Arvs/gåvofråga
Ska se om jag lyckas förklara min fråga.
1. För fem år sedan sålde jag min fastighet väldigt billigt till mina föräldrar, gick 700 k back, varav jag då fick mindre än 100k tillbaka på skatten pga denna förlust. Mina föräldrar fick alltså köpa huset för 700k billigare än vad det kostat mig (mina kostnader ca 2,4 miljoner, de betalade 1,7 miljoner). Detta var förstås ett val jag gjorde. I den situation jag är i nu, där jag är det av barnen som hjälper våra föräldrar mest, och som gissningsvis kommer att få göra mest när de blir sjuka och när de går bort, tycker jag att jag kanske borde kunna få lite kompensation för denna gåva. (Mitt ena syskon bor långt bort och saknar dessutom intresse att hjälpa till, och mitt andra syskon bor nära men är sjuk och kan inte hjälpa till). Och ja: hade jag kunnat göra om detta hade jag inte sålt det så billigt, jag hade begärt åtminstone 300k till för huset. Men det är ju inte möjligt att påverka nu.
2. Själva frågan: Jag undrar om det finns någon dels juridisk, dels moralisk möjlighet för mig att få kompensation för en del av de 700k jag gav mina föräldrar, i arvsskiftet framledes, eller innan det? Vi är tre syskon med arvsrätt. Jag känner inte till att mina/våra föräldrar skrivit något testamente, möjligen kommer våra föräldrar att testamentera något till deras enda barnbarn (ett av mina syskon har ett barn, vi andra två är barnfria).
1. För fem år sedan sålde jag min fastighet väldigt billigt till mina föräldrar, gick 700 k back, varav jag då fick mindre än 100k tillbaka på skatten pga denna förlust. Mina föräldrar fick alltså köpa huset för 700k billigare än vad det kostat mig (mina kostnader ca 2,4 miljoner, de betalade 1,7 miljoner). Detta var förstås ett val jag gjorde. I den situation jag är i nu, där jag är det av barnen som hjälper våra föräldrar mest, och som gissningsvis kommer att få göra mest när de blir sjuka och när de går bort, tycker jag att jag kanske borde kunna få lite kompensation för denna gåva. (Mitt ena syskon bor långt bort och saknar dessutom intresse att hjälpa till, och mitt andra syskon bor nära men är sjuk och kan inte hjälpa till). Och ja: hade jag kunnat göra om detta hade jag inte sålt det så billigt, jag hade begärt åtminstone 300k till för huset. Men det är ju inte möjligt att påverka nu.
2. Själva frågan: Jag undrar om det finns någon dels juridisk, dels moralisk möjlighet för mig att få kompensation för en del av de 700k jag gav mina föräldrar, i arvsskiftet framledes, eller innan det? Vi är tre syskon med arvsrätt. Jag känner inte till att mina/våra föräldrar skrivit något testamente, möjligen kommer våra föräldrar att testamentera något till deras enda barnbarn (ett av mina syskon har ett barn, vi andra två är barnfria).
Ta kontakt med en familjerättsjurist.
Det borde inte vara omöjligt att upprätta gåvobrev som föräldrarna godkänner och där det framkommer att detta skall regleras vid framtida arvsskifte. Det är viktigt att detta skrivs juridiskt korrekt.
Det borde inte vara omöjligt att upprätta gåvobrev som föräldrarna godkänner och där det framkommer att detta skall regleras vid framtida arvsskifte. Det är viktigt att detta skrivs juridiskt korrekt.
Om du deklarerat förlust så räknas det väl knappast som gåva. Om du genomför en gåva och deklarerar det som en kapitalförlust gissar jag att det kan få konsekvenser.
Men om vi bortser från det. Nej du kan inte kräva något för att du tidigare gett bort något.
Om dina föräldrar vill så kan de testamentera upp till hälften av sina tillgångar till dig eller någon/något annat.
Men om vi bortser från det. Nej du kan inte kräva något för att du tidigare gett bort något.
Om dina föräldrar vill så kan de testamentera upp till hälften av sina tillgångar till dig eller någon/något annat.
Är dina föräldrar i livet och inte står under förmyndarskap står det dem fritt att ge dig en gåva tillbaka om de vill göra det. Om dina syskon efter deras bortgång vill hävda att denna gåva skall ses som förskott på arv blir det ju upp till bevis i det läget. Då du kan påvisa att du i princip gett dem pengarna via en undervärderad försäljning så får får du väl hävda att detta då skall kvittas, var dock med på att din återbäring du kunde kvitta som förlust samt deras ökade vinstskatt skall tas med i denna beräkning så det rör sig då kanske om halva beloppet eller vadet nu kan bli. Lättast är väl att ni skriver ett skuldbrev till dig för överskjutande del så att detta ska räknas av först vid en framtida bodelningen. Men kanske bra att prata med dina föräldrar om hur du ser på saken först och hur de skulle vilja lösa problemet innan det blir familjetrassel i en arvstvist. Pengar får man alltid mer av, är man vuxen brukar syskon tyvärr bara bli färre så var rädd om relationen till dom du har.
Just det, det har du rätt i, tack! Snålheten försöker ofta bedra visheten... Eftersom det är deklarerat som kapitalförlust skulle det förmodligen klassas som (grovt?) skattebrott/bedrägeri att ens tänka på förlusten som en gåva. Då kan man faktiskt se det som att jag sparar kanske 200k i böter genom att helt enkelt se denna förlustaffär som det är: ett par nettoårslöner i läropengar.D Daniel 109 skrev:
[Vidare står det mig ju givetvis fritt att precis som mina syskon se nuvarande och kommande hjälp till mina föräldrar som frivillig. De timmarna kan jag ju ägna åt lönearbete istället, eller till att spara pengar genom att göra t ex fastighetsunderhåll själv.]
Tack för input! Jag tänker att det ju de facto inte är en gåva eftersom jag deklarerat det som kapitalförlust. (Enligt svar från och till Daniel ovan.) Ditt resonemang hade fungerat om det varit en gåva, vilket det ju inte var.yonna skrev:
Se svar till Yonna och Daniel ovan. Frågan är ju felställd av mig eftersom jag inte gett någon gåva. Utan gjort en förlustaffär.T TypRätt skrev:
Det spelar ju ingen roll vad du kallar det, du har av snällhet sålt fastigheten till underpris och ställer upp för dina föräldrar samt önskar nu att dina föräldrar är snälla tillbaks och kan ge dig en (framtida) gåva som tack. Är det rätt uppfattat?
Medlem
· Västernorrland
· 12 006 inlägg
Du har ju redan reglerat saken skattetekniskt. Hade du velat ha tillbaks det på nåt vis i framtiden skulle ni redan då ha reglerat det sinsimellan med nånting. Är husägarna ens med på noterna nu eller menar du att du vill reglera detta när de är borta?
Precis, det är reglerat. Se mina svar tidigare, frågan är som sagt felställd av mig, vilket jag tackar det samlade kunnandet på forumet för. En kapitalförlust är naturligtvis inte en gåva.S Stefan1972 skrev:
Lite så tänkte jag. Men det är ju i detta sammanhang precis som i samhället i övrigt, att snällhet och givmildhet är det dummaste man kan ägna sig åt. Samt att det juridiskt och skattetekniskt inte är en gåva utan en kapitalförlust. [Däremot hade jag ju kunnat få några kronor betalt på annat sätt, t ex att inte låna ut sommarstugan gratis (och dessutom städa efter) systern med familj år efter år. Ibland är det oslagbart att bara skriva ner vad man håller på med, så syns det väldigt tydligt hur pantad man är.]BirgitS skrev:
Det håller jag inte med utan ömsesidig snällhet kan vara ett sammanhållande klister i familjer. Har du diskuterat saken med dina föräldrar och/eller syskon?Kaja123 skrev:
Dina föräldrar kanske tycker att det är rättvist att du får mer efter dem än dina syskon.
Bästa svaret
Kan väl konstatera att alla relationer är komplicerade, men kanske familjerelationer mest av alla?
Inom släkten på morfars sida ledde en tvist vid arvskiftet att ett av syskonen aldrig mer pratade med de andra två syskonen.
Jag tror också att potentialen är hög att känna sig utnyttjad när ett barn gör mer oavsett om det beror på geografi eller empati eller annat.
Kan också konstatera att rättvisa är svårt, skulle jag som förälder dela upp mina pengar bland de barn som hjälpt mig mest eller som bäst behöver det eller bara lika till alla?
Det enda konkreta rådet jag har är att prova prata med din familj om hur du ser på din arbetsbörda och vad du vill kan slippa för arbetsuppgifter.
Pengafrågan rör jag inte i med tång... Hur man än svarar blir det sannolikt fel
Inom släkten på morfars sida ledde en tvist vid arvskiftet att ett av syskonen aldrig mer pratade med de andra två syskonen.
Jag tror också att potentialen är hög att känna sig utnyttjad när ett barn gör mer oavsett om det beror på geografi eller empati eller annat.
Kan också konstatera att rättvisa är svårt, skulle jag som förälder dela upp mina pengar bland de barn som hjälpt mig mest eller som bäst behöver det eller bara lika till alla?
Det enda konkreta rådet jag har är att prova prata med din familj om hur du ser på din arbetsbörda och vad du vill kan slippa för arbetsuppgifter.
Pengafrågan rör jag inte i med tång... Hur man än svarar blir det sannolikt fel
K Klass0n skrev:Kan väl konstatera att alla relationer är komplicerade, men kanske familjerelationer mest av alla?
Inom släkten på morfars sida ledde en tvist vid arvskiftet att ett av syskonen aldrig mer pratade med de andra två syskonen.
Jag tror också att potentialen är hög att känna sig utnyttjad när ett barn gör mer oavsett om det beror på geografi eller empati eller annat.
Kan också konstatera att rättvisa är svårt, skulle jag som förälder dela upp mina pengar bland de barn som hjälpt mig mest eller som bäst behöver det eller bara lika till alla?
Det enda konkreta rådet jag har är att prova prata med din familj om hur du ser på din arbetsbörda och vad du vill kan slippa för arbetsuppgifter.
Pengafrågan rör jag inte i med tång... Hur man än svarar blir det sannolikt fel
Ja, och det är ju den enda relation som man inte väljer själv, och det kräver lite mer stake att säga upp sig där, än från sitt fasta jobb t ex. Jag kommer att överväga mycket noga hur mycket energi jag ska lägga på fortsatta gratistjänster åt familjen. Denna grundfråga med pengar som jag förlorat, fastän på egen förskyllan, gör det lättare att säga nej. För pengar är inte bara pengar, det är tiden, åren, mödan det tar att tjäna ihop dem. Och därmed en inte alltid försumbar del av ens liv.K Klass0n skrev:Kan väl konstatera att alla relationer är komplicerade, men kanske familjerelationer mest av alla?
Inom släkten på morfars sida ledde en tvist vid arvskiftet att ett av syskonen aldrig mer pratade med de andra två syskonen.
Jag tror också att potentialen är hög att känna sig utnyttjad när ett barn gör mer oavsett om det beror på geografi eller empati eller annat.
Kan också konstatera att rättvisa är svårt, skulle jag som förälder dela upp mina pengar bland de barn som hjälpt mig mest eller som bäst behöver det eller bara lika till alla?
Det enda konkreta rådet jag har är att prova prata med din familj om hur du ser på din arbetsbörda och vad du vill kan slippa för arbetsuppgifter.
Pengafrågan rör jag inte i med tång... Hur man än svarar blir det sannolikt fel
Jo, men att förklara för resten av familjen att du ka ske "vill ta en paus" kan ju vara en ögonöppnare.Kaja123 skrev:
Har en liknande situation själv som både involverar pengar och arbetstid.
(Pengarna kommer jag aldrig få tillbaka det är bara att släppa)
Jag hjälper gärna till, men de senaste åren har jag ilsknat till och förklarat att nån jävla balans får det vara och att man kan inte alltid be samma barn om hjälp. Vi är två syskon nån gång får väl "minstingen" också hjälpa till.
Det togs emot förvånansvärt väl
Kanske för att jag hade så uppenbart rätt att det intr fanns nåt att diskutera
Att gå därifrån till att råda dig det kan jag inte. Men så gjorde jag.