Behövs luftningsrör till markbädd för trekammarbrunn för godkännande?
Vi har en trekammarbrunn med markbädd men det finns inga luftningsrör till bädden p.g.a. att förre ägaren fick tillstånd till att slopa det för kommunen för länge sedan
Men kommunen har klagat på det nu men räcker inte den luftning som blir via 3 kammarbrunnen och utloppet i ett dike?
Lars Hylander docent i miljöanalys talar om att han inte tycker att luftningsrör behövs i nedanstående program men det gäller ju att få godkänt från kommunen också
https://swebbtv.se/w/8gdar9zyvHLakzUK6W6GFn
Men kommunen har klagat på det nu men räcker inte den luftning som blir via 3 kammarbrunnen och utloppet i ett dike?
Lars Hylander docent i miljöanalys talar om att han inte tycker att luftningsrör behövs i nedanstående program men det gäller ju att få godkänt från kommunen också
https://swebbtv.se/w/8gdar9zyvHLakzUK6W6GFn
Då blir det nog svårt att övertyga en pigg miljöinspektör att detta var OK från kommunen. Som verksamhetsutövare ska man följa avloppstillståndet och då lär miljöinspektören titta på själva tillståndet.N Nordsund skrev:
Det som behövs är ju ett tillståndsbeslut enligt miljöbalken, det som kallas för "avloppstillstånd". Före 1 jan 1999 när miljöbalken trädde i kraft gavs tillståndet enligt äldre miljölagstiftning (t ex hälsoskyddslagen (1982:1080) för tillstånd för avloppsanläggning och miljöskyddslagen för utsläpp i vattenområde), dessa tillstånd gäller ännu idag.N Nordsund skrev:
Vid nybyggnation av småhus gavs/ges avloppstillståndet ofta i samband med bygglovet men var/är formellt inte en del av det.
D v s det är nog vad som står i det tillståndet som spelar roll, att tillståndet följs. Inte så mycket vad som faktiskt anlades som avloppsanläggning en gång i tiden. Det ligger ju på fastighetsägaren att se till att givna tillstånd faktiskt följs och tillståndet ändras inte för att fastighetsägaren inte följer det och anlägger ett annat avlopp. Sen ska sägas att avloppstillstånden från förr kan vara väldigt enkla, några korta rader text. Numera så inkluderas vanligen ritningar och en massa detaljer som man blir bunden av när tillståndet ges. Det beror på att förr så fanns det en statligt sanktionerad teknisk standard hur en avloppsreningsanläggning skulle se ut och följde man bara den så var det lätt att få avloppstillstånd.
Är det alltså ett utlopp från slutet av infiltrationsröret? Det borde i så gall fungera som avluftning. Men är det godkänt att ha ett sådant utlopp? Och har kommunen sett att det finns?N Nordsund skrev:
På vårt fritidhus byggt ca 1976 hade vi ett sådant utlopp från infiltrationen. Om infiltrationen blev igensatt så rann vattnet helt enkelt ut i diket. Nu var det bara BDT avlopp, så kanske inget större problem miljömässigt. Jag upptäckte inte att utloppet fanns förrän i samband med att allt skulle rivas när vi fick kommunalt avlopp.
Det kallas markbädd och det är rätt lika en infiltration men används när marken är för tät så man fyller med bla. grus för själva filtreringen och inlopp och utlopp är skilda med filtret.H hempularen skrev:
https://markgrossen.se/enskilt-avlopp/infiltration/page/2/
Oavsett byråkratin så är det fortfarande viktigt att på något sätt säkra att bädden ventileras för att det skall få lång livslängd.
Med anaerob (syrefri nedbrytning) blir det mycket substans kvar i form av levande och död biomassa som med tiden sätter igen bädden (tänk en vattendränkt torvmosse - torvet är kvar även efter att alla anaeroba processer har försökt utvunnit näring ur torvet - det är först när det dikas ut och torven luftas som nedbrytningen startar upp och fortsätter igen - av bakterier som behöver tillgång till syre och olika svampar som också behöver syre och slutfasen är i princip bara mineral-aska när det få tids nog i nedbrytningen - medans så länge torven är under vatten är den kvar i oförändrad skick i tusentals år - samma sak händer i en avloppsbädd som inte är luftad - mängden biomassa fylls hela tiden på och bara en mindre del av det som faktiskt försvinner vid en anaerob process medans nästa allt försvinner till slut när det är aerob process i nedbrytningen.
Var genomsnittliga människa ger BOD (Biologic Oxygen Demand) i avlopp som kräver ca 69 gram ren syre per dygn eller ca 270 liter luft genom bädden per dygn och person - det är inte mycket luft som behöver sugas in i luftningsrören sedd i antal liter luft per minut - men den luften som faktiskt sugs in är jätteviktig för att bädden skall få lång hållbarhet, då det bara är syrekrävande bakterier och svampar som faktiskt får all biomaterial att till slut bli vatten och koldioxid - medans fermentering av det material som är omsättbar i syrefri miljö - producerar mer eller mindre mängd med metangas, svavelväte och väldigt många av odörerna som förknippas med avloppsdoft och biomassorna som bildas i samband med detta blir så småningom död biomassa som inget biter på i den syrefria miljön och fyller på i porerna i gruset och sanden med tiden och blir till slut ett lager/område runt fördelningsrören som knappt släpper igenom vatten längre och bädden döms ut och måste läggas om.
Man kan få bädden tät på 10-15 år om den är inte alls till dålig luftad, men kan hålla 25-50 år om man säkrar att luftningen fungerar.
Med anaerob (syrefri nedbrytning) blir det mycket substans kvar i form av levande och död biomassa som med tiden sätter igen bädden (tänk en vattendränkt torvmosse - torvet är kvar även efter att alla anaeroba processer har försökt utvunnit näring ur torvet - det är först när det dikas ut och torven luftas som nedbrytningen startar upp och fortsätter igen - av bakterier som behöver tillgång till syre och olika svampar som också behöver syre och slutfasen är i princip bara mineral-aska när det få tids nog i nedbrytningen - medans så länge torven är under vatten är den kvar i oförändrad skick i tusentals år - samma sak händer i en avloppsbädd som inte är luftad - mängden biomassa fylls hela tiden på och bara en mindre del av det som faktiskt försvinner vid en anaerob process medans nästa allt försvinner till slut när det är aerob process i nedbrytningen.
Var genomsnittliga människa ger BOD (Biologic Oxygen Demand) i avlopp som kräver ca 69 gram ren syre per dygn eller ca 270 liter luft genom bädden per dygn och person - det är inte mycket luft som behöver sugas in i luftningsrören sedd i antal liter luft per minut - men den luften som faktiskt sugs in är jätteviktig för att bädden skall få lång hållbarhet, då det bara är syrekrävande bakterier och svampar som faktiskt får all biomaterial att till slut bli vatten och koldioxid - medans fermentering av det material som är omsättbar i syrefri miljö - producerar mer eller mindre mängd med metangas, svavelväte och väldigt många av odörerna som förknippas med avloppsdoft och biomassorna som bildas i samband med detta blir så småningom död biomassa som inget biter på i den syrefria miljön och fyller på i porerna i gruset och sanden med tiden och blir till slut ett lager/område runt fördelningsrören som knappt släpper igenom vatten längre och bädden döms ut och måste läggas om.
Man kan få bädden tät på 10-15 år om den är inte alls till dålig luftad, men kan hålla 25-50 år om man säkrar att luftningen fungerar.
Vid infiltration blir det förmodligen lätt syrefritt men vid markbädd har man ju ett utloppsrör från markbädden så där bör luft kunna cirkulera från trekammarbrunn, luftning på husets tak till utloppsröret.X xxargs skrev:
Lars Hylander Lantmästare, Agr. Dr. och Docent i miljöanalys verkar inte heller anse att extra luftningsrör gör någon praktisk skillnad https://swebbtv.se/w/8gdar9zyvHLakzUK6W6GFn
Det är också den beskrivning som har funnits i litteraturen för markbädd, att den får syre underifrån från utloppsröret (och från sidorna via markprofilen), inte från spridarrörens inspektionsrör (de man ofta kallar för luftningsrören). Argumentet har varit att det finns en tät biofilm ovanpå sandbädden i spridarlagrets botten och den släpper inte igenom syre eftersom den alltid är helt mättad med en vattenfilm som inte släpper igenom gas.
Argumentet mot detta är att mycket av reningen faktiskt inte sker i markbäddens sandlager utan istället just i spridarlagrets biofilm. Och då hjälper spridarledningarna till att föra luft och därmed syre dit.
Argumentet mot detta är att mycket av reningen faktiskt inte sker i markbäddens sandlager utan istället just i spridarlagrets biofilm. Och då hjälper spridarledningarna till att föra luft och därmed syre dit.