Bör Sambolagen avskaffas?
Vad är fördelarna respektive nackdelar med lagen idag?
Lagen tillkom för att skydda den svagare parten, men gör den verkligen det eller bör den förändras eller avskaffas?
Kan lag om att följa ursprungliga köpeavtal och kontrakt bidra till minskade konflikter om ägande?
Kankse finns det en fördel att endast tillämpas på hyresrätter som införskaffats för gemensamt bruk?
Lagen tillkom för att skydda den svagare parten, men gör den verkligen det eller bör den förändras eller avskaffas?
Kan lag om att följa ursprungliga köpeavtal och kontrakt bidra till minskade konflikter om ägande?
Kankse finns det en fördel att endast tillämpas på hyresrätter som införskaffats för gemensamt bruk?
Att avskaffa är väl kanske lite drastiskt. Man måste komma ihåg att det finns rätt många typer av situationer som skall hanteras.
Kan hålla med om att lagen kanske kan uppfattas som ormilig om ett samboförhållande spricker efter kort tid.
Men i andra änden av skalan så har vi sambos som bott ihop i 50 år, den ene dör. Han har kanske inga bröstarvingar, men står som ägare på bostaden. Hans avlägsna arvingar kommer in och slänger ut sambon på gatan, från den bostad hon betraktat som deras i årtionden. Hade de varit gifta hade sambon fått allt.
Även detta kan iofs. hända med dagens sambolagstiftning, om bostaden fanns redan innan de blev sammanboende.
Så jag skulle nog hellre tycka att sambolagen borde skärpas så att äganderätten inom förhållandet (och i samband med dödsfall, brutet förhållande osv), skulle bli mer lika de som gäller om man är gift. Ev. med en längre "prövotid". Så håller man ihop i ex. 10 år så borde samboförhållande likställas med äktenskap ur juridisk synpunkt
Kan hålla med om att lagen kanske kan uppfattas som ormilig om ett samboförhållande spricker efter kort tid.
Men i andra änden av skalan så har vi sambos som bott ihop i 50 år, den ene dör. Han har kanske inga bröstarvingar, men står som ägare på bostaden. Hans avlägsna arvingar kommer in och slänger ut sambon på gatan, från den bostad hon betraktat som deras i årtionden. Hade de varit gifta hade sambon fått allt.
Även detta kan iofs. hända med dagens sambolagstiftning, om bostaden fanns redan innan de blev sammanboende.
Så jag skulle nog hellre tycka att sambolagen borde skärpas så att äganderätten inom förhållandet (och i samband med dödsfall, brutet förhållande osv), skulle bli mer lika de som gäller om man är gift. Ev. med en längre "prövotid". Så håller man ihop i ex. 10 år så borde samboförhållande likställas med äktenskap ur juridisk synpunkt
Som jag ser det så ligger problemet främst i att om EN part sätter in ett avsevärt kapital i det gemensamma boendet, så blir det kapitalet en gemensam egendom. VIlket då givetvis kan uppfattas som orimligt om förhållandet spricker efter typ ett år.
Det är ju dock exakt samma sak om man gifter sig, med skillsmässa efter kort tid. Med skillanden att då är det alla tillgångar som skall delas, inte bara det gemensamma boendet.
Och detta löser man och man bör lösa det genom samboavtal, äkteskapsförord osv. I de fall där ena parten kommer in med avsevärt större tillgångar i förhållandet. Har man ungefär lika mycket tillgångar och skulder så finns det ingen större anledning att precisera vad resp. äger.
Men om vi tänker oss en ung familj. Anta att tjejen har ärvt några 100 000, som sätts in som kontantinsats i boendet. De har avtal som skyddar henne så att hon får tillbaka sina pengar om det spricker. Deras bostad kostar ex. 4 milj. De står båda för lånen, men hela kontantisatsen kommer från henne. De ordnar avtal som skyddar hennes konstantinsats.
Antag att 3 år senare går de skillda vägar, bostaden säljs för 5 milj.
Då uppstår ju frågan, hur göra med vinsten? Är det hon som skall ha hela vinsten, det var ju hon som riskerat sitt kapital, eller är det han som kanske byggt ut kupan. Eller har båda bidragit till att skapa den här vinsten?
Personligen tycker jag att oavsett vad var och en sätter in i förhållandet, eller skapar genom arbete, högre lös osv. Så tycker jag personligen att allt som skapas (barn, inredning, hus, sparande av "överskottslön" osv.) under tiden förhållandet varar skall ses som en gemensam "avkastning". Även om den ene kanske betalat mer av räntor i kraft av högre lön, eller den andre fått tid att göra mer av renovering, medan "någon" står för matlagning tvätt osv. Så är det normalt så att båda bidrar efter förmåga, det är omöjligt att säga om den med lägre lön kanske hade kunnat vidareutbilda sig, och utveckla sig om inte förhållandet gjorde att man inte vill flytta ex. Så båda parter bidrar på sitt sätt till ett förhållande efter förmåga. Även om den ena råkar vara finansnisse med 8 siffrig lön, och den andre steker hamburgare på Mc Donalds.
Det är ju dock exakt samma sak om man gifter sig, med skillsmässa efter kort tid. Med skillanden att då är det alla tillgångar som skall delas, inte bara det gemensamma boendet.
Och detta löser man och man bör lösa det genom samboavtal, äkteskapsförord osv. I de fall där ena parten kommer in med avsevärt större tillgångar i förhållandet. Har man ungefär lika mycket tillgångar och skulder så finns det ingen större anledning att precisera vad resp. äger.
Men om vi tänker oss en ung familj. Anta att tjejen har ärvt några 100 000, som sätts in som kontantinsats i boendet. De har avtal som skyddar henne så att hon får tillbaka sina pengar om det spricker. Deras bostad kostar ex. 4 milj. De står båda för lånen, men hela kontantisatsen kommer från henne. De ordnar avtal som skyddar hennes konstantinsats.
Antag att 3 år senare går de skillda vägar, bostaden säljs för 5 milj.
Då uppstår ju frågan, hur göra med vinsten? Är det hon som skall ha hela vinsten, det var ju hon som riskerat sitt kapital, eller är det han som kanske byggt ut kupan. Eller har båda bidragit till att skapa den här vinsten?
Personligen tycker jag att oavsett vad var och en sätter in i förhållandet, eller skapar genom arbete, högre lös osv. Så tycker jag personligen att allt som skapas (barn, inredning, hus, sparande av "överskottslön" osv.) under tiden förhållandet varar skall ses som en gemensam "avkastning". Även om den ene kanske betalat mer av räntor i kraft av högre lön, eller den andre fått tid att göra mer av renovering, medan "någon" står för matlagning tvätt osv. Så är det normalt så att båda bidrar efter förmåga, det är omöjligt att säga om den med lägre lön kanske hade kunnat vidareutbilda sig, och utveckla sig om inte förhållandet gjorde att man inte vill flytta ex. Så båda parter bidrar på sitt sätt till ett förhållande efter förmåga. Även om den ena råkar vara finansnisse med 8 siffrig lön, och den andre steker hamburgare på Mc Donalds.
Redigerat:
Sambolagen kom till för att vara ett mellanting mellan "ingen lag alls" och äktenskap. Samboförhållanden är så pass vanliga att man (lagstiftaren) ville skapa ett basskydd för sambos. Tanken var inte att skyddet skulle motsvara det skydd som ett äktenskap ger. Vill man ha ett större juridiskt skydd får man gifta sig. Man har nu som privatperson möjlighet att välja om man vill vara gift eller inte. Dessutom finns möjlighet att avtala om andra varianter än den som sambolagen innehåller. Tycker att sambolagen är ganska bra som den är.
Ni alla har rätt beroende på vad man tittar på.
Men man kan ju kan ifrågasätta basskyddet.
Person A köper en lägenhet och står för all kontantinsats så Person A och b ska ha någonstans att bo.
3 år senare vill de separera, Person A måste sälja lägenheten och vinsten delas med person Pga sambolagen, Person går indirekt med förlust och person a endast med vinst.
Poängtera att den säljs av andra skäl Person A har tex inte råd at bo kvar själv av olika saker.
Lägenheten sälj med förlust, Person A sitter med en skuld Person B är inte delaktig alls då sambolagen ej kräver att den andre tar ansvar för 50% av förlusten eftersom denne ej står med på varken köpeavtal eller lån.
För vilken sambo går in frivilligt vid en separation och täcker upp 50%?
De flesta anser nog att det inte är deras problem då de ej äger bostaden och helt plötsligt är sambolagen inte intressant.
Vem är den svagare parten?
Tanken kanke inte var att skyddet ska vara samma som äktenskap ger men faktum är att den andre har rätt till hälften av bostaden.
Någonstans är det för lätt att bara ta del av någon annans egendom, ofta hör man att man får skylla sig själv att man inte avtalade bort det, men faktum är att avtal har redan skrivit en och kanske tom 2ggr eftersom de flesta tar lån man ska inte en tredje gång behöva skriva bort det man nyss skrev under hos mäklar eller banken.
Det borde vara tvärtom den som äger någon eller lånar ut pengar ska se till att få det på papper eller "skylla sig själv"
Det enda jag kan köpa är att om sambo går bort så är sambolagen rättvis, förutsatt att arvingarna får ärva den bortgångsesambons del.
Vore intressant att höra en advokat eller jurists svar , för jag är inte helt säker på att man alltid har rätt till hälften, har det gått mindre än 5 år så kan det nog ogiltig förklaras.
Sambolagen är perfekt för hyresrätter, där delar man bostaden i 2 antingen byter man den eller så bor den ene kvar och innehar kontraktet.
Det är för lätt idag för den ene att ta hälften och det finns ingen anledning att ha det så när det finns et alternativt för det, man gifter sig.
Men man kan ju kan ifrågasätta basskyddet.
Person A köper en lägenhet och står för all kontantinsats så Person A och b ska ha någonstans att bo.
3 år senare vill de separera, Person A måste sälja lägenheten och vinsten delas med person Pga sambolagen, Person går indirekt med förlust och person a endast med vinst.
Poängtera att den säljs av andra skäl Person A har tex inte råd at bo kvar själv av olika saker.
Lägenheten sälj med förlust, Person A sitter med en skuld Person B är inte delaktig alls då sambolagen ej kräver att den andre tar ansvar för 50% av förlusten eftersom denne ej står med på varken köpeavtal eller lån.
För vilken sambo går in frivilligt vid en separation och täcker upp 50%?
De flesta anser nog att det inte är deras problem då de ej äger bostaden och helt plötsligt är sambolagen inte intressant.
Vem är den svagare parten?
Tanken kanke inte var att skyddet ska vara samma som äktenskap ger men faktum är att den andre har rätt till hälften av bostaden.
Någonstans är det för lätt att bara ta del av någon annans egendom, ofta hör man att man får skylla sig själv att man inte avtalade bort det, men faktum är att avtal har redan skrivit en och kanske tom 2ggr eftersom de flesta tar lån man ska inte en tredje gång behöva skriva bort det man nyss skrev under hos mäklar eller banken.
Det borde vara tvärtom den som äger någon eller lånar ut pengar ska se till att få det på papper eller "skylla sig själv"
Det enda jag kan köpa är att om sambo går bort så är sambolagen rättvis, förutsatt att arvingarna får ärva den bortgångsesambons del.
Vore intressant att höra en advokat eller jurists svar , för jag är inte helt säker på att man alltid har rätt till hälften, har det gått mindre än 5 år så kan det nog ogiltig förklaras.
Sambolagen är perfekt för hyresrätter, där delar man bostaden i 2 antingen byter man den eller så bor den ene kvar och innehar kontraktet.
Det är för lätt idag för den ene att ta hälften och det finns ingen anledning att ha det så när det finns et alternativt för det, man gifter sig.
Medlem
· Blekinge
· 12 281 inlägg
Problemen börjar ju redan med definitionen av en sambo. Medan månggifte inte är tilloåtet i Sverige kan man ju vara sambo med fler än en. Då går lagen bet med en gång.
Mycket enklare är att gifta sig. Kostar typ ingenting och så är allt så mycket klarare.
Mycket enklare är att gifta sig. Kostar typ ingenting och så är allt så mycket klarare.
Det vanligaste är att den ene får tillbaka sin kontantinsats och och man delar lika på resten av vinsten.hempularen skrev:
Om man vill ha mer vinst pga att man gick in med en risk så är det nog bäst för båda parter att ta upp det innan.
Jag personligen tillämpar helst den modellen båda får tillbaka respektive insatser, resten delas lika, men då förutsätter jag att den andre är med och betalar men där får man göra som man vill.
Hur kan man tycka den är bra, om det finns andra varianter att avtala om vore inte det bästa att första avtalet ska vara om att bostaden ska ingå, om inte så gäller ursprungligt kontrakt?Hemmakatten skrev:
Det vore nog det bästa står man som ägare så har man rätt till hälften om inget annat skrivits oavsett om den andre betalt 100%, om inte så borde ursprungligt ägaravtal gälla för att undvika missförstånd och hänvisningar till sambolagen, låter smidigare i mina ögon.
Alla lagar är inte perfekta. Så långt är allt säkert!
Men att avskaffa sambolagen är kanske att ta i....
Men det är säkert så att den behöver "justeras" lite... Det går alltid att hitta exempel som missgynnar någon.... Framförallt lagar inom familjejuridiken...
Man får nog läsa förarbetena till lagen så får man nog en bättre insikt i varför lagen skapades....
Själv har jag ingen aning om hur den är utformad...
Så mina tankar är mer allmänna....
Men att avskaffa sambolagen är kanske att ta i....
Men det är säkert så att den behöver "justeras" lite... Det går alltid att hitta exempel som missgynnar någon.... Framförallt lagar inom familjejuridiken...
Man får nog läsa förarbetena till lagen så får man nog en bättre insikt i varför lagen skapades....
Själv har jag ingen aning om hur den är utformad...
Så mina tankar är mer allmänna....
Jag förstår inte riktigt vad du skriver, Andy, fast jag läser flera gånger, men uppenbarligen är det något du tycker är fel med lagen? När jag rensar bort bisatserna får jag meningen "står man som ägare har man rätt till hälften annars borde ursprungligt ägaravtal gälla". Vad betyder det?
Personligen anser jag att det största problemet med sambolagen är att folk inte kan den. De som råkade mest illa ut innan den kom till råkar lika illa ut idag, nämligen kvinnor som flyttar in 8i mannen lägenhet som han redan äger. Väldigt ofta betalar sedan dessa kvinnor halva hyran och hälften av övriga omkostnader, han kanske står för arbetet vid renoveringarna, men hennes ekonomiska insats är lika stor, dessutom står hon för det mesta av hushållsinköp, barnpassning etc,och oftast har hon lägre lön.
Vid en separation kan hon visserligen ha störst rätt till bostaden om barnen ska bo mest hos henne, MEN då måste hon köpa den av honom, inte bara lösa ut 50%, eftersom den var köpt innan de blev ihop. Troligen har hon inte råd utan flyttar till en mindre hyreslägenhet.
Dessutom, någon som många inte känner till, vilket är en stor fälla även om man har bostad som är inköpt för gemensamt bruk, är ju som nämns tidigare i tråden, detta att sambos inte ärver varandra om man inte skrivit testamente. Finns inga barn ärver respektive parts föräldrar, eller om de är avlidna, syskon.
En något märklig inställning man ofta ser, är att det är den som betalat hela bostaden (om den är inköpt för gemensamt bruk) som är den svagare parten, på grund av att denna förlorar mer av insatta pengar. Detta resonemang förutsätter ju att den part som inte satt in några pengar är en parasit som bara vill åt sin partners pengar.
Personligen anser jag att det största problemet med sambolagen är att folk inte kan den. De som råkade mest illa ut innan den kom till råkar lika illa ut idag, nämligen kvinnor som flyttar in 8i mannen lägenhet som han redan äger. Väldigt ofta betalar sedan dessa kvinnor halva hyran och hälften av övriga omkostnader, han kanske står för arbetet vid renoveringarna, men hennes ekonomiska insats är lika stor, dessutom står hon för det mesta av hushållsinköp, barnpassning etc,och oftast har hon lägre lön.
Vid en separation kan hon visserligen ha störst rätt till bostaden om barnen ska bo mest hos henne, MEN då måste hon köpa den av honom, inte bara lösa ut 50%, eftersom den var köpt innan de blev ihop. Troligen har hon inte råd utan flyttar till en mindre hyreslägenhet.
Dessutom, någon som många inte känner till, vilket är en stor fälla även om man har bostad som är inköpt för gemensamt bruk, är ju som nämns tidigare i tråden, detta att sambos inte ärver varandra om man inte skrivit testamente. Finns inga barn ärver respektive parts föräldrar, eller om de är avlidna, syskon.
En något märklig inställning man ofta ser, är att det är den som betalat hela bostaden (om den är inköpt för gemensamt bruk) som är den svagare parten, på grund av att denna förlorar mer av insatta pengar. Detta resonemang förutsätter ju att den part som inte satt in några pengar är en parasit som bara vill åt sin partners pengar.
Som sagts, varje enskild person får avgöra, och ta reda på, vilken nivå av juridiskt skydd man anser sig behöva. Vill inte partnern gå med på avtal, äktenskap etc får man besluta huruvida man vill vara sambo eller inte.
Anna_H skrev:
Om jag utrycker mig så här.
Om någon vill ha hälften av din bostad, so vore det väl inte mer än rätt att person ägde bostaden på pappret.
Vad gör papprena vi skriver på banken för nytta om någon ändå ska kunna ta hälften av bostaden ifrån dig?
Du skrev
"Detta resonemang förutsätter ju att den part som inte satt in några pengar är en parasit som bara vill åt sin partners pengar."
Och visst är det så för att man kan, det handlar om pengar kan någon ta något lagligt från någon annan så gör dom det, det spelar ingen roll om den andre stått för allt det rör dom inte i ryggen.
Anna när tycker du att det är rimligt att ta halva bostaden med hjälp av sambolagen 1 vecka 1 år 5,10?
Redigerat:
Det man gör om man vill undanta huset från sambolagen är att skriva ett avtal att huset inte omfattas av sambolagen. Precis som på många andra områden så förutsätter samhället att man är en medveten invånare som förväntas tillskansa sig nödvändiga kunskaper inom olika områden
Andy: Om bostaden är köpt för gemensamt bruk äger man hälften var, svårare är det inte. Om en person flyttar in i befintlig bostad gäller inte sambolagen. Det är inte heller svårt för den som lägger hela insatsen att kräva ett avtal om att sambolagen inte ska gälla för den gemensamma bostaden. Den svagare parten är definitivt INTE den person som har mest pengar, även om jag nu förstår att det är vad du tycker.
Jo jag förstår att man kan göra det, men ibland kan det ju finnas bättre sätt att göra det på än idag.Hemmakatten skrev:
Ibland kan man tom vinna på att ändra saker och ting, tex förutsätta att sambo skriver in sig som ägare vore nästan bättre, istället för att den som äger något på pappret ska skriva bort sin egendom.
Men förspråkar man lagen och dess enkelhet när den ska utnyttjas så förstår jag att man inte vill ändra den.