Jag kan iofs. förstå bankens inställning. Antag att en o samma tjänsteman under en 20 årsperiod bevittnar 200 testamenten. Och så en dag ringer en misstänksam arvinge och frågar om en bevittning som tjänstemannen gjorde för 19 år sedan.
Skall banken då korrekt kunna svara på om de bevittnat testamentet så måste de hålla sig med någon form av register.
Skall banken då korrekt kunna svara på om de bevittnat testamentet så måste de hålla sig med någon form av register.
Kan instämma med detta men det bör ju vara lika svårt om vittnet har avlidit. Det finns väl knappast förbud mot det eller att testamentet är ogiltigt i och med det.hempularen skrev:
Rimligen så måste det väl vara utredning kring signaturen om det blir bråk vid bodelningen.
Finns det någon långvarig affärskontakt utanför personens krets ni kan använda er av annars om inte kollegor fungerar?
Vi valde grannarna som vittnen men de vet inte innehållet i testamentet och vi bad dem att inte prata om att vi upprättat ett testamente. Nu är de förvisso läkare respektive präst så sektress kanske faller sig mer naturligt hos dem
Vi valde grannarna som vittnen men de vet inte innehållet i testamentet och vi bad dem att inte prata om att vi upprättat ett testamente. Nu är de förvisso läkare respektive präst så sektress kanske faller sig mer naturligt hos dem
Redigerat:
Jag tycker bankerna i det här fallet håller på med missledande reklam. Vi ordnar upp testamente men bevittningen inte ingår.
Det är just det man behöver hjälp till. Självaformuleringen är mindre problem. Ta 4000kr för ett halvfärdigt testamente!
Same goes för begraningsbyråer.
Det är just det man behöver hjälp till. Självaformuleringen är mindre problem. Ta 4000kr för ett halvfärdigt testamente!
Same goes för begraningsbyråer.
Jag förstår inte varför bank eller jurist skall bevittna namnteckning? Vederbörande behöver inte läsa en rad, endast intyga att man med egna ögon sett underskriften.
Sen gäller det ju att personen inte nämns i testamentet. Det hade kanske varit raffinerat att testamentera allt till en person, och sedan fått personen att vidimera, utan att läsa testamentet då...
Sen gäller det ju att personen inte nämns i testamentet. Det hade kanske varit raffinerat att testamentera allt till en person, och sedan fått personen att vidimera, utan att läsa testamentet då...
Jag tror vi kommer att kunna lösa detta rent praktiskt. Det som förvånar är att det kan vara ett problem. Borde det inte gå att få den hjälpen av någon offentlig inrättning typ bank, kommun eller rättsväsende.
Den som bevittnar gör inget åtagande än en identitetskontroll liknande man går på affären samt en bedömning att personen är tillräknelig. Det senare kan förstås vara knepigt men rimligen inget som den bevittnar kan ställas till svars för.
Den som bevittnar gör inget åtagande än en identitetskontroll liknande man går på affären samt en bedömning att personen är tillräknelig. Det senare kan förstås vara knepigt men rimligen inget som den bevittnar kan ställas till svars för.
Den som bevittnar åtar sig inget annat än att "lova" att undertecknandet har gått rätt till. Men OM någon vill ifrågasätta det vid ett senare skede så bör man som vittne kunna redogöra för saker som var detta hände. Hur vet jag som vittne att den sm skrev på var rät person osv. Det kan jag ha viss förståelse för om banken inte vill riskera att behöva göra för vem som helst av kanske flera hundra som de bevittnar.
När vi köpte vårt hus, så var det ett antal skumma "förhållanden" med framförallt mäklaren. Därför dubbelkollade jag precis allt i affären. Bla. så jobbade maken (säljare) utomlands, och skulle skriva på via fullmakt. Jag begärde att få se fullmakten för kontroll dagen innan vi skulle skriva på.
Fullmakten hade kommit som fax, mäklaren bedyrade att originalet var på väg med post.
Jag såg att fullmakten var bevittnad med svenska namn. Frågade mäklaren om vittnena. "Jo den ena är min sekreterare, hon sitter här i rummet bredvid".
Jag funderade en stund, och "Om hon nu var nere i Bryssel och bevittnade när säljaren skrev sin egenhändiga namnteckning, kunde hon inte ha tagit med sig originalet hit då när hon flög hem, varför behövdes det faxas?".
Mäklaren rev fullmakten. Dagen därpå fanns det en ny fullmakt i original levererad med via UPS.
När vi köpte vårt hus, så var det ett antal skumma "förhållanden" med framförallt mäklaren. Därför dubbelkollade jag precis allt i affären. Bla. så jobbade maken (säljare) utomlands, och skulle skriva på via fullmakt. Jag begärde att få se fullmakten för kontroll dagen innan vi skulle skriva på.
Fullmakten hade kommit som fax, mäklaren bedyrade att originalet var på väg med post.
Jag såg att fullmakten var bevittnad med svenska namn. Frågade mäklaren om vittnena. "Jo den ena är min sekreterare, hon sitter här i rummet bredvid".
Jag funderade en stund, och "Om hon nu var nere i Bryssel och bevittnade när säljaren skrev sin egenhändiga namnteckning, kunde hon inte ha tagit med sig originalet hit då när hon flög hem, varför behövdes det faxas?".
Mäklaren rev fullmakten. Dagen därpå fanns det en ny fullmakt i original levererad med via UPS.
Redigerat:
Jag förstår inte heller varför banken skall blandas in, en bank kan inte bevittna utan det är en person (eller ja, två).
Jag tror inte de behvöer känna till din mentala status, så grabbarna på torget funkar.
Banken vill säkert inte bli inblandad i någon tvist om detta. Tex vet jag att äldreomsorgen i Göteborg, där får inte personalen bevittna.
Jag tror inte de behvöer känna till din mentala status, så grabbarna på torget funkar.
Banken vill säkert inte bli inblandad i någon tvist om detta. Tex vet jag att äldreomsorgen i Göteborg, där får inte personalen bevittna.
Om man går till banken så och ber om hjälp så är det en person som utför detta utifrån bankens organisation. Delegerat ansvar från bankens juridiska person. Detsamma måste väl gälla oberoende av tjänst eller är det vissa arbetsuppgifter som bankanställda gör som privatperson.
Det resonemanget för ju tankarna till hissnande osäkerhet.
Känns som det finns ett stort glapp i säkerheten kring bevittning framförallt då det rör sig om en längre tidsperiod. Den som bevittnar kan bli otillräknelig eller avlida. Hur säkerställer man då att ev klander kan bemötas.
Det resonemanget för ju tankarna till hissnande osäkerhet.
Känns som det finns ett stort glapp i säkerheten kring bevittning framförallt då det rör sig om en längre tidsperiod. Den som bevittnar kan bli otillräknelig eller avlida. Hur säkerställer man då att ev klander kan bemötas.
Men är det inte som med besktning av bilen? Bilen godkänns vid det givna tillfället. En vecka senare kan ju förutsättningarna ändrats.
Detsamma torde gälla underskriften och bevittnandet, dvs just vid det givna tillfället bedömde vittnena att ägaren av testamentet var vid sina fulla sinnes bruk.
Så även om vittnena och ägare av testamentet får minnesförlust ett år senare så var de ju vid tidpunkten för underskriften helt på det klara med vad de gjorde.
Detsamma torde gälla underskriften och bevittnandet, dvs just vid det givna tillfället bedömde vittnena att ägaren av testamentet var vid sina fulla sinnes bruk.
Så även om vittnena och ägare av testamentet får minnesförlust ett år senare så var de ju vid tidpunkten för underskriften helt på det klara med vad de gjorde.