Skälet till uppbrottet är väl ändå ointressant? Att S1 har ett annat förhållande till pengar än vad S2 har kan inte komma som en chock för S2 som då får vidta lämpliga åtgärder för att hantera just det.engs skrev:
Bara för att vara tydlig; menar du (och Andy78) att ingenting ska delas lika efter ett samboförhållande? Inga möbler, bestick, ingenting?
Om samma fördelning skulle gälla för bostäder som inte anskaffats för gemensamt bruk men senare blir parternas gemensamma bostad skulle ju en enorm osäkerhet uppkomma. Efter hur lång tid uppstår samboförhållandet? Vi skulle inte få många som flyttade ihop under de förutsättningarna. Många skulle nog inte ens våga hyra ut i andra hand.engs skrev:
Klart att man kan tycka att detta är inkonsekvent, men inkonsekvens är ju å andra sidan inte något hållbart skäl för att ändra en lag.
Fast vi vet ju ingenting om hur parets respektive tillgångar har fördelats mellan parterna under samboförhållandet. Slösa kan ju ha lagt alla sina pengar på presenter till Spara och för att betala mat, försäkringar och renoveringar i Sparas bostad medan Spara har fortsatt att sätta undan alla sina pengar till sitt eget pensionssparande. Slösa har kanske förlitat sig på att ha sin framtid tryggad ändå genom "del" i det gemensamma boendet? Är det då moraliskt OK att Slösa ska gå helt lottlös efter en separation?engs skrev:
Moral är ett flyktigt begrepp. Bättre då att låta alla ta ansvar för sina egna handlingar och se till att läsa på om vad som gäller.
(För S2 kan det vara väldigt intressant varför uppbrottet sker.Plåthuset skrev:
Är det ett gemensamt beslut som vänner är det naturligtvis enklare att dela med sig än om partnern varit otrogen.
För lagens del ska det naturligtvis vara ointressant.
Men vi behöver inte gräva ner oss i just detta, vara bara ett exempel på ett worst case scenario som också ritats upp från andra hållet i tråden).
S2 borde ha vidtagit lämplig åtgärd ja. Men denna borde inte behöva det, vilket är hela poängen med tråden.
Tycker inte sambolagen ska reglera vad som ska delas alls, utan äganderätten ska gå som default, om det inte finns skrivna avtal parterna emellan.
Håller med om att det är svårt att göra den avgränsningen, därför bör detsamma gälla när man skaffar gemensam bostad, där den ena står för hela eller mycket större ekonomisk insats.Plåthuset skrev:
Tycker det är ett mycket bra skäl att ändra lagen på den grunden, inkonsekventa lagar är lite av lagens motsvarighet till dubbelmoral.
Men även av rena rättviseskäl.
Jag tror bara att man underskattar graden av pappersarbete som krävs för att få detta att fungera. Varenda kvitto måste sparas för att bevisa vem som betalade, löpande utgifter bör fördelas exakt lika, o.s.v.engs skrev:
Min poäng är att jag tror att en majoritet vill ha det på det sätt som det är lagstiftat nu, därför är det inte konstigt att lagstiftningen utgår från det. De som vill ha det på något annat sätt får avtala sig till det.
Det som är värt något är ju bostaden men idag antar jag att det är vanligast att båda parter är delägare i bostaden. För det fall där endast ena parten hostar upp slantarna antar jag att det är väldigt vanligt att man reglerar detta förhållande i ett samboavtal.
Jag antar att det är väldigt ovanligt att den som köper bostad för mycket pengar är helt okunnig om att det är saker som måste ta reda på vad gäller samboegendom. Jag antar därför att det reella problemet som ni försöker komma åt är ganska litet.
Men jag kan förstås ha fel i mina antaganden.
Just för att vi inte vet det, så bör inte heller lagen gå in och reglera detta på andra sätt än vad äganderätten redan gör.Plåthuset skrev:
Eftersom det lika gärna kan slå åt andra hållet, är sambolagen alldeles för grovhuggen.
Den kan straffa lika gärna som den skyddar någon. Och med tanke på att vi bildar familj allt senare, skulle jag gissa att andelen den straffar ökat med tiden.
Är det att ta ansvar för sina handlingar om man satt sig i den sitsen som Slösa gör i ditt scenario? Hade Slösa varit ansvarstagande hade denna inte gått med på en sådan uppdelning av de gemensamma utgifterna.
Tror inte du förstått vad jag syftade.Plåthuset skrev:
Det är en skillnad på ensamt ägande och gemensamt bruk.
Du tycker på fullaste allvar att det är rimligt att någon ska kunna göra en ensam investering med kontantinsats och risker och allt vad det innebär och sedan ska det kunna delas pga lagen enbart pga den införskaffades gemensamt eller för att ena sambo köpt mycket lösöre.
I så fall kan man ju ställa sig frågan varför ingår inte bilen, en sambo har köpt den betalat den och står som ensam ägare på registreringsbeviset.
Ska den inte delas 50/50 med motivering att den köptes in för gemensamt bruk, kanske man ska vara glad att man har tillgång till bil mot endast bränslet man förbrukar (läs delad driftskonstnad).
Om man valt att inte köpa bostaden från början utan köpte en massa grejer så är det ju inte svårare att man tar det med sig vid en separation.
Vad är osäkerheten när det bli parets gemensamma bostad, om man skriver att den är gemensam istället för en ägare så är man 2 ägare det måste måste ju vara det bästa.
Annars räcker det ju att handla lite skit på ikea varje år för att bli ägare....
Det är för lätt idag att bara hänvisa till lagen och kvittera ut pengar.
Redigerat:
Nej, och det var just det som var poängen. Alla får ta ansvar för sina egna handlingar. På samma sätt som Spara får ta ansvar för sitt ansvarslösa sätt att köpa gemensamma bostäder utan att ha rätt papper på plats.engs skrev:
Fast det är ju det som är grejen. Att köpa gemensam bostad är inte en ensam investering, oavsett hur pengarna till investeringen fördelar sig. Vill den slantande parten att det ska vara en ensam investering får den parten ta ansvar för att rätt avtal skrivs. Vill parten investera i fastigheter går det ju bra att köpa fastigheter och bostadsrätter som inte är avsedda för gemensamt bruk.Andy78 skrev:
När det gäller två personer som har valt att bo tillsammans så kan man vara 100 % säker på att de kommer att dela på bostad och bohag. Detsamma gäller inte för annan egendom, såsom exempelvis bilar. För mig är det inte svårare än så.Andy78 skrev:
Här förstår jag inte vad du menar.Andy78 skrev:
"Fast det är ju det som är grejen. Att köpa gemensam bostad är inte en ensam investering, oavsett hur pengarna till investeringen fördelar sig. Vill den slantande parten att det ska vara en ensam investering får den parten ta ansvar för att rätt avtal skrivs. Vill parten investera i fastigheter går det ju bra att köpa fastigheter och bostadsrätter som inte är avsedda för gemensamt bruk."
Hur kan du få detta till en gemensam investering om den ena valt att inte investera i bostaden?
I ditt fall verkar det omöjligt att den ena investerar även fast båda ska bo där.
Avtal skrivs redan på banken, du tycker inte att det räcker?
Hur kan du få detta till en gemensam investering om den ena valt att inte investera i bostaden?
I ditt fall verkar det omöjligt att den ena investerar även fast båda ska bo där.
Avtal skrivs redan på banken, du tycker inte att det räcker?
Redigerat:
Fast detta med att man får halva bostaden utan att skriva något, påminner väldigt mycket om det man brukar kalla negativ avtalsskrivning.Plåthuset skrev:
Kortfattat, om man tiger (ej aktivt skriver något annat) borde det inte kunna tolkas till att man samtycker att halva ens äganderätt till något, upphör.
En fråga ang just detta.
Jag köpte vårt hus för att jag alltid velat ha hus och hade råd efter ett tag.
Min sambo (blivande fru) har inte många tusenlappar sparade och har ingen möjlighet att betala hälften av något (mer än driften).
Vi har samboavtal idag men snart ska vi gifta oss.
Jag betalar 100% av huset, kontant ins, amortering,lån, all renovering och saker som går sönder m.m (vitvaror tex).
Men vad jag förstått så ut lagens syn så har jag köpt huset för gemensamt bruk? Jag har ju i grund och botten köpt huset till mig, även fast jag såklart vill att min blivande fru ska bo där.
Vi delar 50/50 på driftkostnad och alla hushållsinköp (typ mat m.m).
Jag står som ensam ägare och på alla lån. Om jag inte hade skrivit sambo avtal, hade hon då rätt att kräva 50% av bostaden vid en separation?
Och vad bör äktenskapsförordet innehålla? Vi har inte gemensam ekonomi utan varsin. Det passar bäst för oss. Vi har ett gemensamt konto där vi köper all mat m.m som vi betalar exakt hälften var på. Men hon äger sin bil, jag min, vi betalar exakt hälften av driftkostnaden var varje månad, resten av pengarna får man göra vad man vill med.
Jag har träffat allt för många kollegor/kompisar som inte skrivit något och sitter nu några år efter med en massa lån på hus de inte äger. Självklart har varken jag eller min sambo några andra planer än att vara tillsammans hela livet, men vad som helst kan hända under livets gång.
P.S vi jobbar båda 100% med fasta anställningar, men jag tjänar mycket mer.
Jag köpte vårt hus för att jag alltid velat ha hus och hade råd efter ett tag.
Min sambo (blivande fru) har inte många tusenlappar sparade och har ingen möjlighet att betala hälften av något (mer än driften).
Vi har samboavtal idag men snart ska vi gifta oss.
Jag betalar 100% av huset, kontant ins, amortering,lån, all renovering och saker som går sönder m.m (vitvaror tex).
Men vad jag förstått så ut lagens syn så har jag köpt huset för gemensamt bruk? Jag har ju i grund och botten köpt huset till mig, även fast jag såklart vill att min blivande fru ska bo där.
Vi delar 50/50 på driftkostnad och alla hushållsinköp (typ mat m.m).
Jag står som ensam ägare och på alla lån. Om jag inte hade skrivit sambo avtal, hade hon då rätt att kräva 50% av bostaden vid en separation?
Och vad bör äktenskapsförordet innehålla? Vi har inte gemensam ekonomi utan varsin. Det passar bäst för oss. Vi har ett gemensamt konto där vi köper all mat m.m som vi betalar exakt hälften var på. Men hon äger sin bil, jag min, vi betalar exakt hälften av driftkostnaden var varje månad, resten av pengarna får man göra vad man vill med.
Jag har träffat allt för många kollegor/kompisar som inte skrivit något och sitter nu några år efter med en massa lån på hus de inte äger. Självklart har varken jag eller min sambo några andra planer än att vara tillsammans hela livet, men vad som helst kan hända under livets gång.
P.S vi jobbar båda 100% med fasta anställningar, men jag tjänar mycket mer.
Redigerat:
Ramnemark skrev:
Det är precis så det är, hon har inget ansvar eller ekonomiska skyldigheter idag då hon inte äger det på pappret du är ägare och därmed fastighetsägare, säljer du med förlust så finns det inget som säger att hon måste kompensera 50% av förlusten utan det får du betala av.
Däremot om ni separerar och går med vinst så kan hon lagligt få halva vinsten efter skulder är betalda.
Det ni ska skriva, om du vill skriva bort egendom när ni gifter er är äktenskapsförord.
Se det på det stora hela...
Om Spara och Slösa flyttar ihop i Sparas bostad, under den här tiden så slösar Slösa alla sina pengar på saker till det gemensamma boendet. De delar på driftskostnaden. Spara sparar sina resterande slantar.
Tyvärr så tar förhållandet slut. Slösa och Spara flyttar isär. Det är här sambolagen kommer in, därför får Slösa 50% av boendet. Varför är detta fel?
Om Spara inte vill att Slösa får 50% av bostaden när de flyttar isär, så får man skriva lite papper...
Det är inte för mycket begärt att man tar reda på vad som gäller när man flyttar ihop. Gör man detta så kommer man enklare undan...
Så har jag tolkat att Sambolagen gäller... väldigt förenklat...
Plåthuset, har jag rätt i min väldigt förenklade tolkning?
Om Spara och Slösa flyttar ihop i Sparas bostad, under den här tiden så slösar Slösa alla sina pengar på saker till det gemensamma boendet. De delar på driftskostnaden. Spara sparar sina resterande slantar.
Tyvärr så tar förhållandet slut. Slösa och Spara flyttar isär. Det är här sambolagen kommer in, därför får Slösa 50% av boendet. Varför är detta fel?
Om Spara inte vill att Slösa får 50% av bostaden när de flyttar isär, så får man skriva lite papper...
Det är inte för mycket begärt att man tar reda på vad som gäller när man flyttar ihop. Gör man detta så kommer man enklare undan...
Så har jag tolkat att Sambolagen gäller... väldigt förenklat...
Plåthuset, har jag rätt i min väldigt förenklade tolkning?
Personligen har jag fullt förståelse att man måste ta reda på vad som gäller.Odjuret skrev:
Men vad är det som hindrar att ha det omvänt vill slösa äga lägenhet så får hon vara med på banken från början och skriva under.
Är hon inte det så är det sparas egendom eftersom spara har köpt och betalat lägenheten själv.
Med nuvarande modell kan man ju fråga sig vad spara gör på banken i huvudtaget om papprena är värdelösa så fort slösa flyttat in.
Kanske denna regel tillkom för att slösa inte är kapabel att tänka själv och skriva papper om hon vill äga lägenheten?
Slösa har nu fått hälften, båda blir arbetslösa och lägenheten måste säljas, skrivs halva skulden över på slösa om lägenheten säljs med förlust och det är lån kvar?
Kanske något som borde regleras i lag.
Redigerat: