Det jag inte fattar är att många verkar ha en uppsjö av skarvar på begränsningkabeln.
Jag har haft robotklippare sen 2013 på två olika tomter och bara behövt reparera min kabel 1 enda gång, då en grävmaskinsoperatör råkade ha av den när han omplanterade ett par tujor som blev över när kommunalt avlopp drogs in.
När väl kabeln ligger så går den vål inte sönder av sig själv?
Jag har haft robotklippare sen 2013 på två olika tomter och bara behövt reparera min kabel 1 enda gång, då en grävmaskinsoperatör råkade ha av den när han omplanterade ett par tujor som blev över när kommunalt avlopp drogs in.
När väl kabeln ligger så går den vål inte sönder av sig själv?
Det kan jag förklara. Det är uppenbarligen något paranormalt fenomen, men kabeln har en förmåga att dra till sig hantverkare. Tror jag kan räkna till en enda gång när någon jobbat på tomten utan att kabeln gått av. Följdaktigen har det uppstått något mer eller mindre dramatiskt kabelbrott minst en gång om året. Spelar ingen roll hur noga man är med att peka ut kabeln. I bästa fall får man i förbifarten veta -"Du, den där slingan du pratade om får du nog ta och laga". I värsta fall är det något osynligt spadhugg som upptäcks först vid vårstarten. Sen får jag erkänna att jag själv satt spaden i den någon gång.D Dilato skrev:
Ovanpå detta gör man en och annan ändring här och där.
Dessutom blir det oftast två skarvar för varje kabelbrott eftersom det inte blir något överlapp på kabeln. Skarvhylsor räcker det förvisso med ände-mot-ände, men det är inte så lätt i praktiken att sträcka två kablar, peta in änden i hylsan och pressa den på en och samma gång.
hsd
Medlem
· Kalmar län, Östra Götaland
· 6 816 inlägg
hsd
Medlem
- Kalmar län, Östra Götaland
- 6 816 inlägg
Rätt och riktigt pressade skarvar är bättre och pålitligare än lödskarvar