att vi inte var ute tillräckligt mycket (så vi drog ut VIC-20:en och en förlängningssladd på altanen... )

Men därmed inte sagt att denna trend kommer fortsätta, och därmed inte sagt att dagens barn lär sig samma och lika nyttiga saker (eller så gör de det...) Så hur framtiden kommer att te sig det är fortfarande och alltjämt en bra fråga. Det är som bekant svårt att sia, och särskilt om framtiden.

 

[harry73]

Men spelade du på din vic20 eller programmerade du? Jag hade inte så många spel, så jag lärde mig i alla fall lite basic på den tiden. Senare när internet började komma satt alla nördar och skrev egna hemsidor i Notepad.

 

[lars_stefan_axelsson]

Men spelade du på din vic20 eller programmerade du? Jag hade inte så många spel, så jag lärde mig i alla fall lite basic på den tiden. Senare när internet började komma satt alla nördar och skrev egna hemsidor i Notepad.

Både och. Men vi var förstås tvungna att först skriva, eller i alla fall transkribera, dvs skriva in, spelen från listningar i tidningar, innan vi kunde spela dem!

Jag kommer faktiskt ihåg när den första kullen började "D" på Chalmers som hade både hade datorvana och inte kunde programmera. Före den tidpunkten så hade man antingen aldrig använt en dator, eller så kunde man programmera (i någon mån i alla fall). Det var nämligen det enda man kunde göra om man hade en dator.

(Och bara för att vara historiskt korrekt, det var inte min VIC20. De kostade ju 6000:- vilket man väl kunde köpa en hyfsad bil beg. bil för 1979, så det hade man inte råd med som barn. )

Men, även idag så ser jag inte ett komplett mörker därvidlag. Mina barn spelar inte bara spel heller, de både programmerar och "programmerar" också. En hel del av det kidsen gör i Minecraft idag t ex faller ju under, åtminstone "programmering", så vi får se. Problemet jag upplever är att det tillsammans med spelande komplett tar överhanden. På bekostnad av precis allt annat.