117 945 läst ·
922 svar
118k läst
922 svar
Borde vi sluta amortera?
Nu är du ute och cyklar.B Broker skrev:
Risken Är inte minimal. Risken HAR VARIT minimal. Det är en djävla stor skillnad! Att komma med sådana påhittade utfästelser är att försöka lura TS (eller dig själv), för ingen vet hur det ser ut om tjugo år.
Personligen gillar jag att vara skuldfri så för mig är svaret lätt 😉 iofs så har jag en del ”sparat”/investerat i annat med och en liten slant på lågräntekonto för att ha enkel tillgång till likviditet 😜
Rätt skönt att beta av lite på lånet när räntan ökade med över 4% samtidigt som man arbetar mindre med lägre inkomst……
Rätt skönt att beta av lite på lånet när räntan ökade med över 4% samtidigt som man arbetar mindre med lägre inkomst……
Precis. Kör man dessutom lite är det ännu värre med leasing.lutorm skrev:
Precis, dom tjänar pengar. Fast dom tjänar nog mest pengar på att locka de som inte har råd att handla en ny bil kontant att handla en finare bil än de egentligen har råd med. (Precis som bankerna tjänar mest pengar på kreditkort till de som knappt kan betala, inte till de som betalar av hela räkningen varje månad. De senare är väl snarare en förlust i marginalen för dem.)
Och just för att ingen vet hur framtiden ser ut så är det klokt att sprida sina risker och möjligheter istället för att enbart låsa pengarna i en bostad.Intet skrev:
Så spara, investera och amortera för att ha största möjliga spridning.
Jösses vad ni är lurade. Ni får göra en TCO och jämföra mot leasingkampanjer som körs på hösten, när bilhandlarna vill ha iväg den 'gamla' årsmodellen. Ta även in värdeminskning, inflation och för skoj skull räntan ni skulle få för pengarna på ert sparkonto (för kapitalinsatsen) och allt annat som minskar värdet på er inköpta bil i er TCO. Givetvis kan ni inte jämföra med ett köra en skruttig 10-år gammal Volvo utan måste utgå ifrån en ny bil.B Boan skrev:
Den som inte lär av historien är dömd att göra om samma misstag. Och nej på sikt är inte börsen mera riskabel än fastighetsmarknaden. Jag jobbar med fastigheter och har haft massor av speciellt äldre kunder med i stort sett obelånade hus vilka haft stora svårigheter med ekonomin när de väl verkligen behöver få loss pengar till större investeringar eller livskriser. Mycket bättre med ett sund sparande vilket du styr själv vad du vill göra med och vilket snabbt kan omsättas till pengar än att ha allt inlåst i ett hus du bor i.Intet skrev:
Helt rätt. 1: Spara till en reserv. 2: Amortera lagom men inte allt. 3: Lägg överskottet av den minskade amorteringen på ett sunt spritt sparande med bra historisk avkastning.O OskarJ skrev:
Jag vill också råda dig att spara på börsen. Börsen ökar mer än räntekostnaderna och då har du även tillgång till pengarna om du behöver. Bäst är aktier, där investmentbolag ofta är säkra. Dels ökar de mer än fonder och dels får du avkastning varje år utbetalt. Även om börsen dyker vid oroligheter går den snart upp igen. Om du vill säkra så välj i stället breda fondermed mycket låg avgift. Detfinns även gratis fonder hos nischbanker, tex avanza. Vad har du för glädje med att binda pengarna i huset? Annat än för arvingarnas skull. Banken hjälper dig med sparande på börsen om du känner dig osäker.P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls amorte
P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls
Öppna en ISK och börja spara så slipper du krångel när du ska ta ut dem.
De breda indexfonderna är idag mest Google, Apple, Microsoft, Nvidia, Tesla, Amazon & Facebook då dessa bolag är så extremt stora, de har dessutom gått upp väldigt mycket det senaste året så frågan är hur säker en sådan investering är på kort sikt. För närvarande är det lägre risk att satsa på smalare indexfonder.B Broker skrev:Men lär dig räkna själv det fattas inga nollor i uträkningen om du kan räkna själv. Men om du tycker att ekvationen är bättre att tjäna 1 468 800 kr än 2 042 280 kr så är det upp till dig. Risken är minimal om du kör ett par breda indexfonder och under 18 år. Inte större risk än fastighetsmarknaden.
Fortsätt amortera tills räntan i verkligheten kommer ner till 3% rörlig. Tar 6-8 månader. Sedan föreslår jag en lägre amortering.P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls amortera?
🍀 JAG tänkte såhär;P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls amortera?
- Vi amorterar hårt så länge vi båda har jobb
- Så länge vi båda är friska
- Så länge vi håller ihop
🍀 Livet kan ändra sig på ett ögonblick (vilket det också gjorde i vårt fall)
- Han blev arbetslös under flera år från ett ”säkert jobb”. Ekonomin blev tuff.
- Vi ”tappade bort” varandra som så många andra gör när barnen blir äldre, så vi gick skilda vägar. Jag var trött på att alltid leva i renoveringskaos, men det är en annan tråd 😔
- När vi gick skilda vägar hade vi endast ett par hundra tusen kvar att betala på ett hus värt över 10 miljoner.
- Vi delade på våra ägodelar och jag behöll huset. Han fick annat för att kompenseras.
- Jag betalade av resterande miniskuld och bodde kvar i huset. Detta kunde jag göra tack vare vår amorteringsstrategi tidigare. Numera styr jag mina kostnader genom att välja hur många rum jag värmer upp fullt. Har lägre temp i vissa rum. Är otroligt stolt över bra planering och över att slippa flytta. Bor stort och vackert endast 600 m från havet.
- Han flyttade och byggde nytt med en ny kvinna.
🍀 Sett i backspegeln skulle jag inte gjort någon annorlunda. Skulle råda ALLA att amortera så länge du har jobb, är frisk och har marginaler.
🍀 Att veta att du inte styrs av ränteläget är väldigt mycket värt. Ta bara när kriget och pandemin kom. De höga elpriserna hade gjort det tufft för mig (och många andra) att klara av att bo kvar. Att sälja i det läget är väldigt dåligt. Ni har antagligen redan glömt alla desperata som skrev här.
🍀 Så MITT RÅD amortera av dina lån. Först då kan du säga ”-JAG äger ett hus som är värt …. miljoner. JAG bestämmer hur mitt liv ska bli och vart jag är på väg. Om BANKEN äger hälften eller mer, är du inte fri att göra dessa val.
🍀 Amortera hårt och känn friheten komma. Inga mardrömmar om händelser där du är i omvärldens och bankernas grepp.
🍀 Idag kan jag göra vad jag vill. Resa, köpa ett hus i solen, betala bilen kontant och har råd att leva ett gott liv. Folk är avundsjuka och tycker ”det är orättvist” och jag skrattar då. Jag tänkte smart och gjorde mig skuldfri isf att bränna pengar på krogen, alkohol, röka, spel och så mycket annat meningslöst. Unnade mig saker, men lite mindre kanske.
🍀 Jag sparar fortfarande. Hjälper kompisar som behöver stöd ekonomiskt med dåliga pensioner t ex. Ekonomin är inget som håller mig vaken på nätterna (men mycket annat som vi människor gör mot varandra) tyvärr….
🍀❤️🐈⬛😇
Redigerat:
Klart man skall amortera. Alla som köper hus borde ha en ganska offensiv plan för att amortera sitt lån till fullo inom inte allt för många år. Fråga dig istället vad du kan amortera och hur fort det kan gå att bli helt skuldfri, utan amorteringar och räntor någonsin mer. Vad händer om ni amorterar 20.000kr i månaden, eller 25.000kr? Redan efter ett år så kan ni amortera 26.000kr med samma månadskostnad för att räntan minskat. På det sättet kan även ganska stora lån betas av snabbt.P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls amortera?
Ja, det märks så klart att man lägger så mycket pengar på att amortera bort lånen i hushållsekonomin. Det blir nog ingen ny soffa, bilen byts inte och det behövs en del budgetdisciplin när man semestrar och lever sina liv, men det går.
Nu är inte bolån mest viktigt att bli av med, det kan kännas skönare att bli av med billån, studielån och konsumtionslån om man har sådana. Men det är väldigt skönt att vara skuldfri. Ett bra sätt är att spara pengar INNAN man köper huset så man kan börja med att betala en stor del kontant och ligga långt under limiten för lånelöften.
Jag köpte huset vi bor i kontant 2007 (ett billigt hus "på landet"), och har aldrig behövt bry mig om Riksbanken, ränterabatter, värdering, bindningstider, jämföra banker, flytta alla affärer till samma bank för att få en ränterabatt och vad man nu skall förnedra sig med att ägna sin utmätta tid på jorden till. Fler borde få uppleva det. När andra ser tusenlapparna rinna iväg till banken varje månad för räntor och amorteringar kan jag fundera på vad jag skall lägga i vinkällaren den här månaden.
Och så tryggheten att om man bestämmer sig för att gå skilda vägar med sin partner så hamnar man inte i skuldfällan. Om man blir sjuk, eller någon avlider, så sitter man inte heller i skuldträsket. Försäkringar i all ära, men de kostar ganska mycket och vad de faktiskt täcker den dagen man behöver nyttja dem är oklart.
Det är ingen matematik i detta, endast känslor. Helt okej men var tydlig med att det kändes bra att göra som du/ni gjorde men där samma avbetalning av lån hade kunnat uppnås snabbare om ni investerat tänkt medel för amortering och sedan amorterat på ett bräde.B Byggahus48 skrev:🍀 JAG tänkte såhär;
- Vi amorterar hårt så länge vi båda har jobb
- Så länge vi båda är friska
- Så länge vi håller ihop
🍀 Livet kan ändra sig på ett ögonblick (vilket det också gjorde i vårt fall)
- Han blev arbetslös under flera år från ett ”säkert jobb”. Ekonomin blev tuff.
- Vi ”tappade bort” varandra som så många andra gör när barnen blir äldre, så vi gick skilda vägar. Jag var trött på att alltid leva i renoveringskaos, men det är en annan tråd 😔
- När vi gick skilda vägar hade vi endast ett par hundra tusen kvar att betala på ett hus värt över 10 miljoner.
- Vi delade på våra ägodelar och jag behöll huset. Han fick annat för att kompenseras.
- Jag betalade av resterande miniskuld och bodde kvar i huset. Detta kunde jag göra tack vare vår amorteringsstrategi tidigare. Numera styr jag mina kostnader genom att välja hur många rum jag värmer upp fullt. Har lägre temp i vissa rum. Är otroligt stolt över bra planering och över att slippa flytta. Bor stort och vackert endast 600 m från havet.
- Han flyttade och byggde nytt med en ny kvinna.
🍀 Sett i backspegeln skulle jag inte gjort någon annorlunda. Skulle råda ALLA att amortera så länge du har jobb, är frisk och har marginaler.
🍀 Att veta att du inte styrs av ränteläget är väldigt mycket värt. Ta bara när kriget och pandemin kom. De höga elpriserna hade gjort det tufft för mig (och många andra) att klara av att bo kvar. Att sälja i det läget är väldigt dåligt. Ni har antagligen redan glömt alla desperata som skrev här.
🍀 Så MITT RÅD amortera av dina lån. Först då kan du säga ”-JAG äger ett hus som är värt …. miljoner. JAG bestämmer hur mitt liv ska bli och vart jag är på väg. Om BANKEN äger hälften eller mer, är du inte fri att göra dessa val.
🍀 Amortera hårt och känn friheten komma. Inga mardrömmar om händelser där du är i omvärldens och bankernas grepp.
🍀 Idag kan jag göra vad jag vill. Resa, köpa ett hus i solen, betala bilen kontant och har råd att leva ett gott liv. Folk är avundsjuka och tycker ”det är orättvist” och jag skrattar då. Jag tänkte smart och gjorde mig skuldfri isf att bränna pengar på krogen, alkohol, röka, spel och så mycket annat meningslöst. Unnade mig saker, men lite mindre kanske.
🍀 Jag sparar fortfarande. Hjälper kompisar som behöver stöd ekonomiskt med dåliga pensioner t ex. Ekonomin är inget som håller mig vaken på nätterna (men mycket annat som vi människor gör mot varandra) tyvärr….
🍀❤️🐈⬛😇
Det finns ingen logik i det du skriver. Det är inte klokt att låsa alla likvida medel i en fastighet och det är inte tryggare i händelse av kris/sjukdom jämfört relativt likvida medel i t.ex. indexfonder.Swetrot skrev:
Klart man skall amortera. Alla som köper hus borde ha en ganska offensiv plan för att amortera sitt lån till fullo inom inte allt för många år. Fråga dig istället vad du kan amortera och hur fort det kan gå att bli helt skuldfri, utan amorteringar och räntor någonsin mer. Vad händer om ni amorterar 20.000kr i månaden, eller 25.000kr? Redan efter ett år så kan ni amortera 26.000kr med samma månadskostnad för att räntan minskat. På det sättet kan även ganska stora lån betas av snabbt.
Ja, det märks så klart att man lägger så mycket pengar på att amortera bort lånen i hushållsekonomin. Det blir nog ingen ny soffa, bilen byts inte och det behövs en del budgetdisciplin när man semestrar och lever sina liv, men det går.
Nu är inte bolån mest viktigt att bli av med, det kan kännas skönare att bli av med billån, studielån och konsumtionslån om man har sådana. Men det är väldigt skönt att vara skuldfri. Ett bra sätt är att spara pengar INNAN man köper huset så man kan börja med att betala en stor del kontant och ligga långt under limiten för lånelöften.
Jag köpte huset vi bor i kontant 2007 (ett billigt hus "på landet"), och har aldrig behövt bry mig om Riksbanken, ränterabatter, värdering, bindningstider, jämföra banker, flytta alla affärer till samma bank för att få en ränterabatt och vad man nu skall förnedra sig med att ägna sin utmätta tid på jorden till. Fler borde få uppleva det. När andra ser tusenlapparna rinna iväg till banken varje månad för räntor och amorteringar kan jag fundera på vad jag skall lägga i vinkällaren den här månaden.
Och så tryggheten att om man bestämmer sig för att gå skilda vägar med sin partner så hamnar man inte i skuldfällan. Om man blir sjuk, eller någon avlider, så sitter man inte heller i skuldträsket. Försäkringar i all ära, men de kostar ganska mycket och vad de faktiskt täcker den dagen man behöver nyttja dem är oklart.
"Skönare att bli av med studielån"? Studielån är en av de mest fördelaktiga lånen man kan ha, varför vill du bli av med det? Du förstår att medlen att betala av det måste komma någonstans ifrån och att dessa medel kan ge en avkastning som är högre än studielånets räntekostnad?
Krilleman skrev:
Jag (givetvis som familj) sålde bostaden 2021, precis innan det "vände" på bostadsmarknaden räntemässigt. Ruskig röta med slutpriset i åtanke spännande nog.
Runt 2018 ringde jag min bank och höjde min amortering för att jag önskade vara skuldfri innan jag var 50 år fyllda.
Då fick jag svaret i kundtjänst när jag ville höja amorteringen att det "var INGEN som önskade detta".
Tuff luck, sa jag. Men JAG vill öka min amortering trots kundtjänst som motade detta in i det sitsta.
Skräll? NEJ, banker tjänar pengar på att låna ut pengar.
Enkel matematik som få verkar förstå konstigt nog.
Amortera mera är vägen att gå enligt mig. 👍👍
Men jag är inte ekonom, jag är bara en simpel röris....
Men ingen vet var ni är om tio år.
Har ni då amorterat MER så är det enkom positivt.
För att komma åter OT så skulle jag ALDRIG råda dig att sluta amortera helt, du bör således ÖKA din amortering om du har möjlighet då den dagen du är skuldfri kommer fortare.
Och vad sa sossarnas vise man Göran P?
De som är satt i skuld är aldrig...
[bild]
Hej! Man kan väl kolla över och vikta på hur mycket man ”tjänar” på att långsiktigt sparar 5000 i månaden i ett indexfondkonto istället. Det är ju i och för sig kanske lite osäkrare eftersom börsen går upp och ned och så. Jag hade nog ändå satsat på det. Om man har en avkastning på 10 % per år blir det ju ett bättre alternativ än att amortera!P Peter321 skrev:Jag och min sambo har under 50% belåningsgrad och amorterar för närvarande ändå 5000 per månad.
Jag känner spontant att detta är bra att göra men… är det verkligen det?
Om vi ser till 2024 så minskar vi alltså belåningen med 60000. Om vi låtsas att räntan kommer vara 4% resten av våra liv (40 år till) så har vi sparat 96000 i räntor under denna tid vilket ju förstås känns bra.
Å andra sidan så kommer ju inflationen under 40 år göra att både minskningen av lånet (60000) och ”avkastningen” genom sparad ränta är betydligt mindre.
Borde vi inte amortera..? Borde någon med ”lagom” belåningsgrad alls amortera?