Att hälsa på folk man möter?
Tjena
Bor i ett större villaområde (ca 600 villor, byggda -70 och framåt) och har gjort så i ca 2 år. Började i somras promenera dagligen och jag är alltid van att hälsa på de jag möter på cykelbanorna/gångvägarna och blev då förvånad över att så pass många man möter totalt struntar i detta. Började för skojs skull föra lite statistik över detta och i genomsnitt en promenad på ca 40 minuter mötte jag i genomsnitt ca 10 personer lite beroende på vilken tid på dygnet jag gick, vilka kan vara allt från barn till par till äldre som är ute med sin hund. Och i genomsnitt hälsade ca 5 personer tillbaka när jag mötte dem med blicken, sa "hejsan" eller "hej hej" och nickade lite på huvudet. De som inte hälsade tillbaka betedde sig lite olika, t.ex.
* Tittade bara ner i backen, låtsades (eller hörde inte) att jag hälsade. Ofta med lurar i öronen eller pillrandes på en smartphone.
* Tittade på mig och mötte blicken men stirrade bara tillbaka när jag hälsade
* Gick och pratade och brydde sig inte om att hälsa tillbaka eller att ens titta på en.
Testade även att inte själv hälsa några gånger, för att se om någon man mötte hälsade självmant, och resultatet blevminst sagt magert, på 8 rundor var det i snitt 0,2 som hälsade per runda.
Jag kanske är väldigt ovanlig som hälsar på människor jag inte känner, men jag tycker att det är trevligt, och speciellt ska man göra det på sin arbetsplats, bland sina grannar, men jag ser inte varför man inte ska kunna göra det även när man är ute och går i ett ganska intimt område liknande det vi bor i med många och ganska smala cykelvägar. Dock hälsar jag inte på varenda kotte jag möter på stan. Sen har jag väl inga direkta synpunkter på att folk inte hälsar på mig först, det är lite typiskt för svensken, men om jag hälsar på någon anser jag det direkt ohyfsat att inte hälsa tillbaka, speciellt om man har ögonkontakt och tydligt hörde mig hälsa.
Upplevde ingen större skillnad på om jag går ensam eller om min sambo är med.
Kan tillägga att jag är medelålders och se allmänt "vanlig" ut, och är inte känd för någonting i området i fråga...
Vad anser ni? Brukar ni hälsa på folk i området när ni är ute och promenera? Hade ni hälsat på mig? Om nej, varför inte?
/S
Bor i ett större villaområde (ca 600 villor, byggda -70 och framåt) och har gjort så i ca 2 år. Började i somras promenera dagligen och jag är alltid van att hälsa på de jag möter på cykelbanorna/gångvägarna och blev då förvånad över att så pass många man möter totalt struntar i detta. Började för skojs skull föra lite statistik över detta och i genomsnitt en promenad på ca 40 minuter mötte jag i genomsnitt ca 10 personer lite beroende på vilken tid på dygnet jag gick, vilka kan vara allt från barn till par till äldre som är ute med sin hund. Och i genomsnitt hälsade ca 5 personer tillbaka när jag mötte dem med blicken, sa "hejsan" eller "hej hej" och nickade lite på huvudet. De som inte hälsade tillbaka betedde sig lite olika, t.ex.
* Tittade bara ner i backen, låtsades (eller hörde inte) att jag hälsade. Ofta med lurar i öronen eller pillrandes på en smartphone.
* Tittade på mig och mötte blicken men stirrade bara tillbaka när jag hälsade
* Gick och pratade och brydde sig inte om att hälsa tillbaka eller att ens titta på en.
Testade även att inte själv hälsa några gånger, för att se om någon man mötte hälsade självmant, och resultatet blevminst sagt magert, på 8 rundor var det i snitt 0,2 som hälsade per runda.
Jag kanske är väldigt ovanlig som hälsar på människor jag inte känner, men jag tycker att det är trevligt, och speciellt ska man göra det på sin arbetsplats, bland sina grannar, men jag ser inte varför man inte ska kunna göra det även när man är ute och går i ett ganska intimt område liknande det vi bor i med många och ganska smala cykelvägar. Dock hälsar jag inte på varenda kotte jag möter på stan. Sen har jag väl inga direkta synpunkter på att folk inte hälsar på mig först, det är lite typiskt för svensken, men om jag hälsar på någon anser jag det direkt ohyfsat att inte hälsa tillbaka, speciellt om man har ögonkontakt och tydligt hörde mig hälsa.
Upplevde ingen större skillnad på om jag går ensam eller om min sambo är med.
Kan tillägga att jag är medelålders och se allmänt "vanlig" ut, och är inte känd för någonting i området i fråga...
Vad anser ni? Brukar ni hälsa på folk i området när ni är ute och promenera? Hade ni hälsat på mig? Om nej, varför inte?
/S
Hemma (grusvägar, stigar, små asfaltvägar) hälsar jag på i princip alla oavsett om jag kör bil, cyklar eller går, de flesta hälsar tillbaka.
I byn (några tusentals invånare) hälsar jag ofta när jag går och möter folk. I staden (Malmö) gör jag det nästan aldrig.
Hälsar folk på mig, försöker jag ofta att hälsa tillbaka (säga hej, vinka eller nicka) men ibland går det för fort för att hinna med, eller man är för upptagen med sina egna tankar/sysselsättningar, eller så har man ibland inte lust att vara social
I byn (några tusentals invånare) hälsar jag ofta när jag går och möter folk. I staden (Malmö) gör jag det nästan aldrig.
Hälsar folk på mig, försöker jag ofta att hälsa tillbaka (säga hej, vinka eller nicka) men ibland går det för fort för att hinna med, eller man är för upptagen med sina egna tankar/sysselsättningar, eller så har man ibland inte lust att vara social
Beror nog väldigt mycket på traditionen i regionen. Min erfarenhet är att de flesta hälsar på något sätt, men när jag nickar eller hejar som jag brukar när vi är på resa stirrar de misstänksamt, särskilt i Stockholm. Södra Tyskland och Österrike däremot, där hälsar man gärna och är man ute och vandrar i bergen är det "Grüss Gott" som gäller.
Tycker nog det beror lite på vilken slags miljö man är i. Promenerar man mitt i ett främmande bostadskvarter (eller ännu värre en shoppinggata) i stan så skulle inte jag hälsa på eget initiativ. Skulle man börja hälsa på en shoppinggata full med folk skulle man väl betraktas som halvskum...
I mer lantlig miljö (t.ex. på sommarstället där de flesta känner varandra) så hälsar jag ju mycket oftare. Tyvärr har jag väldigt svårt att känna igen människor som jag inte möter ofta, så när jag möter människor där så borde jag känna nästan alla men tyvärr är så inte fallet. Så för säkerhetsskull försöker jag hälsa på de flesta som visar någon igenkännande.
Ute i fritidsområden, typ skidspår och liknande, så hälsar man ju också väldigt ofta, trots att man vet att det är helt främmande personer... Främlingar i samma typ av pina som jag typ...
Självklart försöker jag alltid hälsa tillbaka om någon hälsar på mig först.
I mer lantlig miljö (t.ex. på sommarstället där de flesta känner varandra) så hälsar jag ju mycket oftare. Tyvärr har jag väldigt svårt att känna igen människor som jag inte möter ofta, så när jag möter människor där så borde jag känna nästan alla men tyvärr är så inte fallet. Så för säkerhetsskull försöker jag hälsa på de flesta som visar någon igenkännande.
Ute i fritidsområden, typ skidspår och liknande, så hälsar man ju också väldigt ofta, trots att man vet att det är helt främmande personer... Främlingar i samma typ av pina som jag typ...
Självklart försöker jag alltid hälsa tillbaka om någon hälsar på mig först.
Det där är väl ett "storstads"fenomen.
Nu tror jag inte att TS bor i en storstad där borta i Blekinge, men ett bostadsområde med 600 villor är ju inte direkt en liten by.
Här där jag bor, i en by med kanske 50 hus (högt räknat) hälsar alla, och stannar oftast för en liten pratstund när man möts på eftermiddagspromenaden. Det är till och med så chaffisarna i betong- och grusbilarna som kör förbi på byvägen hälsar med en vinkning.
Under de fem år jag bott här har jag nog fått 10 gånger fler vänner bland grannarna än jag fick på 12 år i villaområdet i Göteborg.
Nu tror jag inte att TS bor i en storstad där borta i Blekinge, men ett bostadsområde med 600 villor är ju inte direkt en liten by.
Här där jag bor, i en by med kanske 50 hus (högt räknat) hälsar alla, och stannar oftast för en liten pratstund när man möts på eftermiddagspromenaden. Det är till och med så chaffisarna i betong- och grusbilarna som kör förbi på byvägen hälsar med en vinkning.
Under de fem år jag bott här har jag nog fått 10 gånger fler vänner bland grannarna än jag fick på 12 år i villaområdet i Göteborg.
Innan jag flyttade till huset så bodde jag i ett mycket mer invånartätt och mindre lantligt område. Hälsade lite snabbt på grannarna när man mötte dem i trappan gjorde man ju självklart men utöver det så blev det högst en nick eller två om jag mötte någon på utsidan.
När jag flyttade så blev det en smärre chock för folket som bor här beter sig precis som KnockOnWood beskriver. i princip alla hälsar på alla, det är småprat till höger och vänster och till och med chaffisarna hälsar
När jag flyttade så blev det en smärre chock för folket som bor här beter sig precis som KnockOnWood beskriver. i princip alla hälsar på alla, det är småprat till höger och vänster och till och med chaffisarna hälsar
Jag bor på Lidingö och här är det inte vanligt att okända människor hälsar på en. Äldre människor kan göra det om man möts på en mer öde plats.
Jag vistas också mycket i Mariefred och där är det otroligt vanligt att folk hälsar på en, även barn. Grannar har också en väldig koll på vad man kör för bil, så det gäller att hålla koll när man kör så man inte missar att vinka tillbaka!
Jag vistas också mycket i Mariefred och där är det otroligt vanligt att folk hälsar på en, även barn. Grannar har också en väldig koll på vad man kör för bil, så det gäller att hålla koll när man kör så man inte missar att vinka tillbaka!
Jag har reflekterat över en annan sak. Hur många gånger per dag hälsar man på samma person?
Där vi bodde förut hälsade man första gången man sågs. Där vi bor nu hälsar man varje gång. Så om jag är ute i trädgården och samma person går förbi flera gånger, måste jag hälsa varje gång.
Och ligger man på knä i rabatten, måste jobbet avslutas för att vända sig om och hälsa.
Där vi bodde förut hälsade man första gången man sågs. Där vi bor nu hälsar man varje gång. Så om jag är ute i trädgården och samma person går förbi flera gånger, måste jag hälsa varje gång.
Och ligger man på knä i rabatten, måste jobbet avslutas för att vända sig om och hälsa.
Bor också i en liten by ca 250 hushåll, här hälsar alla på alla, många ggr kanske man växlar några snabba ord eller säger något om vädret också hälsar inte någon ser jag det som en utmaning att få dom att hälsa och le lite. Men när jag är på jobbet i Malmö så hälsar jag aldrig på folk jag möter på gatan
hälsar inte någon ser jag det som en utmaning att få dom att hälsa och le lite. Men när jag är på jobbet i Malmö så hälsar jag aldrig på folk jag möter på gatanExakt, grundregeln är väl att man alltid hälsar utom på platser där det rör sig såpass mycket folk så att hälsandet skulle bli opraktiskt, även om det inte skulle vara så mycket folk på platsen för tillfället.DIY_freak skrev:
Man kan ju inte gå och hälsa på alla man går förbi på gator och torg i en tätort - då skulle man ju inte göra annat.
Jag blir också förvånad när man ibland möter människor som vid ett mer eller mindre enskilt möte inte ens hälsar tillbaka, trots att de uppenbarligen uppmärksammat hälsningen. Ruskigt ouppfostrat enligt min mening. Hur svårt är det att säga hej, liksom? Värst är de som svarar genom att stirra på en som om man vore nåt pucko.
Undantaget är väl säljare, tiggare, osv. när hälsningen används som ett verktyg för att fånga någons uppmärksamhet och syftet är uppenbart. Då tycker jag det är helt OK att ignorera för att markera att man inte har för avsikt att inleda en ordväxling med personen i fråga. Det spar ju bådas tid. Vet dock att många tycker det är ohövligt att inte besvara en hälsning även i sådana situationer.
Mycket intressant ämne!
Jag uppskattar själv när folk hälsar och omvänt har märkt att andra gör det. Det handlar om att "bli sedd" vilket är ett mänskligt behov.
Fast jag är själv dålig... eller det går efter humör eller dagsform. Ibland går man ju djupt inne i tankar (om ByggaHus-ämnen såklart ) och är väl inte världens socialaste varelse.
Beror lite på situation också. I varuhuset där man möter 1 person i sekunden så funkar det ju inte riktigt att hälsa på alla obekanta.
Är det på en skogspromenad och man stöter på nån är det på något sätt mer naturligt.
Jag uppskattar själv när folk hälsar och omvänt har märkt att andra gör det. Det handlar om att "bli sedd" vilket är ett mänskligt behov.
Fast jag är själv dålig... eller det går efter humör eller dagsform. Ibland går man ju djupt inne i tankar (om ByggaHus-ämnen såklart
) och är väl inte världens socialaste varelse.Beror lite på situation också. I varuhuset där man möter 1 person i sekunden så funkar det ju inte riktigt att hälsa på alla obekanta.
Är det på en skogspromenad och man stöter på nån är det på något sätt mer naturligt.
Det var en intressant vinkling, jag har faktiskt aldrig uppfattat det så alls.MagHam skrev:
Spontant tänker jag mer som att om man är en trevlig person så hälsar man, om man är en otrevlig typ hälsar man inte.
Hälsandet är ju inte på något sätt unikt för människan, nästan alla djur hälsar ju på olika sätt. Så den grundläggande sociala funktionen sitter nog väldigt djupt i generna. Sen kanske den inte har en lika betydelsefull funktion för oss moderna människor som den har för andra varelser(?)