81 231 läst ·
543 svar
81k läst
543 svar
Bli med sambo.....
Allvetare
· Västra Götaland
· 12 290 inlägg
1500:- låter väldigt lite för driften. Har du verkligen med underhåll då för att hålla allt i skick? Typ att ha buffert för byte av sådant som slits både ute och inne? Allt ifrån målning till byte av värmesystem o vitvaror?Rkarlsson skrev:Vi splittar allt till boendet på 50%. Ca samma inkomst. Jag äger huset, men den dagen sambon köper in sig behöver hon inte komma med det som redan amorterats av.
Hade hon bara behövt splitta på driften hade det blivit 1500 spänn. Jag anser att om man inte vill betala "hyran" så lär man aldrig sig vad det kostar.
Sen till skillnad står jag för bil/transport överallt, inköp av mat bygger allt och dylikt.
Det blir inte rättvist i allas ögon hur man än gör. Kolla innan man flyttar ihop. Hade jag köpt huset och haft det i 10 år så hade jag krävt "hyra" och inte enbart dela på driften. Medans andra inte gör det =) Bara man är överens.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Det är absolut INTE sak samma. Om du amorterat av närapå hela huset till pension och marknaden rasar, så bor du likförbannat "gratis". Om du satsat i fonder/aktier och DEN marknaden rasat, så står du med byxorna nere.Johannes Carlsson skrev:
För min del handlar det absolut inte om restvärde eller annat, utan strikt om att ha eliminerat/minimerat den dyraste och viktigaste utgiften man har som människa. Det gör man absolut säkrast genom att ha betalat av och därmed äga sitt boende. Aktier och fonder är ett spel. Apor spöar placerare och "proffs" titt som tätt på börsen. Det säger en hel del. Inget ont om aporna...
Om du läser det du själv skrivit i meddelende #105 så förstår du kanske:B Boende45 skrev:
”ska då Sambon som inte är ägare stå för halva kostnaden, antingen ”up-front” eller utslaget som en månadskostnad utan att ha något inflytande hur det nya badrummet ska se ut, ha för inredning mm?”
Du behöver ju inte vara dryg när det är du som uppenbarligen har problem med att förstå vad du själv skrivit...
Fast, den förlusten märks inte förens den dagen du tvingas sälja. Både aktier/fonder och hus.Cancerman_777 skrev:
Det är absolut INTE sak samma. Om du amorterat av närapå hela huset till pension och marknaden rasar, så bor du likförbannat "gratis". Om du satsat i fonder/aktier och DEN marknaden rasat, så står du med byxorna nere.
För min del handlar det absolut inte om restvärde eller annat, utan strikt om att ha eliminerat/minimerat den dyraste och viktigaste utgiften man har som människa. Det gör man absolut säkrast genom att ha betalat av och därmed äga sitt boende. Aktier och fonder är ett spel. Apor spöar placerare och "proffs" titt som tätt på börsen. Det säger en hel del. Inget ont om aporna...
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
En aktiemarknad som rasat och du tänkt använda pengarna till att lösa lånen på huset, det lär du märka. Ett hus som du betalat av när huspriserna slår i botten märker du inte av. Du kan bo kvar till en extremt låg kostnad och har alltså tak över huvudet och kan använda pengarna du har till mat. Hur gör du när du inte har råd att betala både lånen och mat, med en portfölj fylld av värdelösa fonder och papper?JLyck skrev:
Allvetare
· Västra Götaland
· 12 290 inlägg
Det beror på hur man tänkt sig leva. Visst kan aktier, fonder och valutor krasha. Det kan bostadsmarknad också. Det kan också bli svårt att belåna ett hus i en krashad marknad och med låg inkomst. Så ett tryggt finansiellt sparande är enligt min mening att spara i många olika källor så man sprider riskerna. Att förbereda med ett billigt boende är en utmärkt idé. Dessutom är det väldigt skönt att leva skuldfritt.Cancerman_777 skrev:
Det är absolut INTE sak samma. Om du amorterat av närapå hela huset till pension och marknaden rasar, så bor du likförbannat "gratis". Om du satsat i fonder/aktier och DEN marknaden rasat, så står du med byxorna nere.
För min del handlar det absolut inte om restvärde eller annat, utan strikt om att ha eliminerat/minimerat den dyraste och viktigaste utgiften man har som människa. Det gör man absolut säkrast genom att ha betalat av och därmed äga sitt boende. Aktier och fonder är ett spel. Apor spöar placerare och "proffs" titt som tätt på börsen. Det säger en hel del. Inget ont om aporna...
Detta är iofs lite väl OT
Vad hon vet i hyra idag är ovesäntligt.S S009ov skrev:Har letat och frågan borde varit uppe men hittar inget så provar funderingen.
Jag har blivit med sambo i ett hus som jag ägt sedan 20 år tillbaka.
Hur gör man med kostnaderna?
Det löpande är väl rätt självklart man delar på men kommer den känsliga delen. Banklånen är en knäckfråga. Jag har valt att amortera så mycket jag kan och med värdeökning så har jag lån på 600.000 och huset värderas till 2.7 milijoner (köptes för 1 miljon) Om min sambo lämnar sin lägenhet med en hyra på 7500/månad vad tycker ni då hon bör bidra med till hyresbiten till mitt hus?
Jag har valt att amortera som pensionssparande.
Ett billigt boende är en bra pensionsförsäkring.
men i övrigt finns väl två vettiga alternativ (sedan kan man ju diskutera andra alternativ med sin sambo såklart).
Men generellt..
1 Antingen behåller du huset för dig själv, med allt vad det innebär. Du betalar för allt som har med huset att göra (läs: stora saker). Det är dina lån, din investering, ditt val och ditt hus.
Sambon blir en inneboende där ni delar de vardagliga löpande utgifterna.. dvs el, vatten, avlopp, internet, sophämtning, sotning. De här återkommande varje månad som inte lägger nått värde i ditt hus.
Sambon gör en kalkylerad risk att flytta in i DITT hus.. ger upp sin trygghet med sin lgh och lever med risken att bli utkastad närsomhelst.
2. Sambon köper in sig till halva marknadsvärdet och ni äger huset tillsammans. Ni betalar eran del av lånen. Delar alla löpande kostnader.. inkl renoveringar och förnyelse i hemmet/på tomten. Dvs värdehöjningarna (el sänkningarna..) kommer er båda till nytta om ni någon gång säljer.
Jag säger inte att ni ska göra si eller så, bara staplade upp det - förstår givetvis att du inte är så sugen på att bli av med din trygghet... dvs rätten till ditt hus.
Men det är något du får betala för helt enkelt - och hoppas att en ev sambo nöjer sig med..
Inte lätt ibland.
Därför många väljer att sälja sina boenden och flytta ihop i nått nytt tillsammans. Då delas allt rakt av.. samma risker.. gemensamma val.. inga personliga känslor involverade i huset..
Min make (inte gift då) tog en chansning på mig som jag inte vet om jag själv hade gjort ens! Flyttade ihop ett halvår efter första dejten (inte bott ihop innan).. i ett nyköpt hus .. 40 mil bort för mig (jag = ingen inkomst att tala om). Halva huset skrivet på mig.. alla lån på honom
Han verkar dock nöjd fortfarande.. ett bröllop, tre hus och 14 år senare
Lycka till! kom ihåg att prata med blivande sambon, släpp in hen i din sfär.. du vill inte att denne ska känna sig ovälkommen om ni ska bo ihop ett tag.
Ärlighet och diskussion är bra.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Ja, OT men snuddar lite då TS har upplägget med billigt boende till pensionen.Johannes Carlsson skrev:
Det beror på hur man tänkt sig leva. Visst kan aktier, fonder och valutor krasha. Det kan bostadsmarknad också. Det kan också bli svårt att belåna ett hus i en krashad marknad och med låg inkomst. Så ett tryggt finansiellt sparande är enligt min mening att spara i många olika källor så man sprider riskerna. Att förbereda med ett billigt boende är en utmärkt idé. Dessutom är det väldigt skönt att leva skuldfritt.
Detta är iofs lite väl OT
Men...varför skulle jag vilja belåna mitt hus när jag blir pensionär?
Allt kan krascha, men att hävda att amortering på ett boende är sak samma som att spara på börsen är faktiskt helt fel. Det är långt mer riskabelt.
Allvetare
· Västra Götaland
· 12 290 inlägg
Precis. Sak samma i att sparande som sparande var min ursprungstanke för att inte gå in på vilken sparform som är bäst. Det är ett avgörande man själv får välja hur man vill balansera risk/utdelning etc. Lika som det är ett livsval om man vill resa upp sina pengar eller spara dom.Cancerman_777 skrev:
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Absolut är det upp till var och en, men det outstanding säkraste är definitivt att amortera och lämna börsen och fonder till de som är mer riskbenägna.
Jag bevittnade kraschen -90, och de som hade amorterat klarade sig finfint. De som levde på börsen...not so much. Samma sak gäller bundna räntor eller ej; de som hade bundit var inte de som satt på bankkontoren och grät.
Jag bevittnade kraschen -90, och de som hade amorterat klarade sig finfint. De som levde på börsen...not so much. Samma sak gäller bundna räntor eller ej; de som hade bundit var inte de som satt på bankkontoren och grät.
Precis. Därför är inkomstskillnaden en bra parameter. Min sambo tjänade tidigare 20k mer i månaden än mig.S S009ov skrev:Jo men det är lite detta jag försöker komma åt. Inget förhållande mår bra med för stor ojämlikhet ekonomlskt.
Fortsätter man som många tycker med att ägaren fortsätter betala allt och sambon bara merkostnaderna så är det sambon som kan leva på oxfile medans jag får leva på nudlar. Blir inget sunt ekonomiskt förhållande och verkligen en grogrund för tjafs.
Hon la då kanske 5-10k mer på vårt gemensamma konto.Vilket vi använder till ALLA våra utgifter.
Då står vi iofs för 50% var på bostäderna.
Poängen är precis som du säger. Det är trevligt om man har någorlunda lika att leva för.
Känner ett par där mannen åkte utomlands ibland och sambon fick stanna hemma eller låna pengar av honom för att följa med.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Här är det intressanta i att dela med sig till partner;
Om person A har studerat till ett tråkigt men välbetalt jobb, och dess partner följt sin passion och utbildat sig till ett för den personen jätteroligt jobb men som betalar kass, varför skall då person A dela med sig till dess partner?
Samma resonemang kan man ju göra med intjänade resurser; om A varit klok, försiktig och företagsam och köpt sig ett boende, medan partnern festat, rest och levt loppan i en hyresrätt, varför skall A bära sin partner ekonomiskt eller per automatik skänka bort de fördelar A skapat genom sitt agerande?
Jag förstår helt enkelt inte denna vurm för att var och en inte skall vara ansvariga för sina egna val.
Om man sedan väljer att vara generös, så är ju det en helt annan sak, men det är ju också just det...ett val.
Om person A har studerat till ett tråkigt men välbetalt jobb, och dess partner följt sin passion och utbildat sig till ett för den personen jätteroligt jobb men som betalar kass, varför skall då person A dela med sig till dess partner?
Samma resonemang kan man ju göra med intjänade resurser; om A varit klok, försiktig och företagsam och köpt sig ett boende, medan partnern festat, rest och levt loppan i en hyresrätt, varför skall A bära sin partner ekonomiskt eller per automatik skänka bort de fördelar A skapat genom sitt agerande?
Jag förstår helt enkelt inte denna vurm för att var och en inte skall vara ansvariga för sina egna val.
Om man sedan väljer att vara generös, så är ju det en helt annan sak, men det är ju också just det...ett val.