Klarar man inte av att läsa andra människors önskemål som inte överensstämmer med sina egna så behöver man inte lägga en kommentar om detta , klarar man inte av rubriken gå inte in på forumet.D Derbyboy skrev:
Har inte alla människor rätt till en egen åsikt? får man inte fråga om känsliga saker?
Samt som Markarbetaren lagt fram med dessa paragrafer om egna snyftarhistorier som inte hör till ämnet, varför har folk så svårt att respektera dessa? starta en egen linje eller byt forum vart dom passar in.
Som sagt det jag har gett råd inom är inte brottsligt , man får flytta över pengar och säga att det är ett lån, man behöver inte dokumentera det heller , för det är ingen gåva. även om man har bankdosan själv till dessa konton som inte är ens egna, utan ägaren av kontot har gett dig tillåtelse.
Ofta när jag skriver om olika juridiska linjer så dyker dessa egnahems historier upp, eller argument som saknar källa, även om man frågar efter källan så får man den inte. utan personerna startar upp sina egna snyft historier, o sedan fortsätter som en drevhund, skäller på det mesta. skärp er!
Svammel svammel
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 314 inlägg
Ja, det är riktigt. Allt handlar om dig.B Byggdjuret skrev:
Vilken tur jag har. Jag trodde det handlade om tsJa, det är riktigt. Allt handlar om dig.
Kära Lolle333,
Vi, skattebetalare har ombesörjt kostnader för att ”barn vars ena förälder lyst med sin frånvaro” ändock haft en visst ekonomisk trygghet/kompensation.
Dock har, (och kan inte heller), staten ge det känslomässiga:
För att ge exempel: gratulation kort på bemärkelse dagar, plåstra om blessyrer när barnet cyklat omkull, uppmuntrat när skolan känts jobbig, tröstat i tonåren när tonårs-förälskelsen är obesvarad, listan kan göras lång. Jag tror du förstår vad jag menar.... speciellt eftersom du högaktar din far som varit närvarande under din uppväxt.
Vad du nu, (om än indirekt), ber om är:
Att vi, skattebetalare ännu en gång ska riskera att betala/slanta för genom att strypa arvslotten till din halv-syskon.
(Skillnaden är: att nu är det du som vill du tjäna på upplägget.)
Hur kanske du tänker nu?
Om ditt halvsyskon tex. har en förfallen faktura till kronofogden. Eller om din halv-syskon genom sjukdom nu eller i framtiden behöver samhällets hjälp, tex försörjningsstöd. Eller ev. bostads tillägg....vid pensionering, så är motsvarande belopp som du vill sko åt dig på våra axlar....
I livet måste man följa sitt eget omdöme, sin egen kompass.
Därtill finn en anledning varför arvslotten befäst i lagen.
Det är upp till ”var och en” att leva efter lagen eller ta dess konsekvenserna.
Lycka till, med vilket beslut som du än tar. Och vill du framledes skriva hur det gått så tror jag många skulle vara intresserad.
Vh. Granatäpple
(Ställningstagande berör säkert många)
Några reflektioner?
Vi, skattebetalare har ombesörjt kostnader för att ”barn vars ena förälder lyst med sin frånvaro” ändock haft en visst ekonomisk trygghet/kompensation.
Dock har, (och kan inte heller), staten ge det känslomässiga:
För att ge exempel: gratulation kort på bemärkelse dagar, plåstra om blessyrer när barnet cyklat omkull, uppmuntrat när skolan känts jobbig, tröstat i tonåren när tonårs-förälskelsen är obesvarad, listan kan göras lång. Jag tror du förstår vad jag menar.... speciellt eftersom du högaktar din far som varit närvarande under din uppväxt.
Vad du nu, (om än indirekt), ber om är:
Att vi, skattebetalare ännu en gång ska riskera att betala/slanta för genom att strypa arvslotten till din halv-syskon.
(Skillnaden är: att nu är det du som vill du tjäna på upplägget.)
Hur kanske du tänker nu?
Om ditt halvsyskon tex. har en förfallen faktura till kronofogden. Eller om din halv-syskon genom sjukdom nu eller i framtiden behöver samhällets hjälp, tex försörjningsstöd. Eller ev. bostads tillägg....vid pensionering, så är motsvarande belopp som du vill sko åt dig på våra axlar....
I livet måste man följa sitt eget omdöme, sin egen kompass.
Därtill finn en anledning varför arvslotten befäst i lagen.
Det är upp till ”var och en” att leva efter lagen eller ta dess konsekvenserna.
Lycka till, med vilket beslut som du än tar. Och vill du framledes skriva hur det gått så tror jag många skulle vara intresserad.Vh. Granatäpple
(Ställningstagande berör säkert många)
Några reflektioner?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 314 inlägg
Det är ett vanligt missförstånd. Skulle dock tro att de flesta av oss medvetet skriver för en publik också. Därmed spelar det inte nödvändigtvis så stor roll om TS trollar eller ej; frågan i sig kan vara intressant att diskutera oavsett vad man tror om TS uppsåt.B Byggdjuret skrev:
Sen är ju rättsläget i sig rätt enkelt, särkullbarnet har rätt till en sjättedel av fädernesarvet och får lika mycket till om inget testamente skrivs.
Allt annat i frågan handlar om moral, som när vissa stoltserar med sitt rymliga samvete och drar exempel på hur man kan lura särkullbarnet på ytterligare pengar. Det är förstås bifrågor, men juridik är omöjligt att intellektuellt hantera utan en moralisk dimension; utan den blir det bara en fråga om vad man kan komma undan med, inte vad man får göra.
Husägare
· Västerbottens län
· 775 inlägg
Har inte skrivit att jag är stolt. Men jag valde inte min pappa. Jag valde definitivt inte att bli bortvald eller att ha en frånvarande pappa. Det valet gjorde han. Att sedan försöka göra mig arvslös var bara ett ytterligare slag i ansiktet. Han försökte verkligen nolla mig. Hans sista önskan var att jag inte skulle ha funnits över huvud taget. Vad ska jag säga? Förlåt för att jag finns?S SueCia skrev:
Håll k*ken i styr om ni inte tänker ta hand om era avkommor.
Är det Vinjett vi ska lägga upp nu?G Granatäpple skrev:Kära Lolle333,
Vi, skattebetalare har ombesörjt kostnader för att ”barn vars ena förälder lyst med sin frånvaro” ändock haft en visst ekonomisk trygghet/kompensation.
Dock har, (och kan inte heller), staten ge det känslomässiga:
För att ge exempel: gratulation kort på bemärkelse dagar, plåstra om blessyrer när barnet cyklat omkull, uppmuntrat när skolan känts jobbig, tröstat i tonåren när tonårs-förälskelsen är obesvarad, listan kan göras lång. Jag tror du förstår vad jag menar.... speciellt eftersom du högaktar din far som varit närvarande under din uppväxt.
Vad du nu, (om än indirekt), ber om är:
Att vi, skattebetalare ännu en gång ska riskera att betala/slanta för genom att strypa arvslotten till din halv-syskon.
(Skillnaden är: att nu är det du som vill du tjäna på upplägget.)
Hur kanske du tänker nu?
Om ditt halvsyskon tex. har en förfallen faktura till kronofogden. Eller om din halv-syskon genom sjukdom nu eller i framtiden behöver samhällets hjälp, tex försörjningsstöd. Eller ev. bostads tillägg....vid pensionering, så är motsvarande belopp som du vill sko åt dig på våra axlar....
I livet måste man följa sitt eget omdöme, sin egen kompass.
Därtill finn en anledning varför arvslotten befäst i lagen.
Det är upp till ”var och en” att leva efter lagen eller ta dess konsekvenserna.
Vh. Granatäpple
(Ställningstagande berör säkert många)
Några reflektioner?
En som påvisar hur en mamma inte finns där, en som inte plåstrar om sitt när den har skadat sig , en som inte följer barnet i skolan , men som inte skyr några medel som helst för att motarbeta pappans umgänge.
När flickan närmar sig 12 år säger mamman att flickan inte trivs i skolan, dotterns skolfrånvaro ökar. Mamman börjar säga att dottern inte kan komma till sin pappa, för att hon inte vill. Efter en tid är det dottern själv som ringer och säger att hon inte vill komma till sin pappa. Mamman, som reser mycket i sitt arbete, låter en hemmavarande nästan vuxen halvsyster ta hand om dottern, eller en väninna. Mamman förklarar för pappan och farmodern som också längtar efter sondottern, att hon måste lyssna på sitt barn och respektera hennes vilja.
Är det barnets vilja att växa upp utan pappa?
När hon senare i livet inser att det är hon som pålagts ansvaret för att välja bort sin pappa !
Så TS stå på dig, hjälp din far som har fått genom gå detta val barnet gjort som ung, där han ofrivilligt o trots längtan ändå inte fått träffa sitt barn , där han lyckat resa sig upp, fått nya barn, där han kunnat visa sin kärlek och bevisat att han varit en utomordentlig pappa genom livet, där han nu månar om att kunna säkerställa en fortsatt ekonomisk trygghet till sin familj även efter hans bortgång.
Ursäkta men denna tråd handlar inte om en infekterad vårdnadstvist, jag beklagar verkligen det du gått igenom men din bitterhet hör inte hemma i denna tråd.T Takläggare skrev:
Fundera över de goda råd du ger till TS, de kanske kan hjälpa dig att gå vidare i livet - som en lyckligare person som inte längre ältar upplevda orättvisor.
Svara bara #Granatäpple , personen fråga efter "några reflektioner?"A Abies koreana skrev:
Jag gav en reflektion på hans berättelse hur verklighet kan se ut, jag gav den efter hans upplägg om "skattebetalare ska betala" genom att strypa Laglotten.
Där han fick förklarat för sig hur verkligheten sett ut bakom hans upplägg, (om omplåstring , uppmuntran i skolan osv)
Vem som kanske bär ansvaret till problemet, som i detta fall då den resande mamman och inte pappan.
Vart många lätt drar slutsatsen att det är bara pappans fel, därför behövs verkligheten lyftas fram , att problemet kan ligga hos mamman, där TS förklarar tydligt att hennes pappa har varit en mycket bra pappa.
Jag lovar att jag vet hur verkligheten ser ut och när mamman överlämnar barnet eller försöker isolera det från pappan reagerar jag lika starkt, även om det skulle handla om min egen syster eller dotter.
För det handlar inte om mammans eller pappans rättigheter. Det handlar främst om barnens rättigheter
För det handlar inte om mammans eller pappans rättigheter. Det handlar främst om barnens rättigheter
Nja, jag tycker det är rätt tydligt i första posten att han valt det motsatta.T Takläggare skrev:
Nja om det inte om det inte finns testamente så är det 50% som barnen får dela på. Däefter så kan det bli problem.
Bifrågan i tråden trodde jag var moralpaniken. Men jag hade visst fel...
I juridiktråden diskuterar vi moral.
Men vart diskuterar vi juridik då?
Vem bär då ansvaret? mamman har lyckat få allt umgänge genom barnets rättigheter, det är inte mammans rättigheter att isolera barnet från pappan.harry73 skrev:
Där då barnets rättighet har fått styra i detta fall vi nu diskuterar som Granatäpple lyfte fram, där jag la fram en annan verklighet , där pappan försökt allt vad han kan att hjälpa barnet , men genom barnets rättigheter så får han inte hjälpa barnet ,.där barnet aktivt tagit avstånd från pappan, samt hänvisat till sin vilja.
Genom att barnet har använt sina rättigheter, hänvisat sig på sina lagar, så ska även Laglotten kunna styras efter dessa lagar som barnet använder, men då från pappan sida.
Ska vi börja med skatten eftersom du verkar tycka det var viktigt. Så finns det ett maxbelopp man får från staten. Har man enskild vårdnad så betalar pappan efter sin inkomst. Det gör han oavsett om han träffar sitt barn. Så där blir ingen skillnad. Jo om han har en bra inkomst och kan betala hela summan själv. Då blir den frånvarande pappan ingen börda alls för skattebetalarna. Har man gemensam vårdnad så du en börda.G Granatäpple skrev:Kära Lolle333,
Vi, skattebetalare har ombesörjt kostnader för att ”barn vars ena förälder lyst med sin frånvaro” ändock haft en visst ekonomisk trygghet/kompensation.
Dock har, (och kan inte heller), staten ge det känslomässiga:
För att ge exempel: gratulation kort på bemärkelse dagar, plåstra om blessyrer när barnet cyklat omkull, uppmuntrat när skolan känts jobbig, tröstat i tonåren när tonårs-förälskelsen är obesvarad, listan kan göras lång. Jag tror du förstår vad jag menar.... speciellt eftersom du högaktar din far som varit närvarande under din uppväxt.
Vad du nu, (om än indirekt), ber om är:
Att vi, skattebetalare ännu en gång ska riskera att betala/slanta för genom att strypa arvslotten till din halv-syskon.
(Skillnaden är: att nu är det du som vill du tjäna på upplägget.)
Hur kanske du tänker nu?
Om ditt halvsyskon tex. har en förfallen faktura till kronofogden. Eller om din halv-syskon genom sjukdom nu eller i framtiden behöver samhällets hjälp, tex försörjningsstöd. Eller ev. bostads tillägg....vid pensionering, så är motsvarande belopp som du vill sko åt dig på våra axlar....
I livet måste man följa sitt eget omdöme, sin egen kompass.
Därtill finn en anledning varför arvslotten befäst i lagen.
Det är upp till ”var och en” att leva efter lagen eller ta dess konsekvenserna.
Vh. Granatäpple
(Ställningstagande berör säkert många)
Några reflektioner?
Resten av ditt tjafs om pengar begriper jag inte. Sen finns det pappor som träffar sina barn 1 ggr om året dessa bidrar säkerligen inte mer än den pappan som inte finns..
Om barnet hamnar hos Kronofogden så är det inte synd om barnet. Det är självförvållat
Om vi då diskutera känslor så glömmer du en viktig del, som alla glömmer. Det är inte alls omöjligt att barnet kommer få en pappa. Inte på pappret. Men känslomässigt. Men det kanske inte räknas?
Vi har blivit påminda att det finns pappor som helt plötsligt försvinner. Den pappan fanns från början. Det borde såra bra mycket mer än den som inte fanns.
Sen en sista pik. Det kan vara så att mamman motarbetar det hela. Det finns många orsaker
https://www.regeringen.se/regeringens-politik/familjeratt/arvsratt/
Bröstarvinges arvslott är klockren.
Som sagt googla på BRÖSTARVINGE
Det finns en/flera anledning till detta.
Bröstarvinges arvslott är klockren.
Som sagt googla på BRÖSTARVINGE
Det finns en/flera anledning till detta.