Jag har bott i hyresrätt hela mitt vuxna liv, men börjar nu snegla mot ägt boende.. Mest realistiskt för vår del är väl radhus, men vad är att föredra i vilka lägen, bostadsrättsradhus eller radhus där man står som ensam ägare, eller hur man nu ska uttrycka det?

Jag vore tacksam för era åsikter/erfarenheter/fördomar. :)
 
Har själv bott i ett BRradhus i några år. (Bor idag i hus) Det funkade bra för oss men några av våra grannar hade problem med att styrelsen inte förstod deras problem med bl.a ruttna balkonger som man inte får åtgärda själv utan man får snällt vänta tills styrelsen avsätter pengar till renoveringen. Så under ca ett års tid kunde de inte använda balkongen (risk att den trillade ner).

Sen bör man titta på hur mycket föreningen amorterar per lägenhet/år. Det kollade inte jag upp och blev riktigt sur på mig själv när jag insåg att de amorterade knappt 700 kr/mån per lägenhet. Då kan jag tillägga att månadsavgiften låg strax under 8000 kr/månaden och föreningen hade lån på ca 1,7 milj/per lägenhet.

Fördelen är att det finns en styrelse som ska ta hand om föreningen och det yttre underhållet på fastigheten/erna och gemensamma utrymmen. Förhoppningsvis finns det eldsjälar som vill sitta i styrelsen annars blir det problem. Men det borde vara en förutsättning när man bor i en bostadsrätt att man sitter med i styrelsen ett par perioder när man bor där.

Några få tankar från mig. Lycka till!
 
Nu har jag ingen persnonlig erfarenhet av brf i radhusform.

Men som jag ser det så är ju fördelarana framföallt att man slipper bekymra sig om underhåll av fasader tak osv, det kan göras billigare genom större upphandling.

Nackdelen är att det i många fall blir totalt dyrare med brf. Man blir beroende av vilken kvalitet det är på styrelsen. Både för kostnaden, och för kvaliten på underhåll etc. Detta kan vara på gott eller på ont. Men ofta kan man nog räkna med att styrelsen är minst lika duktig på att förvalta det yttre som man skulle vara själv, annars bör man aktivera sig själv i styrelsen.

Sedan handlar det givetvis om "känslan", i en brf är man inte riktigt lika fri att besluta om sitt boende som i eget hus.

En liten varning skulle jag vilja lägga in. Jag anser att man bör vara försiktig med att gå med i en alltför liten brf. Det finns föreningar med 4-5 hus, det är för litet, möjligheten att upprätthålla en god kvalitet på styrelsen och därmed skötseln av husen blir slumpartad. Jag tror att en lämplig minsta gräns är 20-30 hus.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.