Oavsett vad Anna_H avsåg är knäckfrågan om gåvan har samma funktion som ett testamente. Om tingsrätten anser det kan bröstarvingarna kräva fram jämkning med samma regler som om arvlåtaren B hade testamenterat gåvans värde till sin sambo.
Orimligt eller ej: Om testamente saknas ärver sambo inget alls.
Orimligt eller ej: Om testamente saknas ärver sambo inget alls.
Testamente fanns men det sa att alla barnen skulle ha sin laglott men eftersom allt av värde redan var skänk i gåva till A så fanns det inte många kronor kvar.billy_baver skrev:
Det vi kommit fram till är alltså att en bouppteckningsförrättare i stort sett kan se vilket brott som helst utan att vara skyldig att agera samt att om gåvor ha förekommit så krävs det tingsrätt om man inte kan tala som folk med varandra.
bouppteckningsförrättaren är givetvis släkt med A så detta är en fin soppa d^_^b
Nej nu skall jag ta ett bad och sedan slå upp en liten..
Gott nytt år på er!
Redigerat av moderator:
Är inte jurist, men gift med en, som alltid råder de som ska separera eller där den ene förväntas avlida snart att gifta sig omgående - så blir problemen betydligt mindre... Det tar ungefär 10 sekunder att fixa, och gör att alla dessa problem undviks. Sambo-lagen är inte ens värd pappret det är skrivet på - tvärs mot vad många tycks tro. Och att det sitter så hårt i den svenska folksjälen att man har en sambolag att falla tillbaka på fattar jag som lekman inte. Jag har själv i mitt yrke stött på unga människor där den ene dött i en olycka och det blivit strider också efter dödsfallet - vem som har rätt till gravrätten osv.
Bouppteckning kan mycket väl förrättas av en släkting med eller utan arvsrätt. Det viktiga är att den blir korrekt utförd. För att göra en lång story lite kortare garanteras rättssäkerheten i sådana här tvistiga fall av bröstarvingarnas möjlighet att i första hand klandra testamente och/ eller kräva jämkning av gåva. Om de anser sig ha blivit systematiskt förda bakom ljuset (exempelvis av en självsvåldig efterlevande sambo, som vet mer om dödsboets tillgångar än de själva får veta) kan man hos tingsrätt begära boutredningsman. Vilket betyder att hela boet blir offentligt genomlyst.
Boutredning är iofs en väldigt dyr historia. Vi har en på gång, inte för att det egentligen finns några tveksamheter, utan för att en dödsbodelägare helt enkelt vägrar skriva på någonting överhuvudtaget. Och dessutom överklagar de flesta av boutredningsmannens beslut. Vi har just haft ett av besluten i HD som nekade prövningstillstånd, Hovrätten hade också nekat prövningstillstånd, vilket vederbörande ville överklaga till HD. Det återstår 2 eller 3 beslut som samtliga kommer att överklagas till HD (om inte ett mirakel sker).
Vi har ingen koll på var kostnaden ligger just nu men jag blir glad om slutnotan understiger 500 000.
Vi har ingen koll på var kostnaden ligger just nu men jag blir glad om slutnotan understiger 500 000.
På Skatteverkets blankett för boupptecknings finns möjlighet att ta upp gåvor om någon av dödsbodelägarna vill det. Vem var ingivare? Var det sambon och gåvan inte togs upp kan det ha betydelse eftersom ingivaren måste lämna en försäkran om att inget har utelämnats.
Verkar som bråk efter dödsfall är mera regler än undantag. kan inte förstå hur folk kan skita ner sig för lite pengar och t.o.m lura sina syskon.Sillastryparen skrev:
självklart men det krävs ju att alla litar på bouppteckningsförrättaren för annars är ju risken stor att någon känner sig luras och då är man tydligen igång med hela rättsmaskineriet.billy_baver skrev:
boutredningsman kostar tydligen 275:- bara stod det någonstans.
En boutredning behöver väl inte kosta så mycket, det är väl bara om man väljer att ta boutredningen till rätten eller?hempularen skrev:
Som sagt A erkänner helt öppet att hennes agerade beror till 100% på att hon vill hålla alla pengar borta från B's särkullsbarn.fredl skrev:
q(;^
pEn boutredning går till så att en ller flera av arvingarna begär hos tingsrätten att en boutredningsman tillsätts. Uppdraget tilldelas en advokat, arvingarna får ge synpunkter på val av advokat, men rätten bestämmer.
Advokaten får sedan full förvaltningsrätt över boet, och fattar enväldigt beslut om ex. försäljning av lösöre osv. Det enda boutredningsmannen inte får besluta om själv är försäljning av fast egendom, det måste godkännas av samtliga delägare, men om så inte sker så kan boutredningsmannen begära hos rätten att försäljningen skall godkännas (det beslutet kan sedan överklagas). Det ligger i boutredningsmannens uppdrag att "utreda" allt som är känt eller inte känt om tillgångar i boet. Och fullt ut dokumentera allt, precis allt. Det gör att även ganska triviala saker kan kosta mycket tid och pengar.
I min bekantskapskrets känner jag till 3 fall där man fått ta till boutredning, kostnaden har där hamnat på 80- 250 000. Men de fallen har varit avsevärt enklare än "vårt" case.
Läste för ett tag sedan om en advokat som prickades av advokatsamfundet när han hade debiterat 250 000 för en boutredning där den enda tillgången att utreda hade varit ett bankkonto med 254 000. Prickandet gällde inte beloppet som sådant, det ansågs skäligt, men att han inte borde åtagit sig uppdraget pga. att kostnaden för utredning var orimlig i förhållande till tillgångarna i boet.
Advokaten får sedan full förvaltningsrätt över boet, och fattar enväldigt beslut om ex. försäljning av lösöre osv. Det enda boutredningsmannen inte får besluta om själv är försäljning av fast egendom, det måste godkännas av samtliga delägare, men om så inte sker så kan boutredningsmannen begära hos rätten att försäljningen skall godkännas (det beslutet kan sedan överklagas). Det ligger i boutredningsmannens uppdrag att "utreda" allt som är känt eller inte känt om tillgångar i boet. Och fullt ut dokumentera allt, precis allt. Det gör att även ganska triviala saker kan kosta mycket tid och pengar.
I min bekantskapskrets känner jag till 3 fall där man fått ta till boutredning, kostnaden har där hamnat på 80- 250 000. Men de fallen har varit avsevärt enklare än "vårt" case.
Läste för ett tag sedan om en advokat som prickades av advokatsamfundet när han hade debiterat 250 000 för en boutredning där den enda tillgången att utreda hade varit ett bankkonto med 254 000. Prickandet gällde inte beloppet som sådant, det ansågs skäligt, men att han inte borde åtagit sig uppdraget pga. att kostnaden för utredning var orimlig i förhållande till tillgångarna i boet.
Boutredning är ett jobb jämförbart med förvaltning av konkurs. Timtaxan är reglerad till rättshjälpsnivå, alltså sådär 1.200 Skr påbörjad timma. Den som begär boutredning kan själv föreslå lämplig advokat, som tingsrätten också brukar kontakta i första hand.
Boutredning är ett yttersta tvångsmedel. Till "god advokatsed" hör att undvika tjafs och fokusera på snabb lösning. Men när ett gäng grälsjuka människor släpper loss tickar de påbörjade telefontimmarna tätt.
Förståndiga människor inser lätt, att det kan löna sig att kompromissa. En sådan kompromiss kan vara att A inser att gåvan ovillkorligen kommer att bli omtvistad, och att hon därför bör välja den billigaste vägen genom denna tvist. Allra billigast borde bli att acceptera tilläggsbouppteckning med en bouppteckningsman båda parter litar på.
Boutredning är ett yttersta tvångsmedel. Till "god advokatsed" hör att undvika tjafs och fokusera på snabb lösning. Men när ett gäng grälsjuka människor släpper loss tickar de påbörjade telefontimmarna tätt.
Förståndiga människor inser lätt, att det kan löna sig att kompromissa. En sådan kompromiss kan vara att A inser att gåvan ovillkorligen kommer att bli omtvistad, och att hon därför bör välja den billigaste vägen genom denna tvist. Allra billigast borde bli att acceptera tilläggsbouppteckning med en bouppteckningsman båda parter litar på.
Men skall man inte ta hänsyn till att B i det här fallet hellre faktiskt ville att hans sambo A skulle få allt de hade byggt upp under 25år ihop. B är väl ändå den som hade tillgångarna och efterlevande borde väl egentligen bara respektera B´s vilja. Ja lagen säger ju inte så, jag vet, men skulle min far tex välja att skänka bort allt han äger medan han lever så skulle i alla fall jag inte säga något om det efteråt. DET var hans pengar/tillgångar, han gör vad han vill med dem, ÄVEN om det var för att göra mig arvlös. Vill jag ha egendomar så får jag se till att skaffa det själv.
Säg att A och B har skaffat sig stora områden mark, de har båda kämpat/arbetat för det under sina 25 år ihop. Barnen till A har ställt upp och varit där och hjälpt till genom alla tider och kanske tom bidragit med pengar. Barnen till B har istället valt ett kriminellt liv eller hänger på plattan, bara varit till problem under all tid och dom har inte haft någon som helst kontakt under alla dessa år.
Är det då rätt att barnen till B dyker upp efter B´s död och kräver "sin" del av något A och B byggt upp och B uppenbarligen OAVSETT anledning inte ville ge något av till sina barn?
B gjorde ett val när han var i livet, han skänkte allt till sin sambo A och valde vem som skulle få något efter honom. I mina ögon "vackert" och vettigt.
Givetvis behöver ju inte detta vara så det har gått till, men kan ju vara en möjlighet?
Har inte B blivit lurad till något pga ålder eller pga han inte förstod så var väl detta B´s vilja och borde ju respekteras?
, men skulle min far tex välja att skänka bort allt han äger medan han lever så skulle i alla fall jag inte säga något om det efteråt. DET var hans pengar/tillgångar, han gör vad han vill med dem, ÄVEN om det var för att göra mig arvlös. Vill jag ha egendomar så får jag se till att skaffa det själv.Säg att A och B har skaffat sig stora områden mark, de har båda kämpat/arbetat för det under sina 25 år ihop. Barnen till A har ställt upp och varit där och hjälpt till genom alla tider och kanske tom bidragit med pengar. Barnen till B har istället valt ett kriminellt liv eller hänger på plattan, bara varit till problem under all tid och dom har inte haft någon som helst kontakt under alla dessa år.
Är det då rätt att barnen till B dyker upp efter B´s död och kräver "sin" del av något A och B byggt upp och B uppenbarligen OAVSETT anledning inte ville ge något av till sina barn?
B gjorde ett val när han var i livet, han skänkte allt till sin sambo A och valde vem som skulle få något efter honom. I mina ögon "vackert" och vettigt.
Givetvis behöver ju inte detta vara så det har gått till, men kan ju vara en möjlighet?
Har inte B blivit lurad till något pga ålder eller pga han inte förstod så var väl detta B´s vilja och borde ju respekteras?
Antingen var person B inte vid sinna sinnens fulla bruk, och då kan man hävda det vid en överklagan.
Eller så var det helt enkelt så att person B inte ansåg att barnen var förtjänta av sina blivande efterlämnade tillgångar, och då bör det väl respekteras?
Att som förälder på ett sånt sätt göra sina barn arvslösa tyder ju på att inte allt stod rätt till i deras relation.
Eller så var det helt enkelt så att person B inte ansåg att barnen var förtjänta av sina blivande efterlämnade tillgångar, och då bör det väl respekteras?
Att som förälder på ett sånt sätt göra sina barn arvslösa tyder ju på att inte allt stod rätt till i deras relation.
Nej, ärvdabalken är inte dispositiv på den punkten. Hur behjärtansvärt syftet än må vara kan föräldrar inte göra sina barn arvlösa, åtminstone inte till förmån för andra arvtagare. Däremot kan den arvtagare som så önskar frivilligt avstå från sitt arv. Detta ska då registreras vid bouppteckningen.
Absolut men då hade man ju kanske hoppats att B någon gång i livet givit det minst lilla uttryck för dessa tankar.mrhuhta skrev:
Nu är det nog tyvärr så att B vågade inte säga emot A de sista åren eftersom han var livrädd att behöva dö ensam.
A krävde då att B's särkullsbarn inte skulle ärva något utan allt skulle gå till henne och deras gemensamma barn endast.
En ganska otrevlig form utav utpressningen egentligen.
Se svaret ovan.Hubbe2 skrev:
Existentiellt sett kan människan inte dö mycket annat än "ensam". Men det är ju en ren parentes. Off topic.
Ok, det skulle ju förklara varför B´s arvtagare är lite upprörda. Det bästa vore väl i så fall att börja med att prata med en jurist om det övht kan finnas ett case, INTE nämna det för A(det kan ju reta upp läget och få A att känna sig hotad).
Efter detta så börjar man ju försöka sig på en fredlig lösning med A. Kan ju hända att A faktiskt har ändrat sig eller också tycker att förslaget verkar vettigt. Hon bor kvar orubbat och inget av hennes/deras tillgångar försvinner, alla arvingar delar på allt efter konstens alla regler efter att både A och B är borta och då börjar bråket igen. Men då behöver ju varken A eller B vara med om det.
Eller så är A och hennes arvingar inte så sugna på den fredliga vägen och då vet du ju i alla fall vart du står juridiskt ifall det är värt att gå den hårda/långa vägen.
Gå till en riktig jurist lägg fram allt på bordet så inget kan skada er i efterhand. Det är nog väl spenderade pengar oavsett vilken "lösning/väg" det blir.
Efter detta så börjar man ju försöka sig på en fredlig lösning med A. Kan ju hända att A faktiskt har ändrat sig eller också tycker att förslaget verkar vettigt. Hon bor kvar orubbat och inget av hennes/deras tillgångar försvinner, alla arvingar delar på allt efter konstens alla regler efter att både A och B är borta och då börjar bråket igen
. Men då behöver ju varken A eller B vara med om det.Eller så är A och hennes arvingar inte så sugna på den fredliga vägen och då vet du ju i alla fall vart du står juridiskt ifall det är värt att gå den hårda/långa vägen.
Gå till en riktig jurist lägg fram allt på bordet så inget kan skada er i efterhand. Det är nog väl spenderade pengar oavsett vilken "lösning/väg" det blir.