Suhagg skrev:
Men när hela Sveriges bostadsmarknad bygger på att man som normal dödlig inte klarar att betala av mer än max 50% av vad man lånat på en hel livstid så blir det något som är extremt svårt att ändra.
Är det verkligen så otroligt svårt att betala av ett bolån?
 
Cancellara skrev:
Inflationen kommer även att äta upp en hel del av de stora lånekostnaderna på sikt (om 30-40 år är inte en miljon vad det är idag).
Det blir inte lättare att betala bolånen för att mjölken blir dyrare. Du blandar ihop löneökningar och inflation.
 
P
Nyfniken skrev:
Men är det verkligen det som avses?

Jag skulle i alla fall belåna huset i stället för att ta ett billån. Bara för att komma åt den lägre räntan. Men då skulle jag amortera "billånet" som om det vore ett riktigt billån, dvs på 3-5 år. Jag kan inte se något konstigt i det.
Köp av bilar och renoveringar är i de alla flesta fall konsumtion. Om man inte t.ex. renoverar för att kunna hyra ut med syfte att få en avkastning som överstiger låneräntan för det skulle man kunna klassificera som investering.
 
P
timmelstad skrev:
För att värdeminskningar ska orsaka ordentliga problem på lång sikt ska värdeminskningarna vara om inte permanenta så åtminstone väldigt varaktiga.

Vad jag menar är att hypotekslångivare (om de är seriösa, vilket vi får ha som antagande i den här diskussionen) inte bara tittar på en låntagares förmåga att bära räntekostnaden vid en viss räntenivå, utan även att det finns en möjlighet att amortera på sin skuld om banken skulle vilja det. En situation där värdet plötsligt sjunker med 10% känns osannolik i dagens läge, några procent, visst.
Bara för att du tror att det är osannolikt betyder inte att det inte kan inträffa. Men låt oss inte stirra oss blinda på procentsiffran utan just det faktum att bostadens värde understiger lånets storlek. Fastighetsägaren är "under vattnet" som de uttrycker det i USA.

timmelstad skrev:
Men hursomhelst, låt oss ta det som ett exempel ändå för att jag ska kunna förklara vad jag menar. Med "fullbelånat" vet jag dock inte vad du menar, fullbelånat bottenlån, eller 100% belåningsgrad?
Eftersom du pratar om att göra om 10% till topplån så tänker jag anta att du syftar på en belåningsgrad om 85% på ett hus värt 3 miljoner. Det skulle betyda att exempel-låntagaren har ett lån på 2,55 miljoner i dagsläget. Så kommer då helt plötsligt en sagolik fastighetskrasch och huset (och alla i området) anses tappa 10% i värde. Då är huset helt plötsligt "bara" värt 2,7 miljoner... Jag ser inte någon anledning till varför hypotekslångivaren då akut ska kräva in 300 000 i omedelbar amortering.
En anledning kan vara att banken ser att man inte längre har tillräckliga säkerheter för sitt lån vilket innebär att slutar man betala sina räntor (t.ex. pga dödsfall, sjukdom, arbetslöshet eller whatever) så finns risken att banken aldrig får tillbaka sina pengar och det tycker de nog inte är så spännande.

timmelstad skrev:
Det vore knappast särskilt klokt kundbemötande eller affärsmässighet. Det rimliga vore att man tar en diskussion med sin låntagare om det nya läget som uppstått, och lägger upp en amorteringsplan för att få ner belåningsgraden till 85% igen, vilket skulle motsvara ett lån på 2,295 miljoner. Alltså en amortering på 255 000. Lägger man den amorteringen på 10-15 år så skulle det innebära en amorteringskostnad om ca 1500-2000 kr i månaden utöver räntekostnaderna som är 9000 kr i månaden brutto vid en ränta på 4%. Det är en kostnad man ska klara av.
Det är fullt möjligt att kunden inte tycker att det är speciellt trevligt, men affärsmässigt är det i högsta grad. Om allt är bra, gräset är grönt och solen lyser så kanske banken vill "diskutera saken" som du skriver, men man har ingen aning i vilken situation bankerna är just då detta sker så att lita på en banks välvilja är nog en smula riskfyllt. Hypotekslån används som säkerhetsmassa i säkerställda obligationer som ges ut av bankerna och där finns krav på att lånen endast får uppgå till 75% av säkerheternas storlek http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2003:1223. Hur agerar bankerna när säkerheterna som ingår i säkerhetsmassorna för dessa obligationer sjunker under tillåtna nivåer?


timmelstad skrev:
Du får det att låta som att fastigheters värde skall minska drastiskt överlag och att alla boende då ska krävas in på sina "övervärden" per omgående. Skulle hypoteksinstituten agera på det viset skulle de ju sänka sig själva, framstår som osannolikt för mig.
Jag kanske får det att låta så, men det är inte min avsikt. Jag menar att det spelar ingen roll hur snabbt eller långsamt huspriserna sjunker. Är säkerhetens värde lägre än bolånets storlek så kan man hamna i problem. Tänk ett hushåll som aldrig haft för avsikt att amortera sitt lån utan bara har tänkt betala räntorna resten av livet (det är många som gör så och ser räntekostnaden som "hyra"). Om fastighetspriserna sjunker som effekt av höjda räntor så får detta hushåll först högre ränta på sitt existerande bottenlån. Till det tillkommer ännu högre ränta på det lån som inte har någon säkerhet (blancolånet som jag kallade det) och som lök på laxen slänger vi in ett amorteringskrav också.

timmelstad skrev:
Ja, och är man inte fall för lyxfällan så har man ju räknat på de ökade kostnader som den ökade belåningen medför, något som även långivaren bör ha tagit i beaktning, och kommit fram till att man kan bära dessa ökade kostnader.
Ja, du kanske har rätt,jag vet inte. Kanske är det så att alla ser till att de har marginal för att klara blanco-låneräntor och extra amorteringskrav om bostaden skulle sjunka i värde. Men å andra sidan om alla tror att det är så osannolikt så lär är det väl inte heller så många som tar höjd för det heller...
 
bra-byggare skrev:
Köp av bilar och renoveringar är i de alla flesta fall konsumtion. Om man inte t.ex. renoverar för att kunna hyra ut med syfte att få en avkastning som överstiger låneräntan för det skulle man kunna klassificera som investering.
Jo, men det är väl en sjujädra skillnad på att:

  • belåna kåken amorteringsfritt med 300.000 kr för att köpa en bil
  • belåna kåken med 300.000 kr, vilket amorteras med 5.000 kr/månad
(Att belåna kåken med 300.000 kr, vilket amorteras med 2.500 kr/månadär naturligtvis lite tokigt, eftersom det inte motsvarar värdeminskningen på bilen.)
 
Cancellara skrev:
1 000 000 kr år 1970 motsvarar 7 236 364 kr år 2009
Om vi bara räknar konsumentprisindex så stämmer ovanstående väldigt bra, men om man räknar med att vi producerar och konsumerar mer nu än vad vi gjorde 1970 (vi "måste" köpa en massa fler saker) så motsvarar 1 000 000 kr 1970 nästan 13 000 000 idag (man kan med andra ord mäta köpkraften hos 1 000 000 kronor över tid på olika sätt och få väldigt olika resultat).

Fortsätt gärna jämföra dagens situation med historiska situationer, men kom ihåg att det är väldigt svårt att lära av historien om man inte samtidigt tar hänsyn till allt vi vet nu, som man inte visste då samt "alla" andra variabler i en historisk situation som liknar dagens och de variabler som har förändrats i grunden, ganska mycket eller lite grann. Lycka till!
 
Redigerat:
bra-byggare skrev:
Det kommer aldrig införas något amorteringskrav men bara snacket om det får köpare och låntagare att tänka efter den där extra gången innan de höjer budet med 50 000 till, och det kanske räcker för att bromsa utvecklingen av kreditexpansionen som på sikt anses vara ganska riskfylld.
Förstår inte hur du kan vara så säker på att FI inte kommer att tvinga bankerna införa ett generellt amorteringskrav på nya lån.
 
Cancellara skrev:
Det som kan få priserna att fortsätta gå upp är en stark konjunkturuppgång med stora löneökningar och fortsatt låg ränta. Det skulle på sikt (5-10år) kunna skapa en bo-bubbla som spricker nästa lågkonjunktur.

EDIT: 1 000 000 kr år 1970 motsvarar 7 236 364 kr år 2009
Tror du verkligen på allvar att det dröjer 5-10 år innan vi får nästa lågkonjunktur? Jag är helt övertygad om en finanskris 2.0 inom en inte alltför avlägsen framtid som kommer att radera mycket av de extrema bubbelvärderingar som den obefintliga räntan har byggt upp.
 
P
Nyfniken skrev:
Jo, men det är väl en sjujädra skillnad på att:

  • belåna kåken amorteringsfritt med 300.000 kr för att köpa en bil
  • belåna kåken med 300.000 kr, vilket amorteras med 5.000 kr/månad
(Att belåna kåken med 300.000 kr, vilket amorteras med 2.500 kr/månadär naturligtvis lite tokigt, eftersom det inte motsvarar värdeminskningen på bilen.)
Nej det är ingen skillnad, det är fortfarande lån till konsumtion.
 
P
Deven skrev:
Förstår inte hur du kan vara så säker på att FI inte kommer att tvinga bankerna införa ett generellt amorteringskrav på nya lån.
För att det är omöjligt att kontrollera att det efterföljs. Men visst, FI kan införa det och sen kan de som vill amortera och de som inte vill kan använda det som rundningsmärke. Men FI kanske nöjer sig med att åtminstone några amorterar. Men jag är övertygad om att FI bara "skramlar med vapnen" och sen hoppas de på att det räcker hela vägen.
 
bra-byggare skrev:
För att det är omöjligt att kontrollera att det efterföljs. Men visst, FI kan införa det och sen kan de som vill amortera och de som inte vill kan använda det som rundningsmärke. Men FI kanske nöjer sig med att åtminstone några amorterar. Men jag är övertygad om att FI bara "skramlar med vapnen" och sen hoppas de på att det räcker hela vägen.
Jag håller med om att t.ex. slopade ränteavdrag skulle vara en enklare väg att få folk intresserade av att amortera ner sina lån men politikerna är extrema populister som aldrig skulle göra något sådant utan att alla riksdagspartier gemensamt tar beslutet. Att bara höja styrräntan drabbar tyvärr även företagen och därmed den riktiga tillväxten så det behövs riktade beslut mot bostadsutlåningen. I dagsläget känns en regeländringar från FI med krav på amortering för alla nya lån som den enklaste och bästa lösningen. Dock måste självklart FI göra regelbundna kontroller och straffa banker som inte följer reglerna med böter i mångmiljonklassen för att det ska fungera i praktiken.
 
bra-byggare skrev:
Bara för att du tror att det är osannolikt betyder inte att det inte kan inträffa. Men låt oss inte stirra oss blinda på procentsiffran utan just det faktum att bostadens värde understiger lånets storlek. Fastighetsägaren är "under vattnet" som de uttrycker det i USA.
Jag är medveten om att det är vad du syftar på. Jag har heller inte sagt att det inte kan inträffa. Om/när (beroende på vem du frågar förstås..) den nuvarande prisökningen kommer till halt och vi även får en tillbakagång på fastighetspriser så tror i alla fall inte jag att det kommer vara fråga om någon permanent recession. Och bankerna kommer naturligtvis inte springa omkring och omvärdera bostäder till höger och vänster för att se vilka som nu är "under vattnet" i någon enorm omfattning. Det blir problem för de som vill/behöver flytta, men kan man sitta still i båten ser jag det som ett övergående problem.

bra-byggare skrev:
En anledning kan vara att banken ser att man inte längre har tillräckliga säkerheter för sitt lån vilket innebär att slutar man betala sina räntor (t.ex. pga dödsfall, sjukdom, arbetslöshet eller whatever) så finns risken att banken aldrig får tillbaka sina pengar och det tycker de nog inte är så spännande.
Risken för kreditförluster finns alltid, det är en del av att låna ut pengar.


bra-byggare skrev:
Det är fullt möjligt att kunden inte tycker att det är speciellt trevligt, men affärsmässigt är det i högsta grad. Om allt är bra, gräset är grönt och solen lyser så kanske banken vill "diskutera saken" som du skriver, men man har ingen aning i vilken situation bankerna är just då detta sker så att lita på en banks välvilja är nog en smula riskfyllt. Hypotekslån används som säkerhetsmassa i säkerställda obligationer som ges ut av bankerna och där finns krav på att lånen endast får uppgå till 75% av säkerheternas storlek [länk]. Hur agerar bankerna när säkerheterna som ingår i säkerhetsmassorna för dessa obligationer sjunker under tillåtna nivåer?
Det jag menar är att om banker börja kräva in övervärden en masse, så kommer de sänka sig själva. Se bara hur Swedbank påverkades av alla befarade kreditförluster i Baltikum. Jag är övertygad om att de vill sitta så stilla som möjligt. Vad det obligationsbiten så har jag ingen aning om vad som gäller, någon som vet får gärna hoppa in och förklara.

bra-byggare skrev:
Jag kanske får det att låta så, men det är inte min avsikt. Jag menar att det spelar ingen roll hur snabbt eller långsamt huspriserna sjunker. Är säkerhetens värde lägre än bolånets storlek så kan man hamna i problem. Tänk ett hushåll som aldrig haft för avsikt att amortera sitt lån utan bara har tänkt betala räntorna resten av livet (det är många som gör så och ser räntekostnaden som "hyra"). Om fastighetspriserna sjunker som effekt av höjda räntor så får detta hushåll först högre ränta på sitt existerande bottenlån. Till det tillkommer ännu högre ränta på det lån som inte har någon säkerhet (blancolånet som jag kallade det) och som lök på laxen slänger vi in ett amorteringskrav också.
Jag förstår precis vad du menar, jag tror bara vi är oense om omfattningen på detta riskbeteende. Du säger "många" och jag säger att jag tror a) inte det är "många" (vad nu det är, men enligt min definition på många) och b) att merparten som har denna typ av riskexponering har goda marginaler i sina inkomster.


bra-byggare skrev:
Ja, du kanske har rätt,jag vet inte. Kanske är det så att alla ser till att de har marginal för att klara blanco-låneräntor och extra amorteringskrav om bostaden skulle sjunka i värde. Men å andra sidan om alla tror att det är så osannolikt så lär är det väl inte heller så många som tar höjd för det heller...
Jag ska förtydliga mig, eftersom jag skrev det samma här ovan. Jag förutsätter att de som är beredda att riskexponera sig på detta vis har goda marginaler i huvudsak för att de tvingas till det av den som lånar ut pengarna, dvs banken. Den resterande andel som "åker på pumpen" (jag tänkte vi fortsätter med de vattenbaserade liknelserna och uttrycken.. :P) får skrivas in på kreditförluster och möjligtvis att bankernas vinster inte blir lika enorma just det året, men någon kris ska det inte behöva leda till. Men hey, allt är ju spekulationer, definitivt inte facit.
 
Deven skrev:
Jag håller med om att t.ex. slopade ränteavdrag skulle vara en enklare väg att få folk intresserade av att amortera ner sina lån men politikerna är extrema populister som aldrig skulle göra något sådant utan att alla riksdagspartier gemensamt tar beslutet. Att bara höja styrräntan drabbar tyvärr även företagen och därmed den riktiga tillväxten så det behövs riktade beslut mot bostadsutlåningen. I dagsläget känns en regeländringar från FI med krav på amortering för alla nya lån som den enklaste och bästa lösningen. Dock måste självklart FI göra regelbundna kontroller och straffa banker som inte följer reglerna med böter i mångmiljonklassen för att det ska fungera i praktiken.
Nu behöver man ju inte SLOPA ränteavdragen rakt av. Det är ju i dagsläget max 100 000 till 30% sen är det 21% på resten. Det skulle gå att fila lite på siffrorna, kanske överväga ett maxtak osv...
 
P
timmelstad skrev:
Risken för kreditförluster finns alltid, det är en del av att låna ut pengar.
Det är just därför långivarna kräver säkerheter, för att minska risken för kreditförluster. Och det är också därför bankerna har ett intresse av att säkerheterna ligger i paritet med skulden.

timmelstad skrev:
Det jag menar är att om banker börja kräva in övervärden en masse, så kommer de sänka sig själva. Se bara hur Swedbank påverkades av alla befarade kreditförluster i Baltikum. Jag är övertygad om att de vill sitta så stilla som möjligt.
Nu hänger jag inte riktigt med. Om värdena på säkerheterna börjar sjunka under de lånens storlek så är det bästa för bankerna att göra... ingenting... ? Om jag hade lånat ut pengar mot en säkerhet och den sjunker i värde så nog banne mig skulle jag agera för att försöka säkra mina pengar i alla fall.

timmelstad skrev:
Jag förstår precis vad du menar, jag tror bara vi är oense om omfattningen på detta riskbeteende. Du säger "många" och jag säger att jag tror a) inte det är "många" (vad nu det är, men enligt min definition på många) och b) att merparten som har denna typ av riskexponering har goda marginaler i sina inkomster.
Nej, vi är nog inte oense alls om omfattningen, för jag har ingen uppfattning alls om den. Jag menar bara att belåningsgraden spelar roll. Sjunker värdet för mycket kommer man få ett e-mail från sin bank, oavsett vilken inkomst eller vilka maginaler man har. Hög betalningförmågan ger inte automatiskt möjlighet att ha ej ställa fullgod säkerhet för lånet, framförallt inte i dåliga tider och sjunkande priser.
 
Nyfniken skrev:
Men är det verkligen det som avses?

Jag skulle i alla fall belåna huset i stället för att ta ett billån. Bara för att komma åt den lägre räntan. Men då skulle jag amortera "billånet" som om det vore ett riktigt billån, dvs på 3-5 år. Jag kan inte se något konstigt i det.
Renovera och öka husets värde är väl helt okej.
Att köpa bil på huset och gå från 80% belåningsgrad till 90% så är det Lyxfällan nästa.
Det är ju helt okej att låna på huset om man som du säger har en egen avbetalningsplan för sig själv för t.ex bilen man köpt. Inte alla som klarar det dock utan fortsätter konsumera som om de hade en uttagsautomat.

Nyfniken skrev:
Är det verkligen så otroligt svårt att betala av ett bolån?
Det undrar jag också.

Måste ju vara att vi vant oss med en för hög standard kanske?
Jag kommer bygga för ca 3milj. Ha ca 2milj i lån. Det skulle innebära ca 5500kr i månaden i 30år i amortering om jag skulle betala av lånet. Allt beror väl på vad man tjänar men jag anser det är en hel del pengar men ingen omöjlighet om jag var tvingad. Då skulle jag prioritera om bara.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.