Tyresö: jag tror ärligt talat inte att det är ditt jobb som är så bra, det är din inställning till ditt jobb som är bra! Själv tror jag inte att jag hade trivts särskilt länge med att puttra runt och göra samma sak dag ut och dag in. Dels för att jag inte är sån som tycker om att munhuggas med gubbarna på byggen, men framförallt för att jag behöver känna att jag kommer vidare i mitt arbete, att jag får prova nya saker.
Men som sagt; lycka tror jag är att vara nöjd. Oavsett omständigheter. Det låter otroligt härligt att du trivs så bra.
Men som sagt; lycka tror jag är att vara nöjd. Oavsett omständigheter. Det låter otroligt härligt att du trivs så bra.
Anna_H: måste bara fråga, känner du verkligen sådana människor? Jag gör det inte, men jag föreställer mig att många är precis som du beskriver. Fast jag har inga bevis på att de finns. 
Jodå, jag känner flera sådana. Folk som på fullt allvar skäms om de inte har finast grejer. Det är inte utan att man känner sig lite självgod när man beundrande säger "din är mycket finare än min, tänk om jag också hade råd" och ser hur belåtna de blir. Problemet för dem är ju att det alltid finns nån annan att tävla med, så de kommer aldrig att nå sitt mål, utan man måste som du säger fundera ut vad det egentligen är som gör en nöjd. För inte är det den ständiga tävlingen och den ständiga känslan av att inte vara bra nog, att inte duga i andras ögon för att man inte har tillräckligt fina saker.
Märkligt nog så tycker de ju inte, om man frågar dem, bättre om sina vänner om de köper bättre grejer, men ändå tror de att andra gillar dem bättre om de "byter upp sig".
Märkligt nog så tycker de ju inte, om man frågar dem, bättre om sina vänner om de köper bättre grejer, men ändå tror de att andra gillar dem bättre om de "byter upp sig".
Cederbusch:
Du har faktiskt helt rätt i ditt resonemang i inlägg # 91 - det är bara jag som aldrig funderat på att det är så.
Men ett bra ordspråk är: "Om man kan vara glad över lite - då har man mycket att vara glad över"
Fundera på den...
Du har faktiskt helt rätt i ditt resonemang i inlägg # 91 - det är bara jag som aldrig funderat på att det är så.
Men ett bra ordspråk är: "Om man kan vara glad över lite - då har man mycket att vara glad över"
Fundera på den...
intressanta åsikter
Det jag kan tycka är lite förvånande i diskutionen är att de som hamnar i detta ekorrehjul med att köpa mer och mer saker torde vara väldigt framgångsrika personer (yrkesmässigt). Om det är så som du säger Anna så torde deras beteende tyda på en stor osäkerhet och kännsla av otillräcklighet.
Undrar varför en framgångsrik människa som torde känna att han/hon lyckats bra i livet upplever en sådan osäkerhet.
Någon psykolog osm har någon tanke runt det?
Det jag kan tycka är lite förvånande i diskutionen är att de som hamnar i detta ekorrehjul med att köpa mer och mer saker torde vara väldigt framgångsrika personer (yrkesmässigt). Om det är så som du säger Anna så torde deras beteende tyda på en stor osäkerhet och kännsla av otillräcklighet.
Undrar varför en framgångsrik människa som torde känna att han/hon lyckats bra i livet upplever en sådan osäkerhet.
Någon psykolog osm har någon tanke runt det?
Den familj jag främst tänker på är inte framgångsrika på det sättet, men vill kanske just därför gärna framstå som det på hemmaplan. Känslan av otillräcklighet i just det fallet kommer säkerligen ifrån en otrygg uppväxt, där hon kuskade runt i fosterhem. Och han bara hänger på och tycker det är okej med fina prylar.
Det finns fler exemepl, en väninna åker till Ullared flera gånger om året och köper en ny komplett uppsättning kläder till barnen, trots att de gamla inte är urvuxna. För henne är det viktigt att brnen alltid har gott om kläder att välja på, även om de är billiga och blir sneda och fula i första tvätten. Varenda garderob är proppfull av kläder, och hela tvättstugan full av smutstvätt på väg in, och rentvätt på väg ut. Bakgrunden är att hon är uppväxt som lillasyster i en familj med knappa tillgångar och 5 barn, hon hade alltid ärvda, slitna kläder.
Exemplen är otaliga. Jag har säkert mina problem jag också, områden där jag skulle känna otillräcklighet eller osäkerhet, men det ligger inte på något av dessa plan.
Vinnarna är i mina ögon de som kan se sina egna tillkortakommanden, men överse med dem, känna att man är bra som man är och ställa sig vid sidan av tävlingen och applådera åt dem om tävlar, så att de också mår bättre, i väntan på att även de ska vinna insikt.
Det finns fler exemepl, en väninna åker till Ullared flera gånger om året och köper en ny komplett uppsättning kläder till barnen, trots att de gamla inte är urvuxna. För henne är det viktigt att brnen alltid har gott om kläder att välja på, även om de är billiga och blir sneda och fula i första tvätten. Varenda garderob är proppfull av kläder, och hela tvättstugan full av smutstvätt på väg in, och rentvätt på väg ut. Bakgrunden är att hon är uppväxt som lillasyster i en familj med knappa tillgångar och 5 barn, hon hade alltid ärvda, slitna kläder.
Exemplen är otaliga. Jag har säkert mina problem jag också, områden där jag skulle känna otillräcklighet eller osäkerhet, men det ligger inte på något av dessa plan.
Vinnarna är i mina ögon de som kan se sina egna tillkortakommanden, men överse med dem, känna att man är bra som man är och ställa sig vid sidan av tävlingen och applådera åt dem om tävlar, så att de också mår bättre, i väntan på att även de ska vinna insikt.
Så resonerar jag med faktiskt, ok på lite längre sikt då det är lite större summor men då inkluderar det nga fastigheter som ska ge pensionsintäkter när det är dags för det och så har man ngt att lämna efter sig till barnen sedan med.
Men poängen är att jag vill jobba så mycket jag kan nu när man klarar av det och förhoppningsvis kan ta det lugnt när man blir 40 och gammal..
Dessutom så har man ju fördelen med att om man bara är på jobbet så går det åt mindre pengar att leva
Men poängen är att jag vill jobba så mycket jag kan nu när man klarar av det och förhoppningsvis kan ta det lugnt när man blir 40 och gammal..
Dessutom så har man ju fördelen med att om man bara är på jobbet så går det åt mindre pengar att leva
HannaLuz skrev:
Men den som har så gott om pengar går och köper en sprillans Audi Q7 för 700.000kr. 2år senare är det dags att byta och då krävs det mycket pengar igen. Lätt att bli tvungen att slita lite extra för att hålla standarden vid liv även fast denna person i mina ögon har VÄLDIGT mycket pengar. Personen kanske har gott om pengar men ont om fritid och hårda krav på sig.Felde skrev:Jag personligen stämmer in i hyllnignar och sågningar vilket inte gör mig bättre än någon annan
Men tycker ändå att det är en intressant reflektion, särskillt med tanke på att den som har pengar och kan köpa ny bil igentligen borde vara den som hyllas då han/hon har lyckas med det som de allra flesta önskar i livet, ekonomiskt oberoende, makt och framgång.
Att kunna ha så gott om pengar och dessutom ta det lugnt och värna om sin fritid istället för att försöka dra in ännu mer pengar imponerar på mig. d^_^b
Peps Persson sammanfattar det hela rätt bra
Jag tror jag är din brist på spåren. Du har antagligen vuxit upp i en familj med alldeles för lite fattigdom, så nu i ditt egna vuxenliv så försöker du kompensera för detta så att inte dina barn ska behöva växa upp helt utan nöd. Så du väljer att leva som om du inte hade så mkt. Men det hinner ikapp dig, för ju mer du lever så desto mer pengar samlas på kontot. Till slut måste du kanske ge efter och vältra dig i välfärden.Anna_H skrev:
Jo, det är nog sant, det är ett svårt trauma att inte känna suget efter större och bättre än alla andra hela tiden, att inte vilja tävla jämt och ständigt, det är ju inte utan att man undrar vad det är för fel på en när man är så nöjd med det man har ;-)
Många olika varianter på leverne här men e det ingen som kör efter Lev nu imorgon kan det vara för sent. Det kanske bara e rockstjärnor som gör förresten, eller nu när jag tänker efter e det nog de som tar skyhöga lån för att bo och tävla med grannar med bilar och båtar.
En kompis till mig han hade tidigare en egen traktorfirma..... Grävde , grävde , grävde.... Alltid.... 16-18 tim/dygnet.... sommar som vinter, natt som dag..... det kostade honom hans äktenskap.... men framförallt som han sa.... Plånboken var 5 cm tjock,,,, Fullt med svarta pengar, kontot fullt med vita pengar.... men.... Han hade ju inte tid att spendera eller vara med familjen..... Allt gick åt helvete totalt för honom..... Men nu är han anställd som traktorförare, och tjänar lagom med pengar på lagom arbetstid... han har ett hus han har renoverat, en kvinna som tycker om honom....
Summa Kardemumma..... Pengar gör ingen lycklig, man måste leva oxå.......
Summa Kardemumma..... Pengar gör ingen lycklig, man måste leva oxå.......
Själv har jag/vi andra funderingar.... Vintern i något varmare och ljusare, sommaren hemma i sverige.... Det är nog vår lycka.....
Men komma dit......:O
Men komma dit......:O
