Hur har det gått med här egentligen?

Otroligt frustrerande med intressanta trådar utan slut :(
 
Jag tror att frågorna har blivit besvarade (men inte diskutionen kring hävd).

Besittningsrätten är mycket stark. För att arrendet skall kunna avslutas behöver nyttan för markägaren vara betydligt högre än arrendatorns. Det kan inte vara fallet när marken skall nyttjas till samma ändamål (t.ex. sommarstuga).

Kommentaren att avtal måste vara skriftliga är helt fel. Ignorera inlägget från Fredrik 1980. Det blir till för arrende innehavaren att bevisa att ett avtal finns (om han motsätter sig uppsägningen).

för kort information och länkar se:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arrende
 
Jordabalken 8 kapitlet


Arrendeavtals ingående

3 § Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende skall upprättas skriftligen. I handlingen skall samtliga avtalsvillkor anges. Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan.
Har arrendatorn tillträtt arrendestället utan att skriftligt avtal blivit upprättat och har det ej berott på honom att giltigt arrendeavtal sedermera icke kommit till stånd, har han rätt till ersättning för skada. Väckes ej talan om ersättning inom ett år från det jorden avträddes, är rätten till sådan talan förlorad.
Avtal om lägenhetsarrende skall upprättas skriftligen, om ej annat överenskommes.

Lagrummet verkar föreskriva att även avtal om bostadsarrende ska upprättas skriftligen. På vilka grunder påstår Arrende_innehavare att skriftligt avtal ej behövs?
 
I andra halvan så läggs ju ansvaret för att skriftligt avtal inte finns på markägaren, dvs arrendatorn har tom. rätt till skadestånd om inte markägaren upprättar ett skriftligt avtal.
 
hempularen skrev:
I andra halvan så läggs ju ansvaret för att skriftligt avtal inte finns på markägaren, dvs arrendatorn har tom. rätt till skadestånd om inte markägaren upprättar ett skriftligt avtal.
Vilket inte ändrar slutsatsen som Gråsten drog. Dvs arrendeavtalet är ogiltigt om det inte upprättats skriftligt. När det visar sig att avtalet är ogiltigt finns dock en skadeståndsrätt för arrendatorn i vissa fall (arrendestället ska vara tillträtt och det ska inte bero på arrendatorn att parterna inte i efterhand har skapat ett giltigt arrende).

Jag känner inte till hur regleringen var innan nuvarande paragraf tillkom. Därför kan möjligen muntliga arrendeavtal som ingåtts före tillkomsten av nu citerade paragraf (JB 8:3) bedömas på annat sätt. Bara att gräva vidare :).
 
Ok, om avtal inte finns skriftligt så kan arrendatorn troligen inte behålla sin rätt till marken, men han har rätt till ekonomisk kompensation. Det gör ju att för markägaren kvarstår problemet, han kan inte ta över arrendatorns mark utan att utge en avsevärd ersättning.

Nu vet jag inte om skadeståndet kanske beräknas på andra grunder i fallet att avtal saknas jämfört med om man vill säga upp ett faktiskt existerande avtal, men om grunden för skadeståndet räknas likadant så spelar det ju för markägaren ingen roll om avtal finns eller ej, det blir lika dyrt i båda fallen.
 
Om det nu inte finns något skriftligt avtal, kan inte då markägaren upprätta ett avtal där arrendekostnaden ligger i överkant av vad som kan uppfattas som skäligt och hoppas att arrendatorn inte accepterar?
Hur är det med arrenden, kan de gå i arv? Jag tänker då på arrendatorns sida.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.