Dels för att beloppen inte torde hinna bli så stora att det gör någon större skillnad efter uppläggningsavgifter och annat och dels för att går man till banken finns risken att de säger nej. Sparar man på eget sätt har banken inte den möjligheten så man slipper den risken och det borde också vara värt något.jbvall skrev:
Mja...... allt du skriver handlar om risktagning. En liten felsatsning eller en finanskris och poff....pengarna är borta.....eller i alla fall en så pass stor del av dem att amortering framstår som en lysande sparform.falkn skrev:
Samtidigt vet vi ju alla att när det blir kris på bostadsmarknaden brukar bankerna ta säkerheterna (bostäderna) och sälja dem för rådande marknadspris (kristidspris) och så har låntagaren bara lånet kvar. Det har hänt i USA och i Spanien och i många andra länder. I Finland hände det i vissa fall under den stora krisen 1990-91. I synnerhet med industrifastigheter. Jag känner en som höll på ända tills för något år sedan och betalade lånet på sin industrifastighet som banken sålde för en struntsumma 1990.
Sparräntan på ett bankkonto är betydligt sämre än utlåningsräntan på ett lån. Både här och i Sverige. Det vet alla vi som sparar på bankkonto.
Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är att bli skuldfri så snabbt som möjligt. Då arbetsgivaren kommer och kräver att man skall betala sina "avgifter" som innebär kontanter direkt i handen åt honom.......... och sedan drar av två månaders lön som påtryckning....... och när man ändå inte betalar säger upp en på "orsaker som beror på arbetstagaren" och ringer runt åt andra företag och varnar för att man är bråkig...... då är det en klar fördel att vara skuldfri....... Vi processade i olika instanser i 5 år och jag fick ut det mesta. De andra som hade lån betalade snällt sina "avgifter" och arbetade kvar.
Det är också en fördel då en annan arbetsgivare kräver 60-70 timmars arbetsvecka för 40 timmars lön (22000 kronor i månaden) utan betalning för övertiden...... och sedan vägrar att godkänna uppsägningen så man blir hängande som anställd men utan arbetstimmar och därmed utan både lön och arbetslöshetsdagpenning.
Så ser arbetsmarknaden ut i dag i Finland och vem vet hur den ser ut i Sverige om 10 år.
På orter där det inte går att bli skuldfri innebär det i klartext att lönerna inte går att leva på. Då skall man kräva påökt på lönen eller flytta därifrån.
Jag själv är absolut ingen expert. Däremot känner jag personligen att de är bättre att få lite lägre avkastning och ha säkra pengar.
Amorterar och sparar lika mycket varje månad. Är en helt vanlig arbetare med ca 350 000kr/år i lön. Känner inte att jag har kapital att råka förlora 20-30k på aktier eller liknande. Då sparar jag gärna mina 10k med sämre avkastning.
För att knyta an till tråden så har jag funderat mycket på att bygga nytt. Men tror nog med min och min sambos lön så känns de lite för dyrt även fast vi får låna. Just för att jag vill kunna spara undan en hacka med.
De tre banker vi pratat med förespråkat 4-5k /mån i amortering första 10 åren ungefär vid nybyggnation. Blir tufft att spara i något vidare tempo då.
Amorterar och sparar lika mycket varje månad. Är en helt vanlig arbetare med ca 350 000kr/år i lön. Känner inte att jag har kapital att råka förlora 20-30k på aktier eller liknande. Då sparar jag gärna mina 10k med sämre avkastning.
För att knyta an till tråden så har jag funderat mycket på att bygga nytt. Men tror nog med min och min sambos lön så känns de lite för dyrt även fast vi får låna. Just för att jag vill kunna spara undan en hacka med.
De tre banker vi pratat med förespråkat 4-5k /mån i amortering första 10 åren ungefär vid nybyggnation. Blir tufft att spara i något vidare tempo då.
Nu har vi ju en bit kvar till omläggningen men tanken är att amortera till en nivå där vi kan klara en rejäl räntesmäll, ev. inkomstbortfall osv, men i en sådan takt att vi ändå kan bygga upp en underhålls/reparationsfond.
Det kan verka lite bakvänt att både amortera och investera/spara samtidigt men underhållsfonden går ju att ta lite risker med, eftersom den kommer till sin nytta först efter 15 år eller så när t ex vitvaror, värmepump, ev. fasadfärg mm börjar sjunga på sista versen. En allmän rekommendation verkar ju vara att lägga undan ungefär 20-25 tkr per år för löpande underhåll, kanske inte på ett helt nytt hus men efter 6-7 år är det nog dags att börja buffra.
Eller är jag galen som tänker på detta viset?
Det kan verka lite bakvänt att både amortera och investera/spara samtidigt men underhållsfonden går ju att ta lite risker med, eftersom den kommer till sin nytta först efter 15 år eller så när t ex vitvaror, värmepump, ev. fasadfärg mm börjar sjunga på sista versen. En allmän rekommendation verkar ju vara att lägga undan ungefär 20-25 tkr per år för löpande underhåll, kanske inte på ett helt nytt hus men efter 6-7 år är det nog dags att börja buffra.
Eller är jag galen som tänker på detta viset?
Lagarna och förordningarna i Finland skall i princip skydda arbetstagaren bättre än den lagstiftning ni har i Sverige.falkn skrev:
Då arbetslösheten är hög i långa tider finns det alltid människor som har så stark önskan om att få ett arbete att de går med på nästan vilka villkor som helst. Det blir som en entreprenadtävling där den som går med på sämst villkor får arbetet. Småningom glider verkligheten ifrån lagarna.
Eftersom många arbetsgivare vägrar att anställa fackanslutna och eftersom många arbetstagare är konstant skiträdda för att bli avskedade och svartlistade så kan arbetsgivarna gå väldigt långt över de gränser som lagen sätter.
Jag är skuldfri och har har ingen kreditvärdighet att bekymra mig för så därför behöver jag inte gå med på sånt där. Därför kunde jag med hjälp av fackets advokat processa i 5 år och få det mesta av min lön. Jag lyckades också ta mig ur den där skenanställningen men det var besvärligt och jag blev tvungen att ta till väldigt fräcka metoder både mot "arbetsgivaren" och mot tjänstemännen på arbetskraftsbyrån.
Det måste vara en härlig känsla att vara skuldfriheimlaga skrev:
Som Ernst Wigforss sa 1932 (och Göran Persson 1997): Den som är satt i skuld är inte fri.
Lite skulder mår väl ingen dåligt av, men jag tänker på de stackars högbelånade som knappt får löningen att räcka hela månaden.
Om allt går till att betala räntor, räkningar och mat för dagen sitter väl oron för att bli arbetslös, sjuk eller behöva vabba som ett gnagande gift i tankarna.
Ja det är härligt att vara skuldfri..... men det skulle vara ännu bättre att ha så mycket kreditvärdighet att jag skulle kunna ta minsta möjliga bostadslån lån och få mig ett eget boende.....på absolut minsta möjliga minimibudget......och kunna flytta från föräldrarna..... jag är ju ändå 34 år.
Ett lån i den storleksklassen som man kan betala bort helt på 15 eller högst 20 år fastän man är arbetslös ibland.
Då är man inte trälbunden vid banken utan ännu relativt fri.
Det är självklart att man måste ta lån för att få sig en egen bostad. Inget fel med det. Jag vill bara påpeka riskerna med den storlek på lånen som har blivit norm i dag.....och framför allt risken för nästa generation som föds som trälbundna.
Ett lån i den storleksklassen som man kan betala bort helt på 15 eller högst 20 år fastän man är arbetslös ibland.
Då är man inte trälbunden vid banken utan ännu relativt fri.
Det är självklart att man måste ta lån för att få sig en egen bostad. Inget fel med det. Jag vill bara påpeka riskerna med den storlek på lånen som har blivit norm i dag.....och framför allt risken för nästa generation som föds som trälbundna.
Alltid lika spännande diskussioner när det kommer till amortering. Jag har otroligt svårt att förstå argumenten att man självklart alltid ska amortera oberoende av storleken på amorteringen eller övriga förutsättningar. Och självklart kan jag förstå att många har en längtan och ett mål att bli skuldfri innan döden och tycker att valet att avstå amortering oavsett individuella förutsättningar är otänkbart även om jag inte håller med.
Men det jag tycker är knepigt är att man som förespråkare av amortering inte kan ha en förståelse för att andra resonerar på ett annat sätt och köpa att det inte automatiskt leder till fördärvet för att man inte lägger in några tusen i månaden på sitt lån. Jag är fullständigt övertygad om att går det åt skogen med privatekonomin av en eller annan anledning så hittar man inte förklaringen i om man amorterat några tusenlappar i månaden eller inte utan det är en mängd andra faktorer som är betydligt viktigare.
Vi byggde nytt för 8 år sedan och har inte amorterat en krona hittills. Ett helt eget kalkylerat val och banken har inte haft några som helst synpunkter på det varken då eller nu.
Men det jag tycker är knepigt är att man som förespråkare av amortering inte kan ha en förståelse för att andra resonerar på ett annat sätt och köpa att det inte automatiskt leder till fördärvet för att man inte lägger in några tusen i månaden på sitt lån. Jag är fullständigt övertygad om att går det åt skogen med privatekonomin av en eller annan anledning så hittar man inte förklaringen i om man amorterat några tusenlappar i månaden eller inte utan det är en mängd andra faktorer som är betydligt viktigare.
Vi byggde nytt för 8 år sedan och har inte amorterat en krona hittills. Ett helt eget kalkylerat val och banken har inte haft några som helst synpunkter på det varken då eller nu.
Jag har amorterat dom 8 åren som jag ägt hus. Och det är inte för att jag vill bli skuldfri om 20 år, utan för den enkla anledningen att om räntan skulle gå upp drastiskt kan jag sänka min amortering och ha det till den höjda räntan istället. Och leva som vanligt. Och inte som många andra hushåll, gå i graven för dom lever på gränsen.
Amortering är ett lysande sätt att pensionsspara.
Vill man bo kvar i huset några år efter 65 så krävs antingen jäkligt bra pension - eller minimal och kontrollerad boendekostnad.
Eftersom jag själv är domedagsprofet vad gäller skenande ekonomi och bubblor så är valet enkelt.
Vill man bo kvar i huset några år efter 65 så krävs antingen jäkligt bra pension - eller minimal och kontrollerad boendekostnad.
Eftersom jag själv är domedagsprofet vad gäller skenande ekonomi och bubblor så är valet enkelt.
Amorterar ca 6000/ mån rak amortering. 30 år kvar. Siktar på skuldfri när jag är pensionär.
Frågar du mig så har vi en bostadsbubbla i vissa delar av Sverige, speciellt här i Stockholm.
Dessutom kommer det nya regler angående amortering som kommer att påverka alla nya lån OCH om man utökar befintliga lån.
Prio nummer ett för mig skulle vara att kunna hantera ett prisfall på 15-20%.
Har du belåningsgrad på 90% och fastigheten faller med 20% så betyder det att du har 10% i blankolån.
Då snackar vi räntor mellan 15-20% på den överskjutande delen. Många glömmer detta.
Dessutom blir du inte en attraktiv kund vilket gör det svårt att göra något.
Prio nummer två. Bygga en buffert på 50.000-100.000 så att det finns om något behöver göras.
Om du utökar ditt lån efter juni så kommer du att behöva amortera enligt nya regler.
Dessutom kommer det nya regler angående amortering som kommer att påverka alla nya lån OCH om man utökar befintliga lån.
Prio nummer ett för mig skulle vara att kunna hantera ett prisfall på 15-20%.
Har du belåningsgrad på 90% och fastigheten faller med 20% så betyder det att du har 10% i blankolån.
Då snackar vi räntor mellan 15-20% på den överskjutande delen. Många glömmer detta.
Dessutom blir du inte en attraktiv kund vilket gör det svårt att göra något.
Prio nummer två. Bygga en buffert på 50.000-100.000 så att det finns om något behöver göras.
Om du utökar ditt lån efter juni så kommer du att behöva amortera enligt nya regler.
Vi byggde för 6-7 år sedan, under tiden har vi fått två barn och vi valde att inte amortera för att istället ta så få betalda föräldradagar som möjligt. Nu både amorterar och sparar vi. Vi valde att lägga oss på en nivå där vi klarar 5% ränta, är räntan lägre amorterar vi överstigande summa, går räntan upp till 5% och däröver får vi budgetera om. Sparandet går till en bra buffert.
Det här med att spara eller amortera är inte så självklart tycker jag, ingen vet hur framtida regeringar tänker beskatta förmögenhet.
Man kan faktiskt se ISK som en sorts förmögenhetsbeskattning då man ej blir beskattad för inkomsten utan för hela summan.
Men gör man matten utan att blanda in känslor så är det mer lönsamt att investera pengarna än att amortera. Men... Känslorna är ju svåra att tygla så vi gör båda...
Det här med att spara eller amortera är inte så självklart tycker jag, ingen vet hur framtida regeringar tänker beskatta förmögenhet.
Man kan faktiskt se ISK som en sorts förmögenhetsbeskattning då man ej blir beskattad för inkomsten utan för hela summan.
Men gör man matten utan att blanda in känslor så är det mer lönsamt att investera pengarna än att amortera. Men... Känslorna är ju svåra att tygla
så vi gör båda...Det är väl där vi är också, blandar amortering och investeringlt1cobra skrev:Vi byggde för 6-7 år sedan, under tiden har vi fått två barn och vi valde att inte amortera för att istället ta så få betalda föräldradagar som möjligt. Nu både amorterar och sparar vi. Vi valde att lägga oss på en nivå där vi klarar 5% ränta, är räntan lägre amorterar vi överstigande summa, går räntan upp till 5% och däröver får vi budgetera om. Sparandet går till en bra buffert.
Det här med att spara eller amortera är inte så självklart tycker jag, ingen vet hur framtida regeringar tänker beskatta förmögenhet.
Man kan faktiskt se ISK som en sorts förmögenhetsbeskattning då man ej blir beskattad för inkomsten utan för hela summan.
Men gör man matten utan att blanda in känslor så är det mer lönsamt att investera pengarna än att amortera. Men... Känslorna är ju svåra att tygla
Ser man tillbaka och kollar på historisk avkastning för oss, så borde vi investerat allt. Investeringarna har krossat amorteringarna totalt (vi lägger säkert 3-4 timmar/dag tillsammans på att följa börsen). Men vi har delat upp det för att sprida riskerna. Vi har valt att investera skillnaden mellan vår ränta och 4% varje månad.